måndag 20 augusti 2012

Nu är pausen över, inta era platser!

Nu är pausen över, inte era platser! 
Det är dags för den andra akten.
Den sista akten som alltid bara har ett slut.
Vet inte hur lång akten blir, men jag hoppas att ingen av oss som är med hamnar på ett varmt ställe efteråt såsom Don Giovanni.
Vi kan väl våra repliker?
Det är klart vi kan men vi är inte medvetna om hur de lyder och vad de kommer att resultera i, och det är väl det som gör resten av operan spännande att få uppleva. 
Vad jag däremot hoppas på är att akten blir lika vacker såsom musiken i akt 2 av just Don Giovanni. 
O som jag ser det är det enda sättet att uppnå det genom att vi alla ger och visar ALLA våra medspelare carness, kindness, respect, and Love.

fredag 10 augusti 2012

Släpp kärleken fri, släpp dagen fri och släpp livet fritt

Släpp dagen fri.
Carpe diem alltså. Det är nog bara vi människor som tror att vi kan fånga tid (förmodligen är det fotograferingen som lurat oss att tro det). Till råka på allt tror vi att vi kan äga dagen. Som världens första tidsaktivist säger jag därför nu. Ge dagen en chans att i frihet bli det som den själv vill. Så:
Släpp dagen fri

Släpp kärleken fri
Missförstå mig inte nu. Jag menar inte att vi ska ha fri sex eller något sådant då jag skriver det. Detta handlar inte om det. Utan enbart om det vackraste jag vet, kärlek.

För det är de samma som med dagen. Vi människor försöker ju fånga kärleken, den vi älskar, eller någon att älska. Och sedan, förmodligen pågrund av egen osäkerhet och rädsla över att förlora den så försöker vi binda den till oss. Historien är full av tvångsgiftermål, ja giftermålet var till inte allt för länge sedan ett ägandeöverförande av kvinnan från fadern till en ny man.

Men är vi verkligen så bra på att släppa kärleken fri nuförtiden? Många söker någon att bli kär i, eller att bli ihop med.
Det är tyvärr långt ifrån alla som blir/är ihop med någon de är kär på riktigt i, varför? Många gånger av osäkerhet i olika former, på sig själv, att just de kan hittar någon o.s.v.
Hittar de någon som verkar vilja vara med dem (eller är ett kap), slår de till för att de tror av en eller annan anledning att de inte kan få någon alls egentligen, o då speciellt inte den stora kärleken om de finner den, o många tvivlar till o med på att den finns.

Dessutom gör många allt för att knyta fast den de blivit ihop med. Ja till o med lagarna försöker det. De ska vara så krångligt som möjligt att skilja sig, även om det idag historiskt sätt inte är värst, men peppar, peppar ta i trä… Många människor o politiker tycker att det ska bli värre, att det är för lätt att följa sitt hjärta.
Hur många barn skaffas inte för att paret har kris o behöver något gemensamt att tänka på (vilket inte barnet ska straffas för, de har  samma rätt att leva som andra, men borde få chansen att leva i ett hem som är baserad på kärlek), de skaffar barn för att de tror att det binder fast dem obönhörligt. Det samma är det ofta med hem, de köps ibland för att binda samman. Så är det ofta också i par där en älskar men den andre inte. Den som älskar, eller av annan anledning inte vill tappa greppet om den de älskar (oftast osäkerhet på sig själv) vill skaffa barn eller hus för att den medvetet eller omedvetet vet om att de binder fast den andre. Den som inte älskar (medvetet eller omedvetet) och som egentligen vill bort, vill det för att den har så dåligt samvete för att den inte älskar, vill inte såra, vill inte lämna för det är ju så fel i så mångas ögon, ja faktiskt omoraliskt o dåligt. Man är misslyckad. De låter sig bindas samman med någon de inte älskar med hoppet om att de då kommer att finna eller finna tillbaka kärleken till i sin partner. Eller för att de ser bra ut i andras ögon, att ha ett hem, partner o barn är ju att lyckas, de som inte har det ser många ner på, o därför är många så rädda för att inte ha ett sådant liv att de kan välja bort vad deras hjärta vill för att de ska se bra ut.

Har så många ex att delge. Men kort,
Ex.1. En person o bra vän sa till mig då vi satt o snackade en kväll o mitt ex. var med. Men hon var väl trevlig, inget fel på, varför blir ni inte ihop igen? Nå, det är inget fel på henne, tvärtom, hon är och har alltid varit fantastisk, men vi är inte kära i varandra, är därför nu bara vänner och känner båda att vi inte vill bygga ett förhållande på vänskap. Däremot önskar vi både att den andre ska få uppleva lycklig kärlek och skulle inte tveka att hjälpa till om vi på något sätt kunde.

Ex.2. En person fick ett erbjudande som gjorde personen jätteglad, såg fram emot. Det var något som kunde utveckla personen, ge personen en chans till en karriär den verkligen önskade. Nästa gång vi träffades var det inte samma entusiasm som glödde i ögonen. Förklaringen, jo dess partner tyckte inte att personen skulle göra det, ta chansen, att personen inte hade tid eftersom de och deras familj krävde sin tid. Jag har sett så många ex. på där en partner för att den är rädd att förlora den andre kvävt dess önskemål, med plikten emot familjen som vapen. Men i alla de fallen har resultatet blivit att de fått leva med en blomma som aldrig fullt ut blommade ut och fick visa hela sin glans. O i många fall så har de två en då lämnat varandra flera år sedan, nedbrutna, bittra och utan kraft kvar att blomma ut igen.

Så sluta tänka att du ska fånga kärleken, fånga någon, binda fast den. Nä, släpp istället kärleken fri och låt den få bli som den vill vara, låt den du älskar utvecklas åt de håll den vill. Då ska du se att den dagen du får kärlek så är den äkta o den finaste av de upplevelser du kan få i dit liv. Så nu är det dags alla kontrollfreaks:

Släpp kärleken fri.
Släpp dagen fri
Släpp livet fritt

torsdag 9 augusti 2012

Varför jag inte skulle välja att få ett minne av att jag är existentiallist eller agent om jag gick till Rekall center.

Ja vadå? En existentiallist är inte säker på om den är vaken, är en person i en dröm, typ Matrix, ja de extrema är inte ens säkra på om de existerar överhuvudtaget. Säger inte att de har fel, men tycker inte att det är relevant. Känns säkrast att alltid agera som att man existerar o är vaken.

Att vara agent innebär att man typ, spionerar, infiltrerar, kanske får lov att fly, gömmer sig, luras, slåss o kanske t.o.m. dödar. Kort sagt ett klart jobbigt o stressigt liv, o dessutom utför man ju onda handlingar.

Nä jag vill till skillnad från existentiallist vill jag bli mer säker på mig själv, slippa att vara rädd för att det ska bli fel, att jag inte duger o få slappna av i den tron. Tro på att jag existerar o ha tilltro till min förmåga. För idag vet jag vad jag vill till 100 % (upphöjt i en evighet). Men jag har ingen aning om hur jag ska förverkliga min vilja, och har inte heller någon tro på att jag har förmågan att skapa förutsättningarna för att min vilja ska förverkligas.

O jag vill inte som en agent utföra onda handlingar, om än i tron att det är för en god sak. Jag vill vara snäll, ja hellre äckligt snäll än att få rätt eller som jag vill genom en ond handling. Jag vill dessutom att så många som möjligt också försöker vara så snälla de bara förmår. O dessutom vill jag att folk ska försöka belöna de snälla för deras snällhet, så att de upplever det som lönsamt, istället för att utnyttja o straffa folk för att de är snälla, vilket kan lära snälla att det inte är lönsamt att vara snäll. Ja, det är inte svårt att räkna ut var den onda spiralen till slut kan komma att orsaka för elände för oss alla.

Så alltså, om jag gick till Rekall center skulle jag inplantera minnen av ett liv då vi är så snälla som det är möjligt med varandra, där jag är mer säker på mig själv och inte behöva vara rädd för att misslyckas. Där jag känner mig trygg i att de som är snälla emot mig verkligen är det, o inte några illasinnade agenter, eller att de bara vill utnyttja mig för att sedan snacka skit eller skratta åt mig bakom min rygg. Ett liv i vilket jag har förmågan att se till att de jag vill förverkligas. Och naturligtvis får uppleva att jag lyckas med att ordna så att det blir så.

Men jag skulle naturligtvis 100gånger hellre (upphöjt i en evig massa evigheter) vilja att det blev så på riktigt.

onsdag 1 augusti 2012

Om jag fick välja en enda superkraft


Spindelmannen kan hoppa mellan väggar
och spruta nät som kan fånga allt han vill

Stålmannen har alla krafter
och kan rädda hela världen

Fågel Fenix kan bränna upp allting
och ur askan födas om igen o igen

Jesus, Buddha och Allah kan frälsa
och giva de som tror på dem hopp

Gud skapade världsalltet
o kan ge oss alla evig frid

Om jag fick välja en enda superkraft
skulle jag välja den största av dem alla

Förmågan att göra dig kär i mig, välja mig
och att förmå dig att dela ditt liv med mig



tisdag 31 juli 2012

Alltså dumma John Blund

Alltså dumma John Blund. Det är sömnpulver som du ska strö i mina ögon. Inte en massa tankar och funderingar. Sådana där, hörde jag rätt? Tolkade jag det rätt? Varför säger den personen det? Den andre tror nå sånt? Den tredje fattar den inget alls? Eller tror att det handlar om något annat?  Eller vet den att det handlar om något som jag inte har en susning om?  Eller tror den att den vet, o vet fel? Inbillar jag mig bara? Eller hade det med nå helt annat o göra? Eller de andra har det med nå annat o göra? Är jag helt galen? Var det meningen att jag skulle ha agerat så? Korkbollen som inte fattar. OM, ja vadå i så fall, vad skulle ha skett? Positivt eller nå negativt? Vad kommer att ske framöver? Vad kan jag göra och bör göra, eller inget alls? Finns det ett hav av möjligheter? Travet? Ska jag boka en resa nu? Var? Eller ska jag skita i det? Göra inget? Inte ta någon semester alls i år? Eller ska jag kanske, nå annat? Mer dikter? Är det här en dikt? En dåres sätt att få ordning? Uppmärksamhet? Visst, allt är orsakat, jag vet. Men av vad och vad kommer det jag gör/icke gör i fortsättningen att orsaka? Vad kan de orsaka? Vilka stigar finns där att gå efter? Ska jag lägga upp dessa tankar i bloggen? På fejjan? Båda? Är det knäppt o ha så lång status? Att skriva på handatorn i mörkret då man inte kan sova? Kommer just du att läsa det här om jag publicerar det på min blogg? På fejjan? Stackars dig i så fall? Hur kommer du att reagera då? Kommer du att reagera överhuvudtaget? Men det är klart varför skulle någon vilja läsa det här? Bli totalförvirrad o inlindad i mitt välspunna nät, eller kanske mer rätt uttryckt, intrasslad i min fiskelinas trasselskatbo?  Vem vet ;) Suck John Blund? Ja, det är bara jag, kanske är jag inte så viktig för dig John Blund. O vem vet hur viktig jag är för många andra, så viktig o värdefull som jag upplever det för en del förmodligen, mindre än vad jag tror för andra förmodligen, o mer än vad jag tror för åtminstone någon, kanske... Ja vem vet. Men det är klart de spelar egentligen ingen roll om jag inte sover nu, eller??? Jag har ju sovmorgon innan jag börjar o jobba. Vill ju fortsätta läsa o tolka Rogers dikter på morgonen. Kanske gå på resbyrån? Boka o var? Kanske handla något? Skriva något om något någonstans? O vem vet vad som kan hända innan jag är på jobbet? Förresten varför var kyrkans portar låsta igår dag? Är de det imorgon? John blund, John blund det är bara jag? Någon som vill hälsa på mig på jobbet imorgon eftermiddag? Alltså på Ingers kiosk. Jobbar mellan 14 o 19 då jag stänger? Inte lönt o komma försent för jag kommer nog inte o kolla upp vem som dunkar på den stängda rutan med de nerdragna gardinerna innan jag går ut? Ä, kom o prata med mig om något om du kommer förbi. Alltså inte du John Blund, för du lär väl strö ditt pulver i mina ögon då istället för en massa tankar, så att jag står där som en zombie på jobbet för att jag inte kunde sova pågrund av de funderingar du inatt strödde på mig. För tänk om? Tänk om jag gick åt fel håll, lät fel behov bestämma? Var det var meningen att jag skulle ha gått åt andra hållet? Uträknat? Men alltså fel uträknat? Tydligen. Man är väl inte så lätt o räkna ut, eller är jag bara uträknad? Helt? Men om det räknats rätt? Om mig? Ja om? Och om. Ja då, vadå? O om. Om… snaaarrkk (förhoppnigsvis) ;)

fredag 27 juli 2012

Bara en bild av dig


Om jag bara får välja 100 bilder av dig
skulle jag välja 100 bilder
jämnt fördelade
över de år jag har kvar att leva
då vi som det par vi då är
står och håller om varandra
för att vi älskar varandra så mycket.

Om jag bara får välja en bild av dig
skulle jag välja den bilden
då vi äntligen kysser varandra
av ren o sann kärlek
efter att vi besegrad alla hinder
missförstånd
och fördomar,
då vi inser att vår längtan är över
att vi till slut får vara ihop
under resterande del av våra liv.

tisdag 17 juli 2012

Game of hiding feelings


If you will loose in the game of hiding feelings,
the punishment will be that people around you
will know that you have feelings.



And Lord if people around me believe
that I am the biggest loser of them all
in the game of hiding feelings
they have understand a lot about me.
And I have finally become much better
in showing who I am
and how I want it to be
even if it makes me a big time loser.