"We tell lies when we are afraid... afraid of what we don't know, afraid of what others will think, afraid of what will be found out about us. But every time we tell a lie, the thing that we fear grows stronger." ~ Tad Williams

Ovanstående innebär att vi inte bör bli arga på de som ljuger för oss, de ljuger ju för att de är rädda. Alltså bör vi då ge dem mer kärlek istället för misstro. Det är det enda sättet att få dem att en dag våga berätta sanningen om sig själv, o få bli älskade för den de är och inte lögnen om dem.

O i ärlighetens namn ber jag därför om förlåtelse till DIG som jag varit arg o ledsen på för att ljugit för mig o andra.  

Hoppas DU slipper vara rädd i fortsättningen, att du en dag kommer att vågar leva efter ovanstående device, o våga tro på att du blir älskad av andra även om de vet eller får reda på sanningen. 

Men du! Egentligen behöver du inte oro dig. Du är redan ovillkorligt älskad, oavsett hur du är, vad du gör, inklusive alla dina fel o brister, förmodligen av alla du vill bli älskad av, och såklart av mig. O iaf i mitt fall så kan inget som sker förändra det.  

Lycka till!

Denna dag

Känns så här på morgonen som en mkt bra dag. Full av hopp o möjligheter. Har ingen aning om vad som ska ske, förutom att det är meningen att jag ska jobba, att jag tvättar kläder nu, ska dammsuga, äta frukost o så...
Men hur som helst.
Nu då jag känner mig så här så passar jag på att njuta av den känslan. Skall kämpa för att bebehålla den. Och om möjligt sprida den till så många andra som jag kan...


Kram

Den smärtsammaste av dikter

Det är lätt för mig att säga att jag är den som du under dit liv kommer att träffa som älskar dig mest,
för jag är helt övertygad om att det är så.

Men jag kan faktiskt också påstå att jag är den du under dit liv kommer att träffa som bryr sig mest om dig i hela evigheten.
Det är min övertygelse.


Nu vet jag att det inte påverkar dig ett dugg, för jag är den som du bryr dig minst om
iaf den som du är mest rädd för att någon annan ska tro att du bryr dig om.
O att jag därför är den som du därför tycker dig kunna offra först i alla situationer,
för mer värd är jag inte för dig,


Men oavsett hur ont det faktumet gör inne i mig.
Förändrardet inte det som mitt hjärta skriker i ständig smärta om…

Att jag älskar DIG!

Dinosar förlåt!

Oj, det var visst så att det var våran onödiga konflikt
som skapade eldklotet som förintade dinosaurierna

Jag är övertygad att jag snackar för båda stridande parter
när jag säger att vi är jätteledsna för det vi ställde till med
Förlåt oss dinosar, vi blev förblindade av de sår vi fick
vi insåg aldrig vad de ord vi skrek var på väg att skapa

Jag förstår att de spöken som finns kvar likt skuggor från då
inte kan låta bli att i ursinnigt raseri tugga på oss hela tiden
Nu då jag det inser det så ber jag er inte nå längre om nåd
bit på ni, men snälla jag ber er att benåda den andra sidan

L A R S (k)

Igår så gav jag eleverna i en klass en uppgift då de skulle skriva en uppsats som berättade om deras sommar. Av erfarenhet så vet jag att det finns en viss risk att en del elever inte kommer på något alls att skriva om. För att ge även dem hjälp så gav jag klassen en hjälpregel. De skulle använda sitt namns bokstäver i berättelsen. Typ som om man använder mitt namn

L åg en stund på standen
A ndades in frisk luft
R ullade runt på mage
S olen mig värmde.

Nu skulle de skriva en berättelse om deras sommar. De var jätteduktiga, Jag fick naturligtvis gå omkring lite o hjälpa, eller att för att få bli häpen över hur duktiga de var. Just innan de slutade så bestämde jag mig för att skriva en kort sommarberättelse själv o läsa upp för dem. Vad hände då, jo poetLars o den obotlige romantikern besatte mig o jag skrev ner något om den gågna sommaren som jag själv inte ens funderade på att skriva innan jag pennan mot pappret satt..

L ängtade så mycket efter dig
A llt jag tänkte på var dig
R egnar gör det alltid här då jag är utan dig
S åg dig o önskade att jag hade bokstaven K i mitt namn så att jag hade kunnat skriva att vi kramades.

När en känsla är ovillkorlig

Denna helg har varit speciell. Det har hänt mycket och jag har haft det både kul och lärorikt. Spaggetti och köttfärsås på fredag. Surströmming på lördag. På söndag glömde jag visst bort att äta.
Det har visat sig att människor har behadlat mig bättre än jag trott, men även att till och med att samma personer ibland är lite otänkta. En del har jag haft anledning att oro mig för, andra bli glad över för att de gjort bra saker.
Har verkligen fått sådant bevisat i flera olika situationer denna helg.

Det är härligt att inse att de som sker kan lära en så mycket. Men också att inse att oavsett vad olika männsikor gör så kan man inte låta bli att tycka om dem i alla fall. O då är ju omtyckandet ovillkorligt, o de innebär ju att omtyckandet är äkta.

Tack alla underbara människor för att ni finns.

Le mot fler

När någon hör av sig och berättar att ens frånvaro skapar ett tomrum värmer det, även om jag naturligtvis inte vill skapa sådana känslor som saknad hos andra, för sådana känslor kan göra mer eller mindre ont.


Men jag får väl trösta er alla med mitt vanliga orsaks predikande. Även de ni saknar eller de drömmar som ni inte ens fått uppleva att de förverkligas orsakar en massa hos er, ja till och med de upplevelser och personer ni glömt bort orsakar ännu saker hos er. Vad de orsakar är dock svåra att förutse eller ens i efterhand räkna ut.

Men ett leende emot våra medmänniskor då vi träffar dem orsakar förmodligen oftare något positivt än en sur blick, så le mot så många ni kan så ska ni se att just ni blir sådana som lämnar mest gott efter er och sakta men säkert får fler och fler att minns er med glädje.