Jag läser en del bloggar ibland. Och de flesta bloggar berättar lite vad som händer i de som skriver bloggarnas liv. De har med bilder i bloggen från det som de är med om. Det verkar vara ungefär så en blogg skall vara.
Andra bloggar verkar vara mer fokuserade på de intressen som personen som skriver bloggarna har. En eller flera. Men nästan reportage liknande inlägg. Båda formerna är intressanta. Om man är intresserad av personens liv, eller av dess intressen.
En del bloggar har jag slutat att läsa. Speciellt en som jag insåg inhehöll mer lögner om sig själv och sitt liv än vad som för mig kändes rätt. Vet eftersom jag har sett helt andra saker som personen gjorde, och som den personen sa till mig att den tyckte. Som om personen skrev för att övertyga de som läser bloggen om en helt annan sanning. Personen skrev i sin nät dagbok helt andra saker. Personen lade ner dagboken då den insåg att folk räknat ut vem personen var där. Har inte läst den personens blogg på mycket länge. Men hoppas allt allt är bra, och att allt vänt.
Men jag få?
Min blogg.
Jag vet egentligen inte varför jag började skriva. Det har blivit någon form av, "låt-tangenterna föra-resonemanget-ditt-det-hamnar" blogg.
Det är inte filosofi. Även om jag luftar filosofiska ämnen här. Det är definitivt varken en dagbok, eller en intressses blogg.
Faktum är att jag egentligen inte har någon koll på vad jag skriver.
Ibland, då jag läser mina gamla inlägg så känns det som om jag är lite predikande. Hoppas att alla som någon gång läser bloggen, vet, eller inser att jag har problem med VET, fast jag skriver att "det är si eller så". Jag inser att varken jag eller någon annan har patent på sanningen.
Så ta mina såkallade predikningar med en nypa salt.
Jag skriver bara, men med den kryddan att faktiskt någon kan läsa det jag skriver. Och jag är så glad att just DU läser, kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar