Meta, meta, meta, fetmeta på alla sätt.

Lets talk säger:
Oj, Jag trodde att jag redan publicerat det här chattet.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Jaså!
Lets talk säger:
Jag måste ha glömt bort att göra det. Men jag gör det nu istället.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
JASÅ!
Lets talk säger:
Så jag börjar med att skriva, Hej Angiel!
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Mhhhh, …Hej Lars!
Lets talk säger:
Vet inte riktigt vad jag skall säga
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Nähä
Lets talk säger:
… eller, jag vet, men för att kunna förklara vad jag vill säga så måste man ju vara en författare.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Men Lars, du är ju författare nu.
[Lets talk säger:
Det är sant. Men jag skulle behöva vara mycket bättre. Typ som Michelangelo var att måla, du vet han porträtterade Mona-Lisa.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Oj!
Lets talk säger:
Jo.

Drar in andan och skall börja skriva. Drar in andan igen och skall börja skriva. Andas ut luften i en suck. Låter de fingrar som jag hade kvar på tangenterna spela samma korta sång igen.

Lets talk säger:
Jo.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Du är fåordig
Lets talk säger:
Det stod i mitt horoskop den dagen jag skrev det här att jag skulle tänka efter innan jag pratade, att jag inte skulle låta mig bli upprörd.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
… Inte brukar väl jag uppröra dig.
Lets talk säger:
Inte…

Tittar ut genom bussfönstret, ut på den frusna vintervägen. Hörde en fågel på väg till bussen imorse. Kan inte påminna mig att jag hört just den melodin sjungas förut. Kanske är det någon ny flyttfågel som kommit från ett främmande land. En art som aldrig varit här förut. Hoppas fågeln inte äter blomflugor, äter upp min Ockal.

Lets talk säger:
...Nej, kanske inte upprörd, inte så. Men rädd.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Du publicerade vårt chatt i din bok
Lets talk säger:
Nu är jag verkligen rädd
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Det tycker jag du skall vara
Lets talk säger:
Ja, så är det väl. Men jag är rädd på ett annat ”rädd” sätt nu.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Hur då? menar du
Lets talk säger:
…Michelangelo, jag behöver dig igen
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Jaså du tror att den gubbstruten kan rädda dig. Han är DÖD Lars.
Lets talk säger:
He, he
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Ja inte hittar då jag något att skratta åt. Kom loss nu, vad vill du?
Lets talk säger:
De var ett räddskratt, inte ett ”jag tycker detta är skoj skratt”
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Jag skrev, VAD VILL DU?
Lets talk säger:
I boken skrev du ju åt mig att man ska berätta
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Jo Lars, jag har läst det.
Lets talk säger:
Jaså du har läst boken iaf. Fast du hade så mycket annat, som var såååååå mycket viktigare att göra.
Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
De kommer aldrig att få höra mig säga till dig att jag läst boken.
Lets talk säger:
Så du har det?
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Nä, jag slängde den direkt ner i en papperskorg.
Lets talk säger:
Jag misstänkte det.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Nå Lars vad var det du ville?

Bussen saktar in vid en busshållsplats och plockar upp några ungdomar, då bussen stannar så skrämmer den upp en flock fåglar från ängen bakom busshållssplatsen. De flyger omkring huller om buller, men bara en liten stund innan de samlas och flyger emot skogen.

Lets talk säger:
I boken skrev du ju åt mig att man ska berätta
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
De har du redan skrivit i det här chattet Lars, använder du kopieringstangenten då du chattar?
Lets talk säger:
Jo, hur kunde du räkna ut det?
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Pucko, det får du gissa sen, Fortsätt nu.
Lets talk säger:
Förut var jag rädd för att jag aldrig skulle få chansen att berätta, o erkänna att det var jag som var Lars. Få förklara att jag skrev så bara för att jag bryr mig, blev orolig. Och att det jag sen sa berode på att jag blev sårad, var panikrädd.

Bussen kör just förbi platsen där jag körde in i en bil bakifrån förra vintern, samma dag som Angiel skrivit att jag bara var Lars, inget mer. Men nu... ja det är kanske dags att jag greppar tag i ratten igen?

Lets talk säger:
O, nu är jag rädd för att berätta. Men de är mindre ”rädd” än vad jag var för att inte få chansen att erkänna.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Du är lite väl smart ibland Lars. Lite väl…

Darrar, fryser.

[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Nog förstår jag att du just erkänt att du var Lars nu, att du är Lars och att du alltid kommer att vara Lars. Du skriver på detta sätt bara för att jag inte med säkerhet skall kunna påstå att du sagt så sen.
Lets talk säger:
”Rädd”
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
”Arg”

Hennes profilbild på MSN byts ut mot tjejen med samurajsvärd, precis som jag lät den göra i min bok ”Släpp mig fri” ibland.

[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Varför Lars?
Lets talk säger:
Det är inte alla som berättar om deras samtal med sin ängel.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Nä, Lars. Och framför allt inte offentligt. För då tror ju alla att man är tokig, Iaf säger de så för att dölja att de pratar med sina egna.
Lets talk säger:
Tror du det? Så det är inte bara jag som är tokig?
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
De vet jag inget om. Men jag vet att du är tokig, HELTOKIG.
Lets talk säger:
Förlåt
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Vet inte
Lets talk säger:
Men är du inte glad att jag gjorde dig till hjälten i boken?
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Hmmm…
Lets talk säger:
Det är ju du som fick övertyga Lars i boken om att det är bästa att berätta.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Hmmm… Lars, kanske… Kanske är det så att de är bäst. Men alltid? Har du inte läst din egen blogg? I det där inslaget om klubben i källaren. Då var det väl inte bästa att berätta för magistern?
Lets talk säger:
Nä, de är klart, Hade Herman inte sagt nå så…
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
SÅ…
Lets talk säger:
… du menar…
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Det är ju du som är filosofen här, han som brukar säga att man bör använda sig av ”bör” istället för ”ska”, inte påstå ”att så här är det” utan säga typ att ”jag upplever det som att…” eller nå liknande…
Lets talk säger:
Förlåt Angiel, jag ska inte använda mig av våra samtal i någon mer skrift igen.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Alltså Lars, nu skrev du “ska“ igen
Lets talk säger:
Rofl
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Jo rulla dig efter golvet du, det kanske får någon av dina hjärnceller att hamna på rätt plats igen.
Lets talk säger:
Tror du det?
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Nej … men det är det bara jag som vet. De andra tror nog att du är så smart så, så smart. T.ex. att vårt chatt bara är påhittade, att du aldrig pratar med någon ”Angiel”
Lets talk säger:
Ja då ”bör” väl vi låta dem tro att jag inte har någon egen ängel att prata med då ;) Så alltså bör jag publicera detta chatt och förneka i det att vi chattar.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Åhhhh… Giv mig mod och styrka
Lets talk säger:
Se hit alla som läser det här, jag och Angiel chattar inte.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Måste gå, hejdå!
Lets talk säger:
Men varför måste du alltid sluta då vi kommer fram till något som leder vidare?
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Är det inte den rollen som du gav mig i boken?
Lets talk säger:
Va? jo. Men jag mår så dåligt då du försvinner, jag är rädd för att jag aldrig skall få prata med dig igen. Och jag är hela tiden orolig för att vi är ovänner då. Vet inte om jag orkar med den oron en gång till.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Är vi ovänner nu?
Lets talk säger:
Nä…
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Då så. Får jag gå nu?
Lets talk säger:
Helst inte, vill alltid ha dig här, med mig.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Jag vet. G2G
Lets talk säger:
”vink, vink” Men jag skriver också, VI SES!
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Det där ”VI SES” ser misstänkt likt ett ”ska”
Lets talk säger:
Alla regler var ju bara ”bör” regler, så… o vissa ”ska” bör kanske inte undvikas.
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Okej då, jag ger mig, vi hörs, eller ses som du skrev. =)
[Angiel]-[ Oceans have waves] säger:
Kanske ;)

Angiels MSN status blir precis som i boken grå innan jag hinner förstå. Bussen svänger in mot Umeå universitet och jag får lov att kliva av, va, av, va, eller vad de nu var jag skulle göra nu, jag menar borde göra.

Om då

Som nyanserna i mitt minne, i mitt sinne, om hur vi var.
Var det enklare då, eller har tiden helt enkelt stökat om i våra förråd?
Vi väljer ofta att glömma
Det är skratten vi vill minnas.
Det som var vackert då är vackrare nu.
och det är så vi vill minnas att vi var, där vi var…

It all makes perfect sense,

But that something make perfect sense is actually a wish.

...

En enkel bara så här,
en,
det är jag.

… orsakad från tidernas första soluppgång,
utan undantag, utan en saga, utan någon annan väg att välja.

Hej
Vinka till mig.

… undrar om den sista solnedgången.

Till mina skrivna rader,
som inte funnit stigen ur den ensliga skogen,
som inte hittat solstrålarna som belyser,
som inte lockat fram näktergalens vägbeskrivande sång.

Till de bokstäverna
som dolt toner i mörka moln för änglarnas klarsjungande kör,
som i stormande vindar diktats för att skymma de oföddas vagga,
som knycklat ihop rosenbuketterna i ett trångt fångeshus.

Till mina oskrivna ord,
som skall finnas i källan som ännu inte byt vinterdräkten
som inte vågat formulera sig öppet inför själarnas spegel
som ibland smygtittar lite nervöst in i hovets paviljong.

Jag är ett litet spam som inte vill nå annat än att du skall läsa mig,
behålla mig.
Och jag kan inget annat göra än att sändas till dig,
reta dig.
Värde får jag först när du inte längre slänger bort mig,
kramar mig.
Så snälla glöm din papperskorg, ge mig istället din omsorg.

Funderar på om jag skall elda upp din dagbok i en skål,
eller om jag skall publicera raderna i en allt för kort bok.
Men helst vill jag att du i framtiden ska skriva fler dagböcker
om vad vi två gör tillsammans då.

Tänker på dig när stjärnorna blinkar blygt om natten,
drömmer om att även du tänker på mig någon gång iaf och ler.
Och skulle vi under ett kort ögonblick tänka på varandra samtidigt,
ja då tror jag på att vårängens dagg blänker av hopp i gryningen.

Rösta för något

Då du röstar, rösta inte emot något. Rösta för något.
Om du röstar på de rödgröna rösta inte på dem för att du tycker att de blåas politik är så hemsk, utan för att du ser möjligheter med oppositionens politik. Rösta inte heller på regeringspartierna för att du är rädd för socialism eller miljökämpar, utan rösta på regeringen för att du vill ha de liberala eller konservativa lösningar som regeringspartierna förespråkar.
Rösta inte emot någon pariledare eller politiker utan rösta för det partiet som du anser ha bäst politik.
Rösta inte heller på ett parti därför att du tror att dess politik ger mest fördelar till just dig, utan rösta på ett parti för att du bedömer att dess politik gynnar flertalet, så stor del som möjligt av vårt land, hela världen, och det som du tror blir bäst i framtiden.
Rösta inte på de som satsar mest på ungdomar för att du är ungdom. Rösta inte på de som har bästa barnfamiljepolitik för att du är en del av en familj. Rösta inte på de som gynnar en landsända mest för att du bor där. Rösta inte på de som ger pensionärerna mest pension för att du är pensionär.
Rösta på det parti som du bedömer att det har den politik som bryr sig om så många som möjligt utan att trampa på några.
Rösta Inte emot något, mot några eller för att du är rädd. Rösta för möjligheter, för något, för att du vill väl.

Intellektuella utmaningar.

En av de fördomar som finns är att de som är duktig på matematik eller teknik är intelligenta. Utan att påstå att det är fel vill jag här granska den intellektuella utmaningen som de områdena är.

Då vi lär oss att räkna upptäcker vi snart att matematiken har definitiva lösningar på problem. 1+1=2. Så är det med de flesta matematiska problem, de har lösningar. En del av lösningarna är så avancerade att de kräver hög intelligens och förmågan att hålla ihop avancerade kombinationer för att lösa dem.

Teknik påminner om matematik då en tekniker skall räkna ut hur någon skall göra för att tillverka något. T.ex. en altan som jag själv byggt ett par gånger, vilket naturligtvis gav mig tillfredställelse då jag var klar. Det går att påstå att teknikerna kan finna lösningar på de flesta problem de ställs inför. Den stora skillnaden gentemot matematiken är att det ofta finns flera alternativa lösningar på problemet. En altan kan byggas på olika sätt.

Men eftersom båda två av dessa vetenskaper har lösningar så är frågan om de verkligen är tillräckligt intellektuellt utmanande. Om vi har ett problem och kan lösa det så är ju allt slut sedan. Skulle det inte vara mer intellektuellt utmanade att istället syssla med något som det tillsynes inte finns några lösningar på även om det verkar vara så att det är fallet att det är så?

Ta problemet med fri vilja, de flesta tror att vi har fri vilja, några inte. Däremot har ingen ännu kunnat bevisa att vi har det eller att vi inte har det. Och frågan är om någon någonsin kommer att kunna det. Att då försöka hitta vägar för att bättre förstå detta problem, är inte det mer intellektuellt utmanande än att sysselsätta sig med ett problem som har en lösning? Och att dessutom försöka hitta bättre bevis för något som vår logik eller intuition säger att det inte är sant är inte det en ännu större utmaning? Ex många av trosfrågorna. Finns Gud? Får verkligen ett medium kontakt med de döda? Är verkligheten en illusion? För mig känns det som om att det t.ex. är ologiskt att det kan ske något utan någon som helts orsak, att då försöka hitta hållbara teorier som hävdar att det är möjlighet att det kan ske, är inte det en verklig utmaning?

Än en gång så vill jag inte hävda att det inte krävs intelligens för att hålla på med matematik eller teknik, tvärtom. Men jag ställer mig frågan om dessa områden verkligen är så utmanande att det kan bli tillräckligt stimulerande att syssla med dem då det finns lösningar på problemet?