Idag på alla hjärtans dag så spelar det ingen roll hur
duktiga, påhittiga eller fyndiga vi är då vi sänder vår kärlekshälsning till
vår kära. Om jag t.ex. skulle lyckas med att skriva den allra vackraste
kärleksdikten som någonsin kommer att skrivas så innebär det inte att min
kärlek är större, äktare eller sannare än vad den var tidigare. Det innebär
bara att jag har förmågan att skriva ett sådant bedårande konstverk. Det jag känner är
lika fint, lika ovillkorlig och lika fyllt med ärliga önskningar om att
föremålet för min hälsning har och kommer att få det som allra bäst framöver, att dess alla hjärtans dag blir precis som dess hjärta vill oavsett
vad jag lyckas med att printa ner på pappret. Mina ord vill inte heller mer villkorslös
snällhet, mitt hjärta är inte vackrare eller jag är inte en bättre människa för att jag har förmågan att uttrycka mig, eller
för att änglar sedan sjunger kärleksförklaringen till den jag vill beröra med mitt
kärleksbudskap. Den kärleken jag känner är alltid lika själsstark och vacker i mitt hjärta oavsett vad som händer, om mitt hjärta är brustet eller om
det slår snabbt av lycka för att dess drömmar förverkligas. Min alla hjärtansdagshälsning är lika
kärleksfylld oavsett om den når fram och gillas av den jag vill visa den för eller om den fastnar i cyberrymden och inte når fram till hjärtat den
vill nå, eller om den inte gillas alls, skrattas åt eller irriterar. För
kärleken är.
