måndag 31 december 2012

Gott nytt år! I wish upon a star for you!


Undrar om 2013 är slut nästa gång jag vaknar
nä jag har inte skrivit fel
tagit fel
inte för att det spelar någon roll
för ibland är framtiden inte lätt att räkna ut
även om allt är determinerat
eller var det minerat
or maybe terminated
inte för att det heller spelar någon roll
det förändrar inte att vad jag av hela mitt hjärta önskar dig
är att det blir som du vill
än vad det innebär för mig
och att du förlåter mig för att vad jag önskar
är att du vill mer mig




I wish upon a star for you!

Hur ska du veta när det är försent


Hur ska du veta när det är försent
när det är för mycket
för du kan inte gå på
o tro att inget är fel här
hur länge som helst.

Jag säger
vem ska ta hand om dig
fixa det åt dig
när tåget gått
och ingen kan köra dig hem

Ja vem ska bry sig om dina drömmar
försöka förverkliga dem
när du låtsas som att inte mina vindrutetorkarna är på
att inte mina bromsar rostar sönder
när de aldrig blir oljade.

fredag 21 december 2012

21 decemberljuset Det sista o klaraste


Skenet som kastar ljus på mitt liv.


Jag har tagit fram en teori om vad svaret på universums gåta är
Den oändliga eviga kärleken.
(Se mer om hur jag räknade ut det svaret med ren logik i gårdagens blogg).
Jag har ett förslag på vad meningen med livet är
”Meningen med livet är att göra resterande del av det liv du lever nu så bra som möjligt utifrån de förutsättningar man har”.
Vilket vi som fått förmånen att leva alltså har fått möjlighet att göra i ett universum som älskar oss oändligt i evighet.

Jag har upplevt så mycket under ett helt maklös liv, haft nästan alla jobb jag drömde om, fått lära känna så många människor och fått värme och vänskap av så många. Och alla jag älskat och älskar har givit mig kärlek tillbaka, så jag har fått uppleva kärleken.
Det finns så många saker, platser, personer och händelser jag skulle kunna beskriva för att berätta om dessa episoder ur mitt liv här i detta sista decemberljus. Men det skulle bli hur många romaner som helst.
Och som jag skrev i det första decemberljuset, jag kommer att låta bli.
Känner på mig att det kärleksfulla ljuset som de berättelser innehåller en då kommer att synas i oändlig evighet. Och att alla innerst inne ändå vet om att de inträffat, i mitt inre lyser de klarast, är en del av de jag är, den vackraste delen av det som är jag. Så varför berätta det som ni redan vet? och som alltid kommer att lysa även i det mörkaste mörkret som den vackraste av stjärnor?

Kan jag annat än att vara nöjd? Kan man begära mer av ett liv?
Jo! Det finns en sak jag ännu inte är färdig med, och som jag ska fortsätta kämpa för i evigheters evighet. Men precis som jag skrev i nedanstående blogg, så är det mest värt av allt att kämpa för.
Det var det här jag svor på, lovade dyrt och heligt i ett blogginlägg i november 2009
http://slappmigfri.blogspot.se/2009/11/din-vanskap-ar-vard-att-kampa-for.html
Ge mig mod, kraft, möjligheten och förmågan att klara av det.

   Detta var det sista av decemberljusen
   nu släcker jag alla decemberljus
   och åker upp ovanför molen
   glider där omkring
   vilar

   fridfullt
   och tittar på er .
   Och förmodligen hamnar jag så småningom
   på en varmare plats
   men än hur het det är där
   så kommer det att inget vara jämfört med den värme
   som finns i mitt hjärta
   för er




Ett av de tillfällen då jag varit som allra lyckligast.

torsdag 20 december 2012

20 decemberljuset


Här är en teori om vad svaret på universums gåta kan vara

Svaret är:
Den oändliga eviga kärleken.

När man räknar ut arean på ett rum så tar man
Höjden *bredden *längden.
Då det gäller universum så är det mkt enligt den senaste vetenskapen o tänkandet som tyder på att universum är oändligt. Så Om man ska räkna ut universum som ett rum blir det
Höjden (upphöjt i oändlighet) * bredden(upphöjt i oändlighet) *längden(upphöjt i oändlighet).
Vilket blir oändlighet åt alla håll.
Det oändliga rummet

Lägger man till en till dimension, de så kallade tidsrummet så blir det alltså
Höjden *bredden *längden * tiden
Det mesta som nu kommer fram inom vetenskapen tyder numera på att tiden är evig. Räknar man bara tiden så är den alltså
Tiden (upphöjt i oändlighet)
Den eviga tiden.

Och lägger man då till tiden i ekvationen
Höjden (upphöjt i oändlighet) * bredden(upphöjt i oändlighet) *längden(upphöjt i oändlighet)*tiden (upphöjt i oändlighet)
Blir svaret.
Oändlig evighet.

Många hävdar dock att något saknas i denna ekvation, att det behövs en femte dimension för att få fram svaret. Och jag hävdar att för att finna det svaret så kan vi inte låsa fast oss i matematiken utan ta hjälp av grammatiken. Minns ni adverbialen? Det fanns tre former.

Det första var rumsadverbial som beskriver var det som sker i en text sker. Och då det gäller universums gåta så sker det ju i detta fall
Det oändliga rummet

Det andra adverbialet var tidsadverbialet som berättade när något sker. Och det blir ju i universums fall
Den eviga tiden

Det tredje adverbialet är sättsadverbialet som berättar hur något är. Ex "snabb om en bil". eller "Han kramar den vackra flickan". I universums fall så är det svårare att sätta fingret på vilket sätt universum är. Det mest beroende på att om man beskriver sättet som något gör det som sker i en text på så är det subjektivt, inte objektivt som i all matematik. Så därför måste vi vara subjektiva för att gå vidare.

Titta på universum, i det ryms det planeter, stjärnor, galaxer, bing bangar o en massa annat som vi förmodligen ännu inte ens har någon aning om. Och dessutom innehåller universum liv, liv som universum skapat livsförhållande åt. O det kanske i oändliga antal former i oändligheten och liv som kommer att finnas i olika former i evigheten.
Är inte det kärleksfullt så säg.
O även om det nu är så att det bara finns liv på våran planet, så tycker jag att det är tillräckligt kärleksfullt av universum att den skapat förhållanden som vi kan leva i för att jag skall kalla universum för kärleksfullt. I detta universum på denna planet finna alla jag träffat på, mina vänner, du och jag och vi har dessutom fått den gåvan av universum att vi har fått träffa varandra, tyckt om varandra. Att vi fått en sådan gåva av universum tycker jag är hur kärleksfullt som helst av universum.

Så därför så bör, anser jag det sättsadverbial man bör använda om universum vara kärleksfull. O då blir ju ekvationen som beskriver universum
Höjden *bredden *längden * tiden* kärleken
Höjden (upphöjt i oändlighet) * bredden(upphöjt i oändlighet) *längden(upphöjt i oändlighet)*tiden (upphöjt i oändlighet)*kärleken
Så mitt subjektiva svar på vad universums gåta blir är därför:
Den oändliga eviga kärleken.

Problemet med detta svar är att om de som hävdar att tid o matematik egentligen inte finns har rätt. Ja då faller se objektiva delarna av denna räkning o endast den subjektiva delen blir kvar.
Kärleken

Men för mig finns det ett bevis till, om än från den mest subjektiva plats som finns.
Mitt hjärta.
För den kärlek som finns i mitt hjärta är oändlig och evig.

Visst jag är en liten och förmodligen rätt betydelselös del av oändligheten i evigheten men jag är ändå en del av universum. En del av den oändliga eviga kärleken


tisdag 18 december 2012

18 decemberljuset.


Få se då är det den 18 december. Jag känner mig ganska säker, ja helsäker. Om nu tid finns. 17 var igår, o för mig i söndags också (för att förstå läs gårdagens blogg). Men alltså inte idag, nu. Om det inte är så att vi är en del av big bang än. För vissa teoretiker hävdar att innan så stod tiden still och att då det small så är tiden en del av det som rusar iväg åt alla håll. Och då kan man ju tolka det som att all tid som skulle komma att ske redan fanns där inne och existerade hela tiden. Och hur vet man att just de nu jag upplever nu inte är det nu som är där, samtidigt som alla andra nu? Hjälp vi är fångad i tiden på samma plats alla tillsammans. O är det så kan det ju vara även den 17 än nu, o de för oss alla. Phu jag är nog inte så galen iaf, eller????


Nä nu låter vi den 18 få lite plats, gör jag mig klar att fara o hjälpa mina elever att bli bättre på att stå på scenen, elever att läsa o skriva svenska. Mina skrivelever på kursen ikväll att skriva. Så den 18 jag tar emot dig o de händelser du har med dig öppna armar.

Fast i tidens träsk.

måndag 17 december 2012

17 decemberljuset


Oj, det är visst idag det är den 17 december, det var inte igår. Mhh, men lika övertygad kände jag mig ju igår. Kanske skulle jag passa på o fira den 17 december imorgon också ;)
Oj, oj jag måste vara den knasigaste av de knasiga, den mest förvirrade av de förvirrade, men en sak är dock säker, jag är den som är mest mig iaf, för där har jag ju ingen konkurrens.

Igår gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag var på juloratorium. Först var det en musiklärare som heter Kurt på Norrhammarskolan som tyckte att jag skulle dit eftersom jag gillar vacker musik, han var barytonsångare på Juloratoriumet. Sedan övertalade min snälla vän Doris vars syster var mezzosopran mig att komma dit. O jag ångrar mig inte en sekund. Det var så vackert, så stämningsfullt. Nu har jag alltså gjort ännu en fantastisk sak som jag inte ens hade någon aning om att det skulle var så fint. Tänk, denna december har jag badat i tunna på medeltidsfest, varit med på en trumresa, yogaavslappning, o nu detta Juloratorium. O i november var jag på Trollflöjten på kungliga operan med min älskade barn. Så mycket fantastiskt o dessutom nytt de händer mitt i allt,

Julatoriet på Sant Olofs kyrka

söndag 16 december 2012

17 decemberljuset


Känner mig så otroligt befriad. Är så lätt att jag börjar misstänka att jag drabbats av någon sjukdom. Kan man gå omkring o vara så här lycklig? Att i princip allt jag gör o ha gjort på sistone känts bra o de jag upplevt varit roligt. Kan det vara så enkelt att det är för jag bestämt mig? Ja vem vet. Annars får jag väl söka upp doktorn o be om någon medicin av något slag för det här kan inte vara normalt.

Har mycket att göra. Blanketter att fylla i. Packning o annat som måste till. Undrar om jag får ha med mig bärbara på planet, så jag kan skriva redan där.


Med god intention


lördag 15 december 2012

15 decemberljuset


Det känns som att jag är på planet redan. Sitter och skriver på den solbelysta balkongen. Allt är lugnt och jag äter tapas, de ända måsten som finns är allt jag vill göra. Vilken dag ska jag fiska? Stranden idag också? Var ska jag äta idag? Hur mycket kommer jag att hinna skriva? Vad är öppet o inte öppet under helgen? Bara att veta att det kommer att bli så snart ger mig så mycket kraft att den energipåfyllnad resan kommer att ge inte behövs egentligen.

Tänk er! Jag ska vara ensam, alldeles för mig själv hela julen.  

Canarisk måne

fredag 14 december 2012

14 decemberljuset


Igår Lucias ljus mig belyste
och ett ljus gick upp
ibland måste nog saker ske
för att ljuset ska tändas
och insiktens ljus belysa

Vill inte ha något som inte mig ges med vilja, för då är det ju inte äkta.
Att få kärlek, vänskap eller hej som inte mig vill givas medför ju att jag får leva ett liv utan att i sanningen bli älskad, omtyckt eller uppmärksammad.
Liknande har jag sagt så många gånger, påpekat att jag sett så många ex. på att många måste leva på ett sådant sätt, bli behandlad så.
Därför måste jag rannsaka mig själv och göra allt för att jag inte ska bete mig likadant, försöker tvinga fram det jag verkligen vill ha, försöka se och inse om och när jag beter mig på det sättet och sätta stop för det. Sluta med det!
Be om förlåtelse för då jag betet mig så och i fortsättningen inte bete mig så.
Bara göra vad jag kan, be och önska att jag äkta kärlek, vänskap och hej får som till mig vill ges.


Norrhammarelevena bjöd igår på en lysande ljusshow.
Tack!

torsdag 13 december 2012

13 decemberljuset


En enkel, vacker och hoppfull definition av vänskap.

En elev på skolcafeterian frågade en annan
- Är dom vänner?
- Ja det är klart, de har känt varandra i sex år.
Ingen protesterade, de bara nickade.

Jag sprang in på toaletten o grät
så skönt att det finns hopp för nästa generation
de verkar bli så mycket klokare än vår generation
jag grät, o grät och grät…



onsdag 12 december 2012

12 decemberljuset


Liten Hobbit inatt decembermörkret lyst upp
små dvärgar hjälpte honom iväg
bland grottor o mörker han ljus sökte
o hopp om att finna ut

O du vackra Rivendall
var är ingången
vägen  till dig
för mig.

Idag är det ett numeriskt datum
121212
lika litet o ologisk som mitt hopp är
o naivt som mitt dunkande hjärta är
så hoppas även jag på mirakel denna dag
fast jag inser att naturen knappast bryr sig om vår tidesräkning
eller du om mig.

 

tisdag 11 december 2012

11 Decemberljuset


Sökte först ett jobb i Skellefteå
och sen ett till
staan
fler i Piteå
och ett i Umeå vill af att jag ska söka
tvekade om ett jobb i Luleå för om jag får det så måst jag åka omkring
I Norrbotten o Västerbotten
Västerbotten suck
jhooo

Sen sökte jag en lärartjänst i Borlänge
på vischan
en folkhögskola
o så tänkte jag
varför inte söka ett jobb på Sundbybergs folkhögskola också
assåå

o så hittade jag ett jobb i Tallin
sökte ett i USA
kanske på prärien
taŋyáŋ ománi yo/ye / po/pe

På månen hittade jag inget, speciellt på nymånen
letade efter jobb på Kronos, Klingons hemvärld
världen där strid är heder
petaH!
Eller varför inte söka jobb som Borg
vara uppkopplad till en Highmind
inte tänka
slippa känna…
resistance is futile prepare to be assimilated

Hittade inget om Lothlorian på platsbanken
denna vackra sagoplats där till och med skogen är ljus
men det är klart Lothlorian finns inte
precis som alla andra vackra sagor
Mae govannen nildë



måndag 10 december 2012

10 decemberljuset


Vad vill jag belysa idag, eller kanske inte belysa.
Det utan frågetecken fast de är frågor som du kanske nu märkt…

Tända ljus som bländar,
men som bara värmer,
skapar värme o ljus som består
o inte bara för mig utan för allt och alla.
Vill tända en öppen spis i ett hem som alla får plats vid
utan att elden ska måsta bli så stor att den allt eldar upp
eller något som för någon svider eller hettar.
O även jag vill få plats vid brasan
utan att jag ska behöva vara rädd för att bli bränd.
Jag vill kunna sitta där med alla er som jag tycker om.
Jag skrev ALLA
och med alla så menar jag ALLA
ALLA UTAN ETT ENDA UNDANTAG.
Vill inte att någon ska bli utlämnad
oavsett orsaker som kan finnas
och jag vill VERKLIGEN att även du ska sitta där med mig.
MED MIG
flamma
Ja då, ja först då så tror jag att den verkliga värmen,
den som värmer oss alla kommer att belysa



                                                              Frid, Fred, Frid.


...o Gud sa, brinn ej upp och sen så skapade han tårarna för att släcka elden.



...o Gud sa, brinn ej upp och sen så skapade han tårarna för att släcka elden.



söndag 9 december 2012

9 decemberljuset

Igår kväll så badade jag i en badtunna. Jag satt kvar längst.  Jag la mig ner i vattnet och tittade upp. Min kropp var govarm o en bit ovanför mig såg jag en syn jag aldrig tidigare sett. Ovanför kanten till badtunnan så blåste det bitande kall snörök förbi o marschallerna som var uppsatta runt tunnan syntes lite vagt sådär i snöröksdimman.


lördag 8 december 2012

8 decemberljuset

Idag vill jag belysa allt man inte förstår. Alla samband, o samhörigheter mellan människor man träffar. De flesta jag träffar verkar känna någon som jag känner, eller så finns det någon plats eller jobb som vi har gemensamt. Så än vem vi träffar är ett leende eller ett gott bemötande att vara snäll med någon som man egentligen redan är vän med. O jag kanske är knäpp på något sätt, men jag gillar alla jag träffar på. Okej inte allt de gör, men jag älskar dem en då.
O en annan rolig sak är hur människor växer då man lärt känna dem, hur ofta det visar sig att de är riktigt goa och goda människor bara man ger sig tid att prata med dem.

LOVE YOU ALL!


fredag 7 december 2012

7 Decemberljuset

Minns inte början bra. Där jag bodde (var de nu var) så var det så fullt och jag blev tvingad att ta med de två kritvita kattungarna till en fest i ett hus i kvarteret nedanför mitt barndomshem. Fast än att jag visste att de som hade festen hade en hund så måste jag ta med katterna (drömmen glömde tydligen bort att jag är allergisk emot pälsdjur).

Trots att katterna är jättesmå så är hundvalpen hos vännerna mindre och förlorar direkt en brottningsmatch mot en av kattungarna. Värdarna påpekar o jag håller om att detta inte går. Jag måste gå till mitt gamla barndomshem med de två så lysande vita kattungarna.
De ska ha en fest där också. Det är min syster som ska ha fest för andra dagen i rad (fast hon i verkligheten aldrig är där), den som de hade igår var jag inte heller inbjuden på fast hela släkten varit där. Under den här festen så hade jag fått för mig att de anlitat någon som skulle ha hand om en hund på övervåningen. Jag går dit, syrran har knappt tid att säga åt mig att jag inte kan lämna kattungarna där. De startar festen med folk från hennes gamla familj, och kanske min mor fast hon inte bor i den kåken längre, bara min far bor där i verkligheten, men han ser jag inte till och ingen av de som är där verkar ha tid med mig.


Av någon anledning så har jag tydligen släppt de små vita kattungarna ner på marken. På den långa uppfarten framför huset springer de runt i snön. Jag förstår att det inte är bra, försöker fånga dem, men än hur jag slänger mig i snön så kommer de undan. Förstår att de är glada över att vara fria, och att de tycker att de är roligt att smita undan. De springer mot ett litet hål i marknivå i den ca en och en meter höga snövallen. Jag efter. Då de springer under så lossnar en stor halvtinnad snöklump över dem. Skriker nej. Börjar i panik gräva efter dem. Tror efter en stund att jag bara kommer att kunna rädda en eftersom den ena hann så långt inunder snöklumpen. Snön tinnar o de bildas stora pölar av smältvatten just innanför där jag gräver. De kan drunkna också. Måste hitta dem, åtminstone deras lik. Mer vatten, nästan allt färdiggrävt.

VAKNAR.

Och oj med en hur obehaglig känsla som helst.
O varför slutar så ofta drömmar innan det är klart? I detta fall innan jag hittar kattungarna, levande eller död? Så att jag veta, får frid i det.
För att bespara mig smärtan om de slutar hemskt? Eller för att de drömmen handlar om inte är färdigt i verkligheten?





torsdag 6 december 2012

6 decemberljuset


Den 6 december
något säger mig att det är något jag ska göra idag
men jag minns inte vad.


Visst skriva 6 decemberljust :)
men det var något annat
något jag bokat
något jag lovat
hjälp mig
belys detta problem
lys upp mörkret så jag hittar
finner svaret.



onsdag 5 december 2012

5 decemberljus


Det blev ingen poesiträff för mig igår :( , men turligt nog en trevlig skrivkursträff med mina trevliga skrivkurselever, o så måste jag ju nämna alla trevliga elver på skolan också förstås.

Igår glömde jag mobilen hemma. Eller så var det mobilen som gömde sig då jag skulle gå, smet undan. Den ville inte ut i kylan.. För att fira sin frihet så valde den dessutom att inte svara på ett rekordantal uppringningar. Ja till och med från nummer jag inte vet ifrån vilka de är ifrån. Och dessutom flera från hemliga nummer. Jag hör till dem som inte kan låta bli och svara då jag inte vet vem ett samtal är ifrån. Och jag lovar er, hittills har inget värre hänt än att jag på ett artigt sätt fått säga nej till någon säljares erbjudare. De är faktiskt människor de också och bör bli behandlade med respekt. Precis som ALLA andra människor också bör. Att bli arg eller elak emot någon för att man vill något är väl inte att vilja på rätt sätt? Kom inte och säg att jag inte är hård, eller bestämd. Jag kommer inte att vika från min snälla linje, utan att för den delen inte säga vad jag tycker, fortsätta berätta sanningen om vad jag tycker, vad logiken säger och känner, när det behövs. Inte om det inte behövs och enbart i onödan skadar. Vill inte skada alls överhuvudtaget. Jag står för vad jag har för känslor punkt slut. Jag står också för att jag gör fel, en massa fel, att jag är klantig, slarvig och ibland rent förvirrad. Men det lovar jag dig, att allt som då blir fel som skadar ångrar jag, o då det gäller det så försöker jag ständigt förbättra mig. Krama mig!

Nä nu är det nog dags att jag slutar skriva innan fler nyfödda ideér som jag inte hunnit fundera över konsekvensen över blir skrivna, innan de kommer att belysa mer av mitt inre, eller om det blir riktigt fel, eldar upp något som inte borde få brinna. Om det nu finns kvar något att elda upp nå mer.





tisdag 4 december 2012

4 decemberljuset

Igår jag texten glömde
ljuset ej tände
och hade ljuset till och med vält

Dagens ljus skall dock mörkret belysa
inte med ord eller ljus
utan med en filmaffisch
som får en gammal treeker som jag
att lysa upp lite grann i mörkret

Ja även biljetterna som jag bokat
till premiären på The Hobbit
åt mig o mina barn
är något som får denna själ att le lite gran
och så att leendet lever då förstås
LE
tänk att få sitta och vifta med fötterna
ovanför ett vattenfall i Rivendall
vid den öppna spisen i huset som är hemma
klättra i träd i Lothlorian
eller åka med Enterprise, Voyager eller varför inte Delta Flyer
ut emot en annan del av galaxen
leva ett liv då leende stjärnorna är de ljus som en vägleder.



måndag 3 december 2012

3 decemberljus








Den närheten

Hej!


Det var ett tag sedan jag skrev till dig. Ja, du vet livet, en massa saker händer o man sveps med i det. Jo, visst det är en prioriteringsfråga. Men även om jag då alltså valt att utföra alla dessa plikter istället för att skriva till dig så lovar jag med hela mitt hjärta att jag hellre hade skrivit till dig än att utföra plikterna. Eller, allra helst hade jag velat träffas, pratas vid, ha kul tillsammans, eller att bara få vara i din närhet. Den närheten.

När?
I alla nu som komma skall o fler om det nu går. Men det enda sättet att med säkerhet alltid få vara med någon i alla nu som kommer att existera så länge den personen existerar är att vara den personen. För är det någon du aldrig kommer undan i ditt liv så länge du lever så är det just du, mig är det lättare för dig att slippa, men det vet du ju redan. Likväl som att jag fått lära mig att jag inte alltid kan vara med dig, förmodligen inte ens något nu till. Men för mig är det inte lätt, inte ens lättare än att slippa undan mig själv, det är det som är svårast av allt. Att inte vara i din närhet. Den närheten.

söndag 2 december 2012

2decemberljuset

2 december har i många år varit kanske årets mest speciella dag för mig.


Den 2 december 1980 så var jag så nervös, det därför att just den tisdagen så skulle jag på Våga Stuffa och ville få mod nog till att bjuda upp mitt nuvarande ex Åsa. Att jag tillslut vågade medförde ett över 30 år långt o bra förhållande. Jag är ju 50år nu så att vad som hände den 2 december 1980 påverkade den större delen av det liv som jag hittills levat. O oavsett vad som sker i mitt liv framöver så är det ju inte svårt att förstå att de åren kommer att vara ett långt kapitel i boken om mitt liv. Vi har ju dessutom två helt underbara barn tillsammans, Elin och Andre och har dessutom en bra vänskaplig kontakt.

Ja, det är inte alltid lätt att veta i förväg vad de som händer orsakar. Som jag minns det så var jag mest rädd för att ifall jag skulle ha vågat bjuda upp henne så skulle det ha medfört ett förnedrande nej, o kanske t.o.m. att folk skulle skratta åt mig. Jag var så rädd för sådant då. Att jag var så rädd, och i princip alltid nog kommer att vara sådan har nog till en del sin grund i allt retande om tjejer som jag upplevde i skolan. Denna kväll den 2 december så resulterade det i att jag först inte vågade, väntade, ja det orsakade att jag mest tittade på avstånd (jo, på det sättet är jag nog en stalker, våga titta, de törs jag ,men… (om de nu är att vara stalker om man gör det så är jag det (idealet idag är att man inte ens erkännare för folk i förväg att man är kär i någon, eller helst att man inte pratar om det alls, förrän vips så bara är man ihop, att erkänna att man har känslor, speciellt till någon man inte är ihop med o därmed riskerar att bli nobbad av ifall man skulle våga pröva är så fel i så mångas ögon, man anses vara ett pucko))).

Men de den 2 december 1980 så var det ett par vänner som visste vad som mitt hjärta då ville och som i princip gav mig order att göra slag i saken. Den dansen, pausen efter o de få ord jag fick fram resulterade i mysiga kramar mellan de två väldigt unga människorna som senare stod utanför danslokalen på folkets park i Skellefteå, 18 o 15år o hade just blivit ihop.

Förmodligen så hade det inte blivit så att jag och mitt ex blivit ihop om de inte pushat mig, säker kan jag dock inte vara för vem kan i förväg, eller ens i efterhand med säkerhet veta vad alternativa händelseutvecklingar medfört. Men den troliga bilden hade nog blivit att jag varit arg på mig själv för att jag inte vågat, att jag då jag fått chansen tittat blygt på henne från avstånd, och skulle jag hamnat i en situation då jag och hon var på samma plats så skulle jag nog ha varit så nervös att jag bara pladdrat på. Vad de skulle ha lett till har jag ingen aning om och kan aldrig annat än spekulera i eftersom det är tidslinjer som aldrig kom att existera.

För mer än tre år sedan spelade jag in dikter åt lokalteven i Skellefteå. Jag satt vid en lägerbrasa och läste en juldikt för varje dag i december det året, 2010. Och just det året hade jag och Åsa varit ihop i 30år den 2 december och jag berättade därför om det i TV just den 2 december och läste en dikt till henne. De sänder dessa dikter varje år på lokalteven, tydligen 13.15 idag. Men de två senaste åren har just denna dag känts lite konstig pågrund av att vi inte är ihop längre, och är det någon som råkar se dem så kan de ju bli lite förvirrade.
Men de bjuder jag på.

     Allt som man i livet belyser kan återge sken långt framöver
     på saker man inte tänkt belysa,
     eller berättar om sagor som inte längre finns,
     visar ljusstakar som för länge sen brunnit ner
     önskningar som likt skuggor inte ens får brinna i ljus som återger hoppets sken
     blänker i tårar som aldrig vill torka
     vaknar i länder som man inte ens visste om att de existerade.



Glad advent på er.

lördag 1 december 2012

1 decemberljuset

Idag den 1 december hade jag bestämt mig för att tända det första av sanningens ljus.
Men nu har jag ångrat mig
ni får även i fortsättningen dväljas i mörkret
eller om ni så vill
för det passar in just denna dag
så kommer det som skulle ha synts
gömmas under snön
som nu tungt faller ner över våra huvuden
för att där under
i mörkret
gömmas
och förmodligen glömmas bort

Istället har jag istället bestämt mig för att låta de ljus som själv vill tändas
eller du vill antända
få flamma upp i vintermörkret
och belysa vilken verklighet de vill
oavsett om det är sanning eller falskt sken som speglas
eller vad det är som belysningen kommer att kasta ljus på eller bränna ner.



en dikt typ.


jag kan bara vänta
o se
vad som i stearinspegeln kommer att visas
vad som kommer att förtäljas om efteråt
o hoppas
på att det jag ser
är en bild
en berättelse som vi båda två
vill ska visas
förtäljas om.