tag:blogger.com,1999:blog-38336710773920603602024-03-13T02:00:41.115+01:00Släpp mig friLars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.comBlogger391125tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-61145582002817591522016-01-23T01:31:00.001+01:002016-01-23T03:03:29.252+01:00I have Nothing...<div class="MsoNormal">
Den senaste tiden har flera av de pop och filmikoner jag
haft under mitt liv dött. Vilket i och för sig inte är så konstigt eftersom jag är 53 och de
flesta av dem var äldre än mig. Det verkar dessutom som att flera av dem har levat ett mindre hälsosamt liv än mig och
kommer från släkter där de inte ens i närheten varit lika fräscha eller levat
lika länge som mina släktingar. Tror dock att det har mest med levernet att göra,
känns lite sjukt att påstå att min släkts gener skulle vara mera långlivade, som
om de skulle vara bättre, tror att de beror på att vi haft det bra, och levat på
ett sätt som gynnar långt liv. </div>
<div class="MsoNormal">
Dock har flera av de som påverkat mig mest konstnärligt och har dock lämnat denna form av existens
för ett bra tag sedan. Då det gäller musiken så saknar jag kanske Freddie
Mercury, Elvis Presley och Whitney Houston mest. Queen är kanske de,
jämte Pink Floyd och Mozart som fått min musiksjäl att dansa snabbast. Mozart har jag ju dock jag
inte träffat så ofta av naturliga anledningar (för ni som inte visste så levde
han på 1700-talet). ;) </div>
<div class="MsoNormal">
Bland röster så har förutom Freddie, även Whitney Houston, Helene Sjöholm, Marlene Ernman
och Sarah Brightman påverkat mig mycket. Säkert flera glömda. <br />
Låtar jag
älskar har påverkat mig mkt också, inte minst <i>"I have Nothing"</i> som Whitney Houston sjunger (så vackert), som flera
andra av Whitneys låtar. Men nuförtiden så berör låtens text mig annorlunda.
För även om jag håller med henne om att mycket är ingenting utan den person man
älskar, vi kan alla lägga in vem vi vill i texten, och vem det är varierar för
i alla fall några under livet<br />
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8zLbeYcm0iTBVS_wW5J5oOxAzZFKAttcICX9eZczvYhFNKKz73qgtLtZ__DyDMDSPn9iq4a642BsNqON3FR2Jm1c2smCT6tZzVJHOYSwuuN6xSIzC2W5vxKediyaz3vh7sY4_2Y985VM/s1600/maxresdefault.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8zLbeYcm0iTBVS_wW5J5oOxAzZFKAttcICX9eZczvYhFNKKz73qgtLtZ__DyDMDSPn9iq4a642BsNqON3FR2Jm1c2smCT6tZzVJHOYSwuuN6xSIzC2W5vxKediyaz3vh7sY4_2Y985VM/s320/maxresdefault.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Dock känner mitt hjärta så nu, att även om det finns
människor som betyder mycket för mig, som gör mitt liv hur bra som helst, och att
det finns typ i alla fall någon som jag är övertygad om att den skulle göra mitt liv
ännu bättre ifall det blir mer av den i mitt liv, ja till och med mycket mer i
något speciellt fall, säger mitt hjärta mig. Så har jag egentligen det
tvärt emot det Whitney sjunger, <i><b>allting</b></i>, Mitt liv är så bra, den utveckling jag
genomgår upplever jag som tillräckligt bra för att jag ska se mitt liv som lyckligt,
och det verkar som om det påverkar många positivt, åtminstone någon mer positivt, tror
att få upplever mig som ett mörkt moln som sprider dunder åska och oväder. Jag vill hellre ses som en dåre som
tror på kärleken än en som hatar, en som tror på att vilja väl än någon som tror att vilja illa
är det rätta. Hur kan någon tycka illa om t.ex. Tomas Di leva??? som vill att
vi ska älska mera???<br />
Så även om alla ni, alla de önskedrömmar jag har skulle kunna
göra mitt liv bättre (de som känner mig vet nog om att mina drömmar inte direkt är lite storslagna, är hur gränslösa som helst, hur vild min fantasi är, samtidigt som jag har förmågan att se det positiva i nästan vad som helst, hur litet det än är), skulle jag ärligt talat kunna göra om texten på Whitneys låt. Sjunga,</div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"> <i>"I have Everything, Everything, Everything,
even us" <o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
Osså skulle jag kunna skriva någon rad till, lägga till. </div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<i>"Att sann lycka
kommer inifrån, och blir inte mer sann om den påverkas av något utifrån. Så om
jag kommer att stanna kvar ett tag till här i denna existens, så kommer jag inte att vara
ivägen, utan ett steg på vägen. <br />
För jag kommer alltid att älska livet, dig, mig och alla andra, vi är Oneness.
Just det gör mig lycklig. Tiden då vi hör den speciella kallelsen är
nu, We are the world, de som kan skapa en ljusare tillvaro, tillåta vårat inre ljus att spridas, tända fler ljus. För vi är, finns alla här tillsammans. </i><i><span lang="EN-US">Imagine all the people, living for today, no countries, nothing to kill
for. Imagine all the people living for peace. You my say I am a dreamer, but I
am not the only one, I hope some day you join us. That you will be one of us
who will always love you, all of us. We </span></i><i>have Everything, Everything, Everything, we are us.</i><br />
<i><br /></i></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i><span lang="EN-US"><a href="https://www.youtube.com/watch?v=FxYw0XPEoKE">https://www.youtube.com/watch?v=FxYw0XPEoKE</a></span></i></div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-84052876962748052232015-12-21T13:30:00.001+01:002015-12-21T13:55:50.743+01:00Fotspår i sanden!<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Morgonsolen speglar sig i vågorna som varsamt formar sanden lika
mjuk och slätt som ett sidenlakan. Går sakta med händerna på min rygg,
fingrarna greppar varandra försiktigt, tillräckligt mycket för att de inte ska
tappa greppet om varandra, så att de båda ska falla. Går inte rakt, inte
medvetet, sparkar lätt i sanden så att sandkorna bjuds på en för dem oupplevd
flygtur en bit framöver, ditt jag snart kommer att passera, uppleva. Det dansar
i hela kroppen då jag ser hur vågorna sakta utjämnar sanden igen, spolar bort fotspåren.
Först, förvågen fyller vattendroppar i märket efter min häl med vatten, och sedan
med den stora vågens kraft sudda ut alla spår av att jag varit där. Som om
havet säger åt mig att jag inte ska komma här och förstöra det konstverk de skapar
då det målar i sand, en perfekt avbild av naturens under. <br />
Drar in andan och njuter av den friska känslan då vattenmolekylerna rinner
tillbaka ner i sitt gemensamma hem, ler då jag känner sandkorna som vill hänga
med ner och bada stryker mina tår. Det är nästan så att jag börjar vissla.
Frestad att sjunga tralala.<br />
Stannar mitt i mitt steg utan att sätta ner foten på den blöta sanden, allt
blir stilla, tiden stannar upp, slutar att existera, där en kroppslängd framför
mig, ett nätt fotspår som inte tryckt ner lika mycket av sanden som mina tunga steg
nuförtiden gör, under min vandring. Tittar mig omkring, stranden är lång, det ryms
mer än en stad på sidan av stranden ifall någon får för sig att bygga ett hem
åt många i paradiset. Tittar upp emot gräset som lätt vajar i vinden i gränsen
mellan stranden och det fastare landet. Ingen där heller, jag är fridfullt
ensam här så här tidigt på morgon, det är bara jag som njuter av denna stunds
naturskådespel, eller?<br />
Nästa våg är lite kraftigare och gör sitt jobb, spolar bort mina spår, och
fotavtrycket framför mig. Det sticker till i mig, för redan hade en liten
tanke, eller ska vi kalla det för någon form av magiskt hopp om att de lilla
fina spåret skulle kunna stå emot vågornas kraft infunnit sig, för hur skulle
det annars kunna finnas där? Tar ett par kliv fram. Stampar i sanden omkring
platsen där spåret låg, nä den är inte hårdare eller annorlundare, mer lerig
sand här. Det kan inte vara ett spår som fanns kvar här sedan igår kväll då
ungdomarna glatt dansade i stjärnornas sken för att sedan försvinna hemåt åt
var sitt håll utan att ha försökt fånga den hand de drömde om i berusningen
runt brasans sken. <br />
Lyfter min hand och kliar mitt hår, känner att det blåst in en del mjuka
sandkorn bland mina vindtuffsade lockar. Mina ögon fastnar, växer. Där två
meter framför mig är de, två till. Förstår inte hur jag kunnat missa dem. Borde
ha sett dem då jag spanade runt . Snurrar runt ett varv under mina steg fram emot
dem, nä igen är här, ingen är här... <br />
Hinner inte riktigt fram innan nästa havsvåg gör sitt jobb. Tittar noga framåt,
jo där finns två spår till. och bortom dem två till. Börjar smålunka, vad är
det här? Kanske en sjöjungfru som gått upp på land, nä vänta de har en
fiskstjärt, inte fötter. En liten blank fisk hoppar upp fem meter ut i havet.
Ser ut som om den skrattar åt mitt ologiska försök till att hitta en rimlig
förklaring till det jag sett. Jag har ju redan lämnat den där världen som
försöker finna logiska förklaringar, sjöjungfrus, det är ju bara sagor. Stannar
tvärt. Blir stel. Osynliga. Kan det finnas osynliga? <br />
Skakar på skallen, två steg till, längre fram, det är längre avstånd emellan
dem, som om den som gör stegen har börjat springa lätt. Ökar mina fötters
steglängd också, borde egentligen vara rädd, vad är det som säger att den som
gör stegen är vänlig, kanske den är farlig, spåren ser ut och vara gjord av en
kvinna, och de är farliga. Men jag fortsätter att springa, så dum man är som
fortsätter att jaga fast man är rädd, fast man vet om att rädslan är befogad,
för det finns inget som kan göra en mer illa än... Ökar steglängden
ytterligare. Spåren viker av, in emot den fasta marken, men de svänger av
precis där de skulle ha nått ut i den torra sanden, där märkena inte skulle ha
suddats ut längre av vågorna. Där gör de
en cirkel runt sig själva och fortsätter ner snett framför mig emot havet, och
ner i havet. Ut i det morgonsvala vattnet, och jag jagar efter, blir alldeles
blöt. Jagar allt ivrigare efter ut emot revet, har glömt bort mobilen i min
ficka då vattnet når mig upp under armarna. Spåren syns i sanden även då jag
kommer ut i vattnet, hinner inte
reflektera över att det inte går, att de borde försvinna på en gång och inte
vara kvar tills nästa våg kommer. <br />
Nästa våg! <br />
Tappar balansen och slungas likt en surfingbräda som ägaren ramlat av, glider tillbaka
in emot stranden. Sätter mig upp, spottar ut saltvatten och sand. Inser att
mina shorts inte är torra längre, stoppar snabbt ner handen i fickan och tar
fram mobilen. Den är blött, läderfodralet och pengarna genomvåta. Viftar bort
vatten och sand med mina händer. Torkar den mot min håriga bringa, slår på den.
Den blinkar, den går igång, ja den klarade sig. Andas ut, och världen omkring
mig och min mobil fångar min uppmärksamhet igen. <br />
En meter från mig, två fotspår. Men denna gång är de riktade emot mig. Det är
nästan en halvmeter mellan dem och märkena
mellan tårna är lätt riktade ifrån varandra. En mindre våg kommer och
även om sand virvlar så är spåren kvar, som om någon... Tittar upp emot där, där
dess kropp borde vara, emot ögonen som jag borde se där, skulle vilja se, se
vad de säger då de ser mig, vad de vill, undrar, tänker och längtar efter, och
vad de säger om ägarens inre. Kan det vara min skyddsängel? nä varför skulle
den visa sig på det här viset? Skyddsängeln ska ju vara i mina drömmar, mina
meditationer och den ska trösta mig då jag inte förstår varför det inte blir
som jag tänkt, som mitt hjärtas hopp slår. <br />
Ett spår försvinner då nästa våg kommer, men ett annat uppstår då de sista
havsdropparna återvänt till oceanen, ett som är vridits bortåt. Det första
spåret försvinner sedan också. Reser mig snabbt upp, börjar springa även jag.
Jagar vidare efter spåren bland vattnet som ömsom sköljer mina fötter, och
ömsom glittrar som om detta vore en dag då kristallerna är ljuset som lyser upp
mitt liv. Får snabbt upp farten, fiskmåsarna skrattar, har inte sprungit så här
fort sedan jag var i de yngre tonåren. Det är fem spår framför mig i sanden,
fyra, tre och en halv, tre. Två, jag tar in, jag hinner ifatt. Bara ett steg
framför mig, slänger mig framåt, greppar, försöker omfamna varsamt så att jag inte
gör henne illa då jag fångar henne, vill ju inte illa, vill ju bara väl. Famnar
i luften, lite förvånad över att jag inget får tag i ramlar jag. Landar på min
axel, min höft, det gör inte ont, bara känns. <br />
Använder mina armar för att häva mig upp. Tittar framåt, ser att spårlängden
mellan dess steg är förkortade. Att de stannat upp några meter bort, vänt sig
om, och ifall nu spåren har någon ägare, en kropp, så tittar dess ögon nu emot
mig. Häver mig upp igen, springer efter skrikande, proceduren blir det samma, 4
steg, tre och så är det dags att fånga, sträcker mig framåt, tycker att jag
känner något, att jag rör, berör. Då jag försöker greppa tag, får jag dock inte
tag på något, tappar balansen och ramlar igen. Denna gång landar jag med
ansiktet i sanden, och naturligtvis så kommer en våg och sköljer över mig,
kyler ner mig innan jag ens hinner tänka på att resa mig upp igen. Flyttar
händerna till armhävningspositionen och trycker mig uppåt, vattnet rinner ur
mitt hår, men en massa sand blir kvar, känner mig som ett barn som inte riktigt
förstår varför mamma tycker att jag borde bada. Spåren. Jo de är där, de är två
och de står bara en halvmeter ifrån mig, riktade emot mig. Om jag slänger mina
arm emot dem så borde jag kunna greppa tag i benen. Varför passar inte
personen, ängeln, den osynlige eller vem det nu är på att fly då jag ligger
här? I mitt inre hör jag ekon från det förflutna, från då vi skrattade varandra.
Greppar inte efter benen, är rädd att de skulle springa iväg då, och just nu
klarar jag inte av att förfölja. <br />
Mitt hjärta slår så snabbt, slår att jag inte får ge upp, det slår hårdare och
hårdare. Det är nog vinden som hjälper mig upp, för det borde inte gå så lätt
då jag fallit så hårt. Spåren börjar springa igen och jag efter, denna gång
knappar jag inte in, är inte lika snabb, men mitt hjärta slår hårdare och
hårdare, vill inget annat än att hinna ifatt längre, inte ens fånga, bara få
se, vad spåren egentligen är, vad de lär. Något måste denna jakt ge. Inser att
jag inte sprungit så här långt sedan jag var ung heller, eller förresten
aldrig, har aldrig velat få se klart så mycket som nu, varit så målmedveten och
säker på att det är det här jag vill. Men jag vill inte fånga, vill att en hand
sträck ut av egen fri vilja, om de nu finns någon hand, har funnit eller någonsin
kommer att finnas, att den tar med mig. Detta är nog bara min inre fantasi, jag
måste ha blivit riktigt illa där ann, här, tokig på en tom strand, min
drömstrand fylld av kristaller som glittrar som ögon som ser att sina kära också
är glad över att se dem. <br />
Orkar inte längre, måste böja mig ner, andas, har ju ingen kondis, kan
egentligen inte förstå att jag sprungit så här långt, utan att ens fått se
något som tyder på att jag skulle kunna finna det jag förföljer, söker efter
och nu längtar efter att nå med varje del av det som kallas jag. Efter tre
djupa andetag kisar jag lite bort efter stranden, inte för att jag hade behövt,
jag visste en då, där är de. Denna gång ännu närmre, varför springer de inte
bara iväg? lämnar stranden eller hoppar ner i havet eller var de nu hör hemma, vill till? Stick! Lämna mig! Skit på dig! Släpp mig fri! Låt mig få vissla när
jag går här på stranden, vill inte önska mer, vill inte vara rädd för något osynligt
mer, vilja något som inte finns eller har funnits mer. Mitt hjärta slår hårdare och hårdare, det blir
suddigt, dimmigt.<br />
Herregud vad är det som sker? <br />
Känner att jag är på väg att ramla ner än en gång, min arm är avdomnad så den
kommer inte att kunna hålla emot, dämpa min stött. Men jag landar mjukt, som om
min skyddsängel hjälper mig nu i alla fall, tack, dags nu. Ligger och flåsar på
min rygg, spåren trippar lite närmare. Det dunkar hårdare och hårdare i mitt bröst, ser en
enorm våg som är på väg in ifrån havet, tar sig över revet utan att bryta, försöker
skrika fram en varning.<br />
Akta dig, en sådan våg är fylld av känslor som är för
starka att stå emot, det går inte att stå upp rakt längre, tro mig jag vet, man
kastas omkull, tumlar runt och vet inte längre vad som är upp och ner, vad som
är verklighet eller fantasi, om det är säkert och andas under eller över
vattenytan för den delen, man spolas bort, ner i djupet, det djup som det
aldrig går och ta sig upp ur mer. <br />
Tycker att jag känner andetag emot min kind. Mitt hjärta slår hårdare igen,
herregud det är en hjärtinfarkt, har alltid vetat hur de känns, som om det vore
ett minne från ett gammalt liv, eller från då jag först såg in i dina ögon. En
puss på min kind, en viskande röst säger det jag vill höra mest av allt. <br />
"<i>Det är över, du behöver inte vara rädd för mig mer</i>" <br />
Jag tittar upp, det snurrar. Rösten hörs tydligt, <br />
"<i>Från och med nu är du ett leende för mig</i>" <br />
Det brister, vågen träffar oss med den kraft som bara vatten har, evig och enastående
enträget envis. Men jag ser att avtrycken från de nätta fötterna finns kvar där
i sanden, för evig, tänker på dem som det fina minne de är för mig. Och som om
de enbart är ett fint minne ska jag alltid behandla dem. </div>
<div class="MsoNormal">
Det sista hjärtslaget
slår innan hjärtat sprängs och splittras åt flera hål, restbitarna av hjärtat rinner
iväg igenom mina ådrar till olika platser i min kropp utan att fastna, de stannar först då även
blodet mitt slutar att rinna. Undrar om även spåren efter det som skett drogs med ut
i havet också? eller om de står stadigt kvar, klart? för jag vill så gärna få
fram ett förlåt för att jag jagade, att jag försökte fånga, att jag inte
klarade av att ge upp innan det var försent, att jag förstår varför du inte
bara aktade dig, utan..., förstår att det egentligen bara var spåren som inte
syntes, var osynliga.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8cuWcEonO0-U4JPa8bS4jbl_Yfz40XHTKULmxURHLy-2DoWytOs9N8GBVy7f9eVsX6uGeaSBJBCnUeWYtD0UBnfCQmDkhC3phMW6-m6HptXe358g7j6dvb6kY8q8TSZQGhLV5TDOclSo/s1600/IMG_2913.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8cuWcEonO0-U4JPa8bS4jbl_Yfz40XHTKULmxURHLy-2DoWytOs9N8GBVy7f9eVsX6uGeaSBJBCnUeWYtD0UBnfCQmDkhC3phMW6-m6HptXe358g7j6dvb6kY8q8TSZQGhLV5TDOclSo/s320/IMG_2913.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-79746546107162981522015-11-25T23:16:00.003+01:002015-11-25T23:18:05.468+01:00Till dig!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaHskbEKsMwyiiDSusiwDRtwYG0yHDvatXEyDX0He7J0sip-am4VJSuTFcZonWNO6hvImwc4WxjsWBl8v9JlNS6AnsXjPVtps0epKRjfJGXAE2Mkr1_Q926oySsFxcbM3eVejq0kNrNOQ/s1600/Le+f%25C3%25B6r+det+%25C3%25A4r+du.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="271" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaHskbEKsMwyiiDSusiwDRtwYG0yHDvatXEyDX0He7J0sip-am4VJSuTFcZonWNO6hvImwc4WxjsWBl8v9JlNS6AnsXjPVtps0epKRjfJGXAE2Mkr1_Q926oySsFxcbM3eVejq0kNrNOQ/s400/Le+f%25C3%25B6r+det+%25C3%25A4r+du.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Smile<br />
for it is you!</td></tr>
</tbody></table>
<br />Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-28013366836165824412015-11-16T18:28:00.000+01:002015-11-16T18:57:54.030+01:00Att få läsa 67 uppsatser ger hopp<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Sitter och läser igenom, och ger kommentarer till
berättelserna som 67 av mina elever skrivit. Ja, jag vet att det är dålig planering
att jag ställt till att det blivit så samtidigt. Och att jag dessutom rättat 22 prov i helgen, och får in ca 25 till på torsdag. Dessutom så uppmanar jag mina
elever att jobba, skriva på. Inte fastna för att något blir svårt, utan då
skriva en scen längre fram i deras berättelse. Jag tror att förmågan att
berätta är viktigt, och att träna på den ger mycket, och det inte bara i
svenska, utan i alla ämnen, och även i de flesta situationer man i livet kan
hamna i. Men det har orsakat att jag har mellan tre till fyra hundra sidor att
läsa, kommentera och bedöma nu. Och tro mig, jag vill ge så mycket som jag bara
kan för att de ska utvecklas vidare var och en av dem.</div>
<div class="MsoNormal">
<br />
Det är inte så att jag inte har något annat att göra, i mitt liv, eller på
skolan. Att planera lektioner väl, och att ha dem tar ju sina timmar. Dessutom
ska man ju förkovra sig, socialisera, och ta hand om en del andra saker som att
jobba med ungdomar medför, det mesta hur trevligt som helst, så det så.</div>
<div class="MsoNormal">
Nu kanske ni tror att detta är en klagotext, näpp. Det är
tvärtom, för om ni bara visste hur kul det är att läsa mina 6:ors
fantasyberättelser, vilken äventyrslust de har, vilken glädje deras texter
utstrålar. Mina åttors barndomsskildringar ger mig en bild av en värld fylld av
barnens syn på livet i dag. De är så insiktsfulla, så full av tankar och idéer
om hur det varit, är och kan komma att bli. Kan man verkligen göra annat än
njuta av privilegiet att få läsa dessa ungdomars tankar, under den tiden de är på
väg in i vuxenlivet, då vuxentiden är något de drömmer om, ser en massa
möjligheter med. Jag önskar verkligen att de får behålla sin fantasi, sin
nyfikenhet, sina funderingar och drömmar. Sin tro på att livet går göra något
bra av.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det känns som att vi vuxna har en viktigt del i detta, att
vi inte genom att bara beskriva deras begränsningar får dem att tappa modet,
istället berätta för dem om deras färdigheter och hur lätt de går att utveckla.
Att vi vuxna, och äldre inte bara ser negativt på den tid vi lever i, tror på
och sprider domedagsprofetior. Utan pekar på det som är bra, hur snabbt det
mesta blivit bättre, och vilka möjligheter vi har att skapa en ännu bättre
värld i framtiden.<br />
Att vi inte fastnar i vår egen bitterhet över livets
besvikelser, utan tar oss ur gyttjan och visar att det går att tro på framtiden
genom att vara goda exempel, för det är vad vi gör av våra liv som de
ser, oavsett vem vi skyller på att det blivit så som det är för oss, de ord vi säger eller intentioner vi har.<br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Vi bör inte heller lära dem att bara klaga på , snacka skit
om andra. Att påpeka dåligheter i andra omkring oss, och på andra platser på vår jord. Utan istället få dem att se möjligheter även i andra. Att vi inte bara,
då vi blir irriterade och ilskna skriker ut fördömelser, hot och använder oss
av eller förespråkar våld mot alla som inte gör eller är precis som vi vill. Vi bör
istället lära de unga att söka möjligheter, att samarbeta och bry sig om
varandra. Vi är människor, människan är ett flockdjur och är beroende av
varandra, dessutom av alla andra på jorden, djuren och miljön för att klara oss
och få drägliga liv. Att då se alla andra, och allt annat som om det är av ondo
kommer bara att speglas tillbaka emot oss själva, förvandla spegelbilden av oss till något som inte är speciellt trevlig att skåda, i alla fall den inre spegelbilden som påverkar vårt yttre mer än många tror. Man behöver väl inte vara
speciellt intelligent för att förstå att det inte är ett bra val av vad man ska
ägna sina dagar åt att tänka negativt om andra, då det finns så många positiva saker att fokusera på, att göra, glada tankar
och hopp att känna under det här livet som vi magiskt nog fått oss
tillhanda, fått till skänks. Ett liv som vi, tycker jag i alla fall bör välja
att göra det bästa av. Det bästa och lyckliga livet finns verkligen inte i sorgmodets
hopplösa träsk. Välj ett bra så bra liv som det är möjligt åt er, och ge våra barn och ungdomar exempel på hur man
uppnår ett sådant liv, stråla genom att göra det bästa av ditt. Tänk positivt
och bry dig. Bli en som skänker energi, kärlek och hopp till de som dig i livet möter.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Jag hoppas och tror att kommande generationer kommer att se
på de våldstendenser som idag förespråkas eller utförs av individer,
organisationer och länder av en eller annan orsak som lika barbariskt i
framtiden som de flesta ser på våra gamla vikingars plundringar, romerska
generalers krig, Djingis Khans härjningar. Eller erövrares utrotningar av de
folk de erövrar, t.ex. av indianerna i Amerika, eller rasisters terroriserande av
de som inte är lika dem och deras utrotningsläger i t.ex. Nazityskland under andra
världskriget. Oavsett orsaker, politiska, religiösa, ekonomiska, makt, bekvämlighet,
egoism, eller andra anledningar är väl terroristdåd eller krig minst lika barbariskt även
om de utförs idag som under t.ex. vikingarnas tid? Det är dags att sträva efter
en fredligare värld igen för våra barn och ungdomar skull. Så att de får fortsätta
att vara full av glädjefull fantasi, funderande och drömmar, så att inte även en
del av dem förvandlas till bittra
spridare av mörk hopplöshet. Låt de få fortsätta att vara de som sprider ljus,
för då kan även ni få njuta av det jag nu gör, deras underbara berättelser.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggc2hnt6HFjHhAcS1Anesdcv-JkGjfrlt9pqY_yXEcSzl5q34XOjfpcVstvy9-EfsWdbWk3Rhc8igpCmKTQXh8r060sQn1FU7OE9WqBqmcluTpLU7eE84ed53mlsJ4f4WOkNfPzIFSJlY/s1600/Skriv-din-dr%25C3%25B6m-omslag-198x300.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggc2hnt6HFjHhAcS1Anesdcv-JkGjfrlt9pqY_yXEcSzl5q34XOjfpcVstvy9-EfsWdbWk3Rhc8igpCmKTQXh8r060sQn1FU7OE9WqBqmcluTpLU7eE84ed53mlsJ4f4WOkNfPzIFSJlY/s1600/Skriv-din-dr%25C3%25B6m-omslag-198x300.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Skriv din dröm. Tro på drömmen, försök förverkliga den och du kan skapa hopp hos andra, våra barn och unga om att det kan gå att uppfylla även deras.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-18885964891632515822015-10-21T19:11:00.001+02:002015-10-21T19:11:49.571+02:00Själsfrände<br />
Din själsfrände är inte någon som kommer in i ditt liv fredligt. Det är en som kommer att få dig att ifrågasätta saker, som ändrar din verklighet, någon som markerar ett före och efter i ditt liv. Det är inte människan alla har idealiserad, utan en vanlig människa, som lyckas revolutionera din värld till en annan...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxkIbYlYNo2kXiuo138ItKa9kOvuNzWYvV8Mf2tgbMxQRLhVFeqmaJMg5KBJCVBw63aQ6M7z5YIbODMgGPTXjkoo24JUffTaqwucRGVTwCHx-Oi-gNRQm7JuGgXsN12eKEEzYJ-QMqOj8/s1600/tumblr_nc4x67d9vi1tjsogwo1_500.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxkIbYlYNo2kXiuo138ItKa9kOvuNzWYvV8Mf2tgbMxQRLhVFeqmaJMg5KBJCVBw63aQ6M7z5YIbODMgGPTXjkoo24JUffTaqwucRGVTwCHx-Oi-gNRQm7JuGgXsN12eKEEzYJ-QMqOj8/s320/tumblr_nc4x67d9vi1tjsogwo1_500.gif" width="276" /></a></div>
<br />Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-15831538013250691862015-09-22T19:10:00.003+02:002015-09-22T19:10:41.686+02:00Lev i nuet och förverkliga dina drömmar<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiUzgCJs62mRX1ScjcPIKum0vyidFpyGx0muKRK84uqV97IbNGbzGLs7n_55GSZa7KP9kjORR8MdBSHUz_78FxEbKyBMruFtZExyQ0kla5IaHAvOStKYgEoD7EMvkwpmJDrF_mNQ8d5X4/s1600/Natur+%252857%2529.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiUzgCJs62mRX1ScjcPIKum0vyidFpyGx0muKRK84uqV97IbNGbzGLs7n_55GSZa7KP9kjORR8MdBSHUz_78FxEbKyBMruFtZExyQ0kla5IaHAvOStKYgEoD7EMvkwpmJDrF_mNQ8d5X4/s640/Natur+%252857%2529.jpg" /></a></div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-13253884408345829152015-08-30T15:12:00.001+02:002015-08-30T15:25:46.294+02:00Invictus (Den obesegrade) av William Ernest Henley översatt och tolkad av Lars Granlöf<br />
<div class="MsoNormal">
<span class="hps" style="color: white;"><span style="font-family: "Arial","sans-serif";">Under</span></span><span style="color: white; font-family: "Arial","sans-serif";"> <span class="hps">natten</span> <span class="hps">som täcker</span>
<span class="hps">mig</span>,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: white;"><span style="font-family: "Arial","sans-serif";">
<br />
<span class="hps">svart som</span> <span class="hps">hålet</span> <span class="hps">från</span> <span class="hps">pol till pol</span>,<br />
<br />
<span class="hps">tackar</span> jag, <span class="hps">må än vilken</span> <span class="hps">gud det</span> <span class="hps">kan</span> <span class="hps">vara</span><br />
<br />
<span class="hps">för min</span> <span class="hps">okuvliga</span> <span class="hps">själ</span>.<br />
<br />
<br />
<span class="hps">Under</span> alla om<span class="hps">kopplingar</span>, <span class="hps">omständigheter</span><br />
<br />
<span class="hps">har</span> jag <span class="hps">inte</span> <span class="hps">gnällt</span>
<span class="hps">eller</span> <span class="hps">gråtit</span> <span class="hps">högt</span>,<br />
<br />
<span class="hps">blivit nedslagen av</span> <span class="hps">den trubbiga klubban</span>
<span class="hps">slumpen</span><br />
<br />
<span class="hps">mitt huvud</span> <span class="hps">är</span> <span class="hps">blodigt</span>, <span class="hps">men</span> <span class="hps">inte nerböjt</span>.<br />
<br />
<br />
<span class="hps">Bortanför</span> <span class="hps">detta ställe</span> av <span class="hps">vrede</span> <span class="hps">och tårar</span><br />
<br />
<span class="hps">hägrar</span> <span class="hps">fasan från</span> <span class="hps">skuggan</span>,<br />
<br />
<span class="hps">och ändå, tyngd av</span> <span class="hps">hoten</span> <span class="hps">under åren</span><br />
<br />
<span class="hps">hittar ni mig och</span> <span class="hps">skall</span> <span class="hps">finna mig</span> <span class="hps">orädd</span>.<br />
<br />
<br />
<span class="hps">Det spelar ingen roll</span> <span class="hps">hur</span> trångt <span class="hps">sundet</span> <span class="hps">är</span>,<br />
<br />
vilka <span class="hps">beskyllningar och</span>
orättvisa <span class="hps">straff</span> <span class="hps">som finns i rullorna</span>,<br />
<br />
<span class="hps">jag</span> <span class="hps">är ändock herre över</span> <span class="hps">mitt öde</span>,<br />
<br />
<span class="hps">jag är</span> <span class="hps">kapten över</span> <span class="hps">min själ.</span></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Arial","sans-serif";"><span class="hps" style="color: white;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Arial","sans-serif";"><span class="hps" style="color: white;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: white; font-family: Arial, sans-serif;">Dikten Invictus läses upp i nya Star Trek filmen, Reenegades. Det är Lexxa Sing spelad av Adrinne Wilkinson som läser upp den i öppningen av filmen. Den berör en verkligen. Här ovan så kan ni läsa min översättning, och egna omtolkning av dikten. <br />Jag avslutar detta blogginlägg med att försöka tolka budskapet i Henleys dikt.<br />Jag tolkar det som att dikten försöker säga oss att vi har möjlighet att välja lycka, att tro på våra drömmar, och eftersom vi är kaptenen över vår egen själ så kan välja att försöka förverkliga drömmarna oavsett hur mörkt, tung, eller ont vi har för tillfället. Att än vad som händer kan vi likt Nelson Mandela då han kom ut ur fängelset efter 30 bestämma sig för att inte vara bitter eller känna hat, fängsla oss själva i hålet där det som gör ont, orättvisorna och besvikelserna gör livet svart som under den mörkaste natten. Vi kan istället välja ljuset, kärleken och att satsa på möjligheterna i våra liv, hålla huvudet stolt och högt för att vi valt att stå upp även då livets olika omständigheter försöker krossa oss. Vara stolta över att vi valt att följa vårt hjärta, att satsa på möjligheten att påverka vårt öde åt det håll vi drömmer om. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #222222; font-family: Arial, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #222222; font-family: Arial, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioFRD9IiKUnXhAdvLL1pWGtaEFHbfKDC_SM8ssu_aa1JHs_UOPfcaMbzlt75BE2YqpJFQWlL-Y-4vjxSB9k9bkuxlLFjJF66sPLILF1qxMlDXeQkMnSNKekUt35p_xIJ-4t8Yrx_sxcs0/s1600/a_dream_is_a_wish_your_heart_makes.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="209" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioFRD9IiKUnXhAdvLL1pWGtaEFHbfKDC_SM8ssu_aa1JHs_UOPfcaMbzlt75BE2YqpJFQWlL-Y-4vjxSB9k9bkuxlLFjJF66sPLILF1qxMlDXeQkMnSNKekUt35p_xIJ-4t8Yrx_sxcs0/s320/a_dream_is_a_wish_your_heart_makes.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #222222; font-family: Arial, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #222222; font-family: Arial, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: #222222; font-family: Arial, sans-serif;"><br /></span></div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-84766997886476362802015-05-27T12:28:00.000+02:002015-05-27T12:29:33.824+02:00Slut<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det finns olika sätt att se på slut. Det finns slut då
dörrar stängs bakom en, eller slut som är en start, då man öppnar en ny dörr, går
igenom den och stänger den efter sig. Då man ger sig iväg efter nya stigar,
emot nya äventyr, emot nästa soluppgång. När man känner att "Ja, det här vill
jag, tack gode Gud för den nya möjligheten." När man vill göra något, vill
flytta eller påbörja något med hela sitt hjärta. Då det känns som man fått en
chans som man drömt om. Sådana chanser faller sällan i ens knä, oftast kommer
de till för att man själv väljer att försöka uppfylla sina drömmar, vågar
tro på dem så mycket att man prövar. <br />
Det blir ofta så mycket bättre om man
själv försöker påverka händelseförloppet än då man låter bli att försöka
uppfylla sina drömmar och livets omständigheter puttar en ut genom dörrarna. <br />
Öppna dörren till din dröm själv så blir det ofta lättare, och det gör mindre
ont än att bli utkastad. Men även då man blir utkastad gäller det att se det
som skett positivt, se på det med kärlek för det har lärt dig något, giv även
kärlek till den nya situationen, för där finns alltid nya möjligheter att
fokusera på. Om du inte ägnar dig åt att försöker öppna den igenslängda dörren,
tjuvkika igenom eventuella glipor, eller försöker få den att öppna sig ingen så
finns ett alternativ till. Vänd dig om och titta framåt efter stigen vidare
genom livet och satsa på dig själv,
skriv ner dina drömmar och gör ett försök att uppfylla dem efter din regnbåge.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtivLg2AFplnN-UiHzC4PAin6Pndmegjj17EGgbh3GRctYi3loce2jRO8-uajrgskhpQ_q8xEF-TIzOXY_3VwLPYTRs3HSpm16f1aZPDmv9qh5WuwtAU5R7pt6xPsrnjNEKf3qdiVIct8/s1600/thenotebookrose_Large.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="239" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtivLg2AFplnN-UiHzC4PAin6Pndmegjj17EGgbh3GRctYi3loce2jRO8-uajrgskhpQ_q8xEF-TIzOXY_3VwLPYTRs3HSpm16f1aZPDmv9qh5WuwtAU5R7pt6xPsrnjNEKf3qdiVIct8/s320/thenotebookrose_Large.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Du kan förbeställa boken "Skriv din dröm" på Your dream workshops facebooksida, <br />
Genom att mejla till "info@dreamworkshop.se"<br />
Sedan kan du själv gå skrivkursen på hemsidan som snart blir offentlig.<br />
Må du få uppleva att just din dröm besannas.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-31322414684215705022015-04-26T18:02:00.000+02:002015-04-26T19:09:54.494+02:00Du är drömmen!<div id="yui_3_16_0_1_1430061093760_13547" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<br /></div>
<div id="yui_3_16_0_1_1430061093760_13545" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
</div>
<div id="yiv8910206204yui_3_16_0_1_1429871693391_2364" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span id="yiv8910206204yui_3_16_0_1_1429871693391_2363" style="font-family: inherit;">Det är som lite nervöst nu. Är på g att starta företag, ansökan är inne hos bolagsverket nu. Dessutom närmar sig utgivningen av min nästa bok . ”<i>Skriv din dröm</i>” </span></div>
<div id="yiv8910206204yui_3_16_0_1_1429871693391_2364" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-family: inherit;">Det är en drömskrivkursbok. Boken innehåller 10 nya noveller som är exempel på hur man kan beskriva sina drömmar, Dessutom 10 utmanande dikter. </span><br />
<span style="font-family: inherit;">Men sist men inte minst finns i boken möjligheten för dig att lära dig att i tio steg beskriva, formulera och utveckla dina drömmar. </span></div>
<div id="yiv8910206204yui_3_16_0_1_1429871693391_2362" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span id="yiv8910206204yui_3_16_0_1_1429871693391_2361" style="font-family: inherit;">På ett sätt kan man säga att en del av boken blir skriven och författad av dig. Och inte bara det. Då du beskriver dina drömmar så kommer du att kunna uppleva dem under ditt skrivande. Dessutom blir skrivkursavsnitten, om du väljer det, en början på att förverkliga drömmarna. För beskriver du dina drömmar och olika vägar att nå dem har du redan målat upp sätt som du kan realisera dem på. Idéer som du sedan kan försöka sätta i verket. Du kan lära dig att känna igen möjligheterna till att uppnå dina drömmar i framtiden och fånga dem då de dyker upp. Du kan använda min bok som värsta drömfångaren. </span></div>
<div id="yui_3_16_0_1_1430061093760_13599" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span id="yui_3_16_0_1_1430061093760_13598" style="font-family: inherit;"><span id="yui_3_16_0_1_1430061093760_13597">Får dina vänner reda på vilka dina drömmar är så kanske de har möjlighet att hjälpa dig, eller kan ge dig tips som kan hjälpa dig. Vem vet vad din visualisering av dina drömmar</span> <span id="yui_3_16_0_1_1430061093760_13600">kommer att dra till sig för möjligheter att förverkliga dem. Visualiserade och uttalade drömmar kan få ett ja.</span></span></div>
<div id="yui_3_16_0_1_1430061093760_13601" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Med min skrivkursbok i hur man beskriver sina drömmar så gör du dig själv till ett redskap som kan förverkliga dina drömmar. Det blir du som blir drömmakaren, du blir din dröm.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div id="yui_3_16_0_1_1430061093760_13602" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
</div>
<span style="font-family: inherit;">Så om nu inte mina 10 nya dikter, varav en är en ny drömvariant av dikten som blev populärast av mina i diktsamlingen "Ö<i>gonblick</i>", ”<i>Bara så att du vet</i>” räcker för att du ska läsa boken. <span style="font-size: small;"></span></span><br />
<div id="yui_3_16_0_1_1430061093760_13605" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-family: inherit;">Om nu inte mina 10 nya Good feel noveller som alla är fyllda av möjligheter är nog för att du ska införskaffa "<i>Skriv din dröm</i>". </span></div>
<div id="yui_3_16_0_1_1430061093760_13605" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-family: inherit;">Så borde väl möjligheten att få skriva din dröm, uppleva den, förverkliga den och träffa din dröm, du, den positiva glada du som ser möjligheter att förverkliga dina drömmar, vara en extra krydda. För du är drömmen.</span></div>
<div id="yui_3_16_0_1_1430061093760_13605" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-family: Times New Roman;"><br /></span></div>
<div id="yui_3_16_0_1_1430061093760_13605" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-family: Times New Roman;"><b>Snart är din dröm sann<br />upplev<br />förverkliga</b></span></div>
<div id="yui_3_16_0_1_1430061093760_13605" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-family: Times New Roman;"><b>och skriv din dröm</b></span></div>
<div id="yui_3_16_0_1_1430061093760_13605" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-family: Times New Roman;"><b>snart utgiven av Faun förlag</b></span><br />
<span style="font-family: Times New Roman;"><b><br /></b></span>
<span style="font-family: Times New Roman;"><b><br /></b></span>
<span style="font-family: Times New Roman;"><b><br /></b></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEholr_CpUUwwnaMcC0N5WqLquenrV0W_-UjeeSdNGxznZbzLSgWTWY2mgKV-T2Bqjhyphenhyphenb9pGYCvGK0K-qROawvnPWXGxeAs1tVxbovUI79R6Q2e_NL6wR9APtBUlBgTmlmQbPynuN0FRMIM/s1600/IMG_3673.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEholr_CpUUwwnaMcC0N5WqLquenrV0W_-UjeeSdNGxznZbzLSgWTWY2mgKV-T2Bqjhyphenhyphenb9pGYCvGK0K-qROawvnPWXGxeAs1tVxbovUI79R6Q2e_NL6wR9APtBUlBgTmlmQbPynuN0FRMIM/s1600/IMG_3673.JPG" height="214" width="320" /></a></div>
<br /></div>
<div id="yui_3_16_0_1_1430061093760_13605" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-family: Times New Roman;"><b><br /></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div id="yui_3_16_0_1_1430061093760_13605" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-family: Times New Roman;"><b><br /></b></span>
<span style="font-family: Times New Roman;"><b><br /></b></span>
<span style="font-family: Times New Roman;">Ps: Har du inte läst min första roman "<i>Släpp mig fri</i>" eller diktsamlingen "<i>Ögonblick</i>" i vilken jag är en av tre poeter i, beställ dem från faun förlag. <a href="http://www.faunforlag.se/?page_id=676">http://www.faunforlag.se/?page_id=676</a></span><br />
Dessutom som extra bonus är nästa diktsamling med arbetsnamnet "Ögonblick 2" på g, min diktkollega Roger Nilsson gör ett häst jobb, och min historiskt baserade fantasi/lajv trilogi (ev. Tetralogi eller Pentalogi) har kommit långt på väg (Filosofens döskalle, Filosofen, (ev Filosofens resa), Upplysningen och (ev Filosofen återförenas)).<br />
<br />
<br /></div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-24978947917177308122015-04-02T22:40:00.001+02:002015-04-03T11:11:10.803+02:00Reser snart iväg igen.<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe_GxO6QRU1C0fM00-CIODvx1UkCzTZx8Y5PpLzYNWochOldE_vs_-869W6YLISKFBHL7f28A3eR53HkZ1vkFnqdVEhqN-ChWKh9ps3tXJNQL1qg5wIh0jXNQqDZBebu3XnrZvla7UUuw/s1600/IMG_3111.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe_GxO6QRU1C0fM00-CIODvx1UkCzTZx8Y5PpLzYNWochOldE_vs_-869W6YLISKFBHL7f28A3eR53HkZ1vkFnqdVEhqN-ChWKh9ps3tXJNQL1qg5wIh0jXNQqDZBebu3XnrZvla7UUuw/s1600/IMG_3111.JPG" height="320" width="320" /></a></div>
<br />
Hösten 2013 var jag på en kurs då vi fick tillverka tre kort med motiv från vår gyllene drömframtid. Jag skrev dessutom dikter på korten i vilka jag beskrev drömmarna på ett mer poetiskt sätt, poesi är ju kanske den konstform som jag upplever spelar upp mitt hjärtas dunkande bäst. På ett kort så fanns ett flygplan, en önskan om resor. På det andra en teckning av mig sittande på en grässlänt vid en drömstuga, tittande ut över en spegelblank sjö.<br />
<br />
2014 reste jag under sportlovet till Stockholm och lyssnade på en artist jag länge beundrat, Sarah Brightman. For sedan en vecka till soliga Kap Verde, upplevde Afrika.<br />
Över midsommar uppfyllde jag en gammal dröm, åkte ner till Barcelona, njöt av arkitekturen, maten på restauranger som jag i många år velat pröva och 30 grader i sol.<br />
I Juli hyrde jag en sagolik stuga i Skarviken vid Burträsksjön som nästan på pricken hade samma utsikt som på mitt andra kort under de magiska sommarveckorna 2014 då sommarvärmen var tropisk. Många av mina vänner, nära och kära besökte mig där, fick bjuda dem på god mat, sol, bastu, bad och mycket bra fiske. Jag hann dessutom skriva en hel skrivkursbok som heter "<i>Skriv din dröm</i>" som är på G under min vistelse där.<br />
En resa till en urfin stuga i form av en välsnickrad loge ovan Storuman tillsammans med lärarkollegor blev det sedan.<br />
Under novemberlovet åkte jag till Stockholm.<br />
Över jul åkte jag till Gran Canaria, bodde på samma hotell i Las Palmas som för 2 jular sen, njöt av ovanligt soliga dagar, strandpromenader i soluppgången och utsökta tapas.<br />
I januari i år blev det en snabb Stockholmsvistelse.<br />
I Februari var jag uppe ovanför Storuman igen med en kollega och upplevde vildmarkens stilla rogivande skönhet, sedan blev det en sväng till Stockholm igen.<br />
<br />
I påskhelgen åker jag till Gran Canaria igen, denna gång till den soliga södra sidan, Tauritodalen nära Puerto Mogan.<br />
Senare i April blir det en retreat och kurs helg.<br />
I Juli blir det en stärkande vistelse i Skarviken igen, och kanske blir det någon tripp någonstans i Juni (klart att det blir).<br />
I oktober har jag bokat och betalt en Stockholmsresa med två musikaler i Stockholm samma helg.<br />
Planerar en Gran Canaria nästa jul igen och sparar till en lång USA resa nästa sommar, det är så många ställen jag vill se och uppleva där.<br />
<br />
Dock vill jag hävda att den mest fantastiska resa som jag gjort under den här perioden är den inom mig. Det lugn, den tillit, tacksamhet och kärlek jag känner inför såväl det lilla och det stora i livet har verkligen varit stärkande. Så många onödiga rädslor, rädda sätt att reagera är en del av mig som inte regerar över mig längre.<br />
<br />
Jag är verkligen tacksam över att de kort jag gjorde på kursen förverkligades.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-4431814536136385992015-02-14T11:20:00.001+01:002015-02-14T11:35:25.289+01:00Från mitt hjärta på alla hjärtans dag<br />
<div class="MsoNormal">
Idag på alla hjärtans dag så spelar det ingen roll hur
duktiga, påhittiga eller fyndiga vi är då vi sänder vår kärlekshälsning till
vår kära. Om jag t.ex. skulle lyckas med att skriva den allra vackraste
kärleksdikten som någonsin kommer att skrivas så innebär det inte att min
kärlek är större, äktare eller sannare än vad den var tidigare. Det innebär
bara att jag har förmågan att skriva ett sådant bedårande konstverk. Det jag känner är
lika fint, lika ovillkorlig och lika fyllt med ärliga önskningar om att
föremålet för min hälsning har och kommer att få det som allra bäst framöver, att dess alla hjärtans dag blir precis som dess hjärta vill oavsett
vad jag lyckas med att printa ner på pappret. Mina ord vill inte heller mer villkorslös
snällhet, mitt hjärta är inte vackrare eller jag är inte en bättre människa för att jag har förmågan att uttrycka mig, eller
för att änglar sedan sjunger kärleksförklaringen till den jag vill beröra med mitt
kärleksbudskap. Den kärleken jag känner är alltid lika själsstark och vacker i mitt hjärta oavsett vad som händer, om mitt hjärta är brustet eller om
det slår snabbt av lycka för att dess drömmar förverkligas. Min alla hjärtansdagshälsning är lika
kärleksfylld oavsett om den når fram och gillas av den jag vill visa den för eller om den fastnar i cyberrymden och inte når fram till hjärtat den
vill nå, eller om den inte gillas alls, skrattas åt eller irriterar. För
kärleken är. <!--3--><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUvOwi7oSaN6rRX1135BbuKxGKdOm67mSDOQwPt-tkq7y3-aoUdLG3reyI1SfuXDBM2r28qLs5UzXyxSd_hozibgmArwta5syTIMVHmudlFygKdcNRRMMHV3w5vKWJY1eTnIqHsMF4bxg/s1600/186495bna73841p9.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUvOwi7oSaN6rRX1135BbuKxGKdOm67mSDOQwPt-tkq7y3-aoUdLG3reyI1SfuXDBM2r28qLs5UzXyxSd_hozibgmArwta5syTIMVHmudlFygKdcNRRMMHV3w5vKWJY1eTnIqHsMF4bxg/s1600/186495bna73841p9.gif" /></a></div>
<br />
<br /></div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-78788951437261147402015-01-18T18:25:00.001+01:002015-01-18T18:30:28.223+01:00Typ lyckliga dagen!<br />
Vaknade hur lycklig som helst i morse. Dessutom var jag mer än pigg. Detta medförde att jag har varit effektiv, men inte bara så där plikteffektiv, jag har även roat mig. Åkte på badhuset. Simmade, dök, mediterade i bastun, ångbastade, låg o njöt av livet i bubbelpoolen och på spaavdelningen. Noterade att jag gått ner tre kilo sedan jag vägde mig sist (vilket är typ ett halvår sedan, minns inte riktigt). Jag har inte direkt bantat, så lite konstigt är det, men det är väl positivt, så det är väl bra.<br />
Men vänta nu, jag har ju faktiskt kommit igång med träning, jag började ju yoga i tisdags, har gjort en del armhävningar o situps i några dar. Sen så simmade jag ju faktiskt en bit idag, och dök. Under min Canaria resa så gick jag bortåt en mil de flesta dagarna. Men ändå så tycker jag att det är för tidigt att det ska visa sig på vågen.<br />
Vem vet, att jag är så lycklig kanske påverkar även vikten. Idag var jag med om en sjukt skoj grej. Pratade med en av de grannar jag har som bor här i kvarteret. Vi pratade om lärarrollen och dess framtid. Då vi pratat klart så vände han sig om emot mig en sista gång och sa han att han fått höra att jag var bra lärare och att jag dessutom är trevlig, i min förvåning så han jag inte fråga upp vem. Men samtidigt, eftersom han inte sa vem som sagt det så ville han väl inte säga det. Alltså, någon pratar om mig bakom min rygg. Jag får nog justera lite grann det jag säger om att prata bakom ryggen till mina elever. För att få höra att någon eller några pratar väl om mig bakom min rygg var verkligen trevligt. Solen sken starkare på mig en stund, och det kan ju vara trevligt att gå omkring o fundera lite över vem eller vilka det var som sagt så.<br />
Nu har jag lagat och ätit god mat, funderar på om jag ska spana igenom burken o titta om det finns någon spännande film att se på. Sedan ska jag läsa lite ur Michell Phillips boken jag lånat idag.<br />
<br />
Ha det så bra även ni. KRAM!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2zRMn2QFtfcOEV0d0gfvHLnFJ82ong2HnOjjE9V9b0Cya0RbeUyOJjGGn3V3MSAPy_twUharXDnF27sZ_5vWMJ7xgWs5OACaroj_26hCwtWZbEO-al5g50Zg5V_X2319Kivo9x4NxmD4/s1600/197788668_2dcb7d1b-d501-434a-ad40-c294017343cb.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2zRMn2QFtfcOEV0d0gfvHLnFJ82ong2HnOjjE9V9b0Cya0RbeUyOJjGGn3V3MSAPy_twUharXDnF27sZ_5vWMJ7xgWs5OACaroj_26hCwtWZbEO-al5g50Zg5V_X2319Kivo9x4NxmD4/s1600/197788668_2dcb7d1b-d501-434a-ad40-c294017343cb.jpg" height="212" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
PS På tal om burk. Jag söker en sådan där brödburk med neddragningslock, typ 60-70 tals stil. Då man är singel så hinner man sällan äta upp ett helt bröd, och med en sådan burk så hinner man kanske med några skivor till. Skulle vara roligt med en som har fint mönster.Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-51550430401464177712015-01-12T21:47:00.000+01:002015-01-12T21:47:52.963+01:00I väntans tider<br />
Det är väntans tider för Star trek fans. Nästa år, 2016 kommer nästa film, men om allt går väl så kan det snart bli en helt ny Tv-serie också. I några år har de jobbat med att ta fram ett pilotavsnitt av Star Trek Renegades. Avsnittet ska visas för CBS den 10 februari. Mer om det och trailers hittar ni i nedanstående länk. Tycker dessutom att filmmusiken verkar lovande, det verkar vara en bra blandning av nya och gamla rollfigurer som är med. kaptenen Leexa Singh har pondus.<br />
<br />
http://startrekrenegades.com/home/<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEge9R1ddey_g4KOl1X_z9yUoiaZhV-Nw99aTCALKGQ6Ey6z46nc4jMjx0MEQNf5PF3ImXSvX5BxZrPBirRP75pdfzTM5umFHqkt1znAYwFd75IMqzz3jFjs9d4hEMmLVxMQoAlA1YVZTaM/s1600/10420076_895396143825113_3054404597908828034_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEge9R1ddey_g4KOl1X_z9yUoiaZhV-Nw99aTCALKGQ6Ey6z46nc4jMjx0MEQNf5PF3ImXSvX5BxZrPBirRP75pdfzTM5umFHqkt1znAYwFd75IMqzz3jFjs9d4hEMmLVxMQoAlA1YVZTaM/s1600/10420076_895396143825113_3054404597908828034_n.jpg" height="117" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Idag har varit bra, i princip allt går bra, iaf allt jag kan komma på. Fast jag borde vara urtrött efter helgens sjåande så har jag fungerat, jag har till och med upplevt det som att jag fungerat bättre än normalt, fylldes av energi på jobbet precis som jag förutsade. Kommit ihåg en massa jag borde komma ihåg fast det är måndag, Jag hittade min borttappade mobilladdare, hade tappat den på golvet bredvid min arbetsplats, trodde att den smittat från min ficka på någon rast på väg till Stockholm i helgen. Dessutom blir jag så glad av att se hur bra det går även för andra, har så många glada och hoppfulla människor omkring mig, människor som ringer o berättar om positiva saker som händer. Alla jag har mött idag har lyst som solar, både gamla vänner o nya bekanta. Det finns ingen som jag inte unnar lycka, och att få höra när det går bra för någon, att t.ex. mina elever försöker förverkliga det de vill, ja då slår mitt hjärta volter av lycka.<br />
Allt de här positiva låter kanske lite som en klyscha, men jag upplever att det är och ser ut så. Dessutom så finns det som en spänning i luften, som om något riktigt skoj är på G, det låter nog mer som någon form av magi, men så känns det iaf inom mig, och som vanligt så väljer jag att njuta av känslan, magi eller ej.<br />
<br />
Imorgon så börjar jag Yoga, kropp o själ kommer allt mer igång, jobbar med engelska dialoger, Svensk satslära, grammatik, etik och en Mr Bean text på engelska på jobbet. Eleverna rockar. Nästa helg blir det o jobba på kiosken, och jag har många möten med vänner och andra fantastiska människor inbokade framöver. Kram på er!<br />
<br />
PS. Bara för att jag känner mig så glad, så vill jag länka er till den här låten.<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=6KilEc_2Ksg&index=2&list=RDpld0SfMx4BE<br />
<br />
Ser fram emot att få se filmen The Best of me.<br />
<br />
<br />Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-58974996775258772332015-01-11T20:06:00.000+01:002015-01-11T20:06:17.589+01:00Skönheten i drömmar!<br />
Årets första inlägg, eller vad det här nu blir innan mina fingrar slutat fundera på tangenterna. Ja jag vet att jag borde ha skrivit ett inlägg efter min Canaria resa. Att jag borde ha skrivit om en massa annat som hänt. Inlägg om mindre roliga saker, roliga saker, om alla mina knasiga nattdrömmar och vackra dagdrömmar. Men denna gång blir det ganska kort, för jag känner mig lite förvirrad och tröttkonstig efter helgens körande, snart dusch och sen säng.<br />
Men fast jag nu är trött så är jag fylld av positiv optimistisk kraft, kraft som jag samlat, tagit tillbaka, en massa ny energi som mina vackra drömmar, alla mina vänner, nära och kära ger mig. Det ger energi att leva mitt braiga nuvarande liv. Det liv jag lever är på många sätt mitt drömliv, ta bara det faktumet att jag varit utomlands tre gånger 2014, senast då över Jul i Las Palmas. Jag fick vistas i bästa Skarviks sommarstugan i somras, den varmaste i mannaminne. Jag har ett roligt och stimulerande jobb tillsammans med underbara kollegor och härliga elever, har två till extra jobb som är mkt trevliga. Jag skriver böcker, nästa kommer i år "<i>Skriv din dröm</i>" och fler produceras. Men, vet ni vad? Det bästa är att jag har fler drömmar, fantastiska, vackra och sköna drömmar som jag ser fram emot då de förverkligas. Tips om hur även ni ökar möjligheterna att förverkliga era drömmar får ni i just "<i>Skriv din dröm</i>" (ja, vadå, lite reklam får jag väl göra i min egen blogg?) <br />
<br />I helgen har min bil tagit sig ner till Stockholm, fram och tillbaka mellan norra och södra sidan av storstan några gånger (plus lite felkörningar), och hem igen. Den har fungerat som flyttbil och klarade av det galant. Detta trots mörkerkörning, snökaos, blöta sliriga vägar, ymnigt snöfall, halka, stark blåst, kastvindar och tät, tät snörök. Bilen står nu på laddning och imorgon bitti ska den i vinterkylan hämta kollegor runt stan för att köra dem fram och till Björnåkerskolan så att vi kan lära eleverna en massa som de har nytta av under sina framtida drömliv.<br />
Bilen har jobbat hårt, men även undertecknad och resterande del av de inblandade är också värd en eloge, tycker jag. Vi har förverkligat en flytt som jag tror blir början på en mkt vacker dröm för vederbörande. Allt har gått bra, och den ljusnande framtiden är vår (vilken låt fick jag det citatet ifrån?). Dream on!<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSZeyO_5WoptqZ0SbOAGEEkw1gU6oWkmZRs_aqC7OrFpI-d9wekcBZzTtAmg3ec8HxISIpz7v_q5wluWer997iqTlkmeisRIA_QFX3zXCb9pOK6gdwKPpumb1kecKugXm_RoDe9_HwfOY/s1600/10289905_745917435504142_2811698686035927197_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjSZeyO_5WoptqZ0SbOAGEEkw1gU6oWkmZRs_aqC7OrFpI-d9wekcBZzTtAmg3ec8HxISIpz7v_q5wluWer997iqTlkmeisRIA_QFX3zXCb9pOK6gdwKPpumb1kecKugXm_RoDe9_HwfOY/s1600/10289905_745917435504142_2811698686035927197_n.jpg" height="320" width="213" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small; text-align: start;">Framtiden tillhör de som tror på skönheten i deras drömmar.</span></td></tr>
</tbody></table>
<br /><br /><br /><br />
<div>
<br /></div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-84095702156937735462014-12-30T23:22:00.002+01:002014-12-30T23:42:19.529+01:00Sagan om kärleksplaneten.<div class="MsoNormal" style="line-height: 134%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
Det var en gång för länge sen en planet som var skapad av den renaste
kärleken. Den var och bestod enbart av kärlek. På den planeten levde det ett
par som älskade varandra innerligt. Alla som såg dem tillsammans log, deras
kärlek skapade och spred sådan glädje och ett sådant ljus att allt och alla
fick ta del av den. Även Skaparen och änglarna sjöng deras allra ljuvaste arier inspirerade
av de älskades klara ljus. </div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 134%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 9.65pt;">
Men i den vackraste av alla änglarna så växte sig en avund
skugga större och större. Ljuset från de
älskade tu var så starkt att fler och fler valde att titta på deras kärleksljus
istället för att beundra ängelns skönhet. Dagen då de älskade skulle förenas i
äktenskapets famn så växte sig hatets eld så stark inom ängeln att den i
vredesmod slungade en mindre himlakropp full med mörker emot kärleksplaneten för
att förstöra den och släcka ljuset de älskade spred så att ängelns skönhet än
en gång skulle synas klarast, vara det som beundrades mest av allt. </div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 134%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 9.65pt;">
Skaparen såg med sorg på vad som skedde och blev vred på ängeln. Ängeln blev fördömd,
förvissad från himlen ner till det eviga mörkret. Planeterna som krockad
formade skaparen sakta med säkert om till en ny planet bestående av både skugga
och ljus. Alla som levat på kärleksplaneten gav han i gåva att de skulle reinkarneras
om och om igen på den nya planeten tills de lärt sig att balansera den mörka
och den ljusa sidan på den nyskapade världen. Denna uppgift fick de av skaparen
för att det var nödvändigt att detta skulle ske innan skaparen kunde återkapa
kärleksplaneten igen. Men för att personerna skulle vara redo för att påbörja
sitt kall var de tvingade att självmant välja att återskapa en planet bestående
av villkorslös kärlek i sitt inre först, i sitt eget hjärta. Att komma fram
till insikten att de själva borde skapa en kärleksplanet i sitt hjärta var dock
inte så lätt eller självklart val som det låter, ängelns skugga lockar dem alla
hela tiden med sin illusion om skönhets glans. Då någon person lyckas med att stå
emot skuggans lockelse och kommer fram till att de kan skapa en kärleksplanet i
sitt hjärta så förvandlas de till kärlekens riddare, de som ägnar sitt liv åt
att spridda kärlek och ljus till alla för att skuggan en dag ska kunna besegras.
</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 134%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 9.65pt;">
Det älskade paret gav han i uppgift att finna varandra
igen, att återförenas i gemensam villkorslös kärlek. Den dagen det skulle ske
skulle också ljuset slutligen kunna besegra skuggan och kärleksplaneten än en
gång bli en verklighet för alla. För att de skulle kunna finna varandra skapade
han en skör tråd av kärlekshopp emellan dem som inte går att kapa. Den tråden drar
dem till varandra än vad de födds som, än hur omöjlig deras kärlek tillsynes är.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 134%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 9.65pt;">
Då den fördömde ängeln såg detta förstod den att han och
de som han lurat att ställa upp på hans sida med lögnen om skönhetens kraft måste skapa mer än skugga för att hålla de två
älskade ifrån varandra. Ängeln och hans kompanjoner skapade därför en barriär
av eld, en eld av ilska, hat, bitterhet, missunnsamhet, misstänksamhet och alla
andra tänkbara negativa nedbrytande känslor.
Den kraftigaste av de känslorna ängeln använde sig av för att skapa
barriären var den mest ogenomträngbara av dem alla, den som är näst intill omöjlig
att besegra, rädslan för kärlek. Han la denna eldbarriär emellan de älskade, så
att varje gång de träffade på varandra i de olika liv de skulle leva så skulle
de bränna sig, bränna sig så allvarligt att ingen av dem skulle våga att
försöka ta sig igenom barriären för att göra världen hel igen. Eldbarriären framkallar
dessutom en illusion som skapar missförstånd och misstänksamhet emellan de två älskade
så att de hela tiden tror att den andre vill den illa, att allt den andre tar
sig till gör den för att skada. Denna illusion som ängeln skapade medförde att ingen av dem
ser att allt den andre vill är att återförenas i den kärlek som de båda hyser för
varandra, som gör dem hela igen.<br />
Deras kärlek till varandra har därför blivit en plågsam förbannelse för dem
båda, för mellan dem finns kärlekshoppets sköra tråd, en oemotståndlig inre
längtan efter varandra som medför att de liv efter liv dras till varandra. Då
de träffar varandra händer det varje gång, kärleksljuset tänds och allt som är
gott ser ut att vinna över skuggan en kort stund, ett kort magiskt ögonblick.
Varje gång detta sker slår dock alltid ängels eldbarriär till och de älskade bränner
sig så svårt att resterande del av deras liv blir en ständig plåga, en omöjlig kamp
mellan längtan och rädsla för varandra. Ingen av gångerna detta skett har dock barriären lyckats med att bränna av tråden
emellan dem. För inget kan kapa hoppets
tråd, hoppet om att den dag då ljuset
tänds igen kommer. Att en dag kommer då ljuset gör att alla ser planeten i sitt
sanna ljus, får alla på den här jorden att förstå att de alla och allt som
finns här är villkorslös kärlek och inget annat.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 134%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 9.65pt;">
Ju fler som lyckas återskapa kärleksplaneten inom sig
och uppgraderas till ljusspridare desto större blir chansen att skuggans kraft försvagas, att de två älskade en dag lyckas stå emot
smärtan och illusionen som eldbarriären skapar. Att tråden emellan dem kommer att dra dem igenom
allt hemskt som barriären framkallar och att de sedan återförenas. För den dagen då de
älskade kommer att återförenas och de äntligen kan ingå i äktenskap så kommer
också kärleksplaneten att återskapas, vår värld kommer än en gång att bestå av kärlek
och enbart av kärlek. Även den vackraste av änglarna och de som förvillats att
kämpa på ängelns sida för att bevara skuggan kommer att bli benådade och få ta
del av kärleksljuset som vi då alla tillsammans skapat och allt egentligen
består av.<br />
Sen levde de lyckliga i alla sina dagar.</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 134%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 9.65pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 134%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 9.65pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 134%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 9.65pt;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_Z6OFCagSQ0ys7Mcsf-nT7MoBYHeLgLRqaZWfMSy8pX2BpLC_ixtmq_tiahsQSDWfYK1IoJ-ZIsyTS34l86hIV65edlIFOhGc8XkXY4vuEdu315TI1kv1ynk2_YbhGHKCKgkLEwqzVkI/s1600/metearthextweb.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_Z6OFCagSQ0ys7Mcsf-nT7MoBYHeLgLRqaZWfMSy8pX2BpLC_ixtmq_tiahsQSDWfYK1IoJ-ZIsyTS34l86hIV65edlIFOhGc8XkXY4vuEdu315TI1kv1ynk2_YbhGHKCKgkLEwqzVkI/s1600/metearthextweb.jpg" height="320" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 134%; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; text-indent: 9.65pt;">
<br /></div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-53884654174907906412014-12-28T22:19:00.000+01:002014-12-30T23:23:25.546+01:00?<br />
<div class="MsoNormal">
<ol class="_3rbf clearfix" data-pnref="story" data-referrer="pagelet_timeline_recent_ocm" id="u_jsonp_3_h_left"><div class="_5pcb _4b0l">
<div class="_4-u2 mbm _5jmm _5pat _5v3q" data-ft="{"fbfeed_location":10,"thid":"573613564:306061129499414:2:0:1420099199:9137815624499183637"}" data-time="1420099199" id="tl_unit_9137815624499183637">
<div class="userContentWrapper _5pcr _3ccb" data-gt="{"type":"click2canvas","fbsource":703,"ref":"nf_generic"}">
<div class="_5pbx userContent" data-ft="{"tn":"K"}">
<div class="text_exposed_root text_exposed" id="id_54a325c3081201838848763">
När skuggorna hackar på våra fönster<br /> är det då rätt att dra ner gardinerna<br /> att sitta inne helt handlingsförlamad<br /> år efter år och skaka av rädsla för att leva<br /> eller<span class="text_exposed_hide">...</span><span class="text_exposed_show"><br /> är det rätt att stå upp och visa hjärtat<br /> öppna dörren och springa efter solen<br /> våga tro på att ögonblicket då vi kan<br /> förverkliga vårat hjärtas drömmar finns</span></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</ol>
</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjO5YZDnH8J3X8DpFCmElwz9mvSf2ZF0AQ1s6dOGgZRe_yx5ou7HTMOo0jaOtjCPhQT10VM7ywmKcmwleeWr0noG78Ro7jVDiWMT6Rj018twfr8wKQ6u2rGtay3NtAwYF9lYbPTcmMRo5c/s1600/saule.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjO5YZDnH8J3X8DpFCmElwz9mvSf2ZF0AQ1s6dOGgZRe_yx5ou7HTMOo0jaOtjCPhQT10VM7ywmKcmwleeWr0noG78Ro7jVDiWMT6Rj018twfr8wKQ6u2rGtay3NtAwYF9lYbPTcmMRo5c/s1600/saule.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Platsen där drömmar kan förverkligas<br />
där lyckliga ögonblick strålar<br />
finns i våra hjärtan<br />
så nu är det dags och förändra<br />
förvandla natt till dag<br />
släppa mig fri<br />
att sluta och vara rädda för varandra<br />
låta stjärnorna jag först såg i dina ögon<br />
bli änglaguiderna i våra liv<br />
istället för skuggorna i våra mardrömmar<br />
låta landet där det vi tror på<br />
den frid vi behöver<br />
bli den verklighet vi lever i<br />
<br /></td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-48779932897447466732014-12-17T13:08:00.001+01:002014-12-17T13:08:10.966+01:00Rädsla skapar rädsla, kärlek kärlek.<br />
<div class="MsoNormal">
Det är bättre att se på andra med kärlek än med rädsla. Både
kärlek o rädsla är känslor som får en person att se tecken på att de har rätt.
Känslor som tolkar händelser, blickar, ord och annat som sker som en bekräftelse
på att känslan har rätt. Jag tycker därför att valet är lätt, att välja
kärleken, för det är genom kärleken jag vill se och uppleva livet. <br />
<!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br />
<!--[endif]--><o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
Rädsla skapar rädsla likt en maffiaboss som hela tiden är
livrädd för sina fiender och för att hans vänner ska förråda honom och därför
agerar med att sätta skräck i andra för att de inte ska våga. På det sättet
blir han själv den rädsla som han själv är rädd för, för alla andra.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Kärlek skapar kärlek likt ett barn som hela tiden är kär i
sina föräldrar och litar på att den får kärlek av alla barnet träffar och
därför reagerar med att sprida kärlek till andra genom att le, kramas och titta
på alla med magiskt glänsande kärleksfulla ögon. På det sättet blir barnet
själv den kärlek som barnet känner ifrån andra, för alla andra.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikeAIl13erNr-znJS8oG-qGPIf1o-qtY3Ji_17FeeXFLsjbTKLbWNDnutCb6O9bCKle4lWAggrsLgmIjIxrOv-IYrKLCaDPDdZf0GM_zuGmbYL58lMFDbj80SE3su6iSHsc47XKqqWUXA/s1600/10686762_10152840401150435_3656547072768070304_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikeAIl13erNr-znJS8oG-qGPIf1o-qtY3Ji_17FeeXFLsjbTKLbWNDnutCb6O9bCKle4lWAggrsLgmIjIxrOv-IYrKLCaDPDdZf0GM_zuGmbYL58lMFDbj80SE3su6iSHsc47XKqqWUXA/s1600/10686762_10152840401150435_3656547072768070304_n.jpg" height="298" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div class="MsoNormal">
De känslor som tar din energi är baserade på rädsla.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
De känslor som ger dig mer är de som kommer från kärlek.<o:p></o:p></div>
</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-62575507894189759252014-12-17T06:58:00.000+01:002014-12-17T11:01:03.487+01:00Fredsduvorna<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span style="font-size: 12pt;">Filosofen lyfter upp två
burar på bordet. I burarna finns det två vita duvor. Han öppnar luckorna en
efter en. Släpper ut dem. Duvorna flaxar snabbt ut ur sina burar. Fjädrar
lossnar från deras vingar då de slår emot bur</span>gallrets<span style="font-size: 12pt;"> kanter. En av de allra
vitaste fjädrarna landar mjukt på den röda kappan. Han lyfter sakta upp sina armar, öppnar upp sina darrande händer i en kupa. Han
tittar på duvorna som nu cirklar precis ovanför dem, långt under de
gråa molnen. Han öppnar sina handflator, duvorna cirklar nedåt, landar sakta i
handkupan, sätter sig där och tittar fram och tillbaka på det där typiskt
hackande sättet som duvor rör sig. Han tittar med blöta ögon, hans läppar
öppnar sig sakta, tveksamt, darrande.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-size: 12pt; text-indent: 14.2pt;">-
Det är fredsduvor. De har inget med mitt vanliga filosofiska prat att göra, det
är inte heller ett försök att vara poetiskt. Det är en gåva.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-size: 12.0pt;">En tår tappar greppet och rinner ner för
hans kind.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-size: 12.0pt;">-
Peace, please!<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-size: 12.0pt;">Han drar åt sig andan, försöker lugna ner sitt
skakande, stilla smärtan inom sig, förhindra den panikrädsla som bubblar inom
honom att ta över. Han lägger huvudet mjukt på sned, ler och tittar på duvorna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-size: 12pt;">-
Nu är det är dags att flyga vidare. Att låta vindar, stormar och </span>önskningar<span style="font-size: 12pt;"> föra livet vidare. Tiden i buren är över för båda. Önskar allt väl all lycka under färden.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-size: 12.0pt;">Han
lyfter sina händer och duvorna flyger iväg precis då solen bryter igenom och skingrar molnen, uppåt, fritt åt de håll de själva vill.</span><span style="font-size: 12pt; text-indent: 14.2pt;"> Flyger till någon okänd kontinent i den uppåt</span><a href="https://www.blogger.com/null" name="_GoBack" style="font-size: 12pt; text-indent: 14.2pt;"></a><span style="font-size: 12pt; text-indent: 14.2pt;">gående solens land, där rädslornas skuggor släppt greppet, där inget hindrar deras färd, där det är fritt att välja bland alla möjliga och tänkbara färdriktningar. Där sagor skrivs av lättade och rena hjärtan, där sagorna inte bara har lyckliga slut utan hela tiden är själva lyckan.</span></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpiS1s4yG8hKMOTXu4kI4FhZ2rg5gE-uSa_Z_RwpvsOlWkZNp62euzP_iq2xyClGPngsn4MzpLFrlaYkXGNFkulgHn9bv8fLb_MchOje8zBqsVWytGwSX1XuiofzYDur_s-hO-befeKnk/s1600/9731_peace_dove_with_olive_branch.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpiS1s4yG8hKMOTXu4kI4FhZ2rg5gE-uSa_Z_RwpvsOlWkZNp62euzP_iq2xyClGPngsn4MzpLFrlaYkXGNFkulgHn9bv8fLb_MchOje8zBqsVWytGwSX1XuiofzYDur_s-hO-befeKnk/s1600/9731_peace_dove_with_olive_branch.jpg" height="320" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "Times New Roman","serif"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-no-proof: yes;"><br /><!--[endif]--></span>Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-87661924904734578292014-12-07T13:58:00.001+01:002014-12-07T14:06:22.031+01:00Det var en sån där dag...<br />
<div class="MsoNormal">
Det var en sån där dag<br />
snön föll inte utanför, men...<br />
då det ständiga trafikbruset inte heller var som värst, men...<br />
det var inte heller så kallt ute, inte så där gråtfyllt grått utanför, men...<br />
med hjälp av tangenterna försökte han hitta meningar och möjligheter, men...<br />
med hjälp av den vackraste musik och de skönaste arior letade han frid, men...<br />
med hjälp av fina ord och visa böcker av kloka mästare letade han hopp, men...<br />
det var inte heller så fullt i disken, inte så där hopplöst ostädat, men...<br />
då den ständiga kroppsvärken inte heller var som värst, men...<br />
solen höll inte löftet, men...<br />
det var en sån där dag<br />
då inget annat än ogrundat hopp <br />
ett hjärta som ovillkorligt slår kärlek, kärlek, kärlek...<br />
då viljan som inte önskar någon illa<br />
är de ljus <br />
som lyser upp mörkret<br />
som är ärkeängeln Michaels ljussvärd</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFkQ8Gv9sp50Cf5KnBUP8rpM3l5jViMT15m2ips1Ngsrhyj-TIaEz_Ot_UrdEvw7_Irw_i1lN0wfDz0rcqXao4uGhzQjHAiDce35NGiZ9zPJCl1NE6GCJOVUq2dFsI7oEgvNrD_N1QIwY/s1600/Ljusv%C3%A4rdet.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFkQ8Gv9sp50Cf5KnBUP8rpM3l5jViMT15m2ips1Ngsrhyj-TIaEz_Ot_UrdEvw7_Irw_i1lN0wfDz0rcqXao4uGhzQjHAiDce35NGiZ9zPJCl1NE6GCJOVUq2dFsI7oEgvNrD_N1QIwY/s1600/Ljusv%C3%A4rdet.jpg" height="320" width="182" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-77117590456804770952014-12-04T21:49:00.001+01:002014-12-06T14:47:50.358+01:00Om att lära sig mer om att utöva ovillkorlig medveten och omedveten kärleksfullhet.<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"><i>Sinneslagsetiken</i><span class="apple-converted-space"> inom
filosofin utgår från den intention någon har med en handling. Om någon verkligen vill det
goda, är det tillräckligt för att handlingen ska anses god.<span class="apple-converted-space"> </span><i>Effektetiken</i>
menar att det är den effekt något ger som avgör om det är gott, det är väl dock
svårt att påstå med utgångspunkt ur <i>Effektetiken</i> att handlingen var ond ifall
intentionen var god även om resultatet inte blev gott. <i>Regeletiken</i> menar att det är om man följer en regel eller en norm
som något blir gott, oavsett intention eller effekt. Men är intentionen att
göra gott då man följer normen och lagen så bör det bli gott även enligt <i>Sinneslagsetiken</i>. Jag ställer mig dock
frågan om inte normen att alltid följa det goda står över eventuella lagar och
normer som finns i det samhället man lever i ifall lagarna kräver att man utför
något ont, eller åtminstone inte hindrar någon från att utföra något ont. Ta
t.ex. en vakt i ett läger som har fått i uppgift att avrätta fångarna för att
de t.ex. är judar som i Nazityskland. I det fallet så bör normen att utföra
gott gå förre den lag som i Nazityskland krävde av vakten att han skulle utföra
dådet. Jag kan dock inte döma de vakter som utförde dessa dåd fast de själva
hade en högre norm, att vägra kunde ju innebära att de själva blev avrättade, vilket
knappast fick några positiva konsekvenser för deras nära o kära. Tycker synd om
de som hamnar i sådant dilemma.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span class="apple-converted-space"><span style="font-size: 12pt; line-height: 115%;"><br />
Om någon har en intention med något kärleksfullt de gör så är det enligt <i>Sinnesetiken</i> en medveten kärleksfull
handling. Detta sätt att agera har jag ofta anammat, det har känts rätt för
mig. Det har även känts rätt för mig att försöka låta bli och ta åt mig äran,
alltså att min handling inte bara ska vara medvetet kärleksfull, utan även
ovillkorligt medvetet kärleksfull. För om jag gör något som jag har god
intention med men med baktanken att jag ska få något i retur, då
förhoppningsvis en kärleksfull handling tillbaka, eller att få uppleva glädjen
av att den jag gör något kärleksfullt emot blir glad över det eller pågrund av
det så ansåg jag att handlingen i alla fall inte var ovillkorligt kärleksfull,
alltså inte fullt ut god. Men jag vet inte nå längre. Är jag eller någon annan en dålig
människa för att vi ibland hoppas på att få något igen? Skulle det däremot vara så att
jag inte skulle välja att göra det kärleksfulla om jag inte trodde att jag
skulle få någon form av kärlek tillbaka, så tycker jag dock att det är mer
tveksamt att den går att kalla ovillkorligt god i alla fall. Jag strävar efter
att vara en människa som utför kärleksfulla handlingar oavsett om jag tjänar på
det eller inte. Det innebär dock inte att jag kan eller orkar utöva osjälviska
godhjärtade ovillkorliga kärleksfulla handlingar dagar i ända, eller att jag
väljer att göra de handlingar som andra vill att jag ska göra hela tiden. Jag
är en människa och jag prioriterar, väljer det jag ska slösa min energi på, och
jag erkänner villigt att jag prioriterar mina nära och kära först, t.ex. mina
barn. Jag väljer även ibland att prioritera det som jag själv mår bra av, jag
tror att jag blir bättre på att vara kärleksfull om jag också får mer energi
genom av att njuta av mitt liv ibland, försöka uppnå trygghet, inte behöva vara
rädd, utveckla mig, roa mig, och genom att sträva efter att få kärlek, t.ex. <o:p></o:p></span></span><br />
<span class="apple-converted-space"><span style="font-size: 12pt; line-height: 115%;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span class="apple-converted-space"><span style="font-size: 12pt; line-height: 115%;">Men jag har mer och mer insett att det omedvetna
är en minst lika viktig del av vårt handlande. Såg ett vetenskap program där de
visade att de mesta vi gör är omedvetet. De hävdade att bara en pytteliten del
av det vi gör är medvetet, eller under vår medvetna kontroll. T.ex. då vi lärt oss något kan vi göra det utan att ha hela vår fulla uppmärksamhet på det. De använde stickning som exempel, eller lite som
då vi kör bil, vi svänger, gasar och bromsar vid rätt ögonblick utan att direkt
tänka på det. Istället så kan vi koncentrera vårt medvetna jag på annat, som
t.ex. att vara uppmärksam så att vi inte kör på något. <br />
Vi kan även påverka vårt omedvetna beteende, om vi t.ex. lär oss att vara otrevliga,
irriterade, tänka illa om andra eller att döma så gör vi det tillslut oftare omedvetet,
utan att vid tillfället ha en medveten intention som vill vara otrevlig. Om vi
däremot tränar oss på att vara trevliga, artiga och alltid tänka gott om andra,
eller att se det positiva i det mesta och även i det lilla så tränar vi upp det
omedvetna att agera på ett kärleksfullt sätt. Då bör det bli så att vi oftare
agerar på ett omedvetet ovillkorligt kärleksfullt sätt även om vi inte då vid
det tillfället hade en kärleksfull intention. Då skulle kanske en som tror
renodlat enbart på <i>Sinnesetikens</i> lära kanske kunna hävda att den handlingen inte var
god. Men jag hävdar att även den omedvetna handlingen är en god handling enligt
<i>Sinneslagetiken</i>, i alla fall om vi
tränar oss i att bete oss och tänka på ett gott sätt med intentionen att oftare
utföra ovillkorliga kärleksfulla handlingar. För då var ju intentionen att lära
sig god. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span class="apple-converted-space"><span style="font-size: 12pt; line-height: 115%;"><br /></span></span></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span class="apple-converted-space"><span style="font-size: 12pt; line-height: 115%;">Lycka till med detta i era liv.</span></span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span class="apple-converted-space"><span style="font-size: 12pt; line-height: 115%;"><br /></span></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj53ddZtbcfFD3kpi7nuy1p-w70bCJCxDccjPd1tx8y4Jxj9455Y1U6TWv0RzlWGpBzfmjjJ1CxwOfD8xxS6-XlBwMc_JSyTV0trW89OTm7aeU1NEluN3psCoOrkX3NSnmovwLnZAiGjyU/s1600/STH70766.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj53ddZtbcfFD3kpi7nuy1p-w70bCJCxDccjPd1tx8y4Jxj9455Y1U6TWv0RzlWGpBzfmjjJ1CxwOfD8xxS6-XlBwMc_JSyTV0trW89OTm7aeU1NEluN3psCoOrkX3NSnmovwLnZAiGjyU/s1600/STH70766.JPG" height="320" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><ol class="_3rbf clearfix" data-pnref="story" data-referrer="pagelet_timeline_recent_ocm" id="u_jsonp_2_j_left"><div class="_5pcb _4b0l">
<div class="_4-u2 mbm _5jmm _5pat _5v3q" data-ft="{"fbfeed_location":10}" data-time="1420099199" id="tl_unit_-206648112480044410">
<div class="userContentWrapper _5pcr _3ccb" data-gt="{"type":"click2canvas","fbsource":703,"ref":"nf_generic"}">
<div class="_5pbx userContent" data-ft="{"tn":"K"}">
Kanske säger vi att vi vill ha kärlek i våra liv, men om vi är fulla av gamla sorger, motstridiga känslor, fördömanden, skuldkänslor, rädslor och gamla föreställningar för att skydda oss själva, så har vi ingen plats inom oss att fylla med kärlek. Vi är då för fyllda av vårt förflutna, vilket blir den energi vi utstrålar. Så låt oss tömma ut giftet ur våra koppar så vi får utrymme att ta emot kärlek som skapar glädje och ett liv som vi kan njuta av.</div>
</div>
</div>
</div>
</ol>
</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<span class="apple-converted-space"><span style="font-size: 12pt; line-height: 115%;"><br /></span></span></div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-18847679880325525282014-11-30T21:41:00.002+01:002014-11-30T21:41:28.596+01:00Det finns olika sätt att fortsätta och kämpa.<br />
<div class="MsoNormal">
Hörde någon säga att det värsta som finns är att bara vänta
och inget kunna göra, att det är ren tortyr. Visst jag kan intyga, jag har vid
flera tillfällen suttit i ett väntrum i timmar i väntan på att ett av mina barn
ska överleva farliga och komplicerade operationer. Som längst 13 timmar i ett
litet, litet slitet väntrum, visst där fanns fullt av demoner som fräsande viskade
elakt att det värsta kunde ske och änglar som sjöng hoppfulla tankar, jag kan
faktiskt inte komma på något tillfälle i mitt liv då tiden gått saktare. <br />
Jag har fler exempel på situationer i mitt liv då jag inte kunnat och kan göra något,
bara vänta och, vänta, då bollen inte är på min planhalva. Det är faktiskt inte
ens ovanligt i mitt liv. <br />
Abraham Lincoln lär ska har sagt att det bästa sättet att förutspå sin framtid
är att skapa den. Alltså kämpa för det man vill ska ske. Vilket jag håller med
om, i min kommande bok "Skriv din dröm" så driver jag tesen att om vi
beskriver våra drömmar så ökar chansen att vi känner igen tillfällena som kan
förverkliga dem och då slå till. I vissa
situationer som t.ex. på sjukhuset med fler tillfällen i mitt liv så är det
svårt att kämpa, därför att det inte verkar finnas något sätt att kämpa, det
finns nästan bara vänta. Vänta på nåd, ett mirakel, att de goda ska segra,
kärleken triumfera eller vad de nu är som det handlar om.<br />
<br />
Ett sätt att kämpa på i sådana situationer är att träna. Ni har säkert sett
fängelsefilmer där fångarna tränat allt de kunnat i sina celler för att vara i
tillräckligt god form om tillfället till flykt ges. <br />
Man kan också träna sitt hjärta, träna och träna på att tänka uteslutande gott,
vilja allt och alla väl. På att säga snälla saker och agera på ett schysst sätt
även då man blir sårad, kränkt, besviken, utsatt för övergrepp, förhoppningar
och hjärtas drömmar krossas. Försöka finna ett lugn som kan behållas även om
sådana situationer dyker upp. Det känns som rätt väg, inser dock att man aldrig
kan bli fullärd, eller kan sluta upp med att träna, för då är det lätt att demonerna
tar över och får en att tro att ett
elakt sätt att agera är det rätta. Tack vare denna träning så behöver man aldrig
ge upp, kan fortsätta att kämpa oavsett vad det handlar om. Skulle det visa sig
att de vi kämpar för inte förverkligas så har dock träningen av hjärtat givit
något som jag tycker känns bättre än att bli bitter över alla besvikelser, bättre
än att bli en sådan som önskar andra illa, vill hämnas och definitivt bättre än
att vilja såra andra i enkom. Det sättet att kämpa och som man alltid kan ägna sig
åt blir därför en seger i sig därför att den kan göra en till en bättre
människa oavsett om väntan blir evig eller om det man kämpar för inte förverkligas. Och
vem vet, kanske, kanske kommer vi att agera rätt vid fler tillfällen framöver
på grund av träningen också, oftare agera på ett gott sätt.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Kram o må väl!</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijFeVOYniJkeVRCze0gZA78UueXt_gQ4dmT7aYwJM5nCdgCaExYlz2cG3Z-8UQp5D1yEcwvEJ03qEB71JJXtK8cOBdT8Ov3bH3BKqmnlXSDN0_wJQV67fTW6Nno6EHJYUnlpsZwLfjF18/s1600/Gr%C3%A4v+ett+h%C3%A5l.bmp" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijFeVOYniJkeVRCze0gZA78UueXt_gQ4dmT7aYwJM5nCdgCaExYlz2cG3Z-8UQp5D1yEcwvEJ03qEB71JJXtK8cOBdT8Ov3bH3BKqmnlXSDN0_wJQV67fTW6Nno6EHJYUnlpsZwLfjF18/s1600/Gr%C3%A4v+ett+h%C3%A5l.bmp" height="317" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ja tänk vad glad jag var då jag kämpade mig upp ur det där hålet på gräsmattan då jag var barn. :)<br /></td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-62291063423236135102014-11-21T22:44:00.000+01:002014-11-21T22:44:20.865+01:00Jag känner tro<br />
<div class="MsoNormal">
Jag tror på solen<br /> även då du gömmer sig bakom molnen<br /> jag tror på kärleken<br /> fast jag är ensam <br /> jag tror på Gud<br /> även då jag inget svar på mina böner får<br /> jag tror på oss<br /> därför att du låtsas att du inte ser mig</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOuLgLZLpr7N01pjva-rTtYW7oYObKifnuWlyCcJt3gGBqcD4XKekrQaSt7xo3dOxG0a5Y0dnECEYZsZoCGfHpauZVEqlmMtkCD3F6EgmV1E6pFQ_JcfblPt3ZsBy3Vd14RWHnfdW-SNk/s1600/STH70757.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOuLgLZLpr7N01pjva-rTtYW7oYObKifnuWlyCcJt3gGBqcD4XKekrQaSt7xo3dOxG0a5Y0dnECEYZsZoCGfHpauZVEqlmMtkCD3F6EgmV1E6pFQ_JcfblPt3ZsBy3Vd14RWHnfdW-SNk/s1600/STH70757.JPG" height="240" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-83573281092690784722014-11-19T21:16:00.001+01:002014-11-19T21:25:38.690+01:00Blickstilla<br />
<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
<i><span style="font-size: large;"> Det finns ögonblick i våra liv<br /> som medför att hjärtan blir vackrare<br /> att hjärtslag slår mjukare<br /> att tankar blir omtankar</span></i></div>
<div class="MsoNormal">
<i><span style="font-size: large;"><br /></span></i></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<i><span style="font-size: large;"> Det finns ögon vars blick är liv<br /> som medför att hjärtan blir rödare<br /> att hjärtslag slår hoppfullare<br /> att meningar blir meningsfullare</span></i></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: large;"> <i> Det finns ögon i våra liv<br /> som medför att hjärtan blir starkare<br /> att hjärtslag slår fortare<br /> att meningen blir omtanken</i></span><br />
<span style="font-size: large;"><i><br /></i></span>
<span style="font-size: large;"><i><br /></i></span></div>
</div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-77677035647778620182014-11-16T21:18:00.005+01:002014-11-19T21:24:02.260+01:00En afton med romantiska filmer den 16 november 2014<ol class="_3rbf clearfix" data-pnref="story" data-referrer="pagelet_timeline_recent_ocm" id="u_jsonp_3_j_left"><div class="_5pcb _4b0l">
<div class="_4-u2 mbm _5jmm _5pat _5v3q _5x16" data-ft="{"fbfeed_location":10}" data-time="1417420799" id="tl_unit_-1005165526660620065">
<div class="userContentWrapper _5pcr _3ccb" data-gt="{"type":"click2canvas","fbsource":703,"ref":"nf_generic"}">
<div class="clearfix _5x46">
<ol class="_3rbf clearfix" data-pnref="story" data-referrer="pagelet_timeline_recent_ocm" id="u_jsonp_3_j_left"><div class="_5pcb _4b0l">
<div class="_4-u2 mbm _5jmm _5pat _5v3q _5x16" data-ft="{"fbfeed_location":10}" data-time="1417420799" id="tl_unit_-1005165526660620065">
<div class="userContentWrapper _5pcr _3ccb" data-gt="{"type":"click2canvas","fbsource":703,"ref":"nf_generic"}">
<div class="clearfix _5x46">
<br />
<div class="_3dp _29k">
<div class="_6a">
<div class="_6a _6b">
<div class="_5pcp">
<div class="_6a _43_1 _4f-9 _316x" id="u_jsonp_3_1f">
<div class="_6a uiPopover" id="u_jsonp_3_1g">
<a aria-expanded="false" aria-haspopup="true" aria-label="Offentligt" aria-owns="u_5r_0" class="_42ft _4jy0 _55pi _5vto _55_p _2agf _p _1zg8 _4jy3 _517h _51sy _59pe" data-hover="tooltip" data-tooltip-alignh="right" href="https://www.facebook.com/lars.granlof#" id="u_jsonp_3_1h" rel="toggle" role="button" style="max-width: 25px;"><span class="_55pe" style="max-width: 11px;"><i class="mrs img sp_6PQhV2D4McM sx_fa0592"></i></span><i class="_3-99 img sp_hgiavsNM7Ed sx_ac9bb4"></i></a></div>
<input autocomplete="off" id="u_jsonp_3_1i" name="privacyx" type="hidden" value="300645083384735" /></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
<div class="_5pbx userContent" data-ft="{"tn":"K"}">
<div class="text_exposed_root text_exposed" id="id_5469024c7b8160364808220">
Har varit sugen på morötter länge så nu har jag slagit till o investerat, skalat o lagt fram.<br />
Nu ska de knapras som aldrig förr till de vackra romantiska filmerna:<br />
Groundhog day(Måndag hela veckan), Sleepless in Seattle (Sömnlös i Seattle) och The time travlers wifé (Tidsresenärens fru)<span class="text_exposed_hide">...</span><span class="text_exposed_show"><br />För trots att novembermörkret är på väg att äta sig in igenom mitt skinn så väljer jag att låta det lila, lila ljuset av hopp om att kärlekens sommar snart ska komma, lysa upp min tillvaro.</span></div>
</div>
<div>
<form action="https://www.facebook.com/ajax/ufi/modify.php" class="live_10152583213733565_316526391751760 commentable_item autoexpand_mode" data-ft="{"tn":"]"}" data-live="{"seq":"10152583213733565_10152583615283565"}" id="u_jsonp_3_1z" method="post" rel="async">
<div class="uiUfi UFIContainer _5pc9 _5vsj _5v9k" id="u_jsonp_3_29">
<ul class="UFIList" data-reactid=".50">
<li class="UFIRow UFIFirstComment UFIFirstCommentComponent UFIComment display UFIComponent" data-ft="{"tn":"R1"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583217068565:0"><div class="uiScaledImageContainer _4-ep" style="height: 195px; width: 260px;">
<a ajaxify="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583216853565&set=p.10152583216853565&type=1&src=https%3A%2F%2Ffbcdn-sphotos-c-a.akamaihd.net%2Fhphotos-ak-xfa1%2Ft31.0-8%2F10623952_10152583216853565_3479072751596230968_o.jpg&smallsrc=https%3A%2F%2Ffbcdn-sphotos-c-a.akamaihd.net%2Fhphotos-ak-xap1%2Fv%2Ft1.0-9%2F10665368_10152583216853565_3479072751596230968_n.jpg%3Foh%3Db45364a56f049ee4fea5725043045065%26oe%3D54D3A51D%26__gda__%3D1423726920_675b0e46c45fd35f6afc965ffcc4b95a&size=2048%2C1536&source=24&player_origin=profile" class="_2rn3 _4-eo" href="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583216853565&set=p.10152583216853565&type=1" rel="theater"><img alt="Lars Granlöfs foto." class="scaledImageFitWidth img" height="196" src="https://fbcdn-sphotos-c-a.akamaihd.net/hphotos-ak-xap1/v/t1.0-9/p206x206/10665368_10152583216853565_3479072751596230968_n.jpg?oh=b57a2b69d116ab5c64f544eed00ad44c&oe=54D59350&__gda__=1423982571_296f1d7582265a43999fe14ddcefbc9e" width="260" /></a></div>
</li>
<li class="UFIRow UFIFirstComment UFIFirstCommentComponent UFIComment display UFIComponent" data-ft="{"tn":"R1"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583217068565:0"><div class="clearfix" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583217068565:0.0">
<div data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583217068565:0.0.$right">
<div class="UFIImageBlockContent _42ef clearfix" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583217068565:0.0.$right.0">
<div data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583217068565:0.0.$right.0.$left">
<div class="UFICommentContentBlock" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583217068565:0.0.$right.0.$left.0">
<div class="fsm fwn fcg UFICommentActions" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583217068565:0.0.$right.0.$left.0.3">
</div>
<a aria-label="Redigera eller ta bort" class="UFICommentCloseButton _5upq _5upr _5upp _42ft" data-hover="tooltip" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583217068565:0.0.$right.0.$left.0.4" data-tooltip-alignh="center" href="https://www.facebook.com/lars.granlof#"></a></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</li>
<li class="UFIRow UFIComment display UFIComponent" data-ft="{"tn":"R0"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583390078565:0"><div class="clearfix" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583390078565:0.0">
<div class="_ohe lfloat" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583390078565:0.0.$left">
<br /></div>
<div data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583390078565:0.0.$right">
<div class="UFIImageBlockContent _42ef clearfix" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583390078565:0.0.$right.0">
<div data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583390078565:0.0.$right.0.$left">
<div class="UFICommentContentBlock" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583390078565:0.0.$right.0.$left.0">
<div class="UFICommentContent" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583390078565:0.0.$right.0.$left.0.0">
<span data-ft="{"tn":"K"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583390078565:0.0.$right.0.$left.0.0.1:$comment-body">Mer tårar än morötter blev det under Groundhog day fast jag käkade massor. Så fint det kan bli då de vaknar bredvid. Ja, och kanske har de rätt i att imorgon inte finns. Nu blir det duchbastumeditation med tända ljus innan det blir fler morötter, Sleepless in Seattle o The time travlers wife. Kram på er alla!</span></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</li>
<li class="UFIRow UFIComment display UFIComponent" data-ft="{"tn":"R0"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583390078565:0"><div class="UFICommentContent" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583390078565:0.0.$right.0.$left.0.0">
<div data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583390078565:0.0.$right.0.$left.0.0.4">
<div class="mvs">
<a ajaxify="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583386628565&set=p.10152583386628565&type=1&src=https%3A%2F%2Fscontent-b-ams.xx.fbcdn.net%2Fhphotos-xap1%2Ft31.0-8%2F1268500_10152583386628565_8962296372306393396_o.jpg&smallsrc=https%3A%2F%2Fscontent-b-ams.xx.fbcdn.net%2Fhphotos-xap1%2Fv%2Ft1.0-9%2F10384051_10152583386628565_8962296372306393396_n.jpg%3Foh%3D4a21a5111275334ff7c3274d85c9bf7b%26oe%3D54DF2332&size=1600%2C900&source=24&player_origin=profile" class="_2rn3 _4-eo" href="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583386628565&set=p.10152583386628565&type=1" rel="theater"></a><br />
<div class="uiScaledImageContainer _4-ep" style="height: 145px; width: 260px;">
<a ajaxify="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583386628565&set=p.10152583386628565&type=1&src=https%3A%2F%2Fscontent-b-ams.xx.fbcdn.net%2Fhphotos-xap1%2Ft31.0-8%2F1268500_10152583386628565_8962296372306393396_o.jpg&smallsrc=https%3A%2F%2Fscontent-b-ams.xx.fbcdn.net%2Fhphotos-xap1%2Fv%2Ft1.0-9%2F10384051_10152583386628565_8962296372306393396_n.jpg%3Foh%3D4a21a5111275334ff7c3274d85c9bf7b%26oe%3D54DF2332&size=1600%2C900&source=24&player_origin=profile" class="_2rn3 _4-eo" href="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583386628565&set=p.10152583386628565&type=1" rel="theater"><img alt="Lars Granlöfs foto." class="scaledImageFitWidth img" height="146" src="https://scontent-b-ams.xx.fbcdn.net/hphotos-xap1/v/t1.0-9/s280x280/10384051_10152583386628565_8962296372306393396_n.jpg?oh=2c97778b91d7faaa2cc5e5fcd956ef18&oe=54D5756A" width="260" /></a></div>
<a ajaxify="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583386628565&set=p.10152583386628565&type=1&src=https%3A%2F%2Fscontent-b-ams.xx.fbcdn.net%2Fhphotos-xap1%2Ft31.0-8%2F1268500_10152583386628565_8962296372306393396_o.jpg&smallsrc=https%3A%2F%2Fscontent-b-ams.xx.fbcdn.net%2Fhphotos-xap1%2Fv%2Ft1.0-9%2F10384051_10152583386628565_8962296372306393396_n.jpg%3Foh%3D4a21a5111275334ff7c3274d85c9bf7b%26oe%3D54DF2332&size=1600%2C900&source=24&player_origin=profile" class="_2rn3 _4-eo" href="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583386628565&set=p.10152583386628565&type=1" rel="theater">
</a></div>
</div>
</div>
</li>
<li class="UFIRow UFIComment display UFIComponent" data-ft="{"tn":"R"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0"><div class="UFICommentContent" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0.0.$right.0.$left.0.0">
<span data-ft="{"tn":"K"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0.0.$right.0.$left.0.0.1:$comment-body"><br /></span></div>
</li>
<li class="UFIRow UFIComment display UFIComponent" data-ft="{"tn":"R"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0"><div class="UFICommentContent" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0.0.$right.0.$left.0.0">
<span data-ft="{"tn":"K"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0.0.$right.0.$left.0.0.1:$comment-body"><br /></span></div>
</li>
<li class="UFIRow UFIComment display UFIComponent" data-ft="{"tn":"R"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0"><div class="clearfix" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0.0">
<div data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0.0.$right">
<div class="UFIImageBlockContent _42ef clearfix" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0.0.$right.0">
<div data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0.0.$right.0.$left">
<div class="UFICommentContentBlock" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0.0.$right.0.$left.0">
<div class="UFICommentContent" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0.0.$right.0.$left.0.0">
<span data-ft="{"tn":"K"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0.0.$right.0.$left.0.0.1:$comment-body">Både morötter och tårar är slut efter mötet i "Sleepless in Seattle" på Empire state Buildning i slutet av filmen. Måste nog få i mig lite mat och vätskeersättning innan The Time travlers wife, annars lär jag väl få både vätske och saltbrist innan denna kväll är över. Omfamning på er!</span></div>
<div class="fsm fwn fcg UFICommentActions" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0.0.$right.0.$left.0.3">
<br /></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</li>
<li class="UFIRow UFIComment display UFIComponent" data-ft="{"tn":"R"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0"><div class="UFICommentContent" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0.0.$right.0.$left.0.0">
<div data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583615283565:0.0.$right.0.$left.0.0.4">
<div class="mvs">
<a ajaxify="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583614673565&set=p.10152583614673565&type=1&src=https%3A%2F%2Ffbcdn-sphotos-h-a.akamaihd.net%2Fhphotos-ak-xap1%2Fv%2Ft1.0-9%2F10351335_10152583614673565_2082564407129474399_n.jpg%3Foh%3D8a14297a2553c536302e42566daaf79d%26oe%3D551AF122%26__gda__%3D1427691127_0181afcef45211220eb686615fd35ef2&size=700%2C394&source=24&player_origin=profile" class="_2rn3 _4-eo" href="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583614673565&set=p.10152583614673565&type=1" rel="theater"></a><br />
<div class="uiScaledImageContainer _4-ep" style="height: 145px; width: 260px;">
<a ajaxify="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583614673565&set=p.10152583614673565&type=1&src=https%3A%2F%2Ffbcdn-sphotos-h-a.akamaihd.net%2Fhphotos-ak-xap1%2Fv%2Ft1.0-9%2F10351335_10152583614673565_2082564407129474399_n.jpg%3Foh%3D8a14297a2553c536302e42566daaf79d%26oe%3D551AF122%26__gda__%3D1427691127_0181afcef45211220eb686615fd35ef2&size=700%2C394&source=24&player_origin=profile" class="_2rn3 _4-eo" href="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583614673565&set=p.10152583614673565&type=1" rel="theater"><img alt="Lars Granlöfs foto." class="scaledImageFitWidth img" height="146" src="https://fbcdn-sphotos-h-a.akamaihd.net/hphotos-ak-xap1/v/t1.0-9/s280x280/10351335_10152583614673565_2082564407129474399_n.jpg?oh=945b32794267ec43ce6302bc074d9370&oe=54E84A7A&__gda__=1424434113_e4537203887324e04cd7855bb2101e80" width="260" /></a></div>
<a ajaxify="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583614673565&set=p.10152583614673565&type=1&src=https%3A%2F%2Ffbcdn-sphotos-h-a.akamaihd.net%2Fhphotos-ak-xap1%2Fv%2Ft1.0-9%2F10351335_10152583614673565_2082564407129474399_n.jpg%3Foh%3D8a14297a2553c536302e42566daaf79d%26oe%3D551AF122%26__gda__%3D1427691127_0181afcef45211220eb686615fd35ef2&size=700%2C394&source=24&player_origin=profile" class="_2rn3 _4-eo" href="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583614673565&set=p.10152583614673565&type=1" rel="theater">
</a></div>
</div>
</div>
</li>
<li class="UFIRow UFILastComment UFILastCommentComponent UFIComment display UFIComponent UFIUnseenItem" data-ft="{"tn":"R"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0"><div class="UFICommentContent" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right.0.$left.0.0">
<span data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right.0.$left.0.0.1:0"><br /></span></div>
</li>
<li class="UFIRow UFILastComment UFILastCommentComponent UFIComment display UFIComponent UFIUnseenItem" data-ft="{"tn":"R"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0"><div class="clearfix" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0">
<div class="_ohe lfloat" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$left">
<br /></div>
<div data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right">
<div class="UFIImageBlockContent _42ef clearfix" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right.0">
<div data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right.0.$left">
<div class="UFICommentContentBlock" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right.0.$left.0">
<div class="UFICommentContent" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right.0.$left.0.0">
<span data-ft="{"tn":"K"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right.0.$left.0.0.1:$comment-body">Alltså nu är jag helt slut, The Time travlers wife tog knäcken på mig, det har nog bildats permanenta tårkanaler nerför mina kinder. Tror inte direkt att de blir någon "Sömnlös natt på Brännan" inatt för mig <span aria-hidden="true" class="emoticon_text">;)</span><span class="emoticon emoticon_wink" title=";)"></span> </span></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</li>
<li class="UFIRow UFILastComment UFILastCommentComponent UFIComment display UFIComponent UFIUnseenItem" data-ft="{"tn":"R"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0"><div class="UFICommentContent" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right.0.$left.0.0">
<br /></div>
</li>
<li class="UFIRow UFILastComment UFILastCommentComponent UFIComment display UFIComponent UFIUnseenItem" data-ft="{"tn":"R"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0"><div class="UFICommentContent" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right.0.$left.0.0">
Till skillnad från tidsresenären i filmen så har vi möjligheten att resa i tiden mer kontrollerat, vi kan när vi vill, minnas de vackra ögonblicken vi upplevt med våra nära o kära om och om igen, oavsett om de dör ifrån oss, eller om vi tvingas lämna varandra av andra orsaker. Vi kan när som helst välja att gå tillbaka o minnas det som var fint. Vi kan också hoppas på framtiden, hoppas på fler fina ögonblick att spara på i våran inre skattkista. Vi har det allt bra som på ett säkert sätt har förmågan att drömma oss fram o tillbaka till det fina när vi vill. </div>
</li>
<li class="UFIRow UFILastComment UFILastCommentComponent UFIComment display UFIComponent UFIUnseenItem" data-ft="{"tn":"R"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0">Så sov gott på er o dröm om fina kommande ögonblick inatt.</li>
<li class="UFIRow UFILastComment UFILastCommentComponent UFIComment display UFIComponent UFIUnseenItem" data-ft="{"tn":"R"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0"><div class="UFICommentContent" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right.0.$left.0.0">
<br /></div>
</li>
<li class="UFIRow UFILastComment UFILastCommentComponent UFIComment display UFIComponent UFIUnseenItem" data-ft="{"tn":"R"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0"><div class="UFICommentContent" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right.0.$left.0.0">
<div data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right.0.$left.0.0.4">
<div class="mvs">
<a ajaxify="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583856398565&set=p.10152583856398565&type=1&src=https%3A%2F%2Fscontent-b-ams.xx.fbcdn.net%2Fhphotos-xfp1%2Fv%2Ft1.0-9%2F1466314_10152583856398565_8983456633367914737_n.jpg%3Foh%3Df23d933ed23b0844bb9c923f1ac74831%26oe%3D54E91C14&size=960%2C540&source=24&player_origin=feedback" class="_2rn3 _4-eo" href="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583856398565&set=p.10152583856398565&type=1" rel="theater"></a><br />
<div class="uiScaledImageContainer _4-ep" style="height: 145px; width: 260px;">
<a ajaxify="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583856398565&set=p.10152583856398565&type=1&src=https%3A%2F%2Fscontent-b-ams.xx.fbcdn.net%2Fhphotos-xfp1%2Fv%2Ft1.0-9%2F1466314_10152583856398565_8983456633367914737_n.jpg%3Foh%3Df23d933ed23b0844bb9c923f1ac74831%26oe%3D54E91C14&size=960%2C540&source=24&player_origin=feedback" class="_2rn3 _4-eo" href="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583856398565&set=p.10152583856398565&type=1" rel="theater"><img alt="Lars Granlöfs foto." class="scaledImageFitWidth img" height="146" src="https://scontent-b-ams.xx.fbcdn.net/hphotos-xfp1/v/t1.0-9/s280x280/1466314_10152583856398565_8983456633367914737_n.jpg?oh=937734a8fc819f1fbd181b95f45f54b2&oe=54D497EF" width="260" /></a></div>
<a ajaxify="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583856398565&set=p.10152583856398565&type=1&src=https%3A%2F%2Fscontent-b-ams.xx.fbcdn.net%2Fhphotos-xfp1%2Fv%2Ft1.0-9%2F1466314_10152583856398565_8983456633367914737_n.jpg%3Foh%3Df23d933ed23b0844bb9c923f1ac74831%26oe%3D54E91C14&size=960%2C540&source=24&player_origin=feedback" class="_2rn3 _4-eo" href="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583856398565&set=p.10152583856398565&type=1" rel="theater">
</a></div>
</div>
</div>
</li>
</ul>
</div>
</form>
</div>
</div>
</div>
</div>
<div class="_5pcb _4b0l">
<span class="text_exposed_show"><br /></span></div>
<div class="_5pcb _4b0l">
<span class="text_exposed_show"><br /></span></div>
</ol>
</div>
<div>
<form action="https://www.facebook.com/ajax/ufi/modify.php" class="live_10152583213733565_316526391751760 commentable_item autoexpand_mode" data-ft="{"tn":"]"}" data-live="{"seq":"10152583213733565_10152583615283565"}" id="u_jsonp_3_1z" method="post" rel="async">
<div class="uiUfi UFIContainer _5pc9 _5vsj _5v9k" id="u_jsonp_3_29">
<ul class="UFIList" data-reactid=".50">
<li class="UFIRow UFILastComment UFILastCommentComponent UFIComment display UFIComponent UFIUnseenItem" data-ft="{"tn":"R"}" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0"><div class="clearfix" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0">
<div data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right">
<div class="UFIImageBlockContent _42ef clearfix" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right.0">
<div data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right.0.$left">
<div class="UFICommentContentBlock" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right.0.$left.0">
<div class="UFICommentContent" data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right.0.$left.0.0">
<div data-reactid=".50.1:3:1:$comment10152583213733565_10152583858373565:0.0.$right.0.$left.0.0.4">
<div class="mvs">
<a ajaxify="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583856398565&set=p.10152583856398565&type=1&src=https%3A%2F%2Fscontent-b-ams.xx.fbcdn.net%2Fhphotos-xfp1%2Fv%2Ft1.0-9%2F1466314_10152583856398565_8983456633367914737_n.jpg%3Foh%3Df23d933ed23b0844bb9c923f1ac74831%26oe%3D54E91C14&size=960%2C540&source=24&player_origin=feedback" class="_2rn3 _4-eo" href="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152583856398565&set=p.10152583856398565&type=1" rel="theater">
</a></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</li>
</ul>
</div>
</form>
</div>
</div>
</div>
</div>
</ol>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3833671077392060360.post-37106102420945264852014-11-15T20:43:00.000+01:002014-11-15T20:50:04.655+01:00Världsvan, jojo<div class="BokmallJag" style="line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif";"><br /></span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif";">Världsvan, jojo</span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif";">har seglat på
de sju haven, jo, jo </span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif";">lärt mig alla världens visdomar, jo, jo<o:p></o:p></span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif";"><br /></span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif";">Rusar runt träknuten </span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif";">på värdshuset </span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif";">springer vidare emot baksidan </span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif";">stannar upp där i skuggan</span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif";"><br /></span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif";">Lutar mig med vänstra
handflatan emot hörnet </span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;">skakar på huvudet </span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;">böjer det framåt och tittar ner i
gräset </span><br />
<span style="font-family: Calibri, sans-serif; line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;"> ser att myrorna förstår att en måltid väntar</span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;"><br /></span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">Magen bubblar till </span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">mår
dåligt</span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: 12pt; line-height: 134%; text-indent: 14.2pt;">känner igen känslan </span></div>
<div class="BokmallJag" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="text-indent: 14.2pt;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: small;"><span style="line-height: 134%;">samma känsla av omöjlighet </span></span></span></div>
<div class="BokmallJag" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="text-indent: 14.2pt;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: small;"><span style="line-height: 134%;">som fick mig att
vingla till </span></span></span></div>
<div class="BokmallJag" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="text-indent: 14.2pt;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: small;"><span style="line-height: 134%;">ombord </span></span></span></div>
<div class="BokmallJag" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="text-indent: 14.2pt;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: small;"><span style="line-height: 134%;">på det Leende Svenska lejonet</span></span></span></div>
<div class="BokmallJag" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="text-indent: 14.2pt;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: small;"><span style="line-height: 134%;">då segelfartyget lämnade</span></span><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: small;"><span style="line-height: 134%;"> hamnen</span></span></span></div>
<div class="BokmallJag" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="text-indent: 14.2pt;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: small;"><span style="line-height: 134%;">kom ut på det öppna havet </span></span></span></div>
<div class="BokmallJag" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="text-indent: 14.2pt;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: small;"><span style="line-height: 134%;"><br /></span></span></span></div>
<div class="BokmallJag" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="text-indent: 14.2pt;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: small;"><span style="line-height: 134%;">Då jag var tvingad </span></span></span></div>
<div class="BokmallJag" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="text-indent: 14.2pt;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: small;"><span style="line-height: 134%;">att fly </span></span></span></div>
<div class="BokmallJag" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="text-indent: 14.2pt;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: small;"><span style="line-height: 134%;">fast jag inget annat ville</span></span></span></div>
<div class="BokmallJag" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="text-indent: 14.2pt;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: small;"><span style="line-height: 134%;">än att stanna</span></span></span></div>
<div class="BokmallJag" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="text-indent: 14.2pt;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: small;"><span style="line-height: 134%;">sträcka fram ringen</span></span></span></div>
<div class="BokmallJag" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="text-indent: 14.2pt;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: small;"><span style="line-height: 134%;">och att löftena skulle få blomma</span></span></span></div>
<div class="BokmallJag" style="text-indent: 14.2pt;">
<span style="text-indent: 14.2pt;"><span style="font-family: Calibri, sans-serif; font-size: small;"><span style="line-height: 134%;"><br /></span></span></span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 21.4400005340576px; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;">Mer världsvan nu, jojo. </span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 21.4400005340576px; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;">har seglat på de sju molnen, jo, jo. </span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 21.4400005340576px; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;">lärt mig av det som tidigare skett, jo, jo.</span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 21.4400005340576px; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 21.4400005340576px; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><br /></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhI5A5DLsYSTGQaLsyZ7eCt0rE0_-4111uQWhW4YCMV6XevG1vuA0u00XXzto1wI6O7ZCY1TvnGQ11Sz6HN8HulXKkDkmHtyFqWjgTWR3_w73Xu9etvwVgZbKapk0WIrFZOFEXxtiF5240/s1600/Ostindienfararen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhI5A5DLsYSTGQaLsyZ7eCt0rE0_-4111uQWhW4YCMV6XevG1vuA0u00XXzto1wI6O7ZCY1TvnGQ11Sz6HN8HulXKkDkmHtyFqWjgTWR3_w73Xu9etvwVgZbKapk0WIrFZOFEXxtiF5240/s1600/Ostindienfararen.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">... som en liten livbåt på din sida<br />
<br /></td></tr>
</tbody></table>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 21.4400005340576px; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="BokmallJag" style="line-height: 21.4400005340576px; text-indent: 14.2pt;">
<span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="BokmallJag" style="text-indent: 14.2pt;">
<br /></div>
Lars Granlöfhttp://www.blogger.com/profile/00967097498816161080noreply@blogger.com0