Audrey Hapurn 85 år o Gudfadercitat

Hej!

Det var ett tag sen. O det här blir ett vanligt, ja du vet normalt blogginlägg. Sådana som andra bloggskribenter brukar skriva. Alltså ingen dikt eller annat, Larsiskt. Nästan iaf ;) Lite måste du ju få klura.
Det händer massor i mitt liv varje dag. O inte bara vanliga saker, utan saker som till och med förändrar, förändrar mycket och på lång sikt. Skulle jag skriva om allt det som sker så skulle det fylla denna blogg. Så därför så struntar vi i det.

Audrey Hepurn skulle visst ha fyllt 85år nu om hon levat än enligt google. Minns att jag reagerade som barn över hur snygg hon var. Men eftersom jag som ung pojk inte kunde erkänna något sådant så undvek jag hennes filmer. Det som slagit mig nu som vuxen, är inte bara hur elegant, graciöst snygg hon var. Utan att hon verkade så klok. Hade båda fötterna på jorden, var mån om andra och var på många sätt ett föredöme för oss alla. Kanske var det en av hemligheterna bakom att hon även utseendemässig var något alldeles speciellt. Inre godhet o lugn skapar extraordinärt vackert yttre, gör att man strålar skönhet på det sättet hon gjorde. Mycket av det hon sa var livsfilosofi på hög nivå. Ta t.ex. detta citat.

Gudfadern filmerna hör till mina absoluta favoriter. I Gudfadern 3 så finns det en scen där Al Pachino använder hela sin kraft för att förmedla det han säger. Skådespeleri på hög nivå, ja allra högsta. O på ett sätt är även det här livsvisdom, det som Michael Corleone just varit med om gav honom insikten att de förflutna alltid kommer tillbaka på ett eller annat sätt. O hade Don Corleone lyssnat på Audrey Hepurn, inte bara struntat, o kastat bort hans tidigare vänner, utan istället gått vidare på ett mer schysst sätt, ja då hade han kanske sluppit de värsta konsekvenserna.

Vet inte om jag behöver skriva något mer. För egentligen är det väl självklart att ifall man lyckas med att vara vänner med de man möter i livet, ber om förlåtelse o ger förlåtelse om det behövs, att om man alltid försöker behandla andra väl så möts man av ett leende nästa gång man träffas. Istället för att det ska måsta kännas obehagligt att träffas igen. Så därför sänder jag nu, till alla er som läst detta blogginlägg, denna urvänliga o välmenande avslutningsfras tills vi ses o möts nästa gång.