Mina underbara barn

Blir så lycklig då jag tänker på mina barn. Jag har haft så många fina stunder med dem. De är verkligen de bästa man kan ha. De har under hela sin barndom varit mitt solsken. De har naturligtvis haft problem, sjukdomar o sorg. Men på något sätt så har det stärkt vårat band. Det känns faktiskt lite konstigt att inte vara lika inblandad i deras liv nu, att det inte är jag som får ringa doktorn, skolan eller jobbet åt dem, men råd till dem ger jag gärna o ofta då de vill, försöker aldrig bestämma över dem, bara finnas till. För mig är det viktigt att de får följa deras hjärtan, inte ha dåligt samvete för det, speciellt gentemot mig. O jag vill inte heller att rädsla ska styra deras liv, att riskerna för att misslyckas, vad andra tycker o tror, o gamla invanda mönster ska styra dem, de bör få vara kaptener över deras skepp på färden över livets ocean. Vi träffas ibland o jag har tillfälle att njuta av deras existens. Ibland behöver de min hjälp, o ibland ställer de upp för mig. De vet allt om mig o älskar mig en då, jag älskar dem oavsett vad de fattar för beslut. Att veta att de finns, att veta att det vi har mellan varandra är ovillkorlig kärlek gör bara det i sig att jag vet om att mitt liv är bra.

Mycket annat går också bra i mitt liv nuförtiden också. Jobb, ekonomi, vänner m.m. Jag har råd o resa emellanåt. Utan att försämra min ekonomi. Jag älskar mitt jobb, och har dessutom ett par extra arbeten. Är igång nästan jämnt, o gillar att ha det så. Jag spelar dessutom teater i underbara Prismateatergruppen. Läser ibland poesi på scenen o tillsammans med Döda poeters sällskap som är fullt av fantastiska människor. Föreläser i filosofi och har skrivkurser. Försöker dessutom hinna med o skriva på mina kommande böcker då o då. Kanske är det så att jag inte har så mkt tid över till mina vänner som jag skulle vilja, men de har för det mesta fullt upp också. I sommar ska jag bo en månad i en sommarstuga vid Burträsksjön, uppleva en av de tre av mina önskedrömmar. Den andra har jag ju möjlighet att uppleva då o då också, att resa o se denna världs under.

O dessutom så ser min framtidsprognos väldigt fin ut, med reservation för allt som kan ske i livet som kan överraska. Läste någon gång något klokt. Ta det lugnt, kontroll finns ändå inte. Men att sträva efter att det ska bli bra, o vara glad för att det kan bli så, för de små miraklerna på vägen gör så mkt för ens inre välmående. Visst finns det saker som inte är som de borde i mitt liv, t.ex. mitt knä som blir sämre o sämre. Vänner o nära o kära som har problem i sina liv som jag inget kan göra åt, bara lyssna o försöka stötta då vi pratas vid eller träffas.  

Jag har dock lärt mig att acceptera som det är, mina tillkommakortande, känslor o att det inte alltid blir som man önskar.  O jag har också accepterat att en del av de sakerna kan jag inte göra något åt. Jag ägnar min energi åt det jag kan göra något åt, det jag blir glad av.
Mina nära o de jag håller kär
t.ex. mina underbara barn
ni finns alla i mitt hjärta för evigt.