5 decemberljus

Det blev ingen poesiträff för mig igår :( , men turligt nog en trevlig skrivkursträff med mina trevliga skrivkurselever, o så måste jag ju nämna alla trevliga elver på skolan också förstås.

Igår glömde jag mobilen hemma. Eller så var det mobilen som gömde sig då jag skulle gå, smet undan. Den ville inte ut i kylan.. För att fira sin frihet så valde den dessutom att inte svara på ett rekordantal uppringningar. Ja till och med från nummer jag inte vet ifrån vilka de är ifrån. Och dessutom flera från hemliga nummer. Jag hör till dem som inte kan låta bli och svara då jag inte vet vem ett samtal är ifrån. Och jag lovar er, hittills har inget värre hänt än att jag på ett artigt sätt fått säga nej till någon säljares erbjudare. De är faktiskt människor de också och bör bli behandlade med respekt. Precis som ALLA andra människor också bör. Att bli arg eller elak emot någon för att man vill något är väl inte att vilja på rätt sätt? Kom inte och säg att jag inte är hård, eller bestämd. Jag kommer inte att vika från min snälla linje, utan att för den delen inte säga vad jag tycker, fortsätta berätta sanningen om vad jag tycker, vad logiken säger och känner, när det behövs. Inte om det inte behövs och enbart i onödan skadar. Vill inte skada alls överhuvudtaget. Jag står för vad jag har för känslor punkt slut. Jag står också för att jag gör fel, en massa fel, att jag är klantig, slarvig och ibland rent förvirrad. Men det lovar jag dig, att allt som då blir fel som skadar ångrar jag, o då det gäller det så försöker jag ständigt förbättra mig. Krama mig!

Nä nu är det nog dags att jag slutar skriva innan fler nyfödda ideér som jag inte hunnit fundera över konsekvensen över blir skrivna, innan de kommer att belysa mer av mitt inre, eller om det blir riktigt fel, eldar upp något som inte borde få brinna. Om det nu finns kvar något att elda upp nå mer.

4 decemberljuset

Igår jag texten glömde
ljuset ej tände
och hade ljuset till och med vält

Dagens ljus skall dock mörkret belysa
inte med ord eller ljus
utan med en filmaffisch
som får en gammal treeker som jag
att lysa upp lite grann i mörkret

Ja även biljetterna som jag bokat
till premiären på The Hobbit
åt mig o mina barn
är något som får denna själ att le lite gran
och så att leendet lever då förstås
LE
tänk att få sitta och vifta med fötterna
ovanför ett vattenfall i Rivendall
vid den öppna spisen i huset som är hemma
klättra i träd i Lothlorian
eller åka med Enterprise, Voyager eller varför inte Delta Flyer
ut emot en annan del av galaxen
leva ett liv då leende stjärnorna är de ljus som en vägleder.

3 decemberljus

Den närheten

Hej!


Det var ett tag sedan jag skrev till dig. Ja, du vet livet, en massa saker händer o man sveps med i det. Jo, visst det är en prioriteringsfråga. Men även om jag då alltså valt att utföra alla dessa plikter istället för att skriva till dig så lovar jag med hela mitt hjärta att jag hellre hade skrivit till dig än att utföra plikterna. Eller, allra helst hade jag velat träffas, pratas vid, ha kul tillsammans, eller att bara få vara i din närhet. Den närheten.

När?
I alla nu som komma skall o fler om det nu går. Men det enda sättet att med säkerhet alltid få vara med någon i alla nu som kommer att existera så länge den personen existerar är att vara den personen. För är det någon du aldrig kommer undan i ditt liv så länge du lever så är det just du, mig är det lättare för dig att slippa, men det vet du ju redan. Likväl som att jag fått lära mig att jag inte alltid kan vara med dig, förmodligen inte ens något nu till. Men för mig är det inte lätt, inte ens lättare än att slippa undan mig själv, det är det som är svårast av allt. Att inte vara i din närhet. Den närheten.

2decemberljuset

2 december har i många år varit kanske årets mest speciella dag för mig.


Den 2 december 1980 så var jag så nervös, det därför att just den tisdagen så skulle jag på Våga Stuffa och ville få mod nog till att bjuda upp mitt nuvarande ex Åsa. Att jag tillslut vågade medförde ett över 30 år långt o bra förhållande. Jag är ju 50år nu så att vad som hände den 2 december 1980 påverkade den större delen av det liv som jag hittills levat. O oavsett vad som sker i mitt liv framöver så är det ju inte svårt att förstå att de åren kommer att vara ett långt kapitel i boken om mitt liv. Vi har ju dessutom två helt underbara barn tillsammans, Elin och Andre och har dessutom en bra vänskaplig kontakt.

Ja, det är inte alltid lätt att veta i förväg vad de som händer orsakar. Som jag minns det så var jag mest rädd för att ifall jag skulle ha vågat bjuda upp henne så skulle det ha medfört ett förnedrande nej, o kanske t.o.m. att folk skulle skratta åt mig. Jag var så rädd för sådant då. Att jag var så rädd, och i princip alltid nog kommer att vara sådan har nog till en del sin grund i allt retande om tjejer som jag upplevde i skolan. Denna kväll den 2 december så resulterade det i att jag först inte vågade, väntade, ja det orsakade att jag mest tittade på avstånd (jo, på det sättet är jag nog en stalker, våga titta, de törs jag ,men… (om de nu är att vara stalker om man gör det så är jag det (idealet idag är att man inte ens erkännare för folk i förväg att man är kär i någon, eller helst att man inte pratar om det alls, förrän vips så bara är man ihop, att erkänna att man har känslor, speciellt till någon man inte är ihop med o därmed riskerar att bli nobbad av ifall man skulle våga pröva är så fel i så mångas ögon, man anses vara ett pucko))).

Men de den 2 december 1980 så var det ett par vänner som visste vad som mitt hjärta då ville och som i princip gav mig order att göra slag i saken. Den dansen, pausen efter o de få ord jag fick fram resulterade i mysiga kramar mellan de två väldigt unga människorna som senare stod utanför danslokalen på folkets park i Skellefteå, 18 o 15år o hade just blivit ihop.

Förmodligen så hade det inte blivit så att jag och mitt ex blivit ihop om de inte pushat mig, säker kan jag dock inte vara för vem kan i förväg, eller ens i efterhand med säkerhet veta vad alternativa händelseutvecklingar medfört. Men den troliga bilden hade nog blivit att jag varit arg på mig själv för att jag inte vågat, att jag då jag fått chansen tittat blygt på henne från avstånd, och skulle jag hamnat i en situation då jag och hon var på samma plats så skulle jag nog ha varit så nervös att jag bara pladdrat på. Vad de skulle ha lett till har jag ingen aning om och kan aldrig annat än spekulera i eftersom det är tidslinjer som aldrig kom att existera.

För mer än tre år sedan spelade jag in dikter åt lokalteven i Skellefteå. Jag satt vid en lägerbrasa och läste en juldikt för varje dag i december det året, 2010. Och just det året hade jag och Åsa varit ihop i 30år den 2 december och jag berättade därför om det i TV just den 2 december och läste en dikt till henne. De sänder dessa dikter varje år på lokalteven, tydligen 13.15 idag. Men de två senaste åren har just denna dag känts lite konstig pågrund av att vi inte är ihop längre, och är det någon som råkar se dem så kan de ju bli lite förvirrade.
Men de bjuder jag på.

     Allt som man i livet belyser kan återge sken långt framöver
     på saker man inte tänkt belysa,
     eller berättar om sagor som inte längre finns,
     visar ljusstakar som för länge sen brunnit ner
     önskningar som likt skuggor inte ens får brinna i ljus som återger hoppets sken
     blänker i tårar som aldrig vill torka
     vaknar i länder som man inte ens visste om att de existerade.

Glad advent på er.

1 decemberljuset

Idag den 1 december hade jag bestämt mig för att tända det första av sanningens ljus.
Men nu har jag ångrat mig
ni får även i fortsättningen dväljas i mörkret
eller om ni så vill
för det passar in just denna dag
så kommer det som skulle ha synts
gömmas under snön
som nu tungt faller ner över våra huvuden
för att där under
i mörkret
gömmas
och förmodligen glömmas bort

Istället har jag istället bestämt mig för att låta de ljus som själv vill tändas
eller du vill antända
få flamma upp i vintermörkret
och belysa vilken verklighet de vill
oavsett om det är sanning eller falskt sken som speglas
eller vad det är som belysningen kommer att kasta ljus på eller bränna ner.

en dikt typ.

jag kan bara vänta
o se
vad som i stearinspegeln kommer att visas
vad som kommer att förtäljas om efteråt
o hoppas
på att det jag ser
är en bild
en berättelse som vi båda två
vill ska visas
förtäljas om.