DANSA

Har länge känt att mitt inre behov av att röra mig trycker på. Men då inte av hälsonödvändighet (vilket iofs också är behövligt). Men för att jag tycker de är roligt (Roligt, ni vet de där ordet som definerar något som vi alla vill, men som är lite skamligt att prata om då vi träffar folk, då måste vi berätta om allt jobb vi gör, om allt som är tråkigt)
Har faktiskt dansat några gånger i vinter, senast Rock a billy på Rotan i lördags, Gud vad jag tycker de är skoj. Så kanske är det de jag ska börja med? Men problemet är att det verkar finnas få dansföreningar eller annat som har fri dans, alltså att man får ge järnet, föja sin feeling o sitt hjärta. Istället så ska man inordna sig i en två tre (eller en, två, en två tre,) regler eller nå sånt. O så ska man dansa pardans. Det är inte så att jag har något emot pardans eller regeldans, men jag har så mycket fri energi som vill ut. Så många höga sparkar som måste få träffa taket.
Så frågan är, vad ska jag göra?
Alla partyn o tillställningar är de ju fest på(inget emot de heller, men endå), friskvårds o dem har ju exakta regler hela tiden. Gör si o så (inget emot de heller, men det är inte heller de jag är ute efter).
O dansföreningarna verkar råfixerade på pardans med regler (inge emot...)
Vad ska jag göra?
Var ska jag dansa?
På tak eller i regnet.
Vill bara påpeka att Fred Astaire är den bästa dansaren jag sett ännu. Hans feeling i glidstegen, o my God.
Lindy Hop, är ganska skoj, men de kräver ju inte bara en partner, o regler utan även akrobatik, o de sista är nog ganska kört för min del. Eller? Boogie woogie, har jag inte riktigt grepp på vad de är. De är ju all form av fri dans jag lever upp i.

What shall i do?

Han tog av sig sin kavaj (nää, vaför de, jag gillar kavajer) sparka av sig sina skor (måste komma ihåg att inte ta de håliga sockarna då)o sa min sköna får jag lov (hur kan den gubben vara så oblyg?)

Kom ihåg att det är då ni har som roligast ni ska gå hem.

Såg igår filmen Vid din Sida med Julia Roberts och Susan Sarandon
Kortfattat. Susans man bli kär i den unga Julias roll och byter partner. De blir ju naturligtvis konflikfyllt men i slutet av filmen då Susans roll är på väg att dö så blir Susan o Roberts vänner. Har sett filmen förut o grät då o.
Men vad som jag inte tänkt på tidigare är att trots att det finns flera i princip omöjliga bråk o konflikter så pratar aldrig någon i munnen på varandra. Och dessutom så säger alla de rätta jämnt, lyckas förmedla exakt hur det känns, o få de andra att förstå. Trots att de olika rollerna har hur känslomässigt ont som helst så säger de hur välbalanserade saker som helst, o de andra inser sina misstag o de blir mer o mer vänner.

Skitvacker film. Men den känns egentligen som mer orealistisk än Avatar o liknande filmer.
För i verkligheten så pratar folk i munnen på varandra. Om de bestämt sig för att någon är på något speciellt sätt så bara dömer de utan att tänka efter på vad som kan ligga bakom. Om någon de misstror säger nå snällt, då är de falska eller inställsamma. Om någon försöker göra nå snällt eller säger nå så där rätt som i filmen, jag då fattar de andra inte ett dugg. Många tror att ifall de har rätt så ger det dem rätten att göra andra illa. O att konflikter ska sluta med att några blir mer vänner, ja kanske till o med riktiga vänner är så ovanligt att jag inte kan påminna mig om något sådant.

Ja det kanske är därför att sådana här filmer berör så kraftigt, att kärlek, vänskap, medmänsklighet, att bry sig och sunt förnuft får segra. Det är ju de vi alla vill men som verkligheten, naturligtvis i princip helt orsakat av våra handlingar så går nästan allt åt andra håller.

Så leve att filmer som faktiskt är riktigt orealistiska får finnas, för att värma de tårar som rinner från våra kinder.

Den 23 feb

Vet inte om jag ids att be om förlåtelse för att jag inte skriver här varje dag. För att jag inte rapporterar allt som händer i mitt liv. Det skulle bli typ en hel roman varje dag, dock i helt olika genrer. Genrer, vilket dumt ord, ids inte leta reda på stavningen, om jag stavar rätt, fast jag är litteraturvetare o borde vara expert på dem alla.

Inatt drömde jag att min son Andre blev sjuk på en ö borta på Fillippinerna, de var en skitkonstig sjukdom som typ näsatan ingen får, Här i Sverige så fanns ingen som kunde bota honom. Möjligtvis någon läkare i Sovjet. Jag var helt plötsligt där min son var, alltså på Fillippinerna, de är bra med drömmar för då kan man färdas dit man vill i drömmen utan onödigt långa resor (även i dagdrömmar, bra va?).
Då så låg jag i en säng. Min Son stod helt plötsligt upp men föll dubbelvikt över mitt bröst. låg på mig. Jag trycktes fast i sängen. Andre är snäll o frågade om de går bra, o jag svarar ja fast jag nästan kvävdes, men samtidigt så känns det gott att jag kan ge honom den tryggheten.
I en scen en stund senare så får jag ett grönt papper från en läkare på vilket de står. " I drömmar betyder öar död" Jag blev skitarg, hur kan någon läkare ge ett sådant papper till en orolig föräldrar.
Då jag vaknat slog jag upp vad ö symboliserar. Det betyder enligt drömböcker. Kommande ensamhet och/eller isolering. O död betyder faktsikt en ny start i drömmar. JA HUR SJUTTON SKA MAN TOLKA DET. Blää, ibland blir jag arg på mina drömmar, både de jag har under natten o under dagen.

Ibland då man vill vara snäll o hjälpa någon som ber en om hjälp så lyckas man inte. Lyckas inte få den man hjälper att förstå vad man menar. Men man får väl försöka vara glad för att man försöker vara snäll, o hoppas att de är uppskattat.

http://www.youtube.com/watch?v=XBHj8ko_rfI&feature=related

Det är länken till en Lena PH video, jag tycker hon har gjort många bra låtar genom åren, att hon har en bra röst. Många är irriterade på hennes kaxiga attityd, jag tycker att hon verkar ha självdistans, det är svårt att driva med sig själv. Andra är irriterad på hennes sexuellt utmanande scenframtrådande, t.ex. i helgen som var på Melodifestivalen, men det gör väl inte hennes musik o röst sämre? O även om ovanstående låt kanske är banal typ den jag nedan länkat, så finns där något som känns. Så snälla låt mig gilla dem.

http://www.youtube.com/watch?v=iqD5KEWa3_g

I helgen blir det Rockabilly i Skelleftehamn. Hoppas att de ska bli skoj, men är av någon anledning rädd för att jag ska få stryk. Tänk att barndomens spöken ska måsta stanna kvar, det finns väl tillräckligt med spöken i vuxen ålder. Snälla Terry Evans hjälp mig att fördriva dem.Ta inte min mössa!

Studiehandledningen till min bok "Släpp mig fri" är nästan klar, jag är klar o Sivert på faunförlag har gjort världens finaste omslag. Även då det gäller diktboken Ögonblick så är den nära klar, Jag är helt klar med allt jag skall göra, dikta o så. Mina fantastiska kollegor är nästan klara o.

Avslutande skrivkursen i Berättande skrivande jag varit ledare för igår. Gruppen har varit fantastiska, både deras texter o personligheter har berikat mit liv yttligare.

Döda poeters sällskap- och levande som jag är mötesansvarig för är också suveränt, att de finns så många fantastiska poeter i vår stad är otroligt.

Kursen i Socialt entrepenörskap som jag går är full av många fantastiska människor från hela vår jord som ger mig så många nya fina insikter, delar mes sig så mycket livsvisdom. Min affärside är solklar, förutom då mig själv.
Imorgon tar vi an marknadsföringen, o ja snart är det dags för berättarfestivalen. Undrar om jag ska gå på opera snart eller om jag ska åka till amerika, leta reda på en grotta, leva på en kaka. Ja jag är nykter.

Teatergruppen jag är med i, Desperados har fått några nya spelningar o i morgon ska vi träffas o skriva en liten förlägning av pjäsen.

Köpt om symboler, hoppar på där det är minst risk att slå sig, ja var är det? Vad är det du vill? Jag ska nog klättra så akta er, för jag ska vara äckligt snäll, vänta bara.

Längsta drömmen

Inatt så drömde jag kanske den längsta och mest komplicerade dröm jag någonsin drömt. Jag törs inte påbörja nerskrivandet av den nu, inte pågrund att ens någon tanke jag hade i drömmen borde hållas hemligt, eller att det på något sätt är något i handlingen som är olämpligt att berätta.

Grejen är dock att drömmen var så lång, och så komplicerad. Skulle jag skriva ner den i filmmanusform så skulle Sagan om Ringen trilogin bli en kortfilm i jämförelse. Fantasiinslagen, äventyrsromantiken och dessutom logiken i stora delar av handlingen är så här i efterhand häpnadsveckande. Min hjärna alltså (skakar lite på huvudet för att väcka hjärnbalken)
Faktum är att jag tror att drömmen faktiskt skulle passa bra att skriva en bok om, att göra en film. Skulle filmtekniken klara av att framställa den så skulle det kunna bli en flimupplevelse som skulle kunna upplevas som mer visuellt makalöst än Avatar.

Men förmodligen så kommer jag att glömma tillräckligt mycket av drömmen innan jag är klar, eller innan jag ens har tid att slå mig ner och påbörja nedskrivandet. Därför kommer jag förmodligen att jag ge en allt för felaktig beskrivning av äventyret.
Vad jag undrar så här i efterhand, vilket budskap skulle jag påstå att handlingen, slutet o.s.v. har? För faktum är att jag inte riktigt förstår det själv, ännu, eller förmodligen aldrig kommer att göra.
Till skillnad från de jag drömmer om i vaket tillstånd så kommer jag att glömma mer och mer. Frågan är, vilken av drömmarna är mest orealistisk? De jag drömde inatt eller det jag alltid drömmer om?

Det är viktigt att ständigt påminna sig om att:
Det vi vet, tror vi att vi vet. Vi vet inte, att vi vet det.

Problemet med uttrycket ”Lev i nuet”

Problemet med uttrycket ”Lev i nuet” är att det antyder att man inte skall tänka tillbaka eller planera för framtiden. Idén bakom uttrycket ”Lev i nuet” är att ifall man bara tänker bakåt eller rusar framåt så kanske man missar att leva just nu, inte ser blommorna i diket på sidan om den väg man färdas efter. Du bör inte må dåligt över det som hänt, och inte heller oro dig för morgondagen är också en del av ”Lev i nuet” tanken. Inte fångas av de förflutnas spöken eller leva i ständigt fasa på grund av de monster som kan dyka upp i framtiden.

”Lev i nuet” uttrycket kan dock tolkas som att man inte bör njuta av fina minnen eller gå omkring och längta efter att det man drömmer om skall ske, åtminstone inte till den grad att fångas av drömmarna eller att vi missar nuet. Uttrycket applicerar att man bara skall leva här och nu. Denna del av tesen kan ifrågasättas i situationer där nuet är fruktansvärt, och fina minnen eller hopfulla drömmar kan hålla vårt mod uppe. I svåra stunder kan tanken på det vackra som skett eller det underbara som kan komma att ske vara det som gör att vi överlever.

Faktum är att var vi är nu är orsakat av om inte allt utan åtminstone väldigt mycket av det som tidigare skett, och att det vi gör nu påverkas av vad vi förväntar oss att det skall ske. De förflutna, nuet och framtiden verkar inte bara vara sammanlänkat utan till och med så samkopplat att det är svårt att särskilja dem.
Så därför bör uttrycket ”Lev i nuet” modifieras så att det passar bättre in. Kanske:

Lev medvetet.

”Lev medvetet” är ett förslag utifrån Carpe Diem tanken (fånga dagen). För även om allt är påverkat av de förflutna och morgondagen påverkas av det vi gör idag så är det så att ifall vi skall kunna säga att vi har levat under våra liv så bör vi försöka leva medvetet under varje del av vårt liv, Carpe Diem. Är vi medvetna i det vi gör, är våra tankar medvetna, oavsett om de handlar om de som skett, är reflektioner på de som sker nu, eller om vi funderar på framtiden, ja då är chansen större att vi upplever livet under större del av vår tid här.

Tomten måste nog koka mera brygd.

I en bok bor en tomte. Han har precis lagt en fjäderpenna i en oskriven luntas första uppslag. Den slitna fåtöljen han sitter i är placerad i rummet längst nere. Längst nere i ett rum som han skapade då han slappnade av, då han tillät att hans önskningar fick dansa. Det är ett par slitna trappsteg upp till dörren som leder ut på vättarnas stig. På andra sidan rummet finns det en till trappa, en trappa som snurrar runt på insidan av boken, slingrar sig ända upp till toppgrenarnas toppskott. Ett par varv upp efter trappan finns ett litet rum i en kupa ut emot ängen, ett litet rum med en säng. Det lilla rummet har fönster vägg, har ett fönster till tak. I tomtens dröm så ligger han där i den mjuka sängen på natten och tittar upp på den stjärnklara himlen, finner frid, får kraft av stjärnornas energi.
Tomten tänkte skriva ner det han måste göra i sin bok, det fast tomten egentligen vill tillåta sin fantasi att leka på sidorna som han bläddrar fram.
Nu händer inget.
Tomten vilar sina fötter på fotkudden. Han viftar sina tår inne i de tjocka rödflammiga sockarna, tårna trivs bra i närheten av den öppna spisen. Stortån ömmar lite pågrund av att tomten sparkat in den i den lätt brunbrända murstocken då han med foten puttade in en vedklapp i brasan, en av de stockarna som inte landade där han tänkt då han försökte kasta in dem i elden. Tomten funderar på om han ska ta av sig sina tjocka strumpor, fotsulan behöver luft, tårna att få viftas fritt. Frågan är om tomten vågar låta, vågar tillåta tårna att värmas av elden han skapat. Att nakenheten får sjunga för gnistor som kan spridas.
Den tår som vilar i en av rynkorna på tomtens kind är kvar, har inte torkat bort sedan han insåg att ingen annan önskar att han får som han vill. Att alla vill att han bara ska ge dem de klappar som de själva vill ha, att de han önskar inte passar in. Är tomten falsk som inte berättar? som bara gör som alla andra önskar?
Tomten sätter sig upp, drar sina fingrar igenom sitt lockiga skägg. Funderar på hur andra skulle reagera om han rakar sig. Eller om han tog av sig sin mössa. Eller tog på sig svarta dansskor.
Han reser sig och går fram till den lilla järnspisen som finns under den första halvmånen av trappan uppåt emot gudarnas boning. Tomten plockar fram en mugg ur det lilla köksskåpet och fyller den med brygden som du gav honom örterna till, det är en trolldryck som inte bara lindrar, den värmer. Tomten går tillbaka till sin skogsgröna fåtölj och sätter sig ner. Han lyfter upp boken från det lilla fårade ekbordet och lägger ner verket i sitt breda knä. Tomten lägger undan fjäderpennan, stoppar ner pennspetsen i bläckhornet. Han tömmer brygden sakta men säkert ner i boken. Allt sugs upp, ja faktiskt inte en enda droppe rinner ut, strilar neråt för att landa på golvet, för att sippra ner emellan springorna i golvplanket och strila nedåt efter bokens rotsystem. Inte en skvätt av denna vätska dras denna gång ner i rötternas källa för att sugas upp av jorden vars näring en gång gav boken kraften att tränga igenom ytan, att växa, att blomstra och bre ut sig emot himlens vita moln. Gav boken chansen att växa upp på älvornas gröna kulle där den snart kan beundras av alla invånare i sagans skog.

Syftet med en blogg, syftet med min facebook status.
Att göra reklam för en själv?
Att underhålla?
Att påverka?
Att berätta?
Att säga?
Att be?

Hur definera syfte? hur definera syfte utan att veta motivationen bakom?
hur definera motivation? hur definera motivation utan att veta alla orsaker?

Lyssnar just nu på, hoppas just nu på.

Hoppas

Hoppas, är inte det något ungt i dagens samhälle?
Blir så glad då pappa har planer, inte då han vet hur det är. Då han utvecklas, lyssnar, tycker om mig.

...samma skillnad som då
Bryr mig inte om skillnaden, utan möjligheten.
Eller skillnaden är en möjlighet den Å.
Å är en utveckling.

Lyssnar just nu på, väntar just nu på.

En tomte är lik sj, ja också lik kärlek, eller ny skriven schlager. Eller en bakåtvänd baksida av månen- kompisarna gillar att dansa, jag bjöd upp, men inte till dans. Till de som livet ska ge. Fast egentligen kunde jag bara dansa, kunde alltså, ville alltså, alltså e

Är att bli gammal att inte vilja?

Jag lyssnar just nu på