Kan någon vilja vara elak?

Varför gör folk elaka saker ibland?
Kan någon verkligen innerst inne vilja vara elak?
Är det inte ofta så att varför vi gör elaka saker är att vi tror att det är rättvist att göra så?
Jag är inget helgon, men jag tror att vi alla egentligen vill använda sig av snälla metoder. Att något någonstans på vägen medfört att vi fått för oss att elaka metoder kan vara rätt.
Ibland brinner mitt inre av ledsenelaka tankar. Ideér om att göra ont dyker då upp. Men om jag tänker efter, om jag tar det lugnt och låter mitt hjärta dunka lite lugnare så återkommer oftast mitt förstånd. Största problemet ligger i situationer då man blir överraskat sårad. Då kan den kraftiga explotionen av sårade känslor få en att agera elakt. Efteråt kan jag för mig själv övertyga mig om att det var rätt att jag gjorde så. Men då lurar jag mig själv, för om jag tänker efter så är det aldrig rätt att göra elaka saker. Jag svarar på en orättvis grej med att göra något annat orättvist. En negativ nedåtgående spiral.
Ska man för den delen stillasittande acceptera att andra gör elaka saker emot en själv? Naturligtvis inte. Men hur många situationer finns det då inte det finns snälla alternativ att ta till? Att försvara sig mot våld, kan ju inte ses som elakt, om inte ilskan tar över och man gör något för att skada. Alla icke våldsituationer borde ha snälla lösningar, fundera på vilka de är så kanske du blir överraskad mindre ofta i framtiden. Tro på att du tjänar i längden på att vara snäll så ska du se att du får fler vänner och de mesta går åt rätt håll. Och med det rätta hålet menar jag ett håll som gör dig lyckligare. En positivt uppåtgende spiral skapas då. Inte en negativ där du minsann fått revansch på någon som du upplever gjort dig orättvisa.