Alltså dumma John Blund

Alltså dumma John Blund. Det är sömnpulver som du ska strö i mina ögon. Inte en massa tankar och funderingar. Sådana där, hörde jag rätt? Tolkade jag det rätt? Varför säger den personen det? Den andre tror nå sånt? Den tredje fattar den inget alls? Eller tror att det handlar om något annat?  Eller vet den att det handlar om något som jag inte har en susning om?  Eller tror den att den vet, o vet fel? Inbillar jag mig bara? Eller hade det med nå helt annat o göra? Eller de andra har det med nå annat o göra? Är jag helt galen? Var det meningen att jag skulle ha agerat så? Korkbollen som inte fattar. OM, ja vadå i så fall, vad skulle ha skett? Positivt eller nå negativt? Vad kommer att ske framöver? Vad kan jag göra och bör göra, eller inget alls? Finns det ett hav av möjligheter? Travet? Ska jag boka en resa nu? Var? Eller ska jag skita i det? Göra inget? Inte ta någon semester alls i år? Eller ska jag kanske, nå annat? Mer dikter? Är det här en dikt? En dåres sätt att få ordning? Uppmärksamhet? Visst, allt är orsakat, jag vet. Men av vad och vad kommer det jag gör/icke gör i fortsättningen att orsaka? Vad kan de orsaka? Vilka stigar finns där att gå efter? Ska jag lägga upp dessa tankar i bloggen? På fejjan? Båda? Är det knäppt o ha så lång status? Att skriva på handatorn i mörkret då man inte kan sova? Kommer just du att läsa det här om jag publicerar det på min blogg? På fejjan? Stackars dig i så fall? Hur kommer du att reagera då? Kommer du att reagera överhuvudtaget? Men det är klart varför skulle någon vilja läsa det här? Bli totalförvirrad o inlindad i mitt välspunna nät, eller kanske mer rätt uttryckt, intrasslad i min fiskelinas trasselskatbo?  Vem vet ;) Suck John Blund? Ja, det är bara jag, kanske är jag inte så viktig för dig John Blund. O vem vet hur viktig jag är för många andra, så viktig o värdefull som jag upplever det för en del förmodligen, mindre än vad jag tror för andra förmodligen, o mer än vad jag tror för åtminstone någon, kanske... Ja vem vet. Men det är klart de spelar egentligen ingen roll om jag inte sover nu, eller??? Jag har ju sovmorgon innan jag börjar o jobba. Vill ju fortsätta läsa o tolka Rogers dikter på morgonen. Kanske gå på resbyrån? Boka o var? Kanske handla något? Skriva något om något någonstans? O vem vet vad som kan hända innan jag är på jobbet? Förresten varför var kyrkans portar låsta igår dag? Är de det imorgon? John blund, John blund det är bara jag? Någon som vill hälsa på mig på jobbet imorgon eftermiddag? Alltså på Ingers kiosk. Jobbar mellan 14 o 19 då jag stänger? Inte lönt o komma försent för jag kommer nog inte o kolla upp vem som dunkar på den stängda rutan med de nerdragna gardinerna innan jag går ut? Ä, kom o prata med mig om något om du kommer förbi. Alltså inte du John Blund, för du lär väl strö ditt pulver i mina ögon då istället för en massa tankar, så att jag står där som en zombie på jobbet för att jag inte kunde sova pågrund av de funderingar du inatt strödde på mig. För tänk om? Tänk om jag gick åt fel håll, lät fel behov bestämma? Var det var meningen att jag skulle ha gått åt andra hållet? Uträknat? Men alltså fel uträknat? Tydligen. Man är väl inte så lätt o räkna ut, eller är jag bara uträknad? Helt? Men om det räknats rätt? Om mig? Ja om? Och om. Ja då, vadå? O om. Om… snaaarrkk (förhoppnigsvis) ;)

Bara en bild av dig

Om jag bara får välja 100 bilder av dig
skulle jag välja 100 bilder
jämnt fördelade
över de år jag har kvar att leva
då vi som det par vi då är
står och håller om varandra
för att vi älskar varandra så mycket.

Om jag bara får välja en bild av dig
skulle jag välja den bilden
då vi äntligen kysser varandra
av ren o sann kärlek
efter att vi besegrad alla hinder
missförstånd
och fördomar,
då vi inser att vår längtan är över
att vi till slut får vara ihop
under resterande del av våra liv.

Game of hiding feelings

If you will loose in the game of hiding feelings,
the punishment will be that people around you
will know that you have feelings.



And Lord if people around me believe
that I am the biggest loser of them all
in the game of hiding feelings
they have understand a lot about me.
And I have finally become much better
in showing who I am
and how I want it to be
even if it makes me a big time loser.

Nuet

Att jag skriver dessa rader nu har o göra med en massa olika saker som tidigare skett(ex att jag lärt mig skriva(visst halvdåligt men…)). Det har dessutom o göra med en massa saker som kommer att ske, eller framför allt saker som jag tror, hoppas eller är rädd för att det ska ske.

Alltså så är  just detta ”nu” det som har hänt o det som skall/eventuellt kommer att ske (liksom alla andra ”nu” som existerat o kommer att existera).

Nuet enbart i sig själv existerar därför ej, ledsen om jag gör alla som tror på att leva i nuet ledsna för att jag skriver så.

Tänk er om jag i mitten eller slutet en bok, i en teaterföreställning eller i en film helt plötsligt lägger till en scen som inte har något o göra med vad som boken, teaterföreställningen eller filmen tidigare handlat om, som helt befinner sig utanför intrigen. Eller att den scenen inte kommer orsaka något annat framöver, inte ha några konsekvenser i boken, teaterföreställningen eller filmens kommande handling. Ja då skulle alla som skulle korrekturläsa ifrågasätta varför jag överhuvudtaget tar med scenen, o dessutom skulle knappast den eventuella publiken inte förstå , förmodligen tycka att manuset var mysko, ja förmodligen obegripligt o troligen dåligt.

Så kom ihåg i alla stunder som du försöker leva i nuet, att för att nuet ska bli förståligt/ i ett litterärt o kanske i troligen i ditt livsperspektiv bra, så bör (förmodligen måste) det vara samlänkat med det som har skett o det som kan komma o ske.

Så att leva i nuet är att leva i allt som varit o allt som kommer att bli, alltså i alltet.

Guldbägare, kommunikation o skitsnack

Hade en riktigt orolig drömnatt. En massa smådrömmar i obehagliga, oroliga o korta sekvenser.
Men i den längsta drömmen fick jag dela ut en belöning till många, bitar av något i guld. Jag behöll en bit själv, som jag stoppade ner i min ficka tillsammans med en guldbägare som man kunde dricka öl i (naturligtvis säkert annat också men så var det i drömmen), fast bägaren inte alls var så stor som ett ölglas utan liten med några blåa ädelstenar på. Alla där visst att guldet var väldigt värdefullt, men jag vet inte om jag ens tänkte på att sälja, det var som att jag redan blivit belönad då jag fått min bägare o bit. Visade bägaren nervöst för en medelålders herre, var lite orolig för att han skulle tycka att de var fel att jag tog den, med han nickade medhållande, vilket var skönt.
Efter denna dröm fortsatte natten med små läskiga o oroande korta drömmar.

Har tänkt en del på hur vi människor pratar med varandra på sistone. Såg igår en handlare som en kund pratade med. Kunden sade ”Spetsar är speciella”, handlaren svarade ”Spetsar är speciella”. Frågan är då, visste handlaren om att de var så? Upprepade han bara frågan för att visa någon form av medhållande? oavsett om han visste att de var så, trodde på kunden eller av någon annan anledning. Han skulle ju också kunnat ha tyckt helt tvärt om, ja varit expert på Spetsar men istället för att säga emot bara upprepade vad kunden sa.

Överhuvudtaget är att kommunicera hela tiden en balansgång, människor som säger allt för ofta, o speciellt på ett konfliktsätt att de inte håller med, gör att saker o ting krånglar till sig. Så att ha högt EQ är kanske att inte alltid, eller åtminstone inte i onödan säga som man tycker. Vilket iofs inte alltid är nödvändigt. Eller?

En annan kommunikativ förmåga är de som säger en sak men egentligen till och med tycker annorlunda, alltså inte vågar stå för vad de egentligen tycker o tänker, eller att de inte riktigt vet säkert vad de tycker o tänker, för det gör vi väl allihop inte alltid. Det kan verkligen irritera då någon gör så, speciellt om det är något som de på så sätt lurar en om. Men samtidigt visar de ju då att den personen iaf lite grann vill ha någon form av samhörighet gentemot en annan. Tycker att vänskapen/fredlig samhörighet mellan varandra är viktigare än att säga emot.

Sen har vi ju de som säger väldigt brutala saker förmodligen ofta för att vara cool, eller att verka rolig. De är egentligen inte så hårda eller elaka, men de säger så en då. Hur pratar man med någon om det? För risken med sådant prat är ju att andra får för sig att de verkligen tycker som de säger, o dessutom så kan sådant snack inbilla andra att de är ett bra sätt att tänka på fast den som sagt så egentligen inte tycker så själv. Svårt.

När är något skitsnack?

För ett par år sen sa en person till mig att en annan person hela tiden o jämnt snackade skit om mig. Jag frågade inte vad personen sa om mig, bara att jag hörde det gjorde tillräckligt ont. Nu vet jag inte om det är sant, personen som sa att den andra personen snackade skit om mig kan ju ha ljugit, överdrivit eller missuppfattat på något sätt. O jag har aldrig tagit upp det med personen som påstods ha snackat skit om mig

Men om personen sa något som var sant om mig, är det då skitsnack ifall det framhäver mig i ett dåligt dager? om det inte fanns någon relevans att säga det? eller är det aldrig skitsnack om det är sanning?

Om personen sa något den antar om mig, eller hört av andra att jag gjort/ gör/ tycker o dessutom tolkar mina handlingar ur en negativ synvinkel. Personen tror säkert att de är sant, men kan ju inte riktigt veta eftersom det är andrahands uppgifter. Faller det inom ramen för vad skitsnack är, om inte allt sådant snack är skitsnack vad är då inte skitsnack?

O sist, om personen säger en massa om mig som absolut inte är sant, som personen antingen hittat på eller antagit om mig utan referenser ur verkligheten o säger det för att skada mig. Är det skitsnack? Det är väl enkelt att direkt säga "Ja" på den frågan? men om personen istället sa positiva saker om mig, för att vara snäll emot mig som inte är sanna, är det skitsnack?

Är det någon skillnad på sådant som sägs för att skada om det är sant, kanske sant, falskt men personen som säger det tror att de är sant eller falskt o personen som säger det vet att det är falskt. Är det i alla dessa fall skitsnack? Är sanning aldrig skitsnack, även om de sägs för att skada?

Blir det någon skillnad om skitsnacket är i fyllan, eller sagt av någon som är väldigt arg ledsen eller sårad, alltså i kraftig affekt, är det mer förlåtligt då? Speciellt om de ångrar sig.

Går allt skitsnack att förlåta?

En sak är säkert, såren är svårläkta. O just då man fått reda på att någon snackat skit om en så gör de så ont att man får både lust att konfrontera personen, skrika, minsann berätta om hur dålig den är, eller kasta den i en stor papperskorg för alltid, o kanske till o med tända eld  på papperskorgen (lugna ner er nu) ;)

Om någon tar sig tid att skitsnacka om en så säger en del att man tydligen är intressant i den personens ögon, men jag vet inte hur mycket tröst det är, det hade ju varit roligare att få höra att någon tagit sig tid till att säga något snällt om en, att man var intressant på det sättet istället.

Men att hämnas, göra elaka saker o snacka skit tillbaka ger ju bara bevis till personen o de som den snackat skit om en till att den hade rätt om en, o tar man sig tid till att bete sig så själv så har man ju då bevisat att personen i sig är tillräckligt intressant för en själv att man la ner tid på den. O även att strunta i personen är ju att ge personen o det som den sagt ett värde.

Är istället att förlåta ett bra plåster? För förlåter man denna person som tydligen tycker att man har ett värde  o kanske börjar umgås lite så kanske man kan bevisa för personen i fråga att den hade fel om en, o på det sättet göra den personen till en som snackar bra om en istället för att prata skit om en o de reparerar ju sakta men säkert de skador den åstakommit.
Love dont hate! Är jag galen?

Många svåra etiska frågor att ta ställning till. Lycka till i era funderingar runt detta.

Vad var det jag läste.
"När kärleken inte är galenskap är den inte kärlek".

Tro, hopp och kärlek.

Tro
är fåglar som gryningen förnimmer
och sjunger fast det ännu är mörkt

Hopp
är kaniner som letar blommande ängar
och skuttar på fast det ännu är snårigt

Kärlek
är när människor alltid detsamma känner
oberoende av vad som i deras liv händer




Vilja
är fiskar som alltid simmar framåt
oavsett hur stark motström det är

Frihet
är hästar som galopperar i full fart
fast de vet att de inte alls behöver

Älskad
är alla som i detta universum lever
utan villkor eller krav på vad ni gör

Känslor är affekter enligt Spinoza, och som Neass påpekade så är det genom känslorna som vi upplever livet,
Utan känsla ingen upplevelse, så alla former av känslor är därigenom realiteter, o de enda som är realiteteter, allt annat är det inte, vilket iofs inte spelar någon roll för det upplever du ej.
Om känslor grundar sig i sanna bilder eller illusioner är naturligtvis olika från gång till annan.

Det som sätter käppar i min teori och för övrigt alla andra teorier är är dock frågan, vad är en fysisk realitet? o finns överhuvutaget den fysiska realiteten? som en existensialist skulle fråga. Men än en gång, eftersom det är de affekter som de känslor vi har som är själva upplevelsen så gör det existensialistens fråga ovesäntlig i sammanhanget.

"Vi känner något o då upplever vi det som att vi och vår realitet finns"

(oj, vilken variant jag kom på av Decartes "Cogito ergo sum" jag kom på)