Det som finns på Caféet är saknad.

Filosofen Paul Sarte använder sig av följande exempel:
Någon kommer in på ett Café. I Caféet är det fullt av människor, men personen som kommer in har stämt träff med en annan person som inte är där.
Då menar Paul Sarte att vad som först och främst existerar där på caféet för den personen är inte de personer som rent fysiskt är där utan den person som personen hoppades skulle vara där, och som inte rent fysiskt är där. Alltså vad som först och främst existerar för personen är inte de som är där, utan den personen som inte är där.
Paul Sarte har en poäng i detta resonemang, men jag tycker att han inte drar den kanske viktigaste konsekvensen av det.
För vad som existerar där för personen som söker den som inte är där är inget fysiskt, utan det som finns är saknad och möjligtvis besvikelse, alltså känslor . Det är alltså känslor som existerar inom personen och inte på caféet. Filosofen Arne Naess menar att vi upplever våra liv genom våra känslor, och Paul Sartes exempel tycker jag är ett bevis för det. Vad personen som kommer in i caféet upplever då han kommer in i caféet är känslorna, eller åtminstone en av dem, saknad. Kanske inte personerna som är där rent fysiskt (under förutsättning att de inte väcker någon form av känslor hos personen) och absolut inte den person som inte är där.