Poetiska tankar i alvdrottningens tidlösa trädgård

     I Galadriels trädgård
     sanningens svala bäck rinner ur tidens opåverkade källa
     vattnar Lothlóriens frus väldoftande nattblomsters örter
     och spegeln
     på den uråldriga sägenomspunna visdomens piedestal
     fyller Alvdrottningen med bäckens glasklara källvatten

     I Galadriels spegel
     speglas lättade glädjetårars mithrilglänsande leenden
     varnar rädslorna gallskrikande för Saurons ögas makt
     och sången
     Lothlórienalvernas förtrollade drömmars klara arior

     susar i Caras Galadhons kungliga bonings trädkronor

Vid tid som var

tid som är

vid tid som det ännu inte är fastlag att den blir