fredag 27 september 2013

Jag vann!


Pratar med en tränare som har 7 travhästar till start på V75, Han säger att den häst han har till start i andra loppet har bäst chans. Då jag tittar i programmet ser jag att det står att jag ska köra hästen. Jag? Jag har inte kört häst. Kan inte. Har definitivt ingen licens. Lite förvånad rusar jag runt på publikplats och urskuldar mig över att det blivit så. Men alla verkar tycka att det är okej. Ingen reagerar negativt eller tycker att det är något konstigt med det. Ingen är dock heller överdrivet positiv. Det är som att de alla tycker att det är som det ska vara.

Loppet startar. Jag ser det från publikplats, ser mig själv i sulkyn. Jag sänder min häst fram till dödens, dödens är för er som inte är insatta i trav positionen utanför ledaren. Varje kurva springer hästar som ligger i ytterspår 8m längre än de som ligger på innerspår. Och den häst som ligger främst utvändigt, alltså dödens får dessutom ta emot allt luftmotstånd, till skillnad från de som ligger bakom och sparar krafter. Alltså anses det i de flesta fall som väldigt otaktiskt att ligga i dödens och utsätta sin häst för motvinden. I mitt inre inser jag att ledaren eller något ekipage som liftat med bakom mig kan slå hästen jag kör, tack vare att jag körde fram till dödens. Men till min förvåning glider bara min häst förbi ledaren och vinner med en säker längd. De hästarna som ligger bakom mig verkar inte ens tycka att det är lönt att försöka spurta förbi mig, de bara liftar med för att få så bra placeringar som möjligt.

Lite i chock över att det gick så bra fortsätter jag att berätta för personer i publiken att jag faktiskt aldrig kört häst förut, är lite orolig att jag ska bli diskad även om jag inom mig vet att kontrollen är så bra att jag inte ens hade kommit på tal som kusk om jag inte hade haft rätt att starta. Men precis som innan reagerar ingen negativt, ingen heller överdrivet positivt, ingen verkar tycka att det är konstigt eller onormalt. Alla verkar tycka att det är helt normalt att jag körde hästen och att jag vann.

Man kan väl lugnt säga att jag inte är inne i någon period av mardrömmar.

För en vecka sedan drömde jag att jag dansade i ett slott med en för mig en okänd kvinna klädd i solskensgul klänning. Såg även i den drömmen mig själv från sidan. Helt plötsligt hör jag mig själv säga att nu gör vi det. O till min förvåning så dansar jag o kvinnan ut på balkongen och hoppar över räcket. Jag ser att det är långt ner, men inte hur långt. Men en då hoppade jag och kvinnan med glädje över räcket.
O så då drömmen då det lyste som en sol ifrån min rygg som tolkats så varmt.

Älskar verkligen mina drömmar nu.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att även ni får drömma så positivt, och att framförallt era vackra och snälla önskedrömmar förverkligas. Kram!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar