Tro, hopp och kärlek.

Tro
är fåglar som gryningen förnimmer
och sjunger fast det ännu är mörkt

Hopp
är kaniner som letar blommande ängar
och skuttar på fast det ännu är snårigt

Kärlek
är när människor alltid detsamma känner
oberoende av vad som i deras liv händer




Vilja
är fiskar som alltid simmar framåt
oavsett hur stark motström det är

Frihet
är hästar som galopperar i full fart
fast de vet att de inte alls behöver

Älskad
är alla som i detta universum lever
utan villkor eller krav på vad ni gör

Känslor är affekter enligt Spinoza, och som Neass påpekade så är det genom känslorna som vi upplever livet,
Utan känsla ingen upplevelse, så alla former av känslor är därigenom realiteter, o de enda som är realiteteter, allt annat är det inte, vilket iofs inte spelar någon roll för det upplever du ej.
Om känslor grundar sig i sanna bilder eller illusioner är naturligtvis olika från gång till annan.

Det som sätter käppar i min teori och för övrigt alla andra teorier är är dock frågan, vad är en fysisk realitet? o finns överhuvutaget den fysiska realiteten? som en existensialist skulle fråga. Men än en gång, eftersom det är de affekter som de känslor vi har som är själva upplevelsen så gör det existensialistens fråga ovesäntlig i sammanhanget.

"Vi känner något o då upplever vi det som att vi och vår realitet finns"

(oj, vilken variant jag kom på av Decartes "Cogito ergo sum" jag kom på)

Livet är verkligen upp o ner.

Ena dagen händer något positivt, nästa dag något negativt. Dessutom så är livet fullt av aktiva dagar, händelsrika dagar.


Jag har verkligen varit med om mycket denna vår, o de senaste dagarna, både sådant jag vetat att de skulle hända o sådant jag inte alls såg att det skulle komma. Det var en som sa till mig att denna vår skulle vara full av starka känslor, så har det verkligen blivit, o så blir det ju då det händer mycket. Men vissa upplevelser som känns som att de var helt onödigt att de uppstod hade jag ju verkligen, verkligen velat slippa. Men det som skett går inte göra något åt, bara kämpa vidare för att resten av mitt liv ska bli så bra som möjligt. Jag ska fortsätta att leta efter stigar som gör att min dröm får åtminstone en liten chans.

O vidare så händer det massor framöver, den här veckan är det imorgon tisdag cykelutflykt till Boviken på skolan, hoppas våra elever får roligt även om det är en dryg cykelfärd. Det är även generalrepetition på teatern på tisdag, inför publik, jag har dock inte har bjudit in någon, så den platsen står tom, är ledig. På onsdag är det utklädning på skolan, jag ska råöverraska. På torsdag så är det fullt kör på Ursvikenskolan, tåg, lekar o skoj med skolans fantastiska elever. På fredag först skolavslutning sedan ska jag för första gången delta i drakrodden på kvällen, kom o heja på mig. På lördag blir det Boden, V75. På måndag börjar jag att jobba på kiosken o på tisdag så blir om allt går som planerat besök på Rönnskärsverkens museum för att inleda arbetet med artiklarna jag ska göra till dem. Dessutom lär det nog ske saker jag nu inte har någon aning om, må de vara åt det positiva hållet.

Dessutom ser det ut som hela sommaren är mer eller mindre inbokad, mkt jobb, kanske en del skoj, eventuella ett speciellt uppdrag, ett sådant som är med på min 100 saker jag vill göra i mitt liv lista o.s.v. Vi får (eller åtminstone jag) hoppas att då jag summerar sommaren så är det de positiva upplevelserna av händelserna som dominerar. Att jag får chansen att visa mig från min bästa sida, att jag får känna mig riktigt glad pågrund av att något jag verkligen vill ska ske sker, ja kanske t.o.m. får åtminstone ett litet hopp om att en liten del av de jag av hela mitt hjärta vill kan ske lite grann iaf.

Amen.

Har nog fel

Misstänker att jag tagit miste, eller chansen finns åtminstone att jag tagit miste. Vem vet? det får väl tiden utvisa.
O har att jag eventuellt hade fel gjort någon ledsen eller upprörd så ber jag om ursäkt, förlåt.


Inte för att jag har något emot att ha fel, inte alls förresten. Att ha rätt är överskattat jämfört med att vara lycklig.

Men om det är så att jag har fel o någon blir ledsen för att jag har fel, eller för att jag trodde något någon ville att jag skulle tro, eller att någon önskade sig att de jag trodde hade hänt skulle ha hänt så blir det ju mer komplicerat. Så:

Oavsett om jag har fel eller rätt så hoppas jag på att de som påverkas, eller som mina rätt eller fel antagande har med o göra hur som helst blir/är lyckliga.

Att orka

Hur man orkar med:

Det händer mycket nu.

;)

Evangeliet

Igår då jag cyklade hem så var det ganska molnigt. Mellan bonnstan o landskyrkan såg jag en ljusstråle från himlen. Solens strålar sken igenom ett håll i molnen, det såg ut ungefär som de tavlor jag sett av hur det skulle ha sett ut då den heliga anden i form av en vit fågel kom fram då Jesus döptes av Johannes döparen.

Log faktiskt. Tyckte att det var så vackert, det såg dessutom ut som att solstrålarna riktades emot där jag bor. En stund vandrade min fantasi iväg. Tänk om något bra har hänt. Om något kommer att ske som jag kan glädjas åt då jag kommer hem.

Men jag han inte mer än komma hem innan jag glömt hoppet. Tårarna trängde åter igen fram då jag låste upp dörren. Slog mig ner framför burken för att få kraft genom att läsa om allt positivt som hänt mina vänner innan jag skulle slänga mig ner i min säng. Försöka sova. Drömma. Glömma. Inte för att jag tror att det går...

Då såg jag budskapet, tecknet som fick mig att förstå att jag nu måste offra mitt sista halmstrå, låta det strået bli det första halmstrået som läggs i krubban. Så att jag dragit mitt strå till stacken.

Må sedan evangeliet fortsätta att byggas av hopp o glädje. O att många av er får en chans att bidra med åtminstone ett hamstrå för att sprida glädjens budskap. Jag vet inte vad just erat halmstrå kommer att bestå av, vad jag dock vet är att det era halmstrån inte kommer att bestå av det som mitt sista halmstrå gjorde.

På en kulle ligger ett litet hus
raserat, nerbränt och utsätts
för kraftiga vindar som tjuter
Hjärtat. När mörkret kommer

lyser, det hoppfullt,
och tänder alla lampor,
då får även slutet ge vika
hjärtslagen säger: ”Äntligen!