Varje dag skulle likna dig

Varje dag skulle vara som du

skulle vara lika ljusfull som den gåva det är

att ha känt dina kinder

de skönaste av kuddar

krama av total och fullständig glädje

Varje dag skulle blomstra som du
skulle vara lika hoppfull som den gåva det är
att ha hört dina löften
de renaste av toner
sjunga av lust och fullödig vilja

Varje dag skulle likna dig
skulle vara lika värdefull som den gåva det är
att ha fått se dina ögon
de vackraste av juveler
tindra av sann och fulländad kärlek

Mitt subjektiva hjärtas vet, om objektivitet.

Mitt vet (som är subjektivt), drar slutsatsen att vi upplever allt som sker genom våra känslor (Vilket den norska filosofen Arne Naess hävdade i sin bok livsfilosofi.

Den förmodliga enda möjligheten som finns till att vi inte upplever något subjektivt är att något som sker inte berör oss det minsta emotionellt. Men gör en händelse inte det så var den så totalt ointressant för oss att vi inte reflekterade över den. Och om vi inte reflekterat över något så varken kan vi, eller vill vi göra en subjektiv bedömning som vi kan föreställa oss som objektiv. Så därmed stängdes även det fönstret, den möjligheten att kunna utföra en rent objektiv bedömning.

Det intressantaste med att konstatera att våra fenomenologiska upplevelser alltid är subjektiva är att känslor till viss del är påverkbara. Att vi kan (dock genom träning, genom mental disciplin eller genom att använda sig av en artefakt (som man tror hjälper en, eftersom allt för få tror att de själva har kraften att styra sin subjektiva reaktion då något sker (t.ex. kan en religiös tro vara det som en individ använder som artefakt))), kan välja att se positivare på det som sker i våra liv, o i samhället. O därmed uppnå något som Arne Naess kallade en högre grundton i vårt känsloliv (alltså så kan även en tro, t.ex. religiös som troligen är felaktig vara positiv för en individ. Precis som att det för många individer är positivt att inbilla sig att de inte gjort det som de gjort då de utfört en handling som de själva och andra anser vara omoralisk. Eller så inbillar sig personen att den person de utfört den omoraliska handlingen emot gjort något, eller av någon anledning har lägre värde (t.ex. genom fördomsfulla eller rasistiska föreställningar), som gör att att det blir mindre omoraliskt att utföra en omoralisk handling emot den).

Så därför kan varken pessimisten eller optimisten hävda att de har en realistisk syn på verkligheten, men optimisten kan dock hävda att dess subjektiva till viss del valda synsätt gör att den upplever mer av det som sker i dess liv positivare, o är därmed troligen lyckligare(den slutsatsen drar i alla fall mitt subjektiva vet).

SÅ FÖLJ ERA SUBJEKTIVA HJÄRTAN! (i detta fall symboliserar hjärtat såväl kärleken som godheten, och vill säväl dig själv och andra väl), mitt subjektiva hjärtas vet vill iaf önska er alla väl.

En önskan som ger evig lycka.

De två vännerna är ute i den brännheta öknen och studerar några gamla ruiner. En av dem ropar helt plötsligt till.
- Jag har hittat något, kom får du se!
Den andra vännen snabbar sig dit och får se att sin vän håller upp en oljelampa som ser precis ut som den i Aladdin och lampan.
- Men vad är det du har hittat?
Han ler.
- Det ser ut som en magisk lampa.
Han putsar bort sanden från lampan. Då lyser den upp av ett rödaktigt rött sken. En eldslåga tänds i öppningen, precis som om han tänt oljelampan, den fungerar. Han blir så förvånad att han tappar den och tar ett steg bakåt.
- Oj, såg du?
Han pekar emot lampan och vännen nickar. Det börjar ryka om lågan och ett rödbrunt moln stiger upp. Och vips så visar sig den runda, blåa anden med en svart tofs på huvudet.
- Anden i lampan till er tjänst!
Anden bugar inför vännerna. Vännen som rusat dit stammar.
- Är, är legenden om Anden i lampan sann?
Anden nickar.
- Jo , den är sann. Men bara till viss del. På två sätt är det annorlunda än i de sagor ni hört.
Vännen som hittade oljelampan tittar med stora ögon på Anden.
- Hur menar du?
- Först så är det inte tre önskningar du nu får, utan bara en. Och sen då du önskat den så förstörs jag och lampan för alltid.
Oljelampahittaren kliar sig på huvudet.
- Så ingen kan önska något mer efter mig, eller göra min önskan ogjord.
Anden drar in luft och tittar honom djupt in i ögonen. Han pratar sakta, högt och tydligt.
- Exakt, så tänk noga efter vad du önskar dig så att du inte önskar dig något som du sedan vill få ogjort?
Mannen ler.
- Men jag behöver inte tänka efter mer, jag vet exakt vad jag ska önska.
Hans vän tar tag i hans arm och skakar.
- Ha inte så bråttom! Är du verkligen säker på att du vet vad du gör? Något kan ju bli fel, förstöra eller skapa någon annan katastrof. Den här chansen kommer aldrig tillbaka. Det är bara nu du verkligen har chansen att skapa dig evig lycka. 
- Jag vet!
Han vänder sig emot anden.
- Ande, jag önskar att mina vänner, mina barn och min käraste lever långa lyckliga liv.
Anden bugar sig.
- Din önskan är uppfylld.
Sedan förvandlas Anden och lampan till ett vit moln som sakta blåser bort med vinden och försvinner. Önskarens vän tar återigen tag i hans arm och skakar. Han är alldeles röd i ansiktet.
- Men är du galen? Varför önskade du inte även dig själv ett långt och lyckligt liv? Att du skulle bli lyckligast av alla.
- Min vän, jag hade bara en önskan.
- Ja precis, varför slösade du bort den på andra? visst är det nobelt, snällt och så, men du önskade ju inget åt dig själv.
Vännen skakar på huvudet.
- Du har fel, jag önskade mig allt.
- Alltså nu fattar jag inget. Jag hörde ju att du önskade dina vänner, dina barn och din käresta lycka och inget åt dig själv.
- Gjorde jag inte?
- Vad menar du, nu får du förklara dig?
Han ler tar tag i sin väns axlar och tittar honom djupt in i hans ögon.
- Än vad som kommer att ske, och även om jag dör en hemsk död innan solen går ner ikväll så vet jag nu att du och alla mina andra vänner, att mina barn och min käresta som jag vill allt väl kommer att leva långa lyckliga liv. Det gör att jag är så lycklig och så tacksam att jag nu upplever det lyckligaste ögonblicket som går att uppleva. Och jag kommer att vara världens lyckligaste människa under resten av mitt liv, och även om jag på något sätt kommer att leva vidare efter min död så kommer jag tack vare att jag vet att mina kära är lyckliga fortsätta att vara evigt lycklig även då.

Lars Granlöf

Ditt val: Himlen eller helvetet?

Himlen är här - det gäller bara att veta hur man lever himmelskt.Och även helvete är här, och du vet nog redan mycket väl om hur man lever i helvetet. Det är handlar om perspektiv, hur din inställning till livet ser ut.

Jorden är vacker, så om du bara kan se dess skönhet, njuta av dess glädjeämnen och känna dess kärlek så är du är i paradiset. Om du fördömer allt, så kommer samma jord att förvandlas till ett helvete - bara för dig. Det har med ditt val att göra, på vilken av platserna du lever på, det handlar bland annat om din egen inre inställning.

Detta handlar inte om att flytta till en annan plats, det handlar om en förändring av ditt eget inre utrymme. Så lev glatt, skuldlöst, kärleksfullt, o lev livet fullt ut. För då är himlen inte längre ett metafysiskt begrepp, då är himlen din egen erfarenhet av din vistelse här på jorden.

Jag vann!

Pratar med en tränare som har 7 travhästar till start på V75, Han säger att den häst han har till start i andra loppet har bäst chans. Då jag tittar i programmet ser jag att det står att jag ska köra hästen. Jag? Jag har inte kört häst. Kan inte. Har definitivt ingen licens. Lite förvånad rusar jag runt på publikplats och urskuldar mig över att det blivit så. Men alla verkar tycka att det är okej. Ingen reagerar negativt eller tycker att det är något konstigt med det. Ingen är dock heller överdrivet positiv. Det är som att de alla tycker att det är som det ska vara.

Loppet startar. Jag ser det från publikplats, ser mig själv i sulkyn. Jag sänder min häst fram till dödens, dödens är för er som inte är insatta i trav positionen utanför ledaren. Varje kurva springer hästar som ligger i ytterspår 8m längre än de som ligger på innerspår. Och den häst som ligger främst utvändigt, alltså dödens får dessutom ta emot allt luftmotstånd, till skillnad från de som ligger bakom och sparar krafter. Alltså anses det i de flesta fall som väldigt otaktiskt att ligga i dödens och utsätta sin häst för motvinden. I mitt inre inser jag att ledaren eller något ekipage som liftat med bakom mig kan slå hästen jag kör, tack vare att jag körde fram till dödens. Men till min förvåning glider bara min häst förbi ledaren och vinner med en säker längd. De hästarna som ligger bakom mig verkar inte ens tycka att det är lönt att försöka spurta förbi mig, de bara liftar med för att få så bra placeringar som möjligt.

Lite i chock över att det gick så bra fortsätter jag att berätta för personer i publiken att jag faktiskt aldrig kört häst förut, är lite orolig att jag ska bli diskad även om jag inom mig vet att kontrollen är så bra att jag inte ens hade kommit på tal som kusk om jag inte hade haft rätt att starta. Men precis som innan reagerar ingen negativt, ingen heller överdrivet positivt, ingen verkar tycka att det är konstigt eller onormalt. Alla verkar tycka att det är helt normalt att jag körde hästen och att jag vann.

Man kan väl lugnt säga att jag inte är inne i någon period av mardrömmar.

För en vecka sedan drömde jag att jag dansade i ett slott med en för mig en okänd kvinna klädd i solskensgul klänning. Såg även i den drömmen mig själv från sidan. Helt plötsligt hör jag mig själv säga att nu gör vi det. O till min förvåning så dansar jag o kvinnan ut på balkongen och hoppar över räcket. Jag ser att det är långt ner, men inte hur långt. Men en då hoppade jag och kvinnan med glädje över räcket.

O så då drömmen då det lyste som en sol ifrån min rygg som tolkats så varmt.

Älskar verkligen mina drömmar nu.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att även ni får drömma så positivt, och att framförallt era vackra och snälla önskedrömmar förverkligas. Kram!

Fantastiska Burträsk!

Idag var jag inne och handlade på konsum i Burträsk åt skolan. Och jag glömde några festisar på bandet i kassan. Kassören kom utspringande till mig då jag stod o packade in de jag kommit ihåg att ta med mig till bilen. O inte bara nog med att hon kom med festisarna, hon tog med sig min kundvagn tillbaka utan att fråga. Så underbart! Inte är det direkt varje dag man är med om sådant, o där i Burträsk är det självklart.


Då jag stressat skulle stänga uppehållsrummet innan jag skulle på en lektion, så bad jag en elev i 9:an att ge mig en kortlek som några andra elever glömt på ett bord. Han gick och hämtade den och gav mig den, utan att klaga, utan att säga t.ex. ”men det är inte jag som lämnat den där”. Jag blir så glad då folk gör saker så osjälviskt, utan knussel. Killen är värd all respekt.

Och så hade vi föräldramöte på skolan. Massor av föräldrar kom, de var väl informerade, engagerade och uppskattar det arbete som vi som arbetar på skolan gör för elevernas hälsa och väl. De märktes att de bryr sig om sina barn.

Eleverna i såväl de klasser jag har i Svenska o Engelska och alla som kommer till uppehållsrummet är hur trevliga som helst, o de blir artigare o mer belevade för varje dag som går. Känns så skönt att se att människor man bemöter med omtänksamhet och kärlek visar tacksamhet genom att själva visa och utveckla sina goda sidor, de gör mitt jobb helt fantastiskt. Även alla kollegor på skolan är riktigt trevliga och omtänksamma, de gör så man längtar till jobbet. Det är verkligen skönt att ha upptäckt att Burträskbor kan vara så braiga, att de bemöter alla så vänligt, att det kan vara så trevligt att vara där. Ta efter Burträsk exempel och ni alla kommer att må bättre själva inombords.



Leve Burträsk!

Denna bild är från i Våras då Björnåkerskolans elever firade Skellefteå AIK:s SM guld.

Ett hjärtligt tack!



Jag vill tacka alla som bidragit till att göra även det gångna året till en lärorik del av mitt liv genom att sända er alla
ovillkorlig kärlek.
Ni är alla mina läromästare
och min trogna vänskap ger jag er ärligt och helhjärtat utan krav på motprestationer.
Från min sida är ni alla utan undantag i all evighet,
mina vänner!