1. Jag hävdar att jag kan vara mer eller mindre lycklig.
2. Lycka är en känsla.
3. Eftersom jag kan vara mer eller mindre lycklig har jag känslor.
4. Att ha känslor är t.ex. Att längta eller frukta att något ska ske innan det eventuellt händer. Att bli lycklig eller olycklig för att något hänt eller icke skede.
5. Känslor är alltså ett resultat av vår vilja.
6. Eftersom jag har känslor så har jag vilja.
7. Allt är orsakat.
8. Förutsättningen för att vi har fri vilja är att vi inför ett val har möjlighet att välja.
9. Eftersom allt är orsakat så är även de beslut vi tar orsakade,
10. Eftersom alla beslut är orsakade har vi ingen möjlighet att välja.
11. Eftersom vi inte har någon möjlighet att välja har vi inte fri vilja.
12. Att jag har känslor bevisar att jag har vilja.
13. Att allt är orsakat bevisar att jag inte har fri vilja.
14. Jag har alltså vilja men inte fri vilja.
15. Allt är orsakat och jag har vilja.
16. För att ta ett beslut att göra något så måste jag vilja göra det.
17. Om jag gör något så måste det bero på att jag beslutat något.
18. Alltså är allt jag gör orsakat av min vilja.
19. Jag är alltså ansvarig för det jag gör.
20. Att jag är ansvarig för det jag gör medför att det liv jag lever är orsakat av mig själv.
21. Eftersom det liv jag lever är orsakat av mig själv så har jag valt att leva det liv jag lever.
22. Allt är orsakat, jag har vilja och är ansvarig för det jag gör.
23. Vill jag något tar jag beslut (beslutet kan också vara att inte göra något, fortsätta att fundera, analysera och tveka)
24. Agerandet orsakar händelser, förändrade känslor och orsakar nya framtida beslut.
25. Jag värderar det som sker i mitt liv med hjälp av mina känslor.
26. Alltså kan jag inte vilja något utan känslor.
27. Att jag har vilja bevisar alltså även därför att jag har känslor.
28. Att jag värderar det jag upplever genom mina känslor medför att känslorna styr mitt liv.
29. De känslor jag har är alltså ansvariga för hur jag upplever mitt liv.
30. Allt är orsakat, jag har vilja, och känslor som är påverkar hur jag upplever mitt liv.
31. Om jag tänker positivt om det jag upplever värderar jag även det liv jag lever som lyckligt.
32. Alltså vill jag tänka positivt om det liv jag lever så att jag orsakar att jag blir lyckligare
33. Och att du vill vara min vän tycker jag om med mina känslor och tänker positivast av allt om, alltså gör den vänskap du vill ge mig lycka.
måndag 12 oktober 2009
söndag 11 oktober 2009
Lägg ner lyckoforskningen
1. Allt är orsakat (oavsett om det beror på att determinismen är sann eller att någon religion som tror på ödet har sant(hävdar alla de stora religionerna iaf.)).
2. Förutsättningen för att vi har fri vilja är att vi inför ett val har möjlighet att välja.
3. Eftersom allt är orsakat så är även de beslut vi tar orsakade, alltså har vi ingen möjlighet att välja.
4. Eftersom vi inte har någon möjlighet att välja har vi inte fri vilja.
5. Att ha känslor är t.ex. Att längta eller frukta att något ska ske innan det eventuellt händer. Att bli lycklig eller olycklig för att något hänt eller icke skede.
6. Känslor är alltså ett resultat av vår vilja.
7. Vi kan inte ha känslor därför att vi inte har fri vilja.
8. Lycka är en känsla.
9. Vi kan inte vara lyckliga eftersom känslor inte finns.
10. Lägg ner lyckoforskningen. Då det inte är någon mening att forska om något som vi inte kan ha mer eller mindre av eftersom det ej existerar
2. Förutsättningen för att vi har fri vilja är att vi inför ett val har möjlighet att välja.
3. Eftersom allt är orsakat så är även de beslut vi tar orsakade, alltså har vi ingen möjlighet att välja.
4. Eftersom vi inte har någon möjlighet att välja har vi inte fri vilja.
5. Att ha känslor är t.ex. Att längta eller frukta att något ska ske innan det eventuellt händer. Att bli lycklig eller olycklig för att något hänt eller icke skede.
6. Känslor är alltså ett resultat av vår vilja.
7. Vi kan inte ha känslor därför att vi inte har fri vilja.
8. Lycka är en känsla.
9. Vi kan inte vara lyckliga eftersom känslor inte finns.
10. Lägg ner lyckoforskningen. Då det inte är någon mening att forska om något som vi inte kan ha mer eller mindre av eftersom det ej existerar
torsdag 8 oktober 2009
En möjlighet finns inte i evighet. Den uppstår inte heller ur intet.
I tisdags så gick jag o lyssnade på en föreläsning av Superentrepenaden Jörgen Stenberg. Första gången jag lyssnade på honom gick jag i gymnasiet, och då var det om havsfiske i Norge han pratade om.
Hans glöd, hans entusiasm som han hade då, och ännu har kvar tände då en vilja i Lille Lars Granlöf att fara till Norge och fiska. Jag pratade med Jörgen efteråt. Fixade ett gäng som ville fara och han anordande själva resan. Den fiskeresan till Norge var för Jörgen en test på om han kunde starta ett fiskeresebolag till Norge. Så gjorde han och, sedan dess har han startat företag då han sett en möjlighet. Han berättade på föreläsningen att det är utmaningen i sig som triggade honom. Inte pengarna.
Men redan då han ordnade denna resa till Norge, och de kommande han ordnade som jag skrapade ihop folk till så tog han betalt för sina tjänster. Det är ju vad en som startar företag, och som vill leva på det gör, och bör göra. Jag däremot ordnade flera resor och arrangemang om hittan och dittan, men tog aldrig betalt. Jag betalade till och med för att åka med. Var jag inte smart nog? Inte affärsman? Tanken slog mig i alla fall aldrig.
Jörgen och hans vackra fru Angela som han var nyförlovad med då vi åkte första gången hör till de trevligaste och öppnaste människorna jag träffat i mitt liv. Det känns så bra att de fick lyckas, att de vågade fast halva norrlands inland kallade de för dårar för att de vågade. Vågade de som inte de andra tordes. För mig var det aldrig att jag inte vågade. men av någon anledning så fanns aldrig tanken på att mina tjänster var något värt att ta betalt för.
O det har återkommit i så mycket annat. Jag har hjälpt men aldrig krävt något tillbaka. Har bara varit glad av att få hjälpa. Varit så glad över att jag därför gjorde dem en väntjänst. Och att vi därför var vänner. Kan det finnas större lycka? Nu har jag dock blivit rejält bränd då jag ibland inte ens fått den belöningen. Då hjälpen jag givit givit resultat, så vips så är den glömd, och i visa fall inte ens erkänd gentemot andra. Ja i ett fall gjordes till och med allt för att dölja vad jag gjort. Men jag är en då glad att jag hjälpte, det är något jag alltid kommer att vara stolt över. För jag vet ju vad de jag gjort betydde. Jag hoppas av hela mitt hjärta att personerna inte har dåligt samvete, att de hittat någon ursäkt som rättfärdigar för dem vad de gjort. Att de går bra för dem.
Men nu vill jag också få betalt, få något för de jag gör. Vänskap, lycka och kärlek är de jag helst vill ha, men även mer inkomst.
Kanske skulle jag prata med Jörgen och fråga om han har något jobb åt en filosof, en författare som är duktig på att fixa grejor, som det inte sitter fast hos. Och som mår bra av att hjälpa till.
Kanske har han något jobb i Gobiöknen i Kina åt mig, i Nambia eller någon annanstans. Långt, långt borta...
Haka på vet jag.
Hans glöd, hans entusiasm som han hade då, och ännu har kvar tände då en vilja i Lille Lars Granlöf att fara till Norge och fiska. Jag pratade med Jörgen efteråt. Fixade ett gäng som ville fara och han anordande själva resan. Den fiskeresan till Norge var för Jörgen en test på om han kunde starta ett fiskeresebolag till Norge. Så gjorde han och, sedan dess har han startat företag då han sett en möjlighet. Han berättade på föreläsningen att det är utmaningen i sig som triggade honom. Inte pengarna.
Men redan då han ordnade denna resa till Norge, och de kommande han ordnade som jag skrapade ihop folk till så tog han betalt för sina tjänster. Det är ju vad en som startar företag, och som vill leva på det gör, och bör göra. Jag däremot ordnade flera resor och arrangemang om hittan och dittan, men tog aldrig betalt. Jag betalade till och med för att åka med. Var jag inte smart nog? Inte affärsman? Tanken slog mig i alla fall aldrig.
Jörgen och hans vackra fru Angela som han var nyförlovad med då vi åkte första gången hör till de trevligaste och öppnaste människorna jag träffat i mitt liv. Det känns så bra att de fick lyckas, att de vågade fast halva norrlands inland kallade de för dårar för att de vågade. Vågade de som inte de andra tordes. För mig var det aldrig att jag inte vågade. men av någon anledning så fanns aldrig tanken på att mina tjänster var något värt att ta betalt för.
O det har återkommit i så mycket annat. Jag har hjälpt men aldrig krävt något tillbaka. Har bara varit glad av att få hjälpa. Varit så glad över att jag därför gjorde dem en väntjänst. Och att vi därför var vänner. Kan det finnas större lycka? Nu har jag dock blivit rejält bränd då jag ibland inte ens fått den belöningen. Då hjälpen jag givit givit resultat, så vips så är den glömd, och i visa fall inte ens erkänd gentemot andra. Ja i ett fall gjordes till och med allt för att dölja vad jag gjort. Men jag är en då glad att jag hjälpte, det är något jag alltid kommer att vara stolt över. För jag vet ju vad de jag gjort betydde. Jag hoppas av hela mitt hjärta att personerna inte har dåligt samvete, att de hittat någon ursäkt som rättfärdigar för dem vad de gjort. Att de går bra för dem.
Men nu vill jag också få betalt, få något för de jag gör. Vänskap, lycka och kärlek är de jag helst vill ha, men även mer inkomst.
Kanske skulle jag prata med Jörgen och fråga om han har något jobb åt en filosof, en författare som är duktig på att fixa grejor, som det inte sitter fast hos. Och som mår bra av att hjälpa till.
Kanske har han något jobb i Gobiöknen i Kina åt mig, i Nambia eller någon annanstans. Långt, långt borta...
Haka på vet jag.
tisdag 6 oktober 2009
Trappstegsfilosofi
Jag bör försöka med att utveckla mig från där jag är. För varje gång jag förstår, cch förstår nästa steg på förståelsetrappan så lyfter det även mitt inre.
Att stå nedanför trappan och inse att jag måste hoppa flera steg på en gång. Fler trappsteg än vad jag ens i de mest fåfänga drömmar kan hoppas på att klarar gör att jag bara vill sova. Vakna efter smärtan av fallet gått över. Och ifall det inte går över sova mer, sova mer.
Men ibland är jag även rädd för att ta det allra närmaste och till synes enkla steget. Fast det ser ut som om jag enkelt borde kunna kliva upp är så rädd för att jag inte kan lita på min förmåga att bedöma situationen, att jag nervöst trampar för hårt, att brädorna brakar och jag rasar dit ner jag inte står ut att befinna mig, Platsen inte ens smärta existerar, bara absolut tomhet.
Tyvärr är verkligheten ibland så till synes elakt funtad att ifall jag bara står kvar så ruttnar plankorna på steget jag står, med samma ödesdigra resultat.
Då jag bara står där vill jag köpa en lott, få ha lite tur för en gång skulle, vinna en resa till en plats jag vill befinna mig på
Jag vill ge alla min lyckoönskan om att få vinna, att få ha tur, att få se sin längtan förverkligad.
Själv ska jag fortsätta att leta efter en ny trappa att börja klättra upp efter igen. En trappa med åtminstone ett stabilt trappsteg att stå på. Om så längst nere, längst ifrån, men på ett stabilt trappsteg som jag åtminstone kan drömma om att det är det första steget i en processats.
Att stå nedanför trappan och inse att jag måste hoppa flera steg på en gång. Fler trappsteg än vad jag ens i de mest fåfänga drömmar kan hoppas på att klarar gör att jag bara vill sova. Vakna efter smärtan av fallet gått över. Och ifall det inte går över sova mer, sova mer.
Men ibland är jag även rädd för att ta det allra närmaste och till synes enkla steget. Fast det ser ut som om jag enkelt borde kunna kliva upp är så rädd för att jag inte kan lita på min förmåga att bedöma situationen, att jag nervöst trampar för hårt, att brädorna brakar och jag rasar dit ner jag inte står ut att befinna mig, Platsen inte ens smärta existerar, bara absolut tomhet.
Tyvärr är verkligheten ibland så till synes elakt funtad att ifall jag bara står kvar så ruttnar plankorna på steget jag står, med samma ödesdigra resultat.
Då jag bara står där vill jag köpa en lott, få ha lite tur för en gång skulle, vinna en resa till en plats jag vill befinna mig på
Jag vill ge alla min lyckoönskan om att få vinna, att få ha tur, att få se sin längtan förverkligad.
Själv ska jag fortsätta att leta efter en ny trappa att börja klättra upp efter igen. En trappa med åtminstone ett stabilt trappsteg att stå på. Om så längst nere, längst ifrån, men på ett stabilt trappsteg som jag åtminstone kan drömma om att det är det första steget i en processats.
måndag 28 september 2009
Positiva och eftertänksamhetsskörden.
Positivt: För det ska man ju skriva ner.
Alla fantastiska nya mötet och, whooaw, är du här träffar?
- Du är väldigt modig som vågar skriva ner det. Och jag fattar inte hur du klarar av att göra det, jag har länge försökt, (en författare, skivarpedagog).
Att Ostindienfararen Robin gav mig en privat visning av båten
En författarina som läst min bok sträcker fram sin kamera till en av buddisterna i montern bredvid och ber dem ta ett kort av mig och henne. Med mig hållande boken framför mitt bröst. Hon sa att hon tycket att boken var så bra.
Gymnasielärarinnan som jag diskuterade med på tåget hem. De trevliga människorna i kupen på
vägen ner. Han som gick träteknisk i Skelldfteå o pendlade till en ort utanför göteborg. De två små gulliga flickorna som en mamma hade med sig i kupen. Vilka solskenstjejer de var.
Buddisten som hävdade att jag kommit långt då jag förklarade för honom om min grundsyn, "att bry sig om kommer före, makt, pengar och regler. En medmänsklighetsklasul måste få finnas för alla som trillar mellan stolarna".
Att fundera över.
Då jag berättade för samme Buddist att en av de lärarna som gjort mig mest illa, och som är en av huvudfigurerna i bokens syster visade sig vara en av förlagets andra 10 författare. Helt osannolikt, då jag är norrlänning, förlaget från Västerås och hon Smålänning. Jag berättade för honom hur otoligt detta möte var. Buddisten frågade mig:
- Har du förlåtit hennes syster?
- Va?. Jo, förresten, det har jag nog inte.
Ja det är väl en av deras budskap. Att vi ska försöka inse att alla människro vill lida så lite som möjligt och uppnå så stor lycka som möjligt. Och därigenom försöka, förstå och förlåta även om vi själva inte kan förstå deras agerande utifrån vår horisont och erfarenhet. Och även om ett aggerande till och med kan vara fel gentemot dem själva i deras strävan efter lycka och så lite lidande som möjligt så det oftast inte deras intention (medvetet eller omedvetet). Ja detta är verkligen något att fundera på Ja jag förlåter. Och inte bara henne. Alla andra som gjort mig illa. Oavsett om det varit i enkom eller inte. För mig är ni vänner, en del av mitt liv, mina livsvisdomslärare och en del av de jag är idag.
Att jag inte kunde låta bli och ställa frågor, vräka ur mig påståenden som på ett sätt påpekade svagheter i olika montrars budskap. Varför? Även om det alltid var och förblev i positiv anda.
DIK consulten som tjatade på mig att försöka uppnå mina mål, vilka mål, skaffa mentor, å, hå, ååå.
Ja de du var en del av de jag kommer på nu. Spännande va?
Alla fantastiska nya mötet och, whooaw, är du här träffar?
- Du är väldigt modig som vågar skriva ner det. Och jag fattar inte hur du klarar av att göra det, jag har länge försökt, (en författare, skivarpedagog).
Att Ostindienfararen Robin gav mig en privat visning av båten
En författarina som läst min bok sträcker fram sin kamera till en av buddisterna i montern bredvid och ber dem ta ett kort av mig och henne. Med mig hållande boken framför mitt bröst. Hon sa att hon tycket att boken var så bra.
Gymnasielärarinnan som jag diskuterade med på tåget hem. De trevliga människorna i kupen på
vägen ner. Han som gick träteknisk i Skelldfteå o pendlade till en ort utanför göteborg. De två små gulliga flickorna som en mamma hade med sig i kupen. Vilka solskenstjejer de var.
Buddisten som hävdade att jag kommit långt då jag förklarade för honom om min grundsyn, "att bry sig om kommer före, makt, pengar och regler. En medmänsklighetsklasul måste få finnas för alla som trillar mellan stolarna".
Att fundera över.
Då jag berättade för samme Buddist att en av de lärarna som gjort mig mest illa, och som är en av huvudfigurerna i bokens syster visade sig vara en av förlagets andra 10 författare. Helt osannolikt, då jag är norrlänning, förlaget från Västerås och hon Smålänning. Jag berättade för honom hur otoligt detta möte var. Buddisten frågade mig:
- Har du förlåtit hennes syster?
- Va?. Jo, förresten, det har jag nog inte.
Ja det är väl en av deras budskap. Att vi ska försöka inse att alla människro vill lida så lite som möjligt och uppnå så stor lycka som möjligt. Och därigenom försöka, förstå och förlåta även om vi själva inte kan förstå deras agerande utifrån vår horisont och erfarenhet. Och även om ett aggerande till och med kan vara fel gentemot dem själva i deras strävan efter lycka och så lite lidande som möjligt så det oftast inte deras intention (medvetet eller omedvetet). Ja detta är verkligen något att fundera på Ja jag förlåter. Och inte bara henne. Alla andra som gjort mig illa. Oavsett om det varit i enkom eller inte. För mig är ni vänner, en del av mitt liv, mina livsvisdomslärare och en del av de jag är idag.
Att jag inte kunde låta bli och ställa frågor, vräka ur mig påståenden som på ett sätt påpekade svagheter i olika montrars budskap. Varför? Även om det alltid var och förblev i positiv anda.
DIK consulten som tjatade på mig att försöka uppnå mina mål, vilka mål, skaffa mentor, å, hå, ååå.
Ja de du var en del av de jag kommer på nu. Spännande va?
Eftermässbloggrapport
Sitter nu 07.30 på en bänk utanför bokhandeln på Umeå universitet. Lustigt. Jag som brukar besöka en bokhandel minst ett par gånger i veckan bara för att suga i mig atmosfären känner inget direkt behov av det just nu. ;)
Idag har jag grammalektioner hela dagen. Behöver jag berätta att jag är så trött så att jag inte har någon annat mål med dagen än att få den att gå så fort att drömmen om att få lägga sig ner i min säng och låta ögonlocken få som de vill snart blir en verklighet.
På tal om drömmar.
Hur många montrar var det egentligen som sålde böcker och metoder som lovade mig lycka. Som lovade mig att jag skulle få som jag vill, då det gäller allt som är viktigt för mig. Ja, allt. Skriv ner dina drömmar i vår bok och de kommer att förverkligas. "Men jag vill träffa Sokrates. levande" Läs vår coachbok och ditt drömyrke komemer att bli verkligt snabbare än du anar. " Men i mina drömmar så är det inte yrken som är det viktiga" Var dig själv, du är ett lejon "Oj, de visste jag inte om, mjauu, oj förlåt jag skulel visst ryta"Alla som läser denna bok kommer att få sina drömmars mål uppfyllda "Men om vi är två som önskar oss samma sak som bara en kan få???" Gud kommer att frälsa dig ifall att... Budda, Mekka o gudar jag aldrig hör talas om. O å andra sidan, Vi kan avdöpa dig så... Bry dig om dig själv... On and on and on...
Jag och en poet, Roger Nilsson skämtade om att vi skulle skriva en bok och försvara looserns rätt, att få misslyckas, att få ha det eländigt, vara rädd för att de ska gå åt skogen. Äta onyttigt och drömma mardrömmar. Inte för att det är det vi önskar varken oss själva eller andra det, bara för det att det var så överdrivet många "allt blir bra löften" böcker.
Du skulle ha varit där. Du hade haft lika skoj som jag. Jag lovar. Bakom varje hylla fanns en ny bok att upptäcka, precis som det varje dag finns en ny vän att hjälpa. (Ooopsss, är jag likadan som de där positivgurna ibland, jo kanske(Kram))
Idag har jag grammalektioner hela dagen. Behöver jag berätta att jag är så trött så att jag inte har någon annat mål med dagen än att få den att gå så fort att drömmen om att få lägga sig ner i min säng och låta ögonlocken få som de vill snart blir en verklighet.
På tal om drömmar.
Hur många montrar var det egentligen som sålde böcker och metoder som lovade mig lycka. Som lovade mig att jag skulle få som jag vill, då det gäller allt som är viktigt för mig. Ja, allt. Skriv ner dina drömmar i vår bok och de kommer att förverkligas. "Men jag vill träffa Sokrates. levande" Läs vår coachbok och ditt drömyrke komemer att bli verkligt snabbare än du anar. " Men i mina drömmar så är det inte yrken som är det viktiga" Var dig själv, du är ett lejon "Oj, de visste jag inte om, mjauu, oj förlåt jag skulel visst ryta"Alla som läser denna bok kommer att få sina drömmars mål uppfyllda "Men om vi är två som önskar oss samma sak som bara en kan få???" Gud kommer att frälsa dig ifall att... Budda, Mekka o gudar jag aldrig hör talas om. O å andra sidan, Vi kan avdöpa dig så... Bry dig om dig själv... On and on and on...
Jag och en poet, Roger Nilsson skämtade om att vi skulle skriva en bok och försvara looserns rätt, att få misslyckas, att få ha det eländigt, vara rädd för att de ska gå åt skogen. Äta onyttigt och drömma mardrömmar. Inte för att det är det vi önskar varken oss själva eller andra det, bara för det att det var så överdrivet många "allt blir bra löften" böcker.
Du skulle ha varit där. Du hade haft lika skoj som jag. Jag lovar. Bakom varje hylla fanns en ny bok att upptäcka, precis som det varje dag finns en ny vän att hjälpa. (Ooopsss, är jag likadan som de där positivgurna ibland, jo kanske(Kram))
lördag 26 september 2009
Mässrapport 2
Ja nu har man snart sett alla kändisar som man trodde att man skulle ha fått se. Mina ögon är suddiga. Ja nu har man pratat sig varm för sin bok till snart alla möjliga, min röst är hes. Ja nu har jag gått omkring så mycket att ingen stegräknare skulle räcka till, mina höftkulor äro nötta.
Detta är på ett sätt det mest märkvärdiga jag varit med om i mitt liv, samtidigt är det på ett sätt en besvikelse. Så är det egentligen med allt jag sysslat med i mitt liv. Då jag höll på med politk och träfffade statchefer från olika länder blev politiker inte så märkvärdiga. Trav, travksuskar. Fiske, fiskelegender. journalist, toppreportrar. Flilosof, klokaste filosoferna. Å nu då författare. På något sätt så krymper beundran för sådana som gör de jag lyckats åstakomma. Fel? Jo, kanske. Men det har väl med sin egen självbild att göra, eller? Jag kan väl inte ha gjort nått bra? Eller hur mina gamla så kallade kamrater?
Ja DU är ju förstås alltid bäst och mest beundrad av mig då förstås, det kommer aldrig att förändras.
Bredvid vår monter står en monter som säljer en bok om kontakter med KGB på ena sidan och på andra sidan gör de reklam för ett buddistmagasin. Varför jag nu berättar de. det vet jag inte. Men så är det iaf.
Å jag har spilt mat på min vita skjorta. Och försökt torka den med en svart servett, jättesvartsmart.
Ses
Detta är på ett sätt det mest märkvärdiga jag varit med om i mitt liv, samtidigt är det på ett sätt en besvikelse. Så är det egentligen med allt jag sysslat med i mitt liv. Då jag höll på med politk och träfffade statchefer från olika länder blev politiker inte så märkvärdiga. Trav, travksuskar. Fiske, fiskelegender. journalist, toppreportrar. Flilosof, klokaste filosoferna. Å nu då författare. På något sätt så krymper beundran för sådana som gör de jag lyckats åstakomma. Fel? Jo, kanske. Men det har väl med sin egen självbild att göra, eller? Jag kan väl inte ha gjort nått bra? Eller hur mina gamla så kallade kamrater?
Ja DU är ju förstås alltid bäst och mest beundrad av mig då förstås, det kommer aldrig att förändras.
Bredvid vår monter står en monter som säljer en bok om kontakter med KGB på ena sidan och på andra sidan gör de reklam för ett buddistmagasin. Varför jag nu berättar de. det vet jag inte. Men så är det iaf.
Å jag har spilt mat på min vita skjorta. Och försökt torka den med en svart servett, jättesvartsmart.
Ses
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)