Släpp mig fri

Förlåten

2012-01-29T11:23:00.004+01:00

Om man gjort något dumt emot någon, o blir förlåten då upplever man oftast en behaglig känsla av lättnad. O sakta men säkert kan man gå vidare.

Men om någon uppfattat något man sagt eller gjort på ett helt annat sätt än vad ens intentioner var o blir sårad så är det lätt att bli frustrerad.
Man vill då inget annat än att försöka förklara för personen som blivit sårad varför det blev som det blev.
O får man då inte chansen eller inte blir trodd, och hjälplöst ser hur saker förstörs, vänskap, tillit m.m. Ja, då är det lätt att bli besatt av att söka efter sätt att förklara på ett bra sätt. Risken finns att man ältar problemet till den grad att själva ältandet i sig förstör ännu mer, allt, att man missar chanser till upprättelse, eller att man missar allt annat som är bra i livet pågrund av att ens ältande slukar all ens energi.

Men om.
Om man får förlåtelse av personen ifråga redan innan man fått chansen att förklara så är det ju en ännu större förlåtelse. Och om man stannar upp o känner efter så är ju den känslan man får av en sådan förlåtelse så mycket underbarare än en vanlig förlåtelse, för det innebär ju att den personen ifråga kan förlåta en för något som man inte ens menat.

Det är då lätt att man får för sig att man iaf vill bevisa. Men risken finns då att såren rivs upp, nya missuppfattningar uppstår.

Så ifall du får vara med om något sådant, njut istället extra av att det finns någon som värdesätter dig tillräckligt mycket att personen kan förlåta dig för hemskare saker än vad du någonsin velat göra gentemot den person.

Att stanna i den känslan leder förmodligen till något mycket bättre än vad behovet att få upprättelse gör, så våga pröva, det ska jag göra iaf.

Om att vara i en dröm

2011-12-20T23:23:00.001+01:00

I filmen Inception som jag nyss hade på i bakgrunden samtidigt som jag arbetade på datorn så hörde jag dem säga något som fick mig att fundera.

En sa
- Usch, vem vill vara fångad i en dröm i ett halvår?
Den andre svarade.
- Det beror på vad drömmen handlar om.

O visst det låter logiskt, om en dröm är trevlig och man fick välja att stanna kvar i den så skulle man nog stanna längre. Å andra sidan, inte vill då jag stanna kvar i en mardröm speciellt länge.

Jag antar att de i Inception menar sådana drömmar som man drömmer om på natten. För på vårt språk så kallar vi även de som vi dagdrömmer om då vi är vakna för drömmar.
Anta att du önskar något och du dagdrömmer om att det är eller har blivit som du önskar och på låtsas vistas i den önskedrömmen i dina tankar emellanåt, idrottaren som ser sig själv överst på prispallen, studenten som klarar examen, den anställde som ser sig som chef, den som bantar som ser sig som small, den som älskar någon som drömmer om ett bröllop med den personen. Det kan vara bra att dagdrömma på det viset, pågrund av att du då fokuserar dig på möjligheter som finns för att förverkliga den drömmen.
Men det finns även nackdelar.
För det är lätt att börja känna sig väldigt ledsen ja till o med att bli deprimerad över att den dagdrömmen inte är verklig, o kanske i värsta fall är väldigt svår att förverkliga. Ex. vinna 100miljoner på lotto, köpa värsta drömvillan, få huvudrollen i en stor Hollywood film, vinna OS-guld på 100meter, få gifta sig med någon som inte ens tittar åt ens håll o.s.v.
I sådana fall är det kanske bäst att inte fastna i den trevliga drömmen, det kan om man tänker på ett negativt sätt bryta ner en.

”Mitt liv är pest o pina, inte värt att leva för att inte min dröm, de jag mest av allt önskar är uppnåbart”

Men ska man då, ifall man kan, för det är inte alltid lätt, välja att sluta dagdrömma om det man önskar?
Första tanken är nog det, speciellt om det får en att bli bitter för att den ter sig omöjlig?

Men om vi inte har några drömmar som är svåra att uppnå, om vi till och med försöker låta bli att ha önskedrömmar så kan det pacificera oss.
Människor utan drömmar blir ofta loja, omotiverade och fastnar i någon form av ingenting, låter bara livet gå utan att leva det.

Att hoppas är en positiv känsla som redan enligt Spinoza på 1600-talet var kraftskapande, så det känns därför som ett bättre val att dagdrömma ibland, iaf vill jag dagdrömma om det som är näst intill omöjligt, men jag vill välja att vara glad över att jag har de dagdrömmarna, njuta av dem, hedra dem, se dem som något fint, inte gräva ner mig över att de nästan är omöjliga.

Ja det är svårt att svara både ja eller nej på om rollfigurerna i Inception hade rätt eller inte. Men att fundera lite är väl kanske bra iaf.

Tufft att vara snäll ibland...

2011-12-16T08:56:00.006+01:00

Hej!

Har ni aldrig känt det som jag ofta gör. Att då jag ska göra något snällt för någon så är jag nervös för att det ska bli helt fel. Att den där glädjen man hoppades att de snälla ger istället gör den man är snäll emot arg, eller att personen man är snäll emot inte alls visar någon tacksamhet, eller inte verkar tycka tycka att det sätt man var snäll på var något speciellt, något märkvärdigt.

O de är inte bara så jag känner det ibland.
Jag minns då jag var barn o de snart blev jul, jag var ett sådant där barn som blev så förväntansfull så att jag var helt upp över öronen på julafton. Vilket ofta resulterade i att jag blev så överspelt att mina föräldrar blev arga o tvingade att plocka ihop mig. Så de flesta jularna så gick jag omkring o var rädd för att de skulle bli så, att jag skulle göra som jag blev förmanad att inte göra.
- Ta det lugnt på julafton Lasse, du får inte skämma ut dig, sa mamma o pappa o blängde på mig med arga ögon som lovade att de skulle minsann inte skulle vara snälla tillbaka om...
Så egentligen så har jag inte så många fina julminnen från min barndom att berätta om.

Då mina barn var i den rätta åldern så var det en jul som de var så upphetsade att då de skulle öppna julklapparna så rev o slet de upp klapparna, o de skrek utöver sig än vad de fick.
- Å en tröja, skrek Andre o log som en sol.
Elin hoppade omkring för minsta sak.
Deras ögon lyste som de vackraste av stjärnor.
Vad gjorde jag?
Jo, jag filmade det, o jag behöver bara tänka på att få se den filmen igen så blir jag glad.Tänk bara att få höra o se
- Å skliskor, å skliskor.

Överhuvudtaget så tycker jag att då någon har lysande ögon så har de, de vackrast ögon som finns. Det är så synd då livet tar dessa iväg från så många. Men å andra sidan så glädjer det mig så fruktansvärt mycket att få se då de jag verkligen gillar tittar på mig med sådana glada och underbart tacksamma ögon, då man gjort något snällt o får den belöningen.
Så därför så vågar jag fortsätta att planera för att göra snälla saker, för får jag åtminstone någon gång den belöningen jag önskar så är det värt allt. Men får jag det inte så vet jag ändå innerst inne att jag iaf varit snäll, o inte behöver sova dåligt för att jag varit det.

Kram på er alla

4 December

2011-12-04T19:38:00.003+01:00

Årets mörkaste månad. Nästan svart hela dagen. Men var dag är en dag närmare våren. Men o andra sidan så ser jag ingen poäng med att vänta på våren, att se det bästa i alla månader oavsett ljushetsgraden gör livet lättare att leva

Gillar egentligen inte att skriva att det var länge sen jag skrev och att det kommer att bli ändring nu, framöver kommer jag att skriva mer. Ja, vem vet, kanske blir det så.

I en blogg ska man berätta om vad som händer, ha åsikter, o så gärna ha något speciellt intresse så att just de som är så pass intresserade av just det man skriver om inte kan låta bli att titta in. Dessutom så bör man ju skriva ofta så att de som tittar in tycker att det är lönt att titta efter om man skrivit något igen.

Inga små krav. Önskar att jag kunde skriva att åtminstone min mamma läser denna blogg. Men det kan jag inte, min mor har inte en tanke på att sätta sig bakom en dator. Hennes val, hennes liv, o då är det rätt för andra.

Jag brukar ju säga att som en vän till någon så bör man önska att vännen får leva de liv som den önskar. Men ibland undrar man, då en del personer säger att de vill leva ett slags liv, men inte gör det fast de har möjligheten att välja det liv som de säger sig vilja välja. Många gånger kan det naturligtvis vara önskedrömmar som är ansträngande, som man måste jobba mycket för att förverkliga, för personen inte väljer att genomgå den ansträgningarna som det krävs för att få sin önskan uppfylld. De förstår egentligen inte vilken gåva de försakar, det finns så många människor som inte har möjligheten att få sina önskningar uppfyllda, oavsett hur mycket de kämpar. Men det finns också de som kan få det som de vill utan ansträgning och ändå så väljer de att sträcka ut handen. Varför? Ja, det är svårare att förstå. Kan det vara så att många på något sätt inte vågar tro på att det är sant att de kan få sina önskningar uppfyllda? Eller att de är så van att leva ett liv i vilket de inte får sina drömmar uppfyllda att de omedvetet känner sig tryggare i den situationen? Eller kan det finnas andra orsaker? På något sätt så räknas man nog som ganska udda om man lyckas uppfylla sina drömmar, om man är lycklig och inte klagar på allt och alla. Ja, vad vet jag. Vad tror ni?

Inatt drömde jag

2011-10-13T07:58:00.005+02:00

Går ut på gatan, en person puttar ett fullastat släpp över mig. Hamnar under, tror jag ska dö. Men då släppet rullat över mig ser jag att personen fortsätter att putta släppet framåt, och jag bestämmer mig då för att hjälpa till att putta släppet vidare.

Slutsats. Alla har vi en massa i släppet, men istället för att passivt låta den karman köra över oss så kan vi acceptera att vi förmodligen alltid kommer att ha med oss släppets innehåll på vår färd, och puttar vi då släppet framåt efter vägen tillsammans så hindrar släppets tyngd oss inte utan blir det som med kraft för oss vidare…

Förstår ni? Karmalagen är inget negativt, vi behöver inte gå omkring och vara rädda för att det som tidigare skett oss ska stjälpa oss, vi kan använda det som skett till att göra nått bra. Åtminstone så ger det sättet att se på sitt bagage oss en bättre chans. Och att hjälpa andra att putta deras släpp framåt, eller att tillsammans med någon annan putta både den personens och sitt eget släpp framåt för ju oss, ja just det,framåt. =) =) =)

2011-07-06T22:34:00.003+02:00

Detta är en hälsning från Dyhringegatan 32. Platsen där ett liv ska förvaras, platsen där ett helt liv syns genom fönstret, där det livet ska utvecklas, paddla vidare ut efter livets flod.

2011-06-27T22:09:00.000+02:00

Upp o ner för trappor, fram o tillbaka på cykeln, papprena måste fyllas i rätt. Släpet kopplas på, fyllos och tömmes om och om igen, kopplas sedan av i Innervik. Packat ner o packat upp, inte lätt o hitta allt, speciellt då inte allt längre finns. Upp och ner för trappor, in o ut genom ytterdörren, uteplatsdörren. Ny bäddsoffasoffa och fåtölj, okej lite blommönster, måste köpa en mindre sax. Nu tvättar jag byxorna i min tvättmaskin. Så fint det är med vänner som ställer upp, upp och ner för trappor, bugar o tackar, o snart ska de bli bra är det sagt fast ännu inget soffbord finns, inga tum att titta på..

Det som finns på Caféet är saknad.

2011-06-16T14:00:00.001+02:00

Filosofen Paul Sarte använder sig av följande exempel:
Någon kommer in på ett Café. I Caféet är det fullt av människor, men personen som kommer in har stämt träff med en annan person som inte är där.
Då menar Paul Sarte att vad som först och främst existerar där på caféet för den personen är inte de personer som rent fysiskt är där utan den person som personen hoppades skulle vara där, och som inte rent fysiskt är där. Alltså vad som först och främst existerar för personen är inte de som är där, utan den personen som inte är där.
Paul Sarte har en poäng i detta resonemang, men jag tycker att han inte drar den kanske viktigaste konsekvensen av det.
För vad som existerar där för personen som söker den som inte är där är inget fysiskt, utan det som finns är saknad och möjligtvis besvikelse, alltså känslor . Det är alltså känslor som existerar inom personen och inte på caféet. Filosofen Arne Naess menar att vi upplever våra liv genom våra känslor, och Paul Sartes exempel tycker jag är ett bevis för det. Vad personen som kommer in i caféet upplever då han kommer in i caféet är känslorna, eller åtminstone en av dem, saknad. Kanske inte personerna som är där rent fysiskt (under förutsättning att de inte väcker någon form av känslor hos personen) och absolut inte den person som inte är där.

Den 14 Juni 2011

2011-06-14T07:03:00.004+02:00

1. Alltet är allt

2. Det kan inte finnas något utanför alltet

3. Alltet är allting
a. Alla känslor, sinnesuttryck, fantasi och övriga sätt att uppleva vår existens.
b. All materia och allt annat i en eller annan form.
c. Tid, tal, språk, ord, berättande och övriga mänskliga sätt att försöka beskriva och kategorisera vår verklighet.
d. All form av andlighet, tro, sagor och även illusioner.

4. Allting är allt.

5. Med ordet ”är” beskriver vi de som finns i alltet. Men även de som inte finns i alltet.

6. Eftersom inget kan finnas utanför alltet så kan inget som inte existerar finnas utanför alltet heller.

7. Det som är ingenting är därför också en del av alltet

Förbeställ Ögonblick nu

2011-05-09T13:46:00.006+02:00

Nu är diktsamlingen Ögonblick på tryckning. Om mindre än 2 veckor är den färdig, färdig att möta sin publiks ögon, tankar o känslor.
Priset på boken är 159kr.
Till boken ingår en CD skiva som Roger och jag läser var sin dikt på, den dikt jag valt att läsa på skivan är den som publiken brukar uppskatta mest ”Bara så att du vet” som också är en personlig favorit. Tina har spelat in ett par vackra sånger som ni också kan lyssna och njuta av.

Vill ni ha boken, och köpa den av mig, med en hälsning från mig till just dig?

Förebeställ då boken av mig genom att antingen maila mig, anmäla ditt intresse på min Facebook sida, ringa mig eller kontakta mig på ett annat sätt så kan vi tillsammans ordna så att du får boken.
Annars så kommer boken att finnas att beställa på Faunförlags hemsida, på Adlibris och andra nätboksajter, dessutom bör den snart finnas hos er lokala bokhandlare eller bibliotek.

Vi är tre författare till boken.

Roger Nilsson en etablerad poet som bor i Västerås, han har bland annat givit ut den uppmärksammade diktsamlingen Draksånger. Min egen favorit bland Rogers dikter är ”Vandrande Ensamheten” som också finns med i Ögonblick.

Tina Stenberg Vindhav som är född och uppvuxen i Slagnäs har ett förflutet som fotomodell och sångerska. Tina tycker själv att det var befriande att skriva poesi, för då behöver man inte tänka på refränger. Hennes dikter innehåller många fina reflektioner och mycket kärlek till bland annat hennes barn.

Lars Granlöf (jag alltså), författaren till boken ”Släpp mig fri”. Jag har i många år läst estradpoesi på olika scener. De flesta dikterna som jag nu valt att publicera har varit med på min resa i många år, de har också utvecklats med mig. En del av dikterna är också en del av mig och mina drömmar.

örraf nakcev segnälkaB

2011-04-18T10:36:00.001+02:00

Igår söndag så spelade Desperados på Västerbottensteatern. Denna spelning var annorlunda, mest därför att folk fick betala inträde och att många av de närmaste var där och såg. Den nervositet man alltid känner är klart annorlunda då flera man känner är där. Det var dock väldigt befriande att spela, publiken skrattade mer än vanligt och jag fick en riktigt energikick. Jag hoppas att även publiken får energi av att se oss, för är det så att jag är en energitjuv som bara stal av dem så måste de ta veckor innan de fått tillbaka någon energi ;). Men med tanke på reaktionen efteråt så tror jag inte att jag behöver vara så orolig(här lägger jag in ytterligare en blinkgubbe (blink”). Idag är jag dock slut själv (gissa vad jag lägger in här också) På kvällen så fällde jag en tår då jag såg Liar, Liar, men de ska ni veta, de mest osannolika med filmen är slutet.
I lördags så sorterade vi böcker, gamla dagböcker och inspelade kassettband (snyft). Satt på kiosken ett tag o såg på Olympiatravet, sedan så träffade jag Stenne på El Greko och var några timmar på Costers dansade till rock o surrade med en massa galningar (ja jag vet att jag är galnast själv).
I fredags så lyssnade jag på en föreläsning av Emma Ershag som har Emmas trädgårdservice, hon var fantastisk, vilken energi, hon hade verkligen fattat galoppen då det gäller det här med positivt tänkande. Nu visade det sig att hon var lajvare, o att vi lajvat på samma lajv åtminstone en gång. Lajvare som gillar att spela en roll blir ofta bra på att improvisera, prata och tala inför andra. Jag presenterade min affärside inför det Sociala med fler, det blev en riktigt show
I torsdags så försökte jag ta det lugnt, men jag gjorde också klar marknadsundersökningen klar som senare utförde i samband med teaterspelningen.
I onsdags var jag på teatercafé på kvällen o läste dikt inför en internationell publik, o så många roliga o gripande historier jag fick höra. På dagen så lyssnade jag på en föreläsning om tillgänglighet, måste säga att det var mycket om hur det kan vara att ha olika handikapp som jag inte tänkt på. Det är väl så att de man uppmärksammar mest är de som berör en själv och de man samtalar med.
I tisdags så hade vi stor offentlig framträdande på Döda poeters sällskap – och levande. Det var en helt fantastisk publik o många vågade läsa dikter.
Ja måndagen o Hanna Marklunds tankevärda föreläsning har jag ju redan berättat om i bloggen.

Förutom allt ovanstående så har jag träffat en massa fantastiska människor, lärt mig mycket nyttigt inför resterande delen av livet. Förlåt om jag inte bloggat varje dag under veckan, ja för då hade nog rapporterna här blivit bättre, nu blir det väl bara lite michmach, men vadå detta är min blogg, inte ett skrivtvång.

Kram alla.

Hanna Marklund bejakar både varandet och görandet lika mycket.

2011-04-11T11:58:00.000+02:00

Jag han inte mer än komma till skolan innan det hände något som omkullkastade mina planer. Vi ska på flera föreläsningar i veckan. Det känns dock inte negativt, utan som att jag fått en massa fler möjligheter.
Nu på förmiddagen så lyssnade vi på Hanna Marklund. Hon är fotbollspelare, flerfaldig Svensk mästare och landsslagspelare. Nu jobbar hon åt Sunnanå utveckling och väntar sitt andra barn.
- För att lyckas så är ett aktivt medvetet medskapande viktigare än konsumerande. Då vi går på en träning så ska vi inte förvänta oss att tränaren ska göra oss bättre, utan fundera på vad vi själva kan göra för att bli bättre, då har vi större chans att lyckas med våra mål.
I våra liv så får vi inte fokusera på det som vi drabbas av, ex dåligt väder, utan istället fokusera på det vi kan påverka. Vi måste även vara modiga, våga pröva på, tycker Hanna.
- Många är uppfostrade att inte pröva på förrän de vet att de kan, fast vi kan lära oss av träning, av misslyckande och att lyckas.
Vi bör försöka ha en bredd trygghetszon inom oss.
- Om vi tränar både på att tycka att vi är bra då vi får beröm och att vi är bra även då det inte går bra så blir vi bättre på det, och blir tryggare.
Hanna menade också att vi bör undvika måsten, och med det menade hon inte att vi inte ska göra något, utan ta reda på vad vi vill och göra det vi bör göra för att nå målet.
- Om ett lag vill vinna och förstår att de behöver ha bättre kondis för att vinna, så förstår de bättre varför de ska träna löpning under vårmånaderna.
Men det är inte bara görandet som gör livet bättre om vi gör det medvetet.
- Bejaka varandet lika mycket görandet.

Tack Hanna för en energigivande föreläsning.

Måndag i dag

2011-04-11T07:44:00.003+02:00

Denna vecka ser ut att bli annorlunda så här i förväg. Ska se på lgh, kanske fattas beslut om framtida boende denna vecka, ska göra marknadsundersökning, ska vistas på berättarfestivalen, ska läsa poesi på scenen, ska lyssna på berättelser och jag ska spela teater. Sen så lär det ju säkert hända en del som jag inte vet om ännu, som vanligt.

Varmt välkomna till Poesiträffen på Stadsbiblioteket på tisdag 18.30

Varm välkommna till Desperados teaterföreställning Antidepp klockan 15.00 på söndag.

Studiehandledningen klar

2011-04-10T15:45:00.004+02:00

(Nu ett samtal med författaren (mig själv))

Nu finns studiehandledningen till min bok "Släpp mig fri" att beställa på Faun förlag.
- Mitt mål med studihandledningen är att den skall väcka tankar. Att den och min roman kan komma att hjälpa någon som blir kränkt på det ena eller andra sättet.
Just innan den var klar så kom skolverkets forskningsrapport om mobbing ut.
- Skolverket hade studerat de olika antimobbing metoderna som finns. Tack vara det så är faktauppgifterna och mycket annat i boken aktuella.
I studihandledningen finns det många olika perspektiv att fundera över eller samtala i grupp om. De flesta forskningsmaterial visar att de som blir utsatta för kränkning agerar på helt andra sätt än vi förväntar oss.
- Att bli uttåtriktad stället för att bli tyst o dra sig undan är mer än vanligt. De som blir utsatta för sexuella övergrepp har oftast inte mindre sex än andra, de blir istället rädd för att säga nej till sex, o kan till och med få en nedvärderande stämpel, som slampa t.ex.
I boken släpp mig fri så retade även tjejerna killar.
- Konstigt nog så finns det väldigt lite forskat runt detta. Vilket verkar bero på, enligt experter i ämnet att det upplevs som att man erkänner att man är svag om man blivit retad av tjejer. Men efter flera av mina föreläsningar har flera stycken kommit och berättat för mig om att de eller andra de känner blivit utsatta för retande av tjejer. De verkar vara svårt att prata öppet om.

Studiehandledningen finns att beställa på Faunförlag, där kan du även beställa boken Släpp mig fri. Och snart är även diktsamlingen Ögonblick färdig.

http://www.faunforlag.se/?page_id=676

Livscoaching

2011-04-08T09:47:00.007+02:00

- Lycka är vägen till framgång.
Med de orden inledde Eva Lager sitt föredrag på PRO lokalen i Skellefteå onsdag den 7 april. Eva som är certifierad livscoach var inbjuden av föreningen Livsrummet för att berätta om hur livscoacher hjälper sina kunder att finna de möjligheterna vi har att gå vidare.
- Många av oss tror att vi kan finna lyckan om vi lyckas med det vi vill. Få det där jobbet, vinna den stora summan o.s.v. Men allt tyder på att de som redan är lyckligare drar till sig mer positiva händelser. Du drar lättare till dig det som du utstrålar.
Eva som har haft ett händelserikt liv och fått kämpa för att nå dit hon är idag använde sig av ett par av de klassiska antika filosofernas idéer för att få fram sitt budskap.
- En livscoach ska inte ge svaren, de ska ställa frågorna som får den coachade att finna svaren.
Precis som i den såkallade födelsetekniken som Sokrates använda sig av för att finna de svaren som Platon hävdade att vi alla har inom oss redan innan vi föddes.

Kvällen gav mig mycket att tänka på. Och jag erkänner även att den väckte en del av de insikter som jag tidigare kommit fram till, men som fastnat en bit ner i den gyttjan som livet ibland skapar.
Som utbildad filosof är jag van att granska allt kritiskt. Det är ju det som filosofer gör, granska kritiskt inte påstå sig ha svar eller veta sanningar. Helt enkelt filosofer ska göra som Sokrates eller livscoacher gör, ställa frågor. Filosofer ska ställa frågorna även om de som äkta filosofer bör vara kritiska även mot Sokrates och Platons påståenden om att vi redan har svaren. Redan Sokrates lärjunge och Platons kollega Aristoteles kritiserade tanken på att vi kan ha medfödd kunskap.

Men mitt i alla mina kritiska granskande tankar kändes det som att det låg någon sanning i att ifall vi arbetar med att ha en så stabil lyckokänsla inom oss som möjligt på vägen, det som den norska filosofen Arne Naess kallar att ha en så hög grundkänsla i vårt känsloliv som möjligt, så blir det bättre. För oavsett om vi uppnår de där framgångarna vi vill uppnå eller inte så tjänar ingen av oss på att inte göra det bästa av vägen emot dem, att gå omkring o deppa tills vi eventuellt uppnår vårt hjärtas önskningar.
Och jag är också benäggen att tro på att vi lättare attraherar framgångarna om vi utstrålar mer lycka, kanske mest då det gäller den kanske viktigaste delen av lyckobegreppet, kärleken. För om vi bara utstrålar olycka och elände blir vi knappast attraktivare. Och även om det var så att vår mamma o pappa brydde sig mest om oss då vi var som mest ledsna så är det inte så att ständig ledsenhet gör att ens hjärtas önskningar söker upp en. Om du går in och strålar positivt där din önskan kan uppfyllas så ökar nog chansen till framgång. Och även om du inte når hela vägen fram så mår du då bättre och de människor som finns där får en positivare syn på dig vilket kan vara en fördel om chansen åter dyker upp.

Lycka till på er alla under er lyckliga väg emot framgången.

April, april, den månad då verklighetens olika blommor belyses i vårljuset.

2011-04-06T10:20:00.006+02:00

April är en månad som i förväg kan verka vara lite annorlunda, som en dröm. Eller lite så där lurig, en förfest till sommaren.
Men ibland undrar jag om inte april är den månanden som mest av alla visar oss alla verkligheter i olika sken.
Igår så sken solen över Skellefteå som om det var juli. De människor jag möte strålade mer än vanligt, blev så mycket vackrare, eller så såg de så där helt överraskande ut. Hade ännu på sig vinterkläderna, var påbyltande som om de tänkte bo i en snökåta. Men idag snöar det igen, snöflingorna är stora som lapphandskar och till och med vi i ”försiktiga med att byta till nya kläder” Skellefteå blev grundlurade och har klätt oss alldeles för tunt. Nu fryser vi till då varje snöflinga landar på våra allt för tunna jackor, hurvar till då smältvattnet sakta, ja nästa på ett sensuellt slingrar sig ner för våra kroppar. Men tro mig, iskallt smältvatten är allt annat än sensuellt. Det till och med väcker en ur sådana drömmar, inte för att jag påstår att jag har sådana ;)

Minns en vackerrolig sak. Då jag gick i gymnasiet åkte jag med buss mellan Skelleftehamn o stan varje dag. Och en sådan där solig vår dag, det måste ha varit i maj, var det så fint att man bara ville slänga sin jacka och dansa ut på de blöta gräsmattorna. Denna dag då jag klev på bussen i stan var det en rolig o glad busschauffören som körde, en som ofta skämtade o busade med oss resenärer. Det var verkligen ovanligt på den tiden, för de flesta busschaufförer var så sura att det luktade bränt surgummi i hela bussen. Då bussen var på väg ut ur Skellefteå passerade den hamburgerresturangen Max. På trottoaren går det två unga tjejer i 20års åldern som verkligen tagit de där med att klä av sig för tidigt på allvar. De hade på sig åtsittande tunna blusar, och väldigt, väldigt korta kjolar, deras osolade ben lyste ikapp med de passerande männens leenden. Då kör busschauffören upp på trottoaren, jämsides med tjejerna. Stannar bussen, öppnar dörrarna och ler emot tjejerna.
- Hej, ska ni inte hänga med till Skelleftehamn?
Det blev dödstyst i bussen, minns att jag tyckte att det var så pinigt att jag storrodnade, fast jag satt nästan längst bak i bussen. Men idag är den händelsen ett soligt minne som jag kan ta fram och värma med så här i april, den månad då verklighetens olika blommor belyses i vårljuset.

JAG SYNS

2011-04-05T11:20:00.001+02:00

Har just lagt ut mitt CV på Facebook.
http://www.facebook.com/editprofile.php?sk=contact&success=1#!/profile.php?id=573613564

Läste en intressant artikel i Amelia Nummer7 om hur man kan marknadsföra sig själv på nätet. Mer information om det numret men ej artikeln att läsa finns i nedanstående länk.
http://amelia.se/senaste-numret/2011/missa-inte-amelia-nr-7/

Jag insåg att jag inte utnyttjat mina egna kanaler, eller mig själv tillräckligt. Varken den här bloggen eller mitt facebook. Jag har ett twitterkonto men använder det inte, jag får se över om jag ska börja använda det i större utsträckning. Men så länge så ska jag lära mig at använda fejjan o bloggen bättre. Eller lära och lära, en del i att jag inte gjort det är att jag inte alltid prioriterar att skriva bland annat här.
Vad som gjorde mig glad då jag läste artikeln är att jag redan tänker efter ordentligt vad jag skriver på fejjan, o vad jag tycker gilla på. Jag skulle t.ex aldrig gå med i någon hat eller gnäll grupp, jag går bara med i grupper som är för något, o då naturligtvis sådant jag upplever som positivt och så moraliskt schysst som möjligt. Jag blir också gärna vän med många, har inget emot någon, o blir bara glad av att få dela med mig till som många som möjligt.
Måste nog byta profilbild nu, även om jag gillar bilden av mig läsande i en antik filosofibok i Kungahuset på Lunds universitet. Det är bra om man tittar in i kameran, för det kan inge förtroende.

Återkommer med mer info om detta.

Ha en bra dag.

Omänskliga sjukregler – ändå måste jag följa dem | Debatt | Aftonbladet

2011-04-04T11:02:00.001+02:00

Omänskliga sjukregler – ändå måste jag följa dem | Debatt | Aftonbladet

Medmänsklighetsklasulen måste införas snarast införas i detta land. De borde vara olagligt att följa beslut som medför liknande konsekvenser för människor, det borde vara olagligt att tvinga tjänstemän följa lagen o reglerna om de får dessa konsekvenser, de borde vara omöjligt att sova på natten för de som fattat besluten

Lyckad teaterföreställning

2011-04-04T09:16:00.004+02:00

I lördags så spelade vi i Deperados på Medlefors inför sossarnas kongress. Fastän spelningen var klockan 10.00 på morgonen så lyckades vi tända publiken till den milda grad.

Den övervintrade hippie Alf som inte har något luktsinne kvar fick tillfälligt tillbaka sittt luktsinne då han fick en vacker ros efter föreställningen.

Ni som ännu inte sett den omtalade föreställningen Antidepp med Desperados ta chansen söndagen den 17april klockan 15.00 på västerbottensteatern scenen i Skellefteå. Entrén kostar endast 50kr.

Det säga att ett hem representerar en själv i en dröm.

2011-03-30T08:20:00.001+02:00

Va ska man då säga om en dröm i vilken man tittar på ett nytt ställe att bo i?
Ett hem som på ett sätt är bra o så att bo i fast man inte vill ihjäl sig direkt.
Men, dagen efter så har de tagit bort blommorna , blomrabatten utanför ingången o gräsmattan bakom det nya huset har de asfalterat.

Jag var så arg på dem för att de asfalterade o hävdade bestämt att de inte hade rätt till det.

JA, va gör de då.

Planterar gräs på asfalten. Ibland får man rätt, men de som gjort fel klarar inte av mer än försöka dölja felet, inte göra det ogjort…

Vårdagsjämning

2011-03-21T12:38:00.003+01:00

Guardian. Guardian. Guardian
Simma inte,
flyt på din sköld

Warden. Warden.Warden
Vänta inte
bilda din egen sköld.

Vägen mot dit mål är också dit liv.

Det är lunch nu. Var är mitt hus? Finns det något lager som är lagomt stort för att förvara mitt liv hittills.

.Ska.

Detta med att dikta är att leta innåt.

2011-03-17T12:27:00.001+01:00

Själar regnar uppåt
dunstar
och planteras om igen
för nästa
upplevelse

idag...

Framåtskridande

2011-03-07T18:16:00.003+01:00

Min företagside utvecklas. har sammanställt en kursplan för tre olika kurser och arbetar nu med en broschyr som jag tänkt att sprida under berättarfestivalen i Skellefteå under april. Det blir som en test på om det finns något intresse för närvarande, en slags marknadsundersökning. Har funderat mycket runt namn. Har länge funderat på att döpa företaget till Lev. Och det av två orsaker, först att mitt efternamn Granlöf går att länka till Lev, löv hette gammalt tillbaka lev på svenska. Dessutom så har det ju att göra med vad jag tänkt att kurserna ska handla om, att leva medvetet. Försökte skapa ett e-mail konto med bara lev förre @ men det gick inte. O då jag kom på att jag istället kanske skulle använda mig av de latinska namnet för lev som e-mail så blev det så här.

vive_et_disce@yahoo.se

Lev och lär på latinska. O de är ju faktiskt ett namn jag kan stå för. För jag har i många år hävdad att en bra dag är en dag då du lärt dig något nytt (förhoppningsvis inte något smärtsamt), och gjort en god gärning. Att lära sig är att leva, att utvecklas och att skrida framåt. O de är ju det jag hoppas att kurserna företaget skall ha kommer att ge dess elever.

Om jag lyckas det vet jag inte men jag ska försöka.

Ps. Varför jag la in ovanstående blid är bara för att jag prövat att infoga bild genom windows bloggprogram som jag nyss av en slump upptäckte.

Märkvärdigt

2011-03-03T22:49:00.002+01:00

Läste just rapporterna om att Sverige verkar gå bättre än planerat. O jag blir ledsen.
Det lätt inte logiskt.
Men så är det.
Söker jobb o bostad, verkar inte ha några möjligheter att få dela på den kakan som nu växer.
Men jag får väl vara glad för alla andras skull, de som får vara med o dela. Leve er.

DANSA

2011-02-28T07:44:00.004+01:00

Har länge känt att mitt inre behov av att röra mig trycker på. Men då inte av hälsonödvändighet (vilket iofs också är behövligt). Men för att jag tycker de är roligt (Roligt, ni vet de där ordet som definerar något som vi alla vill, men som är lite skamligt att prata om då vi träffar folk, då måste vi berätta om allt jobb vi gör, om allt som är tråkigt)
Har faktiskt dansat några gånger i vinter, senast Rock a billy på Rotan i lördags, Gud vad jag tycker de är skoj. Så kanske är det de jag ska börja med? Men problemet är att det verkar finnas få dansföreningar eller annat som har fri dans, alltså att man får ge järnet, föja sin feeling o sitt hjärta. Istället så ska man inordna sig i en två tre (eller en, två, en två tre,) regler eller nå sånt. O så ska man dansa pardans. Det är inte så att jag har något emot pardans eller regeldans, men jag har så mycket fri energi som vill ut. Så många höga sparkar som måste få träffa taket.
Så frågan är, vad ska jag göra?
Alla partyn o tillställningar är de ju fest på(inget emot de heller, men endå), friskvårds o dem har ju exakta regler hela tiden. Gör si o så (inget emot de heller, men det är inte heller de jag är ute efter).
O dansföreningarna verkar råfixerade på pardans med regler (inge emot...)
Vad ska jag göra?
Var ska jag dansa?
På tak eller i regnet.
Vill bara påpeka att Fred Astaire är den bästa dansaren jag sett ännu. Hans feeling i glidstegen, o my God.
Lindy Hop, är ganska skoj, men de kräver ju inte bara en partner, o regler utan även akrobatik, o de sista är nog ganska kört för min del. Eller? Boogie woogie, har jag inte riktigt grepp på vad de är. De är ju all form av fri dans jag lever upp i.

What shall i do?

Han tog av sig sin kavaj (nää, vaför de, jag gillar kavajer) sparka av sig sina skor (måste komma ihåg att inte ta de håliga sockarna då)o sa min sköna får jag lov (hur kan den gubben vara så oblyg?)

Kom ihåg att det är då ni har som roligast ni ska gå hem.

2011-02-24T08:06:00.001+01:00

Såg igår filmen Vid din Sida med Julia Roberts och Susan Sarandon
Kortfattat. Susans man bli kär i den unga Julias roll och byter partner. De blir ju naturligtvis konflikfyllt men i slutet av filmen då Susans roll är på väg att dö så blir Susan o Roberts vänner. Har sett filmen förut o grät då o.
Men vad som jag inte tänkt på tidigare är att trots att det finns flera i princip omöjliga bråk o konflikter så pratar aldrig någon i munnen på varandra. Och dessutom så säger alla de rätta jämnt, lyckas förmedla exakt hur det känns, o få de andra att förstå. Trots att de olika rollerna har hur känslomässigt ont som helst så säger de hur välbalanserade saker som helst, o de andra inser sina misstag o de blir mer o mer vänner.

Skitvacker film. Men den känns egentligen som mer orealistisk än Avatar o liknande filmer.
För i verkligheten så pratar folk i munnen på varandra. Om de bestämt sig för att någon är på något speciellt sätt så bara dömer de utan att tänka efter på vad som kan ligga bakom. Om någon de misstror säger nå snällt, då är de falska eller inställsamma. Om någon försöker göra nå snällt eller säger nå så där rätt som i filmen, jag då fattar de andra inte ett dugg. Många tror att ifall de har rätt så ger det dem rätten att göra andra illa. O att konflikter ska sluta med att några blir mer vänner, ja kanske till o med riktiga vänner är så ovanligt att jag inte kan påminna mig om något sådant.

Ja det kanske är därför att sådana här filmer berör så kraftigt, att kärlek, vänskap, medmänsklighet, att bry sig och sunt förnuft får segra. Det är ju de vi alla vill men som verkligheten, naturligtvis i princip helt orsakat av våra handlingar så går nästan allt åt andra håller.

Så leve att filmer som faktiskt är riktigt orealistiska får finnas, för att värma de tårar som rinner från våra kinder.

Den 23 feb

2011-02-23T19:54:00.005+01:00

Vet inte om jag ids att be om förlåtelse för att jag inte skriver här varje dag. För att jag inte rapporterar allt som händer i mitt liv. Det skulle bli typ en hel roman varje dag, dock i helt olika genrer. Genrer, vilket dumt ord, ids inte leta reda på stavningen, om jag stavar rätt, fast jag är litteraturvetare o borde vara expert på dem alla.

Inatt drömde jag att min son Andre blev sjuk på en ö borta på Fillippinerna, de var en skitkonstig sjukdom som typ näsatan ingen får, Här i Sverige så fanns ingen som kunde bota honom. Möjligtvis någon läkare i Sovjet. Jag var helt plötsligt där min son var, alltså på Fillippinerna, de är bra med drömmar för då kan man färdas dit man vill i drömmen utan onödigt långa resor (även i dagdrömmar, bra va?).
Då så låg jag i en säng. Min Son stod helt plötsligt upp men föll dubbelvikt över mitt bröst. låg på mig. Jag trycktes fast i sängen. Andre är snäll o frågade om de går bra, o jag svarar ja fast jag nästan kvävdes, men samtidigt så känns det gott att jag kan ge honom den tryggheten.
I en scen en stund senare så får jag ett grönt papper från en läkare på vilket de står. " I drömmar betyder öar död" Jag blev skitarg, hur kan någon läkare ge ett sådant papper till en orolig föräldrar.
Då jag vaknat slog jag upp vad ö symboliserar. Det betyder enligt drömböcker. Kommande ensamhet och/eller isolering. O död betyder faktsikt en ny start i drömmar. JA HUR SJUTTON SKA MAN TOLKA DET. Blää, ibland blir jag arg på mina drömmar, både de jag har under natten o under dagen.

Ibland då man vill vara snäll o hjälpa någon som ber en om hjälp så lyckas man inte. Lyckas inte få den man hjälper att förstå vad man menar. Men man får väl försöka vara glad för att man försöker vara snäll, o hoppas att de är uppskattat.

http://www.youtube.com/watch?v=XBHj8ko_rfI&feature=related

Det är länken till en Lena PH video, jag tycker hon har gjort många bra låtar genom åren, att hon har en bra röst. Många är irriterade på hennes kaxiga attityd, jag tycker att hon verkar ha självdistans, det är svårt att driva med sig själv. Andra är irriterad på hennes sexuellt utmanande scenframtrådande, t.ex. i helgen som var på Melodifestivalen, men det gör väl inte hennes musik o röst sämre? O även om ovanstående låt kanske är banal typ den jag nedan länkat, så finns där något som känns. Så snälla låt mig gilla dem.

http://www.youtube.com/watch?v=iqD5KEWa3_g

I helgen blir det Rockabilly i Skelleftehamn. Hoppas att de ska bli skoj, men är av någon anledning rädd för att jag ska få stryk. Tänk att barndomens spöken ska måsta stanna kvar, det finns väl tillräckligt med spöken i vuxen ålder. Snälla Terry Evans hjälp mig att fördriva dem.Ta inte min mössa!

Studiehandledningen till min bok "Släpp mig fri" är nästan klar, jag är klar o Sivert på faunförlag har gjort världens finaste omslag. Även då det gäller diktboken Ögonblick så är den nära klar, Jag är helt klar med allt jag skall göra, dikta o så. Mina fantastiska kollegor är nästan klara o.

Avslutande skrivkursen i Berättande skrivande jag varit ledare för igår. Gruppen har varit fantastiska, både deras texter o personligheter har berikat mit liv yttligare.

Döda poeters sällskap- och levande som jag är mötesansvarig för är också suveränt, att de finns så många fantastiska poeter i vår stad är otroligt.

Kursen i Socialt entrepenörskap som jag går är full av många fantastiska människor från hela vår jord som ger mig så många nya fina insikter, delar mes sig så mycket livsvisdom. Min affärside är solklar, förutom då mig själv.
Imorgon tar vi an marknadsföringen, o ja snart är det dags för berättarfestivalen. Undrar om jag ska gå på opera snart eller om jag ska åka till amerika, leta reda på en grotta, leva på en kaka. Ja jag är nykter.

Teatergruppen jag är med i, Desperados har fått några nya spelningar o i morgon ska vi träffas o skriva en liten förlägning av pjäsen.

Köpt om symboler, hoppar på där det är minst risk att slå sig, ja var är det? Vad är det du vill? Jag ska nog klättra så akta er, för jag ska vara äckligt snäll, vänta bara.

Längsta drömmen

2011-01-31T08:32:00.005+01:00

Inatt så drömde jag kanske den längsta och mest komplicerade dröm jag någonsin drömt. Jag törs inte påbörja nerskrivandet av den nu, inte pågrund att ens någon tanke jag hade i drömmen borde hållas hemligt, eller att det på något sätt är något i handlingen som är olämpligt att berätta.

Grejen är dock att drömmen var så lång, och så komplicerad. Skulle jag skriva ner den i filmmanusform så skulle Sagan om Ringen trilogin bli en kortfilm i jämförelse. Fantasiinslagen, äventyrsromantiken och dessutom logiken i stora delar av handlingen är så här i efterhand häpnadsveckande. Min hjärna alltså (skakar lite på huvudet för att väcka hjärnbalken)
Faktum är att jag tror att drömmen faktiskt skulle passa bra att skriva en bok om, att göra en film. Skulle filmtekniken klara av att framställa den så skulle det kunna bli en flimupplevelse som skulle kunna upplevas som mer visuellt makalöst än Avatar.

Men förmodligen så kommer jag att glömma tillräckligt mycket av drömmen innan jag är klar, eller innan jag ens har tid att slå mig ner och påbörja nedskrivandet. Därför kommer jag förmodligen att jag ge en allt för felaktig beskrivning av äventyret.
Vad jag undrar så här i efterhand, vilket budskap skulle jag påstå att handlingen, slutet o.s.v. har? För faktum är att jag inte riktigt förstår det själv, ännu, eller förmodligen aldrig kommer att göra.
Till skillnad från de jag drömmer om i vaket tillstånd så kommer jag att glömma mer och mer. Frågan är, vilken av drömmarna är mest orealistisk? De jag drömde inatt eller det jag alltid drömmer om?

Det är viktigt att ständigt påminna sig om att:
Det vi vet, tror vi att vi vet. Vi vet inte, att vi vet det.

Problemet med uttrycket ”Lev i nuet”

2011-01-17T10:55:00.004+01:00

Problemet med uttrycket ”Lev i nuet” är att det antyder att man inte skall tänka tillbaka eller planera för framtiden. Idén bakom uttrycket ”Lev i nuet” är att ifall man bara tänker bakåt eller rusar framåt så kanske man missar att leva just nu, inte ser blommorna i diket på sidan om den väg man färdas efter. Du bör inte må dåligt över det som hänt, och inte heller oro dig för morgondagen är också en del av ”Lev i nuet” tanken. Inte fångas av de förflutnas spöken eller leva i ständigt fasa på grund av de monster som kan dyka upp i framtiden.

”Lev i nuet” uttrycket kan dock tolkas som att man inte bör njuta av fina minnen eller gå omkring och längta efter att det man drömmer om skall ske, åtminstone inte till den grad att fångas av drömmarna eller att vi missar nuet. Uttrycket applicerar att man bara skall leva här och nu. Denna del av tesen kan ifrågasättas i situationer där nuet är fruktansvärt, och fina minnen eller hopfulla drömmar kan hålla vårt mod uppe. I svåra stunder kan tanken på det vackra som skett eller det underbara som kan komma att ske vara det som gör att vi överlever.

Faktum är att var vi är nu är orsakat av om inte allt utan åtminstone väldigt mycket av det som tidigare skett, och att det vi gör nu påverkas av vad vi förväntar oss att det skall ske. De förflutna, nuet och framtiden verkar inte bara vara sammanlänkat utan till och med så samkopplat att det är svårt att särskilja dem.
Så därför bör uttrycket ”Lev i nuet” modifieras så att det passar bättre in. Kanske:

Lev medvetet.

”Lev medvetet” är ett förslag utifrån Carpe Diem tanken (fånga dagen). För även om allt är påverkat av de förflutna och morgondagen påverkas av det vi gör idag så är det så att ifall vi skall kunna säga att vi har levat under våra liv så bör vi försöka leva medvetet under varje del av vårt liv, Carpe Diem. Är vi medvetna i det vi gör, är våra tankar medvetna, oavsett om de handlar om de som skett, är reflektioner på de som sker nu, eller om vi funderar på framtiden, ja då är chansen större att vi upplever livet under större del av vår tid här.

Tomten måste nog koka mera brygd.

2011-01-09T13:17:00.001+01:00

I en bok bor en tomte. Han har precis lagt en fjäderpenna i en oskriven luntas första uppslag. Den slitna fåtöljen han sitter i är placerad i rummet längst nere. Längst nere i ett rum som han skapade då han slappnade av, då han tillät att hans önskningar fick dansa. Det är ett par slitna trappsteg upp till dörren som leder ut på vättarnas stig. På andra sidan rummet finns det en till trappa, en trappa som snurrar runt på insidan av boken, slingrar sig ända upp till toppgrenarnas toppskott. Ett par varv upp efter trappan finns ett litet rum i en kupa ut emot ängen, ett litet rum med en säng. Det lilla rummet har fönster vägg, har ett fönster till tak. I tomtens dröm så ligger han där i den mjuka sängen på natten och tittar upp på den stjärnklara himlen, finner frid, får kraft av stjärnornas energi.
Tomten tänkte skriva ner det han måste göra i sin bok, det fast tomten egentligen vill tillåta sin fantasi att leka på sidorna som han bläddrar fram.
Nu händer inget.
Tomten vilar sina fötter på fotkudden. Han viftar sina tår inne i de tjocka rödflammiga sockarna, tårna trivs bra i närheten av den öppna spisen. Stortån ömmar lite pågrund av att tomten sparkat in den i den lätt brunbrända murstocken då han med foten puttade in en vedklapp i brasan, en av de stockarna som inte landade där han tänkt då han försökte kasta in dem i elden. Tomten funderar på om han ska ta av sig sina tjocka strumpor, fotsulan behöver luft, tårna att få viftas fritt. Frågan är om tomten vågar låta, vågar tillåta tårna att värmas av elden han skapat. Att nakenheten får sjunga för gnistor som kan spridas.
Den tår som vilar i en av rynkorna på tomtens kind är kvar, har inte torkat bort sedan han insåg att ingen annan önskar att han får som han vill. Att alla vill att han bara ska ge dem de klappar som de själva vill ha, att de han önskar inte passar in. Är tomten falsk som inte berättar? som bara gör som alla andra önskar?
Tomten sätter sig upp, drar sina fingrar igenom sitt lockiga skägg. Funderar på hur andra skulle reagera om han rakar sig. Eller om han tog av sig sin mössa. Eller tog på sig svarta dansskor.
Han reser sig och går fram till den lilla järnspisen som finns under den första halvmånen av trappan uppåt emot gudarnas boning. Tomten plockar fram en mugg ur det lilla köksskåpet och fyller den med brygden som du gav honom örterna till, det är en trolldryck som inte bara lindrar, den värmer. Tomten går tillbaka till sin skogsgröna fåtölj och sätter sig ner. Han lyfter upp boken från det lilla fårade ekbordet och lägger ner verket i sitt breda knä. Tomten lägger undan fjäderpennan, stoppar ner pennspetsen i bläckhornet. Han tömmer brygden sakta men säkert ner i boken. Allt sugs upp, ja faktiskt inte en enda droppe rinner ut, strilar neråt för att landa på golvet, för att sippra ner emellan springorna i golvplanket och strila nedåt efter bokens rotsystem. Inte en skvätt av denna vätska dras denna gång ner i rötternas källa för att sugas upp av jorden vars näring en gång gav boken kraften att tränga igenom ytan, att växa, att blomstra och bre ut sig emot himlens vita moln. Gav boken chansen att växa upp på älvornas gröna kulle där den snart kan beundras av alla invånare i sagans skog.

2011-01-07T21:25:00.004+01:00

Syftet med en blogg, syftet med min facebook status.
Att göra reklam för en själv?
Att underhålla?
Att påverka?
Att berätta?
Att säga?
Att be?

Hur definera syfte? hur definera syfte utan att veta motivationen bakom?
hur definera motivation? hur definera motivation utan att veta alla orsaker?

Lyssnar just nu på, hoppas just nu på.

Hoppas

Hoppas, är inte det något ungt i dagens samhälle?
Blir så glad då pappa har planer, inte då han vet hur det är. Då han utvecklas, lyssnar, tycker om mig.

...samma skillnad som då
Bryr mig inte om skillnaden, utan möjligheten.
Eller skillnaden är en möjlighet den Å.
Å är en utveckling.

Lyssnar just nu på, väntar just nu på.

En tomte är lik sj, ja också lik kärlek, eller ny skriven schlager. Eller en bakåtvänd baksida av månen- kompisarna gillar att dansa, jag bjöd upp, men inte till dans. Till de som livet ska ge. Fast egentligen kunde jag bara dansa, kunde alltså, ville alltså, alltså e

Är att bli gammal att inte vilja?

Jag lyssnar just nu på

2010-12-26T19:04:00.000+01:00

Du kommer fram till en vak, i vaken ligger det en människa. Du slänger dig framåt och sträcker din hand emot den nödställde. Den nödställde tar inte tag i din hand. Du skriker.
- Ta tag i min hand så kan jag dra upp dig, rädda dig, rädda ditt liv.
Personen i vaken tar inte tag i handen. Den skakar på skallen. Du skriker igen
- Snabba dig, ta tag i min hand. Gör du inte det nu så blir du så kall att du dör, du drunknar och dör.
Personen i vaken skakar på skallen och säger
- Jag vill inte bli räddad, jag vill dö.
Du inser nu att du har ett val. För du kan om du tar tag i personens arm dra upp personen, och rädda personen. Men då respekterar du inte personen vilja. Frågan är då, vad är rätt? Att respektera personens vilja eller rädda personens liv.
…

Om du räddar personen så kommer den personen inte att bli tacksam, den kommer att hata dig även om personen inte försöker ta sitt liv någon gång mer.
Men om du inte räddar personens liv så kommer personens föräldrar, partner med flera närma anse att du är skyldig till att personen dog.

Hur skulle du göra och varför?

Det här med rätt igen

2010-12-20T08:05:00.003+01:00

Ja hur ska man veta om vi gör rätt? Speciellt i föväg. Jag tror att vi inom filosofin skulle definera "att göra något rätt" är att de man gör får önskad verkan. Alltså så gör vi fel varje gång något vi gör inte får önskad verkan. Ja egentligen blir det fel även om det blir mer positivt än planerat. Men so what?

En annan fråga är Hur bryr man sig om någon på rätt sätt? Ja, menar. Man kan ju vilja hjälpa eller något annat, och fastän det man gör får exakt önskad verkan så kan den man försöker hjälpa bli missnöjd en då. Vad är då rätt eller fel?

Krånligt värre.

Men vet att jag iaf gör de jag gör med gott uppsått, inte för att det ska bli fel. Jag gör det för att jag vill göra rätt, för att jag bryr mig, för att jag vill väl. O det är väl vad jag kan och bör göra?
Ja till och med då jag är morgontrött, ja kanske till och med mest då ;)

Mod

2010-12-17T10:47:00.004+01:00

För några dagar sedan skrev jag på som status på FB " Mod sitter inte i musklerna utan i hjärtat". En av mina klarsyntaste vänner påpekade då att även hjärtat är en muskel.Vilket hon har rätt i.
Naturligtvis så menade jag hjärta" symboliskt, men på något sätt så finns det ju ett oerhört positivt budskap i hennes mycket riktiga påpekande.

För det finns ju minst en fördel med muskler, o det är att de går att träna. O därför så kan man ju hävda att hennes påpekande ger oss möjligheten att träna upp vårt mod. O dessutom även de andra fina egenskaper som vi förknippar med hjärtat, såsom omtänksamhet, kärlek, vänskap, glädje, lycka, med mera snälla saker.

Tänker på en annan klok vän skrev till mig för typ snart sex år sedan, att man ibland måste chansa. O just det kan ibland vara ett sätt att träna just mod, att våga chansa, våga pröva fast oddsen är dåliga. O gör man de modiga i kombination med de andra positiva hjärtförmågorna, som t.ex. vänlighet och optimist, ja då tror jag och hoppas på att resultatet åtminstone på sikt blir bra. För tränar vi de delarna av vårt hjärta så kan vi få ett modigare, vänligare o mer optimistikt hjärta på sikt.Vilket ju är bra i sig.

Men det vore ju också helt fantastiskt om vi lyckades med de modiga vi gör, för är det något som är vackrare än då något fin önskan som verkar omöjlig blir förverkligad genom ett modigt försök. De är ju de sagorna, böckerna o filmerna som vi alla hoppas ska vara sanna,som vi fäller en tår över då den svage men modige tillslut får de som den önskar mot alla odds.

Så bara för att fira dessa tankar jag nu plitat ner så ska jag göra nå modigt idag. Håll tummarna för att de går bra.

2010-12-15T11:45:00.001+01:00

Problemet vi alla har med sjukvård, är att vi har en tendens att önska att den är en absolut vetenskap, typ matematiken där 26+48 alltid =74.
Men ibland känns det som om sjukvården bör ses på som kvantfysiken, där inga regler eller lagar verkar fungera, där kanske 26+48 blir 2 men samtidigt 84, eller inget tal alls utan ett tomt nothäfte.

Sjukvård är därför platsen där vi alla bör och har rätt att fråga varför, inte se personer som auktoriteter eller ovetande, utan se på dem alla med respekt (såväl läkare, annan personal, som patienter o deras anhöriga).
En plats där rutiner, regler o lagar bara är rättsnören, inte sanningar. Där varken patienter heller anhöriga bör skälla och personal ha prestige. En plats där vi alla bör försöka hjälpa varandra att förbättra o bota.

2010-12-11T00:10:00.003+01:00

Tänk att jag än, än efter alla dessa år gråter då jag ser Paul Potts första framträdande i British got talent.
Visst han sjunger otroligt bra, vackert och framför allt med en känsla som berör ända in i hjärteroten.
Men det gör fler sångare.
Så varför?
Visst är det så att jag blir glad av att en som till synes verkar vara en loser kan vinna, visst känns det fantastiskt att det verkar vara så att vem som helst kan få lyckas oavsett var man befinner sig innan.

En teori till varför jag gråter, kanske kan vara att jag känner starkt för honom för att han i princip blir mobbad av de blickar som juryn med flera ger honom innan han sjunger.
Att jag tycker att det är de bästa av under är att någon som blir utsatt för förnedrande situationer kan få en sådan revansch. Men jag är inte säker endå på att det är förklaringen till mina tårar, mitt brösts smärta.

Jag tror att det som blänker i mina tårar, är att jag inte tror på vad jag ser. Att jag inte tror längre på att något kan bli så bra. Att det hela bara är en saga. Att min logik som säger mig att i verkligheten så vinner inte de vackra, kärleken, o.s.v är riktig.

O visst de kan vara så att det hela är arrangerat, en stor bluff,

Men den dagen jag slutar att tro på att det finns en chans för det som är snällt kommer att segra så kommer ingen sol att stiga mer. Visst jag kanske är blind, för genom logiken kommer jag inte fram till att det finns något hopp för det goda alternativet längre. Men inte ska jag ge upp de för det.Sluta kämpa för en grön trädgård fylld av blommor och träd som sällsynta fåglar finner fantastiska liv i.

2010-11-29T06:54:00.001+01:00

God Jul. Vår Julklapp till er är att ni får 10% avgift på vår nyinförda avgift för den service som vårt företag alltid haft gratis då ni handlat förut. Och för att vår relation ska vara fortsätt god så kommer vårt nystartade inkassoföretag att ta ut förseningsavgiften om ni inte betalar i tid tre dagar innan löningsdags. Nä, tyvärr vi kan inte göra några undantag, regler är regler och måste gälla alla, vi kan inte ta hänsyn till just eran besvärliga situation.
Men visst är det fördjävligt att myndigheterna har lagar om hur vi företag får bete sig, att vi ska betala skatt, och ska betala sociala avgifter så att även andra får pension, de som inte är företagare. Och att kommunen ska lägga sig i då vi bryter regler, vilka byråkrater. Visst förstår ni väl att ni måste engagera er politisk för att förbättra för storföretagaren så att vi inte ska måsta redovisa alla villkor om de oändliga och omöjliga att bli fria från abonnemangen vi låter unga ovetande säljare sälja till våra kunder (((( o ska våra säljare få lön så måste de sälja på dig minst två extra(((tur vi har bidrag för att vi anställer ungdomarna ((fast vi strular med deras löner( o de är ju onödigt att de går med i facket)))), så att vi kan tjäna ännu mer pengar på förseningsavgifter från våra kunder. Gud Jul

2010-11-22T08:34:00.003+01:00

Ord kan skapa isvägar som vi halkar och faller på
och isväggar vi aldrig kan krossa eller klättra över

Vi kan låta Ord hagla, förstöra och skapa smärta
eller falla fridfullt ooch varligt som mjuka snöflingor

Låta Ord bilda drivor av de vackraste snöstjärnor
skapa minnen av snöänglar vi skapat tillsammans

2010-11-17T12:44:00.003+01:00

En dikt att tolka
med gissningar om svaren
som du den läser

Du blinkade ju
bakom din egen rygg
och jag blev bländad

Ska jag vidare
du har en förmåga att
få mig och stanna

Varför i nuet
handlar det om imorgon
fast igår finns kvar

En dikt att tolka
jag törs inte gissa alls
därför skriver jag

2010-11-12T15:27:00.000+01:00

Nu har framgångståget startat, tåget åker rakt framåt i
allra högsta fart, hinder kommer bara att vara till hjälp,
bränsle som kommer att ta oss ända upp till stjärnorna.

Vill du åka med? Jag har en lyxsvit reserverad till just dig.
Jag kan då vara dig betjänt, den som delar med sig av all
den lycka som jag själv då känner för att du vill åka med.

Inga gupp kan få färden att kännas obekväm. Ingen fart
kommer att kännas fel. Svängarna leder alltid åt rätt håll
och uppförsbackar för oss bara snabbare emot varandra.

Sol

2010-08-13T13:23:00.000+02:00

Att stanna till, att le, och att visa att vi får finnas till.
Att hoppa till, att skratta, och att visa att vi får bry oss.
De är vad vi vill.

Jag längtar ut och resa,
vill simma över floden.
Vill till längtans strand,
vill sola i hoppets land.

Jag kan ha fel, jag kan ha fel, jag kan ha fel

2010-08-08T17:09:00.002+02:00

Jag tror att allt är orsakat,
att allt är orsakat utan undantag
Oavsett om det blir ett misstag eller som planerat
är allt orsakat in i minsta detalj.

Jag kan ha fel, jag kan ha fel, jag kan ha fel

Om ödet finns så måste allt vara förutbestämt,
bestämt av någon eller något
Oavsett om det är av misstag eller om det blir som planerat,
inget som då sker skulle gå att påverka ens i minsta detalj

Jag kan ha fel, jag kan ha fel, jag kan ha fel

Om något kunde ske av en slump,
inte blivit påverkat av något som tidigare skett.
Varken av misstag eller av något som är planerat
skulle inget gå att förutse in i minsta detalj

Jag kan ha fel, jag kan ha fel, jag kan ha fel

Spelar de någon roll om något är bestämt av Gud
eller ett resultat av att du beslutat dig
Oavsett om det blir ett misstag eller att det blir rätt,
är det inte en då så att agerandet påverkar det som sker.

Jag kan ha fel, jag kan ha fel, jag kan ha fel

Det bästa med att allt är orsakat
är att vi själva kan påverka.
Oavsett om det är av misstag eller planerat,
våra liv kan vi själva påverka.

Jag kan ha fel, jag kan ha fel, jag kan ha fel
Jag kan ha fel om att jag har fel.

2010-08-07T20:51:00.000+02:00

Jag vill inte sova mer, sova mer, sova mer…
Inte för att jag vill vara vaken
Jag vill kramas
Vill drömma

Jag tror...

2010-06-29T00:28:00.005+02:00

Jag tror att det finns knotiga grenar på månen som inte hittat ett enda sandkorn från en badstrand, inte ens då det är nymåne.
Jag tror att det finns ett gulnat löv på solen som inte funnit en enda solstråle från en soluppgång, inte ens då det är gryning.

Meta, meta, meta, fetmeta på alla sätt.

2010-06-06T17:04:00.003+02:00

Lets talk säger:
Oj, Jag trodde att jag redan publicerat det här chattet.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Jaså!
Lets talk säger:
Jag måste ha glömt bort att göra det. Men jag gör det nu istället.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
JASÅ!
Lets talk säger:
Så jag börjar med att skriva, Hej Angiel!
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Mhhhh, …Hej Lars!
Lets talk säger:
Vet inte riktigt vad jag skall säga
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Nähä
Lets talk säger:
… eller, jag vet, men för att kunna förklara vad jag vill säga så måste man ju vara en författare.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Men Lars, du är ju författare nu.
[Lets talk säger:
Det är sant. Men jag skulle behöva vara mycket bättre. Typ som Michelangelo var att måla, du vet han porträtterade Mona-Lisa.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Oj!
Lets talk säger:
Jo.

Drar in andan och skall börja skriva. Drar in andan igen och skall börja skriva. Andas ut luften i en suck. Låter de fingrar som jag hade kvar på tangenterna spela samma korta sång igen.

Lets talk säger:
Jo.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Du är fåordig
Lets talk säger:
Det stod i mitt horoskop den dagen jag skrev det här att jag skulle tänka efter innan jag pratade, att jag inte skulle låta mig bli upprörd.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
… Inte brukar väl jag uppröra dig.
Lets talk säger:
Inte…

Tittar ut genom bussfönstret, ut på den frusna vintervägen. Hörde en fågel på väg till bussen imorse. Kan inte påminna mig att jag hört just den melodin sjungas förut. Kanske är det någon ny flyttfågel som kommit från ett främmande land. En art som aldrig varit här förut. Hoppas fågeln inte äter blomflugor, äter upp min Ockal.

Lets talk säger:
...Nej, kanske inte upprörd, inte så. Men rädd.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Du publicerade vårt chatt i din bok
Lets talk säger:
Nu är jag verkligen rädd
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Det tycker jag du skall vara
Lets talk säger:
Ja, så är det väl. Men jag är rädd på ett annat ”rädd” sätt nu.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Hur då? menar du
Lets talk säger:
…Michelangelo, jag behöver dig igen
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Jaså du tror att den gubbstruten kan rädda dig. Han är DÖD Lars.
Lets talk säger:
He, he
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Ja inte hittar då jag något att skratta åt. Kom loss nu, vad vill du?
Lets talk säger:
De var ett räddskratt, inte ett ”jag tycker detta är skoj skratt”
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Jag skrev, VAD VILL DU?
Lets talk säger:
I boken skrev du ju åt mig att man ska berätta
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Jo Lars, jag har läst det.
Lets talk säger:
Jaså du har läst boken iaf. Fast du hade så mycket annat, som var såååååå mycket viktigare att göra.
Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
De kommer aldrig att få höra mig säga till dig att jag läst boken.
Lets talk säger:
Så du har det?
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Nä, jag slängde den direkt ner i en papperskorg.
Lets talk säger:
Jag misstänkte det.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Nå Lars vad var det du ville?

Bussen saktar in vid en busshållsplats och plockar upp några ungdomar, då bussen stannar så skrämmer den upp en flock fåglar från ängen bakom busshållssplatsen. De flyger omkring huller om buller, men bara en liten stund innan de samlas och flyger emot skogen.

Lets talk säger:
I boken skrev du ju åt mig att man ska berätta
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
De har du redan skrivit i det här chattet Lars, använder du kopieringstangenten då du chattar?
Lets talk säger:
Jo, hur kunde du räkna ut det?
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Pucko, det får du gissa sen, Fortsätt nu.
Lets talk säger:
Förut var jag rädd för att jag aldrig skulle få chansen att berätta, o erkänna att det var jag som var Lars. Få förklara att jag skrev så bara för att jag bryr mig, blev orolig. Och att det jag sen sa berode på att jag blev sårad, var panikrädd.

Bussen kör just förbi platsen där jag körde in i en bil bakifrån förra vintern, samma dag som Angiel skrivit att jag bara var Lars, inget mer. Men nu... ja det är kanske dags att jag greppar tag i ratten igen?

Lets talk säger:
O, nu är jag rädd för att berätta. Men de är mindre ”rädd” än vad jag var för att inte få chansen att erkänna.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Du är lite väl smart ibland Lars. Lite väl…

Darrar, fryser.

[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Nog förstår jag att du just erkänt att du var Lars nu, att du är Lars och att du alltid kommer att vara Lars. Du skriver på detta sätt bara för att jag inte med säkerhet skall kunna påstå att du sagt så sen.
Lets talk säger:
”Rädd”
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
”Arg”

Hennes profilbild på MSN byts ut mot tjejen med samurajsvärd, precis som jag lät den göra i min bok ”Släpp mig fri” ibland.

[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Varför Lars?
Lets talk säger:
Det är inte alla som berättar om deras samtal med sin ängel.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Nä, Lars. Och framför allt inte offentligt. För då tror ju alla att man är tokig, Iaf säger de så för att dölja att de pratar med sina egna.
Lets talk säger:
Tror du det? Så det är inte bara jag som är tokig?
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
De vet jag inget om. Men jag vet att du är tokig, HELTOKIG.
Lets talk säger:
Förlåt
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Vet inte
Lets talk säger:
Men är du inte glad att jag gjorde dig till hjälten i boken?
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Hmmm…
Lets talk säger:
Det är ju du som fick övertyga Lars i boken om att det är bästa att berätta.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Hmmm… Lars, kanske… Kanske är det så att de är bäst. Men alltid? Har du inte läst din egen blogg? I det där inslaget om klubben i källaren. Då var det väl inte bästa att berätta för magistern?
Lets talk säger:
Nä, de är klart, Hade Herman inte sagt nå så…
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
SÅ…
Lets talk säger:
… du menar…
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Det är ju du som är filosofen här, han som brukar säga att man bör använda sig av ”bör” istället för ”ska”, inte påstå ”att så här är det” utan säga typ att ”jag upplever det som att…” eller nå liknande…
Lets talk säger:
Förlåt Angiel, jag ska inte använda mig av våra samtal i någon mer skrift igen.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Alltså Lars, nu skrev du “ska“ igen
Lets talk säger:
Rofl
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Jo rulla dig efter golvet du, det kanske får någon av dina hjärnceller att hamna på rätt plats igen.
Lets talk säger:
Tror du det?
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Nej … men det är det bara jag som vet. De andra tror nog att du är så smart så, så smart. T.ex. att vårt chatt bara är påhittade, att du aldrig pratar med någon ”Angiel”
Lets talk säger:
Ja då ”bör” väl vi låta dem tro att jag inte har någon egen ängel att prata med då ;) Så alltså bör jag publicera detta chatt och förneka i det att vi chattar.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Åhhhh… Giv mig mod och styrka
Lets talk säger:
Se hit alla som läser det här, jag och Angiel chattar inte.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Måste gå, hejdå!
Lets talk säger:
Men varför måste du alltid sluta då vi kommer fram till något som leder vidare?
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Är det inte den rollen som du gav mig i boken?
Lets talk säger:
Va? jo. Men jag mår så dåligt då du försvinner, jag är rädd för att jag aldrig skall få prata med dig igen. Och jag är hela tiden orolig för att vi är ovänner då. Vet inte om jag orkar med den oron en gång till.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Är vi ovänner nu?
Lets talk säger:
Nä…
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Då så. Får jag gå nu?
Lets talk säger:
Helst inte, vill alltid ha dig här, med mig.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Jag vet. G2G
Lets talk säger:
”vink, vink” Men jag skriver också, VI SES!
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Det där ”VI SES” ser misstänkt likt ett ”ska”
Lets talk säger:
Alla regler var ju bara ”bör” regler, så… o vissa ”ska” bör kanske inte undvikas.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Okej då, jag ger mig, vi hörs, eller ses som du skrev. =)
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Kanske ;)

Angiels MSN status blir precis som i boken grå innan jag hinner förstå. Bussen svänger in mot Umeå universitet och jag får lov att kliva av, va, av, va, eller vad de nu var jag skulle göra nu, jag menar borde göra.

Om då

2010-05-21T23:22:00.000+02:00

Som nyanserna i mitt minne, i mitt sinne, om hur vi var.
Var det enklare då, eller har tiden helt enkelt stökat om i våra förråd?
Vi väljer ofta att glömma
Det är skratten vi vill minnas.
Det som var vackert då är vackrare nu.
och det är så vi vill minnas att vi var, där vi var…

It all makes perfect sense,

But that something make perfect sense is actually a wish.

...

2010-05-21T21:43:00.001+02:00

En enkel bara så här,
en,
det är jag.

… orsakad från tidernas första soluppgång,
utan undantag, utan en saga, utan någon annan väg att välja.

Hej
Vinka till mig.

… undrar om den sista solnedgången.

2010-05-19T20:48:00.000+02:00

Till mina skrivna rader,
som inte funnit stigen ur den ensliga skogen,
som inte hittat solstrålarna som belyser,
som inte lockat fram näktergalens vägbeskrivande sång.

Till de bokstäverna
som dolt toner i mörka moln för änglarnas klarsjungande kör,
som i stormande vindar diktats för att skymma de oföddas vagga,
som knycklat ihop rosenbuketterna i ett trångt fångeshus.

Till mina oskrivna ord,
som skall finnas i källan som ännu inte byt vinterdräkten
som inte vågat formulera sig öppet inför själarnas spegel
som ibland smygtittar lite nervöst in i hovets paviljong.

2010-05-16T18:41:00.009+02:00

Jag är ett litet spam som inte vill nå annat än att du skall läsa mig,
behålla mig.
Och jag kan inget annat göra än att sändas till dig,
reta dig.
Värde får jag först när du inte längre slänger bort mig,
kramar mig.
Så snälla glöm din papperskorg, ge mig istället din omsorg.

Funderar på om jag skall elda upp din dagbok i en skål,
eller om jag skall publicera raderna i en allt för kort bok.
Men helst vill jag att du i framtiden ska skriva fler dagböcker
om vad vi två gör tillsammans då.

Tänker på dig när stjärnorna blinkar blygt om natten,
drömmer om att även du tänker på mig någon gång iaf och ler.
Och skulle vi under ett kort ögonblick tänka på varandra samtidigt,
ja då tror jag på att vårängens dagg blänker av hopp i gryningen.

Rösta för något

2010-05-06T14:39:00.001+02:00

Då du röstar, rösta inte emot något. Rösta för något.
Om du röstar på de rödgröna rösta inte på dem för att du tycker att de blåas politik är så hemsk, utan för att du ser möjligheter med oppositionens politik. Rösta inte heller på regeringspartierna för att du är rädd för socialism eller miljökämpar, utan rösta på regeringen för att du vill ha de liberala eller konservativa lösningar som regeringspartierna förespråkar.
Rösta inte emot någon pariledare eller politiker utan rösta för det partiet som du anser ha bäst politik.
Rösta inte heller på ett parti därför att du tror att dess politik ger mest fördelar till just dig, utan rösta på ett parti för att du bedömer att dess politik gynnar flertalet, så stor del som möjligt av vårt land, hela världen, och det som du tror blir bäst i framtiden.
Rösta inte på de som satsar mest på ungdomar för att du är ungdom. Rösta inte på de som har bästa barnfamiljepolitik för att du är en del av en familj. Rösta inte på de som gynnar en landsända mest för att du bor där. Rösta inte på de som ger pensionärerna mest pension för att du är pensionär.
Rösta på det parti som du bedömer att det har den politik som bryr sig om så många som möjligt utan att trampa på några.
Rösta Inte emot något, mot några eller för att du är rädd. Rösta för möjligheter, för något, för att du vill väl.

Intellektuella utmaningar.

2010-05-05T16:01:00.003+02:00

En av de fördomar som finns är att de som är duktig på matematik eller teknik är intelligenta. Utan att påstå att det är fel vill jag här granska den intellektuella utmaningen som de områdena är.

Då vi lär oss att räkna upptäcker vi snart att matematiken har definitiva lösningar på problem. 1+1=2. Så är det med de flesta matematiska problem, de har lösningar. En del av lösningarna är så avancerade att de kräver hög intelligens och förmågan att hålla ihop avancerade kombinationer för att lösa dem.

Teknik påminner om matematik då en tekniker skall räkna ut hur någon skall göra för att tillverka något. T.ex. en altan som jag själv byggt ett par gånger, vilket naturligtvis gav mig tillfredställelse då jag var klar. Det går att påstå att teknikerna kan finna lösningar på de flesta problem de ställs inför. Den stora skillnaden gentemot matematiken är att det ofta finns flera alternativa lösningar på problemet. En altan kan byggas på olika sätt.

Men eftersom båda två av dessa vetenskaper har lösningar så är frågan om de verkligen är tillräckligt intellektuellt utmanande. Om vi har ett problem och kan lösa det så är ju allt slut sedan. Skulle det inte vara mer intellektuellt utmanade att istället syssla med något som det tillsynes inte finns några lösningar på även om det verkar vara så att det är fallet att det är så?

Ta problemet med fri vilja, de flesta tror att vi har fri vilja, några inte. Däremot har ingen ännu kunnat bevisa att vi har det eller att vi inte har det. Och frågan är om någon någonsin kommer att kunna det. Att då försöka hitta vägar för att bättre förstå detta problem, är inte det mer intellektuellt utmanande än att sysselsätta sig med ett problem som har en lösning? Och att dessutom försöka hitta bättre bevis för något som vår logik eller intuition säger att det inte är sant är inte det en ännu större utmaning? Ex många av trosfrågorna. Finns Gud? Får verkligen ett medium kontakt med de döda? Är verkligheten en illusion? För mig känns det som om att det t.ex. är ologiskt att det kan ske något utan någon som helts orsak, att då försöka hitta hållbara teorier som hävdar att det är möjlighet att det kan ske, är inte det en verklig utmaning?

Än en gång så vill jag inte hävda att det inte krävs intelligens för att hålla på med matematik eller teknik, tvärtom. Men jag ställer mig frågan om dessa områden verkligen är så utmanande att det kan bli tillräckligt stimulerande att syssla med dem då det finns lösningar på problemet?

Inte stressad

2010-04-29T15:09:00.002+02:00

Forskningsrapporten om Kön och språket klar. Deklarationenerna klara utom Elins som jag måste skaffa en K4 till, dumma obligationer och fonder. Betalat räkningarna, bye bye löningen. Och har påbörjat arbetet med D uppsatsen.Lotr uppgraderar.

Fläkt uppsatt i lgh, kryddhyllan städad, planerat kanotlagarjobb och möbelförsäjning med pappa, kollat upp så han inte pappa är färdig för akuten igen även denna vecka. Elin har åkt på akuten med njursten idag också. Ett par bilder jag såg på kändes obehagliga, onda. Måste höra av mig till mamma om den planderade släktträffen som hon inte berättat om. Varför skall man ha pengar egentligen?

Drömde skitkonstigt inatt. T.ex. Att jag tjuvbodde i ett hus, spionerade också typ. Sprang fram och tillbaka i en massa gångar under stora hus för att komma till huset jag tjuvbodde i, tänk om de kom hem, tänk om jag blir påkommen.Var helt plötsligt någon form av ledare i något som påminde om en lajvstrid i nutid, räddade fiender ur en maskin som var på väg att rasa ner i djupet, hjälpte en räddad kvinna därifrån och till toaletten, helt plötsligt hade hon bara en kropp, inget huvud. Vaknade naken stående mitt på vägen i Göteborg, med ett täcke omvirat runt mig, och att jag inte minns vad jag gjort, blev rädd för att de var något hemskt jag gjort, blottat mig?.

NÄ jag är inte stressad. =)

Dagens förvånade vårdikt

2010-04-27T12:58:00.004+02:00

Hur kan det komma sig att jag glömt att det kan regna även under våren. Att jag måste viska till tussilagorna att inte de behöver vara så vackra, att tussisarna inte behöver vråla erinrande, påminna mig någon gång mera.

Nu är dags för sommarn som inte kommer att ta slut även då det öser ner.För gräsmattan som kommer att kittla våra fötter oss under resten, för solen som får gå ner alldeles själv, utan att ta med oss någon gång mera.

Angående frågan om rätten till parboende för äldre

2010-04-09T11:12:00.002+02:00

I dagens norra finns det en artikel i frågan om rätten till parboende för äldre. I artikeln hävdar de att kommunen inte garanterar den rätten med argumentet att vi i Skellefteå kommun strik följer kommunlagen.

Jag har pågrund av det skrivit nedanstående kommentar under artikeln. Länken till en kort verision om artikeln finner ni på nedanstående adress

http://norran.se/nyheter/vasterbotten/article783710.ece

Så här skrev jag

I tidningsartikeln står det att vi i Skelleftå kommun strikt följer sociallagen. Det är här problemet ligger, och ligger i så många andra sociala frågor. Att så många anser att regler är regler och bör följas. Att regler är regler är en av de konstigaste argument som finns och som många anser vara deras moraliska rättsnöre oavsett vilka konsekvenser de får.
Medmänsklighet är medmänsklighet och bör vara en princip som alltid går förre regler som ger omänskliga konsekvenser. Speciellt för de som är aktiva i Socialdemokratiska partiet som har en ideologi som bygger på att vi skall bry oss om varnandra. Argumentera nu inte mer att om någon gör något brottsligt så bör lagarna följas. Visst men det handlar inte om det i det här och likande fall. Detta handlar om medmänsklighet. Och det blir inte heller anarki för att t.ex pensionärer får bo tillsammans.
Vi bör inte heller vara rädda för att någon får det bättre än vad lagen säger och säga nej om t.ex. en partner till en sjuk får bättre boende på grund av ett medmänskligt beslut. Vi bör överhuvudtaget inte leta efter de som fått det bättre än tänkt, resurserna bör läggas på att finna de som fått det sämre än tänkt och hjälpa dem.
Ibland undrar jag om inte det borde vara så att tjänstemän skulle kunna fällas om de tar ett ej medmänskligt beslut bara för att lagstiftarna inte lyckats forma lagarna på ett moraliskt rättfärdigt sätt.
Hörde om en försäkringskasseanställd som mot sin vilja tvingades ta beslutet att en som varken hade armar eller ben inte skulle få behålla sjukpensionen därför att han kunde ta ett telefonväxeljobb där han kunde slå på telefonen med näsan. Detta trots att ingent sådan jobb fanns att få tag på. Där borde en medmänsklighetsklasul ha funnits som hade givit tjänstemannen rätten att agera normativt moraliskt medmänskligt. Och frågan är om inte han också borde ha kunnat fällts i domstol för att han inte använder sig av normala mänskliga värderingar i situationen. Vi skriker ju i Sverige då tjänstemän, poliser och militärer följer sina lands lagar och begår övertramp emot människor i andra länder. Våran situation är ju ändå mycket lindrigare då tjänstemän i Sverige inte riskerar livet för att de skulle agera med sunt medmänskligt förnuft.

Dags för civilkurage bland politiker och tjänstemän emot lagar som ger omänskliga konsekvenser.

ILSKA

2010-03-31T11:38:00.005+02:00

När ilska försöker att övertala en att agera som den vill med argumentet att det är rätt, att jag minsann är den som är orättvist behandlad, att om sanningen kom fram så är det till min fördel. Att mina drömmar kommer att besannas bara jag låter ilskan få agera... Ja då gäller det verkligen att dra öronen åt sig.

Även om ilskan skulle råka ha rätt i sin argumentation om vad som är fel begånget emot en, och att lögner borde avkläddas, så brukar ilskan ha en tendens att förstöra. Den medför oftast att man inte alls får som man vill.
Det ger inget att "fela ner " andra.
Det ger inget att gör illa.
Att vara snäll ger åtminstone en ett samvete som man kan sova med.
Inte vill jag få som jag vill genom att vara oschysst.

MEN

Tro inte för den delen att jag inte tycker att man skall kämpa för sin rätt, tvärtom. Jag har satt ner foten och kommer inte att ge mig. Jag är less på hyckleriet. Men kommer endå att försöka hålla huvudet kallt och hjärtat varmt

Pröva den snälla metoden. Jag lovar dig att det med allra största sannolikhet kommer att löna sig i just det fallet som just du tänker på.

Med ett välmenat "Bara så att du vet"

Vill jag visa mig?

2010-03-29T08:24:00.003+02:00

Eller vill jag bara fingra lite grann på möjligheten?

Tänk så många gånger vi vill saker men inte gör något åt det, och sen blir det oftast inget.
Ibland undrar jag om inte många av oss egentligen vill kunna säga:
-Om jag hade försökt då hade det blivit som jag velat...
- Då hade jag blivit...
- Då hade det blivit vi...

Men efter som jag inte valde så (men oftast egentligen inte vågade (men de säger vi inte)), så blev jag bara den jag är/ blev det bara som det är...
Det är ju faktiskt det vi säger då vi pratar så.

Men valde vi verkligen som vi ville då?

Rädslan för att bli besviken verkar många gånger så stor att vi inte vågar pröva.
Frågan är då om vi mår bättre i framtiden av att sen kunna säga att det hade kunnat bli så om vi prövat istället för att jag prövade men det gick inte...

Jaha, då mobbas det åt andra hållet...

2010-03-27T08:48:00.003+01:00

Tydligen så har folk ringt hela natten och hotat familjen till den pojke som är dömd för våldtäkt hela natten. Det skrivs saker på nätet om folk i Bjästa som är fruktansvärda.

Ex, att alla i Bjästa är den värsta samlingen idioter, att Bjästa skall brännas upp och så vidare.

Snälla, sluta tänk argt. Och skriv inte alls då ni tänker argt.

Som ni säkert redan vet så tycker jag att behandling som den 14åriga flickan fått stå ut med går över alla gränser (läs mitt förra blogginlägg), det är faktiskt länge sen jag blev så upprörd. Jag har också blivit mobbad och vet vad det innebär att bli utsatt för lögner och svek. Men det ger inte mig eller någon annan rätt att behandla de som gjorde det, eller som blundade för det illa. Vi har lagar som bör användas. Pöbelstraff ansågs vara idioti redan på medeltiden.

Skärp er. Det är inte rätt att mobba och vräka ur sig lika hemska saker för att någon annan gjort det.

Om ni går med i en facebook grupp eller annan grupp där medlemmar uttrycker våldsamma ideér eller hat. Gå ur.
Är ni emot behandlingen av Linnea i Bjästa så bör ni inte göra likadant själva. Utifrån konsekvensen av era egna åsikter så är det inte rätt att mobba Bjästabor på samma sätt som de gjorde mot Linnea. SLUTA SKRIVA HATSAKER.

GÅ EJ MED I EN GRUPP PÅ FACEBOOK ELLER PÅ ANDRA STÄLLEN SOM BYGGER PÅ HAT, GÅ MED I STÖDGRUPPER ISTÄLLET: Stöd Linnea, hata inte Bjästa.

Nu är det dags att börja arbeta för ett mjukare samhälle, ett samhälle där vi bryr oss om varandra istället för att hata, misstro och göra varandra illa.

Om att tro på rykten,

2010-03-25T10:32:00.004+01:00

*Säg inte att något är sant om du inte vet med säkerhet att det är sant.
*Gå inte med i kampanjer som du inte vet att det som de kämpar för är sant.
*Gå ur kampanjer där medlemmar talar sig varm för att använda våld, eller kränkningar emot andra oavsett vad de kämpar för.
*Försök att undvika att skriva eller säga saker som är kränkande.
*Att vara bestämd och rättvis är inte det samma som att vara arg, det är eftertänksamhet, sunt förnuft och medmänskligt beteende.
*Kränk ingen, oavsett vad ni hört att det skall ha skett.

Gårdagens "uppdrag granskning" visade på hur allvarliga konsekvenser det kan få om vi tar de rykten vi hör som sanning. Vilken mobbing det kan resultera i.
I det fallet handlade det om en våldtäckt som blev ifrågasatt, och en hatkampanj startades gentemot offret. En utfrysning gentemot en flicka som dessutom vuxna deltog i.
Att lyssna och repektera vad andra säger är viktigt. Men att sprida vidare det som du hört sägas som om de vore sanningar är tveksamt agerande.

Ta det här med sex. Vanligt, ej våldsamt.

"Någon påstår att någon haft sex med en eller flera".
Den enda gången du med säkerhet kan veta att någon har haft sex är då du själv varit med eller bevittnat det.
Så om någon säger att den eller den legat med de och de, så vet du endå inte att det är sant. Var skeptisk!
Det finns flera somgör sig skyldig till att påstå att de haft sex med någon, för att skryta, speciellt då unga killar kan jag tänka mig. Om någon sedan sprider det påståendet kan det få ödesdigra konsekvenser. Den som killen påstår sig ha legat med, fast det inte är sant kan förlora en partner som då tror att hon varit otrogen, o.s.v.
Jag minns killar som redan i högstadiet skröt om att de varit med så många olika tjejer att det gjorde ont i den.
För tjejer är det ofta tvärt om. Om det börjar gå rykten om att de legat med massor blir de stämplade som horor av en massa människor som inte med säkerhet kan säga att just den tjejen har haft sex en enda gång, eftersom de inte varit med eller bevittnat.
Sådana rykten kan få hemska konsekvenser för de tjejerna?

Så än en gång.
* Säg inte att något är sant som du med säkerhet inte vet att det är sant.

Stort Grattis

2010-03-19T18:09:00.002+01:00

I en valsituation, singla slant och välj den sida du önskar skall vinna.

Och inte bara det, om du någon gång får den möjligheten i ditt liv, skatta dig lycklig.

Jag menar, tänk vilken gåva det är, ifall du i ditt liv hamnar i situationer där dit val får avgöra. Då du inte är helt beroende av vad andra bestämmer, eller att inte omständigheter determinerar dig.

O tänk om det är så att det spelar roll vad du väljer, att du kan uppnå det du önskar dig.
Att få chansen att välja något som kan ge dig något du verkligen önskar, det är sann lycka.

I en skattkista

2010-03-15T00:01:00.001+01:00

Sjöns röda prinsessor,
svävar fram under glasklar is
i månljusets sken.

Stjärnorna ler blygt
ovan lägerbrasans gnistor
vid snöfrusen strand.

Hunden tassar runt
och lämnar färska snöspår
med nyfiken nos.

Snövita änglafingrar
smeker mjukt gnistrande päls
och snöstjärnor yr.

Förfrusen rädsla
förhindrar hjärtats inre
att bli mina ord.

Rullad i nyfallen snö
glider stegen efter isen
emot vakens djup.

Rödvita fenor
simmar ner mot sjöbotten
för att undkomma.

I en skattkista
vill jag bli begraven sen
tillsammans med flera minnen utav dig.

2010-03-14T20:46:00.002+01:00

Jag har gett dig raderna du stimulerade
det är skillnad på buketter och dåraktig,
hör poemen tonsatta av en poetmusiker
och nu är det dax för fåglarna att sjunga.

2010-03-13T21:54:00.002+01:00

Det här är ett skrik av vem du är,
ingen förvirrad eller någon fylledillare,
inte den dikt du måste berätta för att synas,
inget anpassat för att alla skall tycka att du gör rätt,
som mamma, de som vet hur det skall vara och kritikerna ler åt.

Det är ditt hjärta,
den ring du vill bära,
sagan vi vill ska vara lyckliga i alla sina dagar,
vägen dina önskningar vill färdas efter fast du inte vågar.

kliaaa, kliaaa

2010-03-11T12:53:00.002+01:00

Har jobbat en del med "Klia, klia", de senaste dagarna. Boken om Elins leversjukdom, eller hur vi upptäckte den efter att hon föddes.
Författarinnan Elise Johansson sa efter att hon läst mitt första trevande utkast av det inledande kapitlet för några år sedan att hon aldrig läst om en förlossning i en bok, skriven av en man. Kan det verkligen vara så att jag blir först med att ha med en sådan fantastisk upplevelse i en bok, som man. Vägrar tro att det är sant. Men Elsie vet mycket så.
Det är jobbigt att kasta sig tillbaka till de känslor man hade då. Redan i första genomgången, då jag snabbt gått igenom texten för att korrigera stilen så grät jag flera gånger. och nu då jag skall gestalta alla sådana där känslor som jag beskrev med ord sist, brrr.
Jag minns hur mycket jag grät då jag skrev "Släpp mig fri". Att då skriva om hur man mådde, då man var rädd för att sitt barn skulle dö...
Får väl skriva lite på skolarbetena emellanåt. De skall ju vara kallt objektivt. vad de nu är iofs. Så de är ju då någon form av avkoppling jämför med detta. men inte lika skoj.

Leve känslors livfullhet
Leve ni, leve DU och kram kram kram

2010-03-10T21:46:00.002+01:00

Ibland händer saker i ens liv som verkligen förändrar allt. En del beslut går det att förutsäga att de skall ge effekt och man har själv beslutat i förväg att göra det som förändrar. Ex. flytta, köpa hus, o.s.v.
Ibland så kan någonting förändra allt som man inte har en aning om att de överhuvudtaget skulle ske, eller åtminstone inte att det skulle ha en sådan påverkan på resten av livet. Ex, att delta i något arrangemang, eller att inleda en konversation med någon.
På något sätt blir kanske bristen på kontroll det som blir rätt, mer rätt än de vi har kontroll över. Vi säger eller gör saker vi inte planerat, och får sedan leva med att det förändrar. Något som kan kallas för ett självformande handlande.

Faktum är att känslor ibland är så starka att vi inte själva kan bestämma hur vi mår, hur vi ser på våra liv.
Men jag har beslutat mig för att njuta då något är eller verkar bra. Nästan så att jag törs säga att jag hellre lever lycklig i en god illusion, än olycklig i en ond verklighet (även om jag föredrar snäll verklighet). Och jag har bestämt mig för att se möjligheterna med de förändringar som skett, som nu sker, och kommer att ske.
Leve livet.

2010-03-07T09:39:00.003+01:00

- Här har jag aldrig varit.
Herman tittar med sina ljusblå ögon på vår klassföreståndare.
Magistern svarar inte utan går in i det bortersta av de tre källarlokalerna. Han går förbi ringen av skolbänkar som vi noggrant ställde upp där då vi lekte riddarna runt det runda bordet. Magistern öppnar ett skåp.
- Här är kemiböckerna som ni ska hjälpa mig att bära upp till klassrummet.
Herman öppnar locket på en av bänkarna i den runda ringen och tar upp en bok som han visar magistern.
- Det finns några böcker här i skolbänkarna också.
Magistern ler.
- Ta med även dom böckerna Herman.
Magistern nästan skrattar, Herman ler, men jag ler inte alls, jag knyter näven.
Nils, jag och Harry har våra famnar fulla med ljusblåa kemiböckerna då vi går ut i källarkorridoren igen. Herman tittar på magistern igen.
- Det är säkert magistern. Vi har aldrig varit här förut.
Vänder mig snabbt ditåt och tittar på Herman och magistern. Herman stirrar med sina blå ögon på magistern vars läppar darrar. Det ser ut som om att han skall skratta igen. Herman ler större än vad jag tidigare sett honom göra.
- Så roligt det är att få vara här där vi aldrig varit förut.
Mitt grepp om de böckerna jag bär på hårdnar. Herman går på.
- Visst är det otroligt magistern att vi aldrig varit här förut. De är säkert att vi inte varit här tidigare.
Vill slänga böckerna i fejset på Harman.
Magistern öppnar källardörren och släpper ut oss. Jag tittar med sorgsna ögon på då magistern med ett leende låser källardörren till skyddsrummet, dörren till mitt skyddsrum. Min egen hemliga värld, och vår hemliga klubb.

Fördelen med fel

2010-03-03T19:13:00.006+01:00

Om någon haft fel,
någon tagit fel om oss,
eller gjort något fel emot oss,
blir inget bra av att vi försöker bevisa att den andre har fel,
söker fel på den andre för att bevisa att den andre tagit fel,
göra fel emot den andre och tycka oss ha rätt att göra fel emot den.

Om man har fel om något
så kan man villkorslöst erkänna och glädjas åt att den andre har rätt.

Om man har tagit fel om någon
så kan man villkorslöst erkänna och be om förlåtelse.

Om man gjort fel emot någon
så kan man villkorslöst erkänna och försöka ställa allt till rätta igen.

Då kan felen bli till något bra,
istället för att för att få fortsätta att förstöra,
då, nu och fortsättningen.

Jag erkänner villkorslöst
att jag hade fel och glädjs över att du hade rätt

Jag erkänner villkorslöst
att jag tagit fel och ber om förlåtelse

Jag erkänner villkorslöst
att jag gjort fel och lovar att försöka ställa allt till rätta igen.

och hoppas villkorslöst på fortsättningen…

DET ÄR INTE DET VIKTIGASTE

2010-03-02T07:53:00.004+01:00

Det är så lätt att förblinda sig i hur viktigt det är att få rätt. Och att bli rejält sårad då man har fel, känna skam. Visst, alla prov, tävlingar o Gud vad de nu må vara, har ju givit rätt och fel en stor betydelse, ibland med rätta ibland inte.
För mig är inte ha rätt viktigast. Även om jag naturligtvis försöker göra rätt, vilket inte alltid är det lättaste. Speciellt då det gäller gentemot andra.
Jag kan bjuda på att jag har fel, för mig är det inte de som är viktigaste. Säkert inte för någon annan heller. Det som gör mig lycklig är vänskap, vänlighet, snällhet och att bry sig.
För mig är det viktigt att inte göra illa, jag försöker alltid låta bli att göra illa. Menar väl även då det blir fel. O tro mig, det är då min ambition att inte göra illa går fel som jag blir mest ledsen. Att inte ha rätt är inget jämfört med det.

Visst jag blir sårad då någon gör fel emot mig (jag gillar verkligen inte då ”såradkänslan” tar kontroll över en, den gör mig som knäppast). Men det är inte viktigast att ni gjort fel. Det är vår vänskap.
För min del så får ni ha rätt jämnt eller fel jämnt, det är inte det viktigaste, det är att vi blir glada av att träffa varandra.
Ni är förlåtna redan innan ni gör fel,
... jag vet ju själv hur svårt det är att alltid lyckas.
Snälla förlåt mig också…
… för jag kan inte låta bli att bry mig, och att något man inte kan låta bli är fel, det är de som är svårast att leva med.

Det gäller att ta till vara på tillfällena då Gud ger oss chansen att ställa allt till rätta.

RÄDSLA och ILSKA

2010-02-28T14:33:00.003+01:00

Sitter och tänker på två starka känslor "Rädsla" och "Ilska".
Hur dessa känslor så lätt kan förhindra så mycket.
Det är så lustigt med rädsla. Då vi får möjligheten att uppnå något, kan vi bli så rädda för att misslyckas, eller rädda för att bli besvikna så att allt blir galet. En idrottsman kan darra till inför avgörandet. Men för de mesta av oss spökar rädslan i mycket viktigare situationer, de som rör våra liv. Kärlek, karriär o.s.v. Rädslan kan också göra oss så handlingsförlamade att vi inte tar oss för något, så vi missar chansen som vi så länge väntat på...
Ilska som även om den många gånger kan vara ett resultat av just rädsla, kan också göra att vi missar så mycket. Den får oss att göra saker som inte är vi, och den kan få oss att missa det uppenbara.
Om det är något som du blir jättearg(ledsen) för, och du skäller på och säger saker du egentligen inte vill, blir det ofta så att du inte får de svar du behöver, bara mothugg. Men ilskan kan också göra dig så blind att du inte ser de uppenbara svaret, det som du skulle ha sett om du inte blivit så engagerad.
Jag skulle kunna säga.
- Pröva istället på att i många situationer istället vara snäll och förstående, så går det förmodligen bättre, de blir mer vällvillig emot dig, vill vara snäll med dig.
Men...
Det är så lätt att säga, liksom att avfärda de som är inblandade i något som lite tokiga, just eftersom att vi då själva inte är engagerade. Det är lätt att säga att de skall göra si eller så, då man inte själv är sårad, arg eller rädd. Då det inte rör någon man älskar, saknar eller verkligen bryr sig om.
Har så många gånger önskat att jag kunnat hjälpa de som är riktigt rädda eller arga att hitta bra vägar till lösningar. Men ofta är de som behöver den hjälpen så svåra att nå. Men jag vet inte endå om det verkligen är rätt att åtminstone inte försöka.
Men då är jag ju lite rädd för att de skall bli fel...

En KRAM är ju alltid bra iaf, så KRAM

Jag är rädd för sociala kontakter…

2010-02-22T10:51:00.004+01:00

Så här skrev jag som svar på en jättesnäll anmodan att komma på ett möte med Skellita medeltidsförening i en väns logg.

”Lars går med i en förening= Lars tar på sig uppdrag. Lars tappar tillslut sitt intresse på grund av för mycket att göra eller på grund av föreningskonflikter i vilka han vägrar ta sida för att han vill vara snäll med alla och hamnar mitt emellan.”

Det slog mig efter att jag skrev det att jag egentligen skrev att jag är RÄDD. Att jag är rädd att ingå i sådana sociala grupper som föreningar är.
Jag har ju tidigare här i bloggen spekulerat runt att jag i hela mitt liv aldrig riktigt ingått i ett gäng. Att jag dansat omkring mellan många grupper och varit lagom vän med alla, men aldrig en i gruppen. Jag har spekulerat i att det har att göra med att jag var så rädd för att bli mobbad och sviken som barn. En tes som det dock känns fel att helt förkasta ännu, förmodligen är det en stor del av förklaringen. Men…
1. Jag umgås knappt med någon. Om jag tittar på de fem senaste åren av mitt liv, och räknar på vilka jag umgåtts med mest utanför min egen familj så blir resultatet skrämmande. Jag TÖRS INTE ens tänka på VEM det är som jag egentligen umgåtts mest med… Jag har haft en massa ursäkter till varför jag inte kunnat umgås med folk. Förlåt.
2. Jag är rädd att säga att jag inte vill göra saker. Jag kan iofs inte säga att det innebär att jag verkligen inte vill göra sakerna därför att det verkar finnas en panikrädd automatik i mig att säga nej redan innan jag funderat efter vad jag egentligen vill. Bara den senaste veckan kommer jag på 3 saker som jag inte med säkerhet kan säga att jag inte ville som jag gav ursäkter till att slippa på en gång. Åsa påpekade att jag alltid verkar vara så rädd för att göra illa andra att jag kommer med ursäkter istället för att berätta vad jag vill. Och hon har delvis rätt. Jag är verkligen rädd för att göra någon illa, vill verkligen inte det. Vet ju själv hur ont det gör, och hur dåligt samvete jag får varje gång jag misstänker att jag gjort någon illa. Måste erkänna att jag är så rädd att förlora kamratskap att jag håller de flesta på lite lagom avstånd, har väl dåliga erfarenheter av hur det känns att bli sviken… Upplevs jag som falsk därför? Fast jag inte ljuger. En av de första sakerna jag gör då jag öppnar Facebook är att se efter så att jag inte förlorat en vän där, att göra det gör så ont. Jag har också undermedvetet utvecklat en teknik att komma undan för nära sociala kontakter som har just med föreningsverksamhet att göra.
3. Att ha för mycket att göra. I hela mitt liv har jag varit föreningsaktiv. Haft alla uppdrag man kan tänka sig, mitt CV på den fronten är löjligt lång. Visst, att jag fått uppdrag högt upp i stora organisationer tyder på att jag har någon form av kompetens. Men jag har alltid aktiverat mig på gränsen, t.ex. då jag var SSU aktiv var jag på 3-5 möten i veckan och på kurser och konferenser 3 av 4 helger(plus samtida uppdrag i partiet, facket, fiskeklubben, studiecirkelledare, evenemangsarrangör o.s.v.. Vilket iofs ledde till ombudsmanna jobb och riksuppdrag som jag med stolthet nämner. Men varför tog jag hela tiden på mig så mycket? Visst, en väldigt stor del av förklaringen har att göra med att jag inte kan säga nej. Minns faktiskt hur dåligt samvete jag fick för att jag nekade ett möte en vecka då jag inte varit ledig på länge under SSU ombudsmanna åren, hur dåligt samvete jag hade, och att jag sa nej bara för att vara hemma ledde till att det gick rykten om att jag hade kris i mitt förhållande o.s.v. De var väl så OVANLIGT att jag sa nej på grund av något sådant så… I början av 2000-talet gick jag i väggen då jag jobbade för IFK Anderstorp och BRF frögårdarna och var aktiv i Skellefteå karateklubb och travet och... I två av de föreningar jag var med i så var det också stora konflikter igång, som jag försökte stå utanför, vilket också ledde till att ingen var på min sida, och jag blev förd bakom ljuset, beljugen och fick kämpa med mina sista krafter för att bevisa att jag inte gjort något fel, eller någon illa. Nu är dock de senaste uppdragen positiva minnen och jag har lämnat föreningsvärlden ett tag. Svor för mig själv för ett par år sedan att jag skulle ha åtminstone ett år utan uppdrag i mitt liv (inne på det andra nu). Men jag hade ju redan då inlett nästa undanmanöver. Under mina universitetsstudier så har jag hela tiden pluggat minst 200% hela tiden, en perfekt ursäkt som ingen tar personligt då jag använder.

Men ganska ofta så vill jag egentligen fast jag säger nej. Kanske kommer jag med ursäkter för att lura mig själv att jag inte vill de jag vill och…??? Att ha mycket att göra gör ju att jag ofta får känna, "åå det hade jag velat göra", men, kanske vill jag inte mycket av de jag tror mig vilja eftersom jag aldrig egentligen behöver ta ställning då jag inte behöver fundera efter, eftersom jag ändå inte hinner? Och då känner jag bara ååå... Men å andra sidan så kanske det också är så att att jag är så rädd för att få en chans att få det jag verkligen vill, att jag inom mig mår bättre av att veta att jag inte hade möjlighet att ta chansen, istället för att få veta att jag inte duger. Eller, ja just nu vet jag inte alls, är lite förvirrad. Kanske är det också så att jag egentligen inte gör så mycket, har ju ändå skrivit en bok m.m. under denna tid. Att ha en massa hängande över sig som man egentligen inte hinner är ju ett bra sätt att slippa fokusera på annat som gör ont. Att ha för mycket att göra och inte hinna göra något ordentligt är ju en bra ursäkt för mig själv, jag vet ju att jag egentligen hela tiden skulle ha kunnat bättre. Att ha virr, virr, virr, skapar illusion om ordning. Att detta nystan nystas upp kanske är nog bra för mig. Känns dock som om jag missat något som jag inte kan sätta fingret på, inte vågar ta tag i eller vad de nu är.

Ähh, ni är iaf mina vänner allihopa, även om jag inte har tid eller vad de nu är.

Kram alla.

Vågar vi lita på vår intuition?

2010-02-16T10:31:00.003+01:00

Den senaste tidens intensiva pluggande har faktiskt påverkat mig. Filosofi tränar en i logiskt tänkande och mitt självförtroende har börjat växa.
Att lära sig att hålla ihop längre logiska och mer komplexa resonemang är svårt, men då man känner att man blir bättre på det så infinner sig en stolt glädje över att man kan utvecklas. Detta har också medfört att jag fått en del aha upplevelser angående annat, att jag börjat få upp ögonen för en del andra samband inom vitt skilda områden. Kalla det gärna för mer vaken, för så känns det på något sätt. Men vad som kanske känns bäst är att jag nu litar mer på min förmåga att kunna räkna ut mer än vad som sägs, tror mer på det jag själv kommer fram till, det som en del skulle kalla intuition.
Jag vill dock påstå att intuition egentligen är ett begrepp vi använder då vi inte riktigt kan förklara hur vi kommit fram till det vi kommer fram till. Om det sedan är rätt att lite på intuitionen, har naturligtvis med de olika tillfällena att göra, intuitioner kan också dra felaktiga slutsatser, framförallt om inte alla fakta står till buds.

Låt mig ge ett exempel.
Det är en ung flicka som vill fara på en teaterkurs i en annan del av landet. Hon kommer hem till föräldrarna och är överentusiastisk. Föräldrarna som är glad över dotterns teaterintresse tycker att det är en bra idé. Men då det kommer fram att hon skall inkvarteras hos en ung man som är biträdande kursledare och som de inte riktigt litar på blir de tveksamma. Deras intuition säger dem att saker kan hända som de inte riktigt tycker om.
Så här långt in i detta exempel så är det svårt att uttala sig säkert om föräldrarnas intuition är rätt, men föräldrarnas erfarenheter av sin egen ungdomstid ger dem fog för deras oro, även om de vill lita på dottern och den unga mannens intentioner.
De tvingas ändå gå med på att hon skall fara. Flickan inser dock med sorg i sinnet att föräldrarna inte riktigt litar på henne, att de tror, eller åtminstone är väldigt rädda för att hon skall göra det som de är rädd för. Hennes intuition säger henne att relationen gentemot föräldrarna kommer att skadas om hon far, att deras tillit till henne kommer att försämras.
En dag kommer flickan hem och berättar att den unga mannen tydligen måste åka på en resa, att han inte kommer att vara hemma. Och eftersom hon inte har någon annanstans att bo så kan hon inte åka. Föräldrarna andas ut, men ser att deras dotter blev jätteledsen. De försöker hitta alternativt boende åt henne, men lyckas inte. Ingen av dem är glad åt situationen.
Men en dag, bara en vecka före helgkursen så kommer flickan hem sprudlande glad och berättar att hennes religiösa barndomskompis har flyttat till orten där kursen skall hållas. Och att den religiösa barndomskamraten till och mer ber flickan att komma ner för att hon längtar efter att få träffa henne så mycket. Föräldrarna blir glada, deras dotter får fara på kursen och de behöver inte vara oroliga. Deras intuition ringer inte i några alarmklockor längre då de fakta som de har inte ger dem någon anledning till det.
Men ett halvår senare så träffar pappan fadern till den unge biträdande kursledaren som de inte riktigt litade på i förbi farten.
- Hej, jag hörde att din son åkte på en resa i våras.
- Va, vad jag vet har han aldrig rest någonstans sedan han flyttat.
Vad tror ni att pappans intuition säger honom nu?
Och då pappan sedan tittar på teaterkursens hemsida så ser han att den unge mannens namn finns med på deltagarlistan bland de biträdande kursledarna.

Min poäng om intuition med denna historia förstår ni nog. Och jag törs också påstå att om föräldrarna varit mer tränade på logiskt tänkande så hade nog deras intuition ringt i larmklockorna även då dottern kom hem och berättade om hennes religiösa kompis som så lägligt flyttat dit. Vilket hade medfört att de åtminstone kollat upp historien lite bättre.
Men visst, den intuition som ni nu förmodligen har kan ju också vara tokig eftersom ni inte med säkerhet vet om den unga mannen var hemma. Han kan ju ha varit på en resa som han inte vågade berätta om för sina föräldrar, och det kan ju bara vara ett administrativt misstag att han stod med i kursdeltagarlistan eftersom han i ett tidigare skede var anmäld. Men…

Det börjat kännas som om jag är redo för att ge mig ut i verkligheten igen, att jag till och med borde det för att ta tag i en del saker. Ja, jag börjar till och med känna mig motiverad att göra det.
BEWERE, here i come!
Näää, er intuition är felaktig. Ni behöver inte vara oroliga, jag har ju en nästan sjuklig läggning. Att jag vill väl.

För snabba åsikter och lögners konsekvenser.

2010-02-14T22:46:00.006+01:00

Ibland får man se exempel på vad snabbt fattade åsikter innebär. De där åsikterna som är hårda verkar oftast vara de som är fattade snabbast utan eftertanke, eller omtanke.
Straffa o häng ut, döm o fördöm, slå o skada, utslut o släng ut, skit i dem eller sluta umgås o.s.v. i en till synes oändlighet. Värsta tänkbara ödet blir många gånger rätt åt dem.
Alla dessa hårda åsikter verkar det också lätt att få med sig folk på. Det verkar ibland inte inne att tänka efter, fundera över sanningshalten, eller känna efter med hjärtat.
Det verkar också som snabba hårda uttalanden ofta hänger samman med ilska, ilska som till i sin natur oftast är okontrollerad, och blind.
Har vi inte alla någon gång fattat beslut i ilska som vi ångrar sedan?
Kanske bör vi alla tänka efter innan vi skriker eller handlar. Innan vi skriver under upprop eller dömer snabbt. Kanske bör vi känna efter med hjärtat, och försöka se med medmänskliga ögon på alla parter i fler sammanhang.

Det är lättare att minnas om man berättar sanning. Och ju fler olika lögner man berättar desto större chans är det att man blir avslöjad.
Då jag var ung och jobbade på Rönnskär var det många gubbar som pratade snusk, och hade förnedrande åsikter som sådant (åtminstone påstod de det för att verka coola). Jag som inte kunde hålla käften kunde inte låta bli att säga till och försöka diskuttera dem till rätta.
Något som ofta blivit en förbannelse för mig. För även om de flesta egentliggen håller med mig så är det inte bra i de sociala samspelet.
Men iaf.
Det var en Rönnskärare som verkligen gillade att prata om sex, verkade erfaren och gillade att retas. Ja han till och med berättade om han och hans frus äventyr. Jag tyckte faktiskt att det var ganska roligt att slänga käft med honom för att han gjorde det med glimten i ögat, en del andra upplevde jag som bara vidrigt äckliga.
Men så en dag träffade jag honom på stan med sin fru. Då han såg mig så blev han alldeles röd i ansiktet. Jag insåg då att han blev livrädd för att inte skulle tänka mig för och på något sätt avslöja vad han brukade påstå på jobbet om deras sex. Jag fick verkligen hålla mig allt vad jag kunde från skratt då jag såg hur nervös han var då han presenterade mig för sin fru.
Denna historia säger en del om lögners koneskvenser också.
Är det så att någon ljuger om mycket (vilket han säkert gjorde om sina sexerfarenheter, åtminstone överdrev), så kan denne person hamna i en situation där det blir olämpligt att två av personens vänner träffas, framför allt då personen själv är där. Eller ännu värre att det blir tokigt att träffa på personen tillsammans med personens partner. Att hitta på hit och dit, eller att inte berätta sanningen om vad man pratat med andra om kan ju till och med innebära att den ljugande personen inte kan fortsätta att umgås med personer som personen vill umgås med.
Det är ju naturligtvis en väldigt tråkig effekt av lögnerna för den som ljuger.
MEN det blir dessutom en till person som drabbas. Den personen som den som ljög inte vågar träffa längre drabbas ju oskyldigt, eftersom den då, fast den inte gjort något tokigt blir minst lika drabbad om den tycker om att umgås med personen som ljög.

A, ah, akta dig nu för att ha FÖR SNABBA ÅSIKTER och direkt tycka att man inte borde umgås med människor som ibland ljuger, är inte det lite väl hårt det också? Prata istället med den personen vid rätt tillfälle, på ett mjukt och ej fördömande sätt. Försök få den att inse vilka konsekvenser lögnerna får så kanske ni kan lösa problemet och båda två får må bra.

2010-02-09T08:43:00.005+01:00

Inatt drömde jag flera saker jag inte minns. Men som det känns var alla drömmar trevliga, utan att för den delen vara sådana där drömmar då ens önskedrömmar slog in.
Den drömmen jag minns bäst är en där jag såg ut över Skellefteälven från Nordanåområdet, och älven var magiskt blankt stilla. Jag tyckte att det var så otroligt vackert. Kan faktiskt inte påminna mig om att jag sett något vatten vara vackrare då det är stilla. En då har jag varit med om en del fantastiska ögonblick vid blankt vatten som jag inte ens i närheten skulle kunna beskriva på ett rättvist sätt.
Solnedgång i Tjegglevas då jag var där med pappa och morfar och fiska typ i slutet av 70 talet.
Flera sådana där självärmande soluppgångar över Vikensbackesjön (Norra Almsjönäs är sjöns riktiga namn), nedanför vår släkts älskade 1700-tals kåk i Ullångerfjällen som vi just kallar Vikensbacke.
Den makalösa stjärnhimlen som speglade sig i Eva-Lena och Lasses tjärn i höstas.
Då jag och Åsa satt på baksidan på av Gråsidan, ön där Hanno har stugan en tidig morgon klockan 06.00 efter en natt då en av hans gäster var grymbråkig, havet var så blankt att det var nästan för vackert för att vi skulle kunna tro att det sant.
Då vår familj var med Axelssons i Malaysia. Vi bodde efter en lång resekatolgutsidastrand på ostkusten och jag försökte få mig själv att fatta att detta var ett sådant där ögonblick som jag alltid drömt om.
Eller en afton för tre år sedan då jag satt och spanade ut över Fäbodträsket från mina klipphällor (klipphällorna är inte mina, de ligger till och med på en stugtomt, men vadå…), jag var så lycklig, fast vattnet var alldeles stilla gungade mina känslor i en minnesvärd behagligt lycklig rytm.
Det finns fler tillfällen, men ingen av alla de gånger så var de stilla vattnet så vackert som i nattens dröm.
Drömtydare brukar påstå att vatten brukar stå för känslor. Och i så fall talade väl min dröm om att jag verkligen kan få vara lugn ett tag och få må bra känslomässigt. Sådana spådomar tror jag gärna på ”blink”, även om jag har svårt att se hur ett sådant scenarium faktiskt kan uppstå. Men faktum är att just idag så var jag grymt pigg då jag vaknade och mår bara behagligt bra. Visst de positiva drömmarna har säkert en del i det. Och att jag drömde positiva drömmar har nog i sin tur att göra med att jag var så glad då jag lade mig. Och det pågrund av en banal sak. Speciellt för er som fnyser åt Tv-spel.
Jag brukar spela Lotr, Ett onlinespel som utspelar sig i Sagan om ringen Landet. Och igår hade vårt kingship en turnering i spelet ”Risk”. Och min Avatar vann (Avatar är tydligen namnet man skall använda på sina spelfigurer nu för tiden). Då jag gick i mellanstadiet så vann jag ett Riskspel i serietidningen Dennis. Skall aldrig glömma då min mamma och syster satt i fönstret och tittade på mig då jag ovetandes kom hem från skolan. De såg så mystiska ut, och oj så roligt det vara att får paketet med mitt Riskspel, så nu är ”Risk” dubbelglädje för mig.
Min figur i Lotr fick en enorm vacker symbol i belöning som en hobbit med namnet Ullo skall smida till ett skinande andra ålderns legendariskt svärd åt min figur. Dessutom blev min figur utsedd till ”The Dark Elf Queen of Middel Earth”. Javisst min figur är en kvinna. Men vadå några av mina avatarer i Lotr är det, och just denna avatar som är vakt till yrket är den som är roligast att spela med, starkast, bäst och vackrast. Att hon nu lyckades roffa åt sig hela Middel Earth medans Argagon, Sauron, Gandalf och alla de andra big guys tjafsade på mellan varandra någonstans bland eldsprutande berg känns inte fel.
Nu skall jag införa en massa ”bry sig om varandra” föreskrifter i Middel Earth. Ni förstår nog att de fördomar som finns där handlar inte bara om sådant som våra vanliga simpla fördomar emot varandra. Ni vet kön, ras, ålder, religion o.s.v. Det finns ju flera olika humonid arter som springer omkring där och är rädda för varandra.
Jag skall bygga skolor i vilka till och med alver och dvärgar kommer att inse att de älskar varandra. Hobbitar och människor kommer att odla jorden åt varandra. Troll, orcher och mörkeralver kommer att hjälpa till att bygga magiskt vackra byggnader utan att ha den minsta lilla onda baktanke. Allt detta medan deras älskade drottning kommer att sitta under en gammal ek med mithrilbark vid en av de vackraste älvarna i Lothlorian skogar och skriva de finaste av kärleksdikter. Och sedan skall hon vika ihop arken till små pappersbåtar och försiktigt sjösätta i vattendraget. Båtarna skall sedan glida ner för strömmarna för att söka upp olyckliga hjärtan i alla världars olika hörn. Och då de med sorgtyngda hjärtan finner de av mithril skinande vita pappersbåtarna så kommer de som gåva få följa den väg efter vilken deras hjärtans allra högsta önskan slår in. Och dikten som är skrivna på båtarna giva dem förståelse för alla andras hjärtan, för den sanna kärlekens innersta väsen.

Rackarns vad tangenter kan ta ekonstiga vägar då man är glad en morgon. Nä nu är det dags att kliva av bussen och gå på en förläsning om dialekter på förmiddagen och en annan om hur vi ska förstå att det faktiskt går att kombinera fri vilja med att allt är orsakat.

PS. Lyckades glömma att fota det vackra blanka vattnet i drömmen. Glömmer ofta det i drömmar. Så ni får här istället njuta av ett vackert foto jag tog en kväll vid Snesviken då solen sken dubbelt på mig sommaren 2002. Detta mellan några mysiga träd vid vid en underbar sjö i Skelleftehamn där jag upplevt så många fantastiska fiskeäventyr.

2010-02-05T09:45:00.004+01:00

Här viskas inte mitt namn av andarna, här skriks det ut av änglarna.
Här göms inte mina hemligheter under snö, de belyses av stjärnorna.
Men ni behöver inte oroa er, alla ni som vill vara en del av mitt liv,
för de ord ni ger mig i förtroende, som om jag vore er närmaste vän,
de förgyller mitt hjärta som om de vore de dyrbaraste av ädelstenar.
Och de sparar jag i den gyllne skattkista som jag vill bli begraven i
tillsammans med fler minnen av dina snällaste leenden emot mig.

2010-02-04T14:57:00.000+01:00

Hur?
Ja inte vet jag.
För att veta något så måste man kunna räkna ut alla konsekvenser av allting. Är det så att man glömmer att ta med en enda parameter som påverkar det minsta lilla så vet man inte med säkerhet att det blir si eller så. Och eftersom allt är för mycket för någon att kunna ta reda på så kan vi inte säga att vi vet.
Hur…

2010-02-03T11:57:00.003+01:00

Berättelserna på insidan av den glänsande filten
som lindar in flickans kropp får ingen av er läsa,
ni får bara bländas av utsidans glänsandes glans.

Jag blir naturligtvis glad av att få höra att jag har hög IQ, och att jag har möjligheten att träna upp min intelligens ytterligare. Men vad som verkligen gör mig verkligen glad är att jag vet att det är mitt hjärta som jag allra helst vill träna.
Jag läser inte filosofi för att jag vill bli visare, utan för att träna mig i att agera så gott som det går i alla situationer.

Jag SMS: ar i runskrift, och på min blogg finns det grottmålningar,
chattar med blyerts, och på facebook skriver jag med vita fjädrar.
Till dig finns det jag vill förtälja inskrivet i min allra blygaste blick
skrivtecken som är sannare än allt som är inristat i hårdaste sten.

It´s a matter of luck

2010-01-27T19:09:00.002+01:00

Turarrgumentet diskutteras flittigt i debatten om fri vilja. Är förutsättningarna för att vi har fri vilja att de beslut som fattas bara är en fråga om tur?
Men jag vet inte om jag tror på tur överhvudtaget. Därför ids jag inte engagera mig i just den debatten runt fri vilja.
Å va då. Spelar det någon roll om vi har fri vilja eller inte, ifall vi inte har tur någon gång????
NÅGON GÅNG!
någon gång
...

2

Sport för er

2010-01-26T10:55:00.002+01:00

Det är tur att sport finns så att många får känna en stunds glädje därför att det laget eller idrottsmannen de hejar på lyckas med något, ja till och med vinner.
Att heja på ett lag fyller för många en viktig funktion törs jag påstå utan att ha forskat det minsta i ämnet.
För det första så vinner de flesta lag någon gång, inte ens de lag som är sist i en serie förlorar alla matcher (kan säkert finnas något undanta, men få är de i så fall). I alla fall någon gång per år får lagets supportrar känna glädje över en seger, får känna det adrenalinet som vi pumpas upp av då vi vinner.
Men det är inte bara det, människan är en social varelse vars främsta överlevnadsstrategi är att samarbeta med andra. Att få känna att just den flock som vi tillhör får en framgång ger en massa behagliga endorfiner som får oss att må väl. En ljuv smak av succé. En succé som gör att de som annars känner sig som riktiga looser får vara vinnare för en stund.
O det är bra, punkt slut.
Kanske säger någon att det är en illusion av riktig lycka, ja visst, men vad spelar det för roll, om den illusionen gör många lyckliga.

Men för mig… Ja, jag har som tappat suget för idrott. Både som utövare och av att se det. Knappt travet lockar mig längre, det fast jag gör travrader åt många andra.
Och visst skulle det glädja mig om min dotter började tävla i karate igen, och får stå överst på pallen igen. Den glädje hon kände då hon vann värmde verkligen hennes faders hjärta. Men hittar hon lyckan någon annanstans så gör det mig lika glad, det är att hon och hennes bror är lyckliga som är det viktiga, inte varför.

Kom ihåg. Det är genom våra känslor vi upplever våra liv. Utan dem kan vi inte ens fatta beslut. Våra känslor är vårt sanna jag.
Så var vän med dina känslor, lev med dem, inte mot dem.
Men kör försiktigt, känslor kan stegra iväg om du förlorar kontrollen.
Känslor är det vackraste vi har, de vackraste vi är. Därför respektera dina känslor, och acceptera andras.
Och jag önskar att du får i dig så stor del av lyckokakan som det går i dit liv.

<-->

2010-01-25T08:56:00.002+01:00

Alla har fel att ha rätt.
Alla har fel att göra det rätta.
Alla har fel att önska sig det som är rätt.

<--
Med tålröf
samark

1

Känslor, hämnd, mitt hjärtas väg

2010-01-17T13:08:00.006+01:00

Vad har hänt med en människa som slutar berätta om sina känslor? Har den Givit upp? Accepterat att i dess liv så är det skiten som segrar, önskedrömmarna som förlorat? Personen lever på, och tror att det är lycka att inte låtsas om det som dess hjärta vill?

Handlar livet om hur många smällar man orkar ta och en då resa sig? Att kämpa vidare fast det gör så ont, så ont... Ja, åtminstone känns det så ibland då problemen hoppar sig, sveken är som störst, och det som till synes slumpmässigt händer kan defineras som katastrofer.
Ja, om livet känns så ibland.
Vad kan vi dra för lärdom av det?
Ja en slutsats som jag drar är att jag skall försöka låta bli att slå på andra människor. De lär nog få tillräcklig många smällar som gör att de är nära att bli nedslagna en då. Vi bör inte göra andra illa oavsett vilka ursäkter till vårt handlande vi kan inbilla oss. Det är ändå inte rätt.

Ni som har läst min bok. Ni vet scen, scenen. Då jag tänkt tillbaka på den under alla år så har jag drömt om att åka tillbaka i tiden. Att jag planterar in de som jag nu är duktig på i Lill-Lasse. Och till och med att jag var ännu bättre. Att jag t.ex. var en hejare på att sjunga och dansa. Att jag skulle göra succé där på scenen istället för att bli utskrattad. Ja, vad jag egentligen vill är att jag skulle ha fått de att tycka om mig, tycka om mig istället för att skratta åt mig, tycka att jag är bra istället för dum.
Faktum är att jag aldrig tänkt på att hämnas. Att jag inte velat att de som utsatte mig för olika saker skulle bli utsatta själv. Jag har aldrig önskat att någon som jag fått stryk av skall få stryk. Jag har velat att de ska tycka om mig istället.
Skulle jag ha varit mer normal om jag önskat att de skulle få stryk så att de spyr?
Det är så många som tror att hämnd är bra. Är det vår kultur? Är det de amerikanska filmer där det är rätt att hämnas, där vi jublar åt att den elake blir den store förloraren i slutet?
Varför är inte jag sådan? Skulle jag ha varit lyckligare om jag var sådan? Skulle jag bli lyckligare om jag ville hämnas och lyckades med det?
Jag vet inte. Ja, kanske är det så att jag skulle vara lyckligare om jag var sådan. Men jag mår illa av tanken. Och då jag funderar över varför jag aldrig tänkt tanken att hämnas under alla år som jag hållit allt inom mig, så börjar det gro ett litet frö av stolthet. Utan att fördöma andra som vill hämnas och hämnas så känner jag mig nog ganska stolt över den sidan av mig.
Bör jag inte vara det?
Men om det är rätt för andra att hämnas, och om de blir lyckliga av att göra det. Ja, inte är jag rätt person att döma dem.
Men det är inte min väg.
Och om du vill så är du välkommen att promenera vidare med mig efter den vägen. För även om du är jätteviktig för mig så är det den vägen jag måste gå för att mitt hjärta inte skall förtvina.

Vägen är målet…

2010-01-13T11:13:00.002+01:00

Är uttryck som med rätta används ofta. Jag vill dock hävda att det inte alltid gäller.
Det gäller naturligtvis ifall då t.ex. någon utbildar sig till något som den är intresserad av. Jag kan njuta av att läsa filosofi på min väg emot målet att få en magisterexamen i ämnet och ser därför vägen ditt som ett mål i sig självt. En som vill inreda sitt hem kan njuta av att fixa till stolen så att den kommer att få det utseende den vill. En kock av att tillaga en delikat måltid. En som söker meningen med livet kan tycka att det är intressant att läsa och forska om olika livsåskådningar. En som tävlar i en idrott av att träna.
I det senare fallet, det med idrotten, så är det dock inte alla idrottsmän som njuter av träningen även om de uppnår sina mål. Då kanske försvarare av att ”Vägen är målet alltid stämmer” skulle hävda att det har med inställning att göra, och använder Carolina Klyft som exempel.

Men det finns ännu klarare fall som bevisar att påståendet att ”Vägen är målet” inte alltid stämmer. En människa som har totalt nerkörd ekonomi som måste sälja allt den har, som måste bo undermåligt och som måste ta på sig ett jobb som den verkligen inte gillar för att överhuvudtaget överleva, t.ex. prostitution. Eller en som måste gå över lik för att få tillräckligt med mat för att överleva. Kanske går det att hävda även i dessa fall att det hänger på inställningen, men ytterst tveksamt är det. Ta en som älskar någon som den inte kan få, och lider av brustet hjärta, inte tycker den personen att vägen tillbaka till att antingen få igen den de älskar eller att komma över den personen är trevlig. Även om naturligtvis det är stor chans att deras lycka blir ännu större om de uppnår målet än för de som bara får vad de vill ha utan att anstränga sig. Visst det går att hävda att de med brustet hjärta måste stå ut, men trevlig är knappast vägen . En drogmissbrukare som vill komma ur sitt missbruk har naturligtvis ett fantastiskt mål framför sig, men abstinensen är sällan någon trevligt sätt att uppnå målet, i drogfallet är endast målet, målet, och vägen ett medel, inget att njuta av.
Eller låt oss vara ännu mer extrema. Våldtäcksoffret som står ut med övergreppet för att inte bli sönderslagen eller till och med dödad. Ja, nu är det kanske någon kvickskalle som påstår att våldtäcksoffret med rätt inställning skulle kunna njuta av sexet. Även om det kanske inte är en omöjlighet tekniskt så låter det argumentet mer än sjukt. Anta då istället att någon som inte är machosist blir utsatt för ett övergrepp som inte handlar om sexuallitet. utan ett övrgrepp som bara är rent smärtfullt och förnedrande, och som personen måste försöka stå ut med för att överleva. Tro mig, vägen emot målet att få slippa sådan smärtan är inte något som går att njuta av. Dessutom har minnet av sådana händelser en förmåga av att återkomma då och då och hemsöka en.

Jag vill dock hävda att även om det inte alltid stämmer att vägen är målet, så stämmer det en då att det finns en massa vägar mot en stor mängd mål som det går att njuta av. Och min vän, då du hittar en sådan väg, tveka inte, ta den.

Skillnaden mellan att bara leva på och att verkligen vilja något…

2010-01-11T10:07:00.000+01:00

Ligger hemligheten med lycka i att sträva efter något man vill? Att uppnå det man vill? Och verklig lycka att uppnå något man vill som man slagit sin panna blodig för att uppnå trots att det verkade omöjligt att uppnå?

Det är troligt att individer har olika mål med sina liv under sina liv. I alla fall så har de olika syften med det de stävar efter under olika perioder. Är det så att det finns något övergripande syfte som vi inte mer än möjligtvis i vårt under medvetna har en aning om så är det målet svårt att ta på. Bilologiska, andliga eller andra mål som vi inte kan mer än tro om.
En person kan leva på, fatta rationella beslut och agera någorlunda rätt i de flesta situationer utan att ha något direkt syfte. En person kan också ha ett klart mål och ett direkt syfte att uppnå något med det som de gör.
Ett problem med det vi vill, är att det ibland är mer eller mindre möjligt att uppnå. Det finns de som bara anstränger sig om det kan anses vara troligt att de når målet (något som många anser vara intelligent men samtidigt lite tråkigt, typiskt en anpassad Svensson), och de som stångar pannan blodigt för att nå ett ouppnåeligt mål (galningar, fanatiker, obotliga romantiker).
Orsaken till varför vi anstränger oss olika mycket har två orsaker att göra:
Vår förmåga/möjlighet att kunna avgöra om vi kan lyckas,
Hur stark vår vilja att lyckas är.
Om vi kommer fram till vad som behövs för att uppnå något och har så pass mycket vilja att lyckas att vi anser att de är värt ansträngningen, så försöker vi.
Viljan är kanske dock det mest avgörande. Är det inte roligare att sträva efter något vi vill?

Ibland finns det dock de som rationellt kan räkna ut att något i princip är omöjligt att uppnå, men vill så mycket att de inte kan låta bli att försöka en då, och aldrig ger upp. Det är de som slår pannan blodiga mot väggen, det är de som vi kallar tokiga, fanatiker, obotliga romantiker. Det är de som verkligen tycker om något/någon…
Och är det inte dom som verkligen blir lyckliga om de lyckas?

Dans...

2010-01-08T20:19:00.004+01:00

Nu sitter många framför teven och ser Lets Dance. En massa människor som är glada för att få se dans. En massa männsikor som älskar att dansa.
Älskar att dansa...
Jag har älskat att dansa i nästan hela mitt, jag önskar att jag kunde få tillbaka den glädjen. Att tjuven som stal den vill ge tillbaka magin.
Jag är inte arg på dig tjuven. Förstår att du ville ha min dansglädje, den är fantastisk att ha, tro mig, jag vet vad du får uppleva, får uppleva när du blir ett med musiken. Jag unnar dig verkligen magin som den känslan ger.
Men snälla, lämna tillbaka åtminstone en del. Då skall jag berättande, viska, viska hemligheten till bara dig. Så att du får ha lika skoj som jag haft.

Jag står på ett dansgolv belyst av röda discolampor, speglat av spegelbollens halvmånar som själva snurrar yrt runt rummet och belyser mina discoboots.
Jag står här och väntar på att du skall bjuda upp mig.
För det är så det måste gå till.
Det är det enda sättet att dela, fördela, istället för att bara en av oss ska leva under lyckans strålkastarna.
Och vem vore jag om jag ville ha sagodansen bara för mig själv då jag kan dela med mig till dig och alla andra som vill delta i livets vackraste äventyr, dansens rytmiska underbara snurrar.

=)

Nattens dröm

2009-12-30T11:32:00.007+01:00

Skulle uppträda på en scen. Läsa dikter, prata och sjunga... Bestämde mig för att sjunga för att variera showen, folk vill ha omväxling för att tycka att det är bra, tänkte jag.

Det vara bara två i publiken. Två från biblioteket satt på en parkbänk rätt över en väg.

Jag stod bakom ett bord och hade böckerna jag skulle läsa dikter och texter ur. Är nervös, går lite bakom och kommer fram på scenen och sjunger

"Vem kan segla för utan vind".

Jag blundar hela tiden jag sjunger och ursäktar mig, påstår att jag ville testa, att jag vet att man inte skall blunda då man sjunger, men ville testa endå.

Sedan fortsätter jag att sjunga, ett popuri av låtar jag kan, eller halvkan, för jag sjunger inte hela låtarna, eller med en massa fel i.

Av någon anledning så har jag ett täcke över mig. Krånglar med det, har nästan hela tiden täcket över huvudet. Jag ser inget.

Tillslut så börjar min sång bli vacker, jag sjunger en Whitney Houston hit så bra så att jag skulle kunna vara med i engelska "You got talent". Jag sträcker mina armar utåt åt var sin sida under de sista tonerna som om jag vill omfamna världen.

Men jag har täcket över huvudet, ser inget.

Då jag slutar sjunga tar jag av täcket, men då känns det som om de två bibliotikarierna i publiken gått. Men jag ser inte om de gjort det. En buss har stannat framför parkbänken. Jag springer ner från scenen och framför bussen för att titta om de sitter kvar, eller om de kanske till och med klivit på bussen.

Men då slutar drömmen så de får jag aldrig veta.

Faktiskt en riktigt obehaglig dröm.

Tre filmer

2009-12-29T11:49:00.004+01:00

Jag har sett flera filmer på tv de två senaste dagarna. Tre av de måste jag få kommentera lite.

Bodyguard:

Det är en av de filmerna som får det att vattnas i mina ögon. Varför, jo därför att i den filmen vinner inte kärleken. Och speciellt inte den största, den där kärlek växer fram fast för stora skillnader finns. Hon, som i panik då och då glömmer att han bara vill väl och skäller på honom för att han skämmer ut henne inför andra. Varför är hur det ser ut utåt viktigare än kärlek för så många? Han, är känslomässigt helt trasig, något som han döljer med att speciallisera sig på att inte visa känslor, och skyller på sitt jobb. Även om filmen har flera dåliga manusmässiga inslag så känns det så fel att det inte blir dem. Tro inte att jag alltid vill ha ett bra slut, oj så många gånger jag önskar att de inte får varandra i slutet av filmer. Därför att det är sådan där kärlek, då man i första scenen av filmen förstår att de skall få varandra. Därför att det är sådan där kärlek, mellan de två vackraste, som passar in i alla läger. Jag tycker att puckelryggen Quasimodo i ringaren i Notre Dame skulle ha fått zigenerskan Esmaralda, inte den där fagre, . Då hade verkligen varit en vacker kärleksaga.

Den sista samurajen:

Jag tror att jag tycker att filmmusiken i denna är den allra bästa av alla filmer jag sett. Filmen innehåller flera misstag. För mycket krig, överdrivna krigscener. Men det största misstaget är att de som spelar sidorollerna som samurajer också är soldater i motståndarnas arme. Syns för bra, synd. Men filmen har ett vackert budskap. Mest tänker jag på då Samurajen berättar om körsbärsblomträdets perfekta blommning.

Att ett liv är värt att leva om man en gång i sitt liv får uppleva en sådan vacker blommning.

Jag skrev en gång,

"Bättre en stund i en famn än en livstid utan".

Men är det inte många som glömmer den tanken i "hur det ser ut utåt skräcken", som i Bodyguards filmen. Det är så många som förfular det som var. Det som en gång var dess livs vackraste ögonblick ljuger de om, smutskastar och förstör. Oj, vad jag sett många som gör så. Synd om dom. Önskar att de får tillbaka glädjen i att se allt de vackra i sina liv, och att de ser skönheten i att hjälpa andra att finna och bevara sådana ögonblick.

Själv har jag upplevt några magiska ögonblick i mitt liv, stunder som gjort mitt liv värt att leva. Men på något sätt så tror jag att jag har mer vackra ögonblick kvar. Jag tror att om man verkligen får kämpa för de man vill, det som verkar omöjligt... Om man uppnår det, då är livet så vackert som det kan bli.

Total Recall:

Ingen höjdarfilm, även om den bygger på ett filosfiskt tema. Hur vet vi att vi är vakna? Att de vi upplever är sant. Det tror vi ju oftast då vi drömmer också. Nu säger dock det flesta filosofer att det är tjafsfilosofi. Vad spelar det för roll att det inte med säkerhet går att bevisa att vi är vakna, vi bör ändå agera som om vi är vakna och behandla alla människor så väl som det går, och bry oss. I filmen kan de plantera in minnen i oss. Det där minnet som vi verkligen vill uppleva blir en verklig del av vårt eget minne, som om det skett.

Om det vore en möjlighet så skulle jag vilja plantera in att kärlek alltid vinner över fördomar, att bry sig blir moraliskt rättesnöre, och så skulle jag naturligtvis vilja plantera in de där magiska ögonblicket som jag har kvar att uppleva.

MEN.

Även om möjligheten att plantera in minnen fanns. Så skulle jag hellre välja att kämpa för att jag skulle få uppleva det ögonblicket på riktigt.

I det stora ljusets klara låga

2009-12-23T08:31:00.007+01:00

I det stora ljusets klara låga

finns det små, små strimmor av hopp.

Likt fläckar på solens yta

finns de där
utan att vi ser dem

i alla ljus

som brinner

denna stjärnklara decembernatt.

Och i lågans nervösa fladdrande

flyger gnistorna mot skyn

för att bilda

små bokstäver

skapa ord

till en saga

om oss

som vi skrivit tillsammans.

I den varma krubban

ligger julklappen

som alla längtar efter.

Och gamla tårar

sugs av halmkudden upp,

oemotståndligt,

likt barnets första skratt.

Stearin rinner dock nerför ljusstaken
som tårar

efter en rödmjuk kind,
och stelnar sakta,

likt utsträckta fingrar
som inte når den efterläntade handen.

Men i det stora ljusets klara låga

har det skrivits på otaliga blad,

många blad

om ljus.

Är arken tillräckligt slitstarka

kanske lovsångerna

någon gång
får handen att sträcka sig

emot fingrarna
och att de tillsammans
får beundra
Jesusbarnets stjärna.

Men i de falska lyktornas rykte

svävar gnistorna bort,

för när det stampas fördomsfullt

kan änglarnas hjärtslag inte höras,
vågar ljuset inte skrika.

Jag har dock alltid vetat

att vi trivs bättre i adventsstjärnans ljus.

För när lyckans evangelium viks ihop

bär dess titel ändå alltid ditt namn.

I det stora ljusets klara låga

är bilden av oss evigt levande

i den torkade stearinsjöns spegelbild.

Filar på en juldikt

2009-12-21T09:43:00.002+01:00

Jag arbetar förnärvarande med att förbättre en av de dikter jag själv tycker best om, "I det stora ljustes klara låga". Kanske kommer jag att presentera den här som en liten juldikt. Den är dock vemodigt vacker, inte riktigt så där julhurtig.
Det är ganska roligt att skriva dikter om känslor. Och då man lyckas föreställa sig känslorna som passar in i det där fyndiga ordförvrägningen man kommit på, då blir det ofta bättre. Det är naturligtvis jobbigt att gå in i känslor som gör ont. Ibland använder jag mig av känslor jag verkligen haft, har. Och känslor jag varit rädd för att måsta ha. T.ex. så har ju min dotter varit nära och dö flera gånger, senast för ett år sedan.
Men många gånger så lyckas jag också sätta mig in i känlor som jag inte haft. Då faller det väl sig naturligt att de dikterna blir sämre. Men faktum är att jag ibland fått minst lika bra kritik för de, åtminstone på poeter.se eller då jag läst inför publik. Nu är det väl naturligtvis så att min scenförmåga påverkar hur dikterna uppfattas då. En av de bästa diktarna jag har läst, är så tråkig på scen så att han förstör sina egna dikter. Å andra sidan så hörde jag på en fransk poet i våras, jag förstod inte ett skvatt, men endå så rann tårarna ner för kinden.

Tårar är salt i sår

Jag är den bortgömda norrlänningen

2009-12-15T16:03:00.007+01:00

...

Om jag skulle läsa dessa rader inför en publik
i en stor röd sal, med fönster på båda sidorna.
Då skulle de bara höra hesa viskningar fast jag
skriker så högt att jag nästan tror på mina ord.

...

Jag saknar med svarta sorgkanter, längtar för att jag har drömmar om hopp.
Andas som om att jag inte drunknat, letar visdom som bevisar att jag har fel.
Hjälper andra som om jag klarat mig, ler och försöker tända deras väglyktor.

Jag flyter ovanpå ett hamburgerbröd
med bortskrapad tyck int om mig sås.

Jag är den bortgömda norrlänningen
fanns ingen, där jag skulle leta vidare

Vist visst

2009-12-13T14:09:00.002+01:00

Var går gränsen mellan deprission och att inte se några möjligheter? Är det klokt att säga som det är då, eller att le och säga att allt är bra?
Det finns så mycket vist sagt om vad vi bör göra i princip alla situationer. Ändock har verkligheten en tendens att sätta oss i situationer som vi inte är förberedda på. Att träna, genom att tänka på praktiska moralfilosofiska dilemman är naturligtvis bra. Vilket också är något som alla gör utan att veta att de gör det. Vad skall jag säga då vi träffas? Hur skall jag bete mig om du säger si eller om du gör så. Så någon form av karateträning i moralfilosfiskt tänkande skulle finnas, så att vi automatiskt parerar situationerna på ett så bra sätt som möjligt. Jag vet av egen erfarenhet att ibland så fungerar jag helt oberäkneligt i situationer. Tappar kontrollen och gör helt tvärtom. Tack gode gud för att jag inte blir våldsam eller försöker vara elak på något sätt då. Men just detta år som nu snart är slut 2009, så har jag ibland tappat kontrollen helt och sagt eller gjort helt tvärtom än vad jag tänkt. Nu har jag dock inte agerat omoraliskt endå, men de stör mig ändå lite att jag inte har kontroll. Om jag funderar på dessa situationer så ligger nog mitt ologiska beteende i att jag blivit rädd för att förlora något som var viktigt, eller orolig för att det skall bli fel. Att jag inte har nog stort självförtroende, eller om de nu är självkänsla. Och oftast så besannas de man är rädd för då man tappar kontrollen.

Var 2009 ett bra år? Ja än är det lite för tidigt att ge detta år ett betyg utifrån min horisont. Och av erfarenhet så vet jag också att situationer verkan på framtiden kan förvandla misslyckanden eller succer till något helt annat. Så vem vet, vad de som jag blivit glad eller ledsen för under 2009 medför för 2010.

Har du läst min bok ännu? Gör det och hör gärna av dig och berätta vad du kom att tänka på.

ÅTMINSTONE MIN PENNA KAN VÄL FÅ GLÖDA

2009-12-10T14:20:00.002+01:00

Hämnden är ljuv, vilket kvalifiserat skitsnack. IAF för mig. Jag får väl acceptera att det är ljuvt för en del andra människor, men så är det inte för mig. Då jag tänker tillbaka på situationer då jag upplevde att folk gjort mig illa, och då jag tänker på hur jag vill förändra situationerna. Vad tänker jag då? Jo, jag fantiserar ihop situationer, i vilka de tycker om mig. För de är ju de jag vill. VARA OMTYCKT. Vem blir omtyckt genom att hämnas?
Det finns faktiskt flera situationer som jag har kunnat få mer rätt än vad jag fått. Bara genom att berätta sanningen om vad som egentligen hänt. Vad andra gjort fel. Men jag har inte gjort det endå. Det hände i skolan, de har hänt i kompisammanhang, på arbetsplatser jag jobbat på. Och dessutom i situationer som varit riktigt viktiga för mig. Varför? Ja inte för att jag vunnit något på det (kan faktiskt inte komma på något sådant tillfälle). Men ska jag vara ärlig så är inte att ha rätt de jag vill, jag vill vara omtyckt. Och det känns fel att vara elak även genom att använda sanningen.
Nu tycker jag inte att det är snällt att vara snäll bara för att få något tillbaka, inte ens vänskap. Även om det är de jag vill,. Om du ger bort något för att få tillbaka något så är det inte genomsnällt. Om du hjälper utan att vilja få något tillbaka då är det helt snällt. Men det är inte ont på något sätt att åtminstone hoppas på att få ett leende tillbaka, det är mänskligt.

Elins leversjukdom spökar igen. Den har gjort det av och till sedan svininfluensan. Det är en av de mindre trevliga saker som händer som jag kan skriva om här. Hon och hennes mamma skall åka till Cran Canaria på lördag. Om hennes sjukdom tillåter att de kommer iväg så får vi be till gudarna att hon får må bra där.

Jag önskar er alla lycka, och att ni åtminstone kan få smaka lite på det ni vill.
Kom ihåg att: Är det så för er att det åtminstone finns en liten möjlighet att uppleva det ni vill så är ni lyckligt lottade.

Får man veta då man dör?

2009-12-09T11:15:00.003+01:00

Får man veta vad andra egentligen tyckte om oss då vi dör?
Det finns många olika tro om vad som händer då vi dör. De flesta har en grund i någon av de stora religionerna.
Många av dessa tro, anspelar att vi på ett eller annat sätt får frid. En del att vi hamnar i någon form av efterliv, andra att vi födds om. Många tro menar att vi får uppleva konsekvenserna av våra handlingar, drabbas av rättvisa. Och många tro att vi får veta allt. Att vi t.ex. i en bok kan läsa om allt som hänt oss. Vad jag undrar. Är en enkel undran.
Får vi veta vad andra egentligen tyckte om oss då vi dör?
Var dom, de där vännerna de sa? eller tvärtom, fanns det de vi inte trodde att de tyckte om oss som egentligen tyckte om oss? Ja kanske var det till och med någon som låtsades att vara kära i oss som egentligen inte var det, eller kanske fanns det någon som var hemligt förälskad i oss.
Får vi veta de egentliga orsakerna till varför de som svek oss svek oss. Eller varför någon verkade sur på oss en speciell dag, fast det egentligen fanns en helt annan orsak, som inte hade med oss att göra. Får vi reda på det?
På många sätt kanske det är just att få reda på det som skapar frid. Eller?
Ja det ingår ju då naturligtvis i köpet att alla andra skall få reda på vad du egentligen tänkte, hade för motivationer, och kände. Skrämmer det dig, att alla får veta vad lilla du egentligen känner? Det borde det inte göra. Det du känner är bra. Det är de du känner som du inte visar som… Ja vad jag nu skall säga, för det är fel att säga att det är fel också. För det finns väl något annat som du känner som ligger bakom att du inte sa vad du kände vid det tillfället. Till exempel att du inte vill såra, och det är väl en fin anledning. Men frågan kvarstår, oavsett konsekvenserna.
Får vi veta vad andra egentligen tyckte om oss då vi dör?
Frågan är också hur vi är funtade efter vi är döda, där vi då är, om något är. Kommer vi att bry oss om sådant som var viktigt då vi levde? Är vi alltid lyckliga, har frid, oavsett vad vi får reda på, har vi känslor överhuvudtaget.
Men är det överhuvudtaget någon mening med den himmelska friden om det inte är de känslor av oro, längtan eller vilka känslor som nu plågar oss nu under vårat liv, som vi får en förklaring till.
Är paradiset att inte ha känslor? Att bara uppleva lycklig? Att få vara med våra nära och kära? Det sista är en paradox, det finns ju många som är kär i någon som inte är kär tillbaka. Vem får var med vem i sådana fall?
Eller är paradiset bara att få veta, få veta sådant som både gör en glad och ledsen, och bli det. Att andra får veta saker om dig, som både gör dem glada och ledsna. Även om känslor är de som plågar oss mest i våra liv, är det verkligen att inte ha dem längre som är paradiset?
Men frågan kvarstår en då.
Får vi veta vad andra egentligen tyckte om oss då vi dör?

Nytt inlägg

2009-12-07T13:24:00.002+01:00

ÅtMINSTone

Har verkligen haft mycket att skriva om på sistone, därför har det inte blivit något skrivet.

Åtminstone

Idag. Imorgon, december mörknar framåt, ljus brinner upp, steg syns längre, julklapp...

ÅTminstONE

När du minst anar det så.

Men om jag aldrig anar det.

Hur kan någon gång bli när jag minst anar det då?

Drömmer om en massa saker på nätterna, åtminstone...

Så mycket drömmar

2009-11-29T10:06:00.003+01:00

Den senaste tiden så har jag drömt så mycket, så mycket som jag borde skriva ner i min drömdagbok. Men det blir inte, drömmarna är för många.
Jag tyckte på jupiters fläck och ut kom en gammal mänsklig befolkning som funnits där sen innan tiden startade.
En man jag känner tog över både min sambo och mitt bardoms hem. Gjorde kåken jättefin.
Inatt så skulle jag till och med avrättas av min gamla kompis Benny. Jag försökte fuska bort det,fast jag visste att det var fel att fuska bort det. Han dock inte dö denna gång.
Häromnatten så var jag i ett rum i ett hus hon några jag känner, satt för mig själv i ett rum bakom ett rum. Ville mysa. Då måste jag ut därifrån fort, men en jättestor skallbagge är i vägen, en kråka försöker hacka håll i dess skall. Jag kan nästan slippa undan på sidan men där ligger en nattslända på ryggen. Den vänder sig om och visar sig vara getingfärgad. Så vacker i sin getingförgade skrud. Så jag kunde inte risker att göra illa den genom att tränga mig ut. Men den var så vacker att jag bara kunde beundra den trots de smutsiga skådespel som utspelade sig då kråkan försökte hacka sig igenom skalet på den enorma skalbaggen.

OJJJ förlåt

2009-11-28T22:51:00.002+01:00

Är det mitt fel att jag inte orkar
att inte min dåliga svenska längre finner de du söker.
Att jag inte är rätt
att jag inte är betrod därför att jag inte ljuger
att jag finner
de du
söker.
då jag bara orkar prata sanning,
inte bara bekräfta
Då jag vet varför du mår som du mår.
Sry it isnt /my fault
att jag förstår
att det var min barndom som var din egentliga tid
fast de då tyckte som du tycker nu.

Det vita blogginlägget.

2009-11-19T17:36:00.001+01:00

En av mina vänner skrev i en facebook kommentar att jag skulle resa mig som Lars den vite, att Lill-Lasse den grå snart är ett minne blott. Det var en grymt rolig och snäll kommentar som gjorde mig mycket glad, tack.
Har funderat en del på det.
Min hårfärg är på väg emot vit. Min syster tyckte förresten att mitt hår är så vackert nu. Vitt med mörk botten. Kan inte påminna mig att min syster tidigare sagt att hon tyckt att något med mig var snyggt. Kanske har hon det, men jag minns det inte. Snällt var det iaf, tack.

Då Gandalf rasade ner i Morias avgrund tillsammans med Balrogen trodde han att han offrade sitt liv för de goda.
Även jag har rivit en bro jag stod på i enkom fast jag visste att jag själv skulle falla. Skillnaden mellan mig och Gandalf är att jag skapade en illusion av att något annat skede. Rasade jag ner i avgrunden? Jo, åtminstone känns det så, och det är hur det känns som är det verkliga.
I filmen är det Balrogen som sliter Gandalf upp ur avgrunden, upp på ett högt iskallt berg . Där lyckas Gandalf döda Balrogen och förvandlas sedan till den vite.
Jag vill inte döda Balrogen, jag vill få den att förstå att ingen lycka finns i en värld som är skapad av en eldsprutande kluven tunga. Ingen örn kommer att flyga mig från det iskalla berget, min skyddsängel har inte tid, den har jag lånat ut till Balrogen. Skall Lill-Lasse återkomma till världen som den vite så är det tillsammans med Balrogen som då förvandlats till den ängel den egentligen är.

Philosophy-Poetry

2009-11-14T09:42:00.002+01:00

Nu är ni avslöjade. Jag har kommit på er, ni intrigerar. Så fort jag inte är i närhet så pratar ni om mig. Ni planerar hur ni skall spela era roller när vi träffas nästa gång. Ni är alla skådespelare vars heltidssysselsättning är att agera inför mig. Faktum är att jag är den enda som existerar på riktigt.
Det enda sättet DU kan existera på är genom mig. Annars existerar DU inte, inte ens då DU är nära mig och spelar din roll. För då DU spelar en roll så är DU ju inte riktig heller(.)
Den enda gången DU verkligen existerar på riktigt är då jag saknar dig(.)
Vilket jag iofs gör jämnt...

Ett tips på svar till dit nästa matteprov:

2009-11-13T17:33:00.000+01:00

2+2= Om jag skall kunna svara rätt på denna fråga så måste någon först komma på ett hållbart bevis på att tal verkligen existerar. Och om tal existerar bevisa att de är sanningsbärare. Och till sist bevisa att tal existerar oberoende av om det finns någon varelse som är intelligent nog att räkna ut dem, vilket det inte kan finnas så länge det inte är bevisat att tal existerar.

Fredagen den 13. EN DÅ

2009-11-13T10:00:00.001+01:00

Skall vara jätteintelligent och inbilla mig att det är relevant att skriva om otur idag. Idag, fredagen den 13 november 2009.
Slumpen är ingen tillfällighet, är en slutsats som inte är svår att komma fram till även om det ibland händer saker som är så otroliga att det inte verkar vara sant. Om det är så att slumpen inte är någon tillfällighet, så kan det inte heller vara så att tur eller otur inte är en tillfällighet. Orkar inte förklara varför. Men tänk på det så kommer du förmodligen fram till samma sak.
En dag som denna så finns det en faktor till som spelar antalet otroliga oturtillfällen i handen. Att våra sinnen kommer att vara mer vaksamma gentemot sådant som kan kallas otur. Dessutom kanske många av oss kommer att tycka att sådant som vi inte tycker är otur annars, är otur idag.
Oj, så jobbigt, så tråkigt, och oj så tråkig jag är som i min blogg måste skriva om sådant som är självklart för alla som någon gång tänker efter. Att jag skriver om det har nog med att göra att jag tänkt efter minst av alla, och sist om det…

Nä, nu vill jag att något skoj ska ske, att så många som möjligt upplever något som tillsynes verkar vara tur. Att så många som möjligt upplever sig vara mer omtyckta, lyckliga och mer optimistiska inför framtiden.
Att just DU får en god önskan uppfylld.
Själv skall jag därför ägna mig åt att försöka göra andras dag bättre. Det borde ju inte försämra oddsen för att det blir en bättre dag iaf.
MEN JAG ÄR NERVÖS:
Skall träffa min handläggare i filosofin som nu har haft möjlighet att läsa mitt utkast till magisteravhandlig. Visst det är bra med kritik, massor av kritik. Men oj så jobbigt det skulle vara om det jag gjort inte ens är värt att bygga vidare på. Om jag får lov att börja om från början. Men jag vill inte heller att han skall säga att det är bra bara för att vara snäll. De hjälper mig inte alls. Men han kan ju bjuda mig på lunch efteråt =).

Måste erkänna att jag längtar efter en inbjudan till något skoj. En ”bara för att det är trevligt att ha med mig” inbjudan. Inte en inbjudan för att jag skall göra någon tjänst. Skjutsa, laga mat, uppträdda eller vad de nu må vara. Och inte heller för att det känns som en plikt, för att vara snäll, eller för att någon läst det här och vill uppfylla min önskan. Mhh, undrar om jag inte ställt så många krav på denna inbjudan nu att den i det närmaste är omöjlig att ge mig =). Men jag längtar efter den EN DÅ.

Ibland fattar jag inget alls

2009-11-10T13:51:00.003+01:00

, ja, ja, ja. Visst det var ingen överraskning för dig.
Inte för mig heller. Men det är en annan sak. Om det nu är någon sak överhuvudtaget. Det är väl något som inte går att ta på. Skapat av denna värld eller någon annan värld. Kookoo.
Detta är en order tilla alla. bete er på ett sådant sätt att jag alltid förstår varför ni beter er så. Utan att jag för den delen skall måsta veta allt om er. Iofs räcker ju inte det till i det ända fallet där jag är i närheten av att veta relativt mycket iaf. Då det gäller mig själv. KOOKOOOOO

Kram, kram o kram. Är det någon av er jag glömde att krama så får även ni en kram.

http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1019830

Gör för fort, förlåt 2

2009-11-10T09:02:00.003+01:00

...men om jag tänker efter så kör jag ännu sämre då jag är sårad, är ledsen och har ont. Då det gör så där ont att jag blir alldeles stel bakom ratten och kör in i bilen framför (har faktiskt hänt).
Eller då jag gasar för att köra ifatt det förflutna för att göra om (som om det skulle gå). Då kanske jag försöker preja billen framför (vilket inte har hänt i verkligheten), vilket ju kan verka skrämmande. Men jag vill bara ordna till saker, få bort det som gör ont, som sårar. För så väl mig som för andra om jag råkat såra dem.

Värst är väl om smärtan skulle orska att man glömmer att svänga av vid ett stup.

Men som tur är så är jag i sådana fall vill köra fort för att få tillfälle att hämnas. Att buckla på lite gran på karossen. Jag vill bara få allt att stanna upp, få chans att förklara, få förklarat och chansen att förstå. Sådant prat brukar medföra att alla parter kan köra vidare utan att ha ont. Så låt oss i fortsättningen alltid göra det istället för att köra på i blindo. För kör vi på i blindo kommer vi nog att krocka så hårt att fler riskerar att bli skadade, och det vill väl ingen, eller hur?

Kör ibland för fort, förlåt

2009-11-10T07:06:00.004+01:00

Ibland då saker och ting går bra så börjar jag att rusa på snabbare i ren glädje. Det sker omedvetet. Tyvärr så innebär det ibland att jag sladdar i en kurva och faller av. Är då mest rädd att jag ska sladda på någon som gör sig illa. Tur att jag inte är en rallyförare som många vill titta på, som har mycket publik i kurvan. Då skulle jag kunna göra många illa.

Det är kaske det här det handlar om nu. Känner att jag behärskar konsten att skriva med symbolspråk bättre och bättre, det som litteraturvetare ser som stor konst.

Risken finns att någon kan missupfatta det. Att någon av en eller annan anledning just den dagen inte är mottaglig. Då man skriver vet man inte sånt. Man kommunicerar ju inte direkt. Ser inga reaktioner, och riskerar att bara köra på, utan att se. "Nej, här skall jag bromsa ner". Speciellt dagar som man är lite fartblind.

Vet ju faktiskt inte alls när någon skall läsa det jag skriver, om någon gör det och inte heller vem i blogg fallet. Det ända jag vet är när jag skriver detta. Och de intentioner jag då har. Och även då är det svårt att förmedla det jag vill, även i den rakaste språkformen.

Så än vem du läsare är, än hur du mår. Ta alltid de jag skriver som att jag menar väl. Verkar det annorlunda så har du tolkat det annorlunda än vad mina intentioner var.
Kanske skall man göra så jämt, försöka ha en positiv inställning innan man läser eller kommunicerar. Att de som skriver vill väl, och om det är adresserat till en själv, att de vill väl. Ja då så tror jag att man åtminstone oftare kommer att ta saker rätt.
Men det är svårt, nästan omänskligt svårt att alltid tänka så, jag vet.

KRAM