onsdag 28 maj 2014

Kan det vara så att vad som sker och det som skapade Big Bang är att all materia i det observerbara universum dras isär av en enorm kraft utifrån?

Anta att det var så att allt pekar på att det logiska är att då Big Bangs explosions krafts acceleration avtar så kommer gravitationen från den kraft som slungade iväg den materian som Big Bang explosionen kastade ut att få allt att implodera.
Men att det sedan visar sig att den teorin är fel och att då det visar sig att materian inte imploderar utan fortsätter och expandera så är det logiska att det måste finnas någon annan kraft som får alltet att fortsätta att expandera.
Den allmänna teorin har länge varit att det är den mörka energin (kallas mörk för att vi inte ser eller kan mäta den( denna mörka energi ska inte förväxlas med mörk materia, för mörk materia är materia som vi inte kan se eftersom din inte avger ljus, som alltså för våra mätinstrument är osynliga))som påskyndar eller förlänger den accelererade expansionen. Då det mesta mätningarna och uträkningar som nu finns tyder på att universum inte bara expanderar utan även är oändligt eftersom inga mätningar visar på någon form att triangelkrökning som på jorden kan bevisa att jorden är nästan rund även om vi inte haft möjligheten att observera klotet utifrån o konstatera att så är fallet. O det även utanför den del av universum som är möjligt att observera. Då är frågan, vad är det som gör att universumet verkar fortsätta att expandera? Den mörka energin? Eller kan det vara något annat? Kan det vara så att i det som finns utanför det observerbara universum någon kraft som är stark nog att dra isär det oberverbara universum i en accelererande takt även om gravitation som vetenskapen tidigare trodde att den skapade Big krasch existerar? Om det är så att det utanför det observerbara universum finns en sådan kraft, hur stark är den? Det logiska är iaf att den måste vara enorm eftersom den är starkare än gravitationen från Big Bangs all materia, den omätbara gravitaionskraften som finns i den svarta materian, svarta energin och svarta hål som är så kraftiga att de till och med får ljus o tid att inte bara krökas utan att sugas in o slukas.
Och isf om den kraften som finns utanför det observerbara universum logiskt sätt är så stark, är det möjligt att det var den kraften som en gång, vid det som länge kallats tidens start (vilket iofs också nu troligen visat sig inte stämma, det logiska är troligen nu att även tiden fanns innan och alltid kommer att finnas, alltså vara evig) var det som skapade Big Bang? Att det inte var en explosion som fick Big Bang att expandera, att det inte var explosionsenergi som fick dess materia att slungas ut och att dess gravitationskraft en dag vid tidens ände kommer att skapa en implosion. Kan det logiska svaret vara att den okända omätbara gravitationskraften som finns ute i det ej observerbara universum var det som fick materian som fanns i Big Bang och som skapade det vi tidigare kallade universum var det som orsakade det vi länge kallat Big Bang, att det Big Banget istället var en massa materia och energi som inte längre kunde motstå denna yttre kraft som drog isär den utifrån och fick den att expanderade i en accelererande fart. Och frågan är då, vilken kraft är det som finns där ute som är så stark att den kan dra isär det vi länge kallat för allt?

söndag 4 maj 2014

Audrey Hapurn 85 år o Gudfadercitat

Hej!

Det var ett tag sen. O det här blir ett vanligt, ja du vet normalt blogginlägg. Sådana som andra bloggskribenter brukar skriva. Alltså ingen dikt eller annat, Larsiskt. Nästan iaf ;) Lite måste du ju få klura.
Det händer massor i mitt liv varje dag. O inte bara vanliga saker, utan saker som till och med förändrar, förändrar mycket och på lång sikt. Skulle jag skriva om allt det som sker så skulle det fylla denna blogg. Så därför så struntar vi i det.

Audrey Hepurn skulle visst ha fyllt 85år nu om hon levat än enligt google. Minns att jag reagerade som barn över hur snygg hon var. Men eftersom jag som ung pojk inte kunde erkänna något sådant så undvek jag hennes filmer. Det som slagit mig nu som vuxen, är inte bara hur elegant, graciöst snygg hon var. Utan att hon verkade så klok. Hade båda fötterna på jorden, var mån om andra och var på många sätt ett föredöme för oss alla. Kanske var det en av hemligheterna bakom att hon även utseendemässig var något alldeles speciellt. Inre godhet o lugn skapar extraordinärt vackert yttre, gör att man strålar skönhet på det sättet hon gjorde. Mycket av det hon sa var livsfilosofi på hög nivå. Ta t.ex. detta citat.


Gudfadern filmerna hör till mina absoluta favoriter. I Gudfadern 3 så finns det en scen där Al Pachino använder hela sin kraft för att förmedla det han säger. Skådespeleri på hög nivå, ja allra högsta. O på ett sätt är även det här livsvisdom, det som Michael Corleone just varit med om gav honom insikten att de förflutna alltid kommer tillbaka på ett eller annat sätt. O hade Don Corleone lyssnat på Audrey Hepurn, inte bara struntat, o kastat bort hans tidigare vänner, utan istället gått vidare på ett mer schysst sätt, ja då hade han kanske sluppit de värsta konsekvenserna.


Vet inte om jag behöver skriva något mer. För egentligen är det väl självklart att ifall man lyckas med att vara vänner med de man möter i livet, ber om förlåtelse o ger förlåtelse om det behövs, att om man alltid försöker behandla andra väl så möts man av ett leende nästa gång man träffas. Istället för att det ska måsta kännas obehagligt att träffas igen. Så därför sänder jag nu, till alla er som läst detta blogginlägg, denna urvänliga o välmenande avslutningsfras tills vi ses o möts nästa gång.