tisdag 20 december 2011

Om att vara i en dröm

I filmen Inception som jag nyss hade på i bakgrunden samtidigt som jag arbetade på datorn så hörde jag dem säga något som fick mig att fundera.

En sa
- Usch, vem vill vara fångad i en dröm i ett halvår?
Den andre svarade.
- Det beror på vad drömmen handlar om.


O visst det låter logiskt, om en dröm är trevlig och man fick välja att stanna kvar i den så skulle man nog stanna längre. Å andra sidan, inte vill då jag stanna kvar i en mardröm speciellt länge.

Jag antar att de i Inception menar sådana drömmar som man drömmer om på natten. För på vårt språk så kallar vi även de som vi dagdrömmer om då vi är vakna för drömmar.
Anta att du önskar något och du dagdrömmer om att det är eller har blivit som du önskar och på låtsas vistas i den önskedrömmen i dina tankar emellanåt, idrottaren som ser sig själv överst på prispallen, studenten som klarar examen, den anställde som ser sig som chef, den som bantar som ser sig som small, den som älskar någon som drömmer om ett bröllop med den personen. Det kan vara bra att dagdrömma på det viset, pågrund av att du då fokuserar dig på möjligheter som finns för att förverkliga den drömmen.
Men det finns även nackdelar.
För det är lätt att börja känna sig väldigt ledsen ja till o med att bli deprimerad över att den dagdrömmen inte är verklig, o kanske i värsta fall är väldigt svår att förverkliga. Ex. vinna 100miljoner på lotto, köpa värsta drömvillan, få huvudrollen i en stor Hollywood film, vinna OS-guld på 100meter, få gifta sig med någon som inte ens tittar åt ens håll o.s.v.
I sådana fall är det kanske bäst att inte fastna i den trevliga drömmen, det kan om man tänker på ett negativt sätt bryta ner en.

”Mitt liv är pest o pina, inte värt att leva för att inte min dröm, de jag mest av allt önskar är uppnåbart”

Men ska man då, ifall man kan, för det är inte alltid lätt, välja att sluta dagdrömma om det man önskar?
Första tanken är nog det, speciellt om det får en att bli bitter för att den ter sig omöjlig?

Men om vi inte har några drömmar som är svåra att uppnå, om vi till och med försöker låta bli att ha önskedrömmar så kan det pacificera oss.
Människor utan drömmar blir ofta loja, omotiverade och fastnar i någon form av ingenting, låter bara livet gå utan att leva det.

Att hoppas är en positiv känsla som redan enligt Spinoza på 1600-talet var kraftskapande, så det känns därför som ett bättre val att dagdrömma ibland, iaf vill jag dagdrömma om det som är näst intill omöjligt, men jag vill välja att vara glad över att jag har de dagdrömmarna, njuta av dem, hedra dem, se dem som något fint, inte gräva ner mig över att de nästan är omöjliga.

Ja det är svårt att svara både ja eller nej på om rollfigurerna i Inception hade rätt eller inte. Men att fundera lite är väl kanske bra iaf.

fredag 16 december 2011

Tufft att vara snäll ibland...

Hej!

Har ni aldrig känt det som jag ofta gör. Att då jag ska göra något snällt för någon så är jag nervös för att det ska bli helt fel. Att den där glädjen man hoppades att de snälla ger istället gör den man är snäll emot arg, eller att personen man är snäll emot inte alls visar någon tacksamhet, eller inte verkar tycka tycka att det sätt man var snäll på var något speciellt, något märkvärdigt.

O de är inte bara så jag känner det ibland.
Jag minns då jag var barn o de snart blev jul, jag var ett sådant där barn som blev så förväntansfull så att jag var helt upp över öronen på julafton. Vilket ofta resulterade i att jag blev så överspelt att mina föräldrar blev arga o tvingade att plocka ihop mig. Så de flesta jularna så gick jag omkring o var rädd för att de skulle bli så, att jag skulle göra som jag blev förmanad att inte göra.
- Ta det lugnt på julafton Lasse, du får inte skämma ut dig, sa mamma o pappa o blängde på mig med arga ögon som lovade att de skulle minsann inte skulle vara snälla tillbaka om...
Så egentligen så har jag inte så många fina julminnen från min barndom att berätta om.

Då mina barn var i den rätta åldern så var det en jul som de var så upphetsade att då de skulle öppna julklapparna så rev o slet de upp klapparna, o de skrek utöver sig än vad de fick.
- Å en tröja, skrek Andre o log som en sol.
Elin hoppade omkring för minsta sak.
Deras ögon lyste som de vackraste av stjärnor.
Vad gjorde jag?
Jo, jag filmade det, o jag behöver bara tänka på att få se den filmen igen så blir jag glad.Tänk bara att få höra o se
- Å skliskor, å skliskor.

Överhuvudtaget så tycker jag att då någon har lysande ögon så har de, de vackrast ögon som finns. Det är så synd då livet tar dessa iväg från så många. Men å andra sidan så glädjer det mig så fruktansvärt mycket att få se då de jag verkligen gillar tittar på mig med sådana glada och underbart tacksamma ögon, då man gjort något snällt o får den belöningen.
Så därför så vågar jag fortsätta att planera för att göra snälla saker, för får jag åtminstone någon gång den belöningen jag önskar så är det värt allt. Men får jag det inte så vet jag ändå innerst inne att jag iaf varit snäll, o inte behöver sova dåligt för att jag varit det.

Kram på er alla

söndag 4 december 2011

4 December

Årets mörkaste månad. Nästan svart hela dagen. Men var dag är en dag närmare våren. Men o andra sidan så ser jag ingen poäng med att vänta på våren, att se det bästa i alla månader oavsett ljushetsgraden gör livet lättare att leva

Gillar egentligen inte att skriva att det var länge sen jag skrev och att det kommer att bli ändring nu, framöver kommer jag att skriva mer. Ja, vem vet, kanske blir det så.

I en blogg ska man berätta om vad som händer, ha åsikter, o så gärna ha något speciellt intresse så att just de som är så pass intresserade av just det man skriver om inte kan låta bli att titta in. Dessutom så bör man ju skriva ofta så att de som tittar in tycker att det är lönt att titta efter om man skrivit något igen.

Inga små krav. Önskar att jag kunde skriva att åtminstone min mamma läser denna blogg. Men det kan jag inte, min mor har inte en tanke på att sätta sig bakom en dator. Hennes val, hennes liv, o då är det rätt för andra.

Jag brukar ju säga att som en vän till någon så bör man önska att vännen får leva de liv som den önskar. Men ibland undrar man, då en del personer säger att de vill leva ett slags liv, men inte gör det fast de har möjligheten att välja det liv som de säger sig vilja välja. Många gånger kan det naturligtvis vara önskedrömmar som är ansträngande, som man måste jobba mycket för att förverkliga, för personen inte väljer att genomgå den ansträgningarna som det krävs för att få sin önskan uppfylld. De förstår egentligen inte vilken gåva de försakar, det finns så många människor som inte har möjligheten att få sina önskningar uppfyllda, oavsett hur mycket de kämpar. Men det finns också de som kan få det som de vill utan ansträgning och ändå så väljer de att sträcka ut handen. Varför? Ja, det är svårare att förstå. Kan det vara så att många på något sätt inte vågar tro på att det är sant att de kan få sina önskningar uppfyllda? Eller att de är så van att leva ett liv i vilket de inte får sina drömmar uppfyllda att de omedvetet känner sig tryggare i den situationen? Eller kan det finnas andra orsaker? På något sätt så räknas man nog som ganska udda om man lyckas uppfylla sina drömmar, om man är lycklig och inte klagar på allt och alla. Ja, vad vet jag. Vad tror ni?

torsdag 13 oktober 2011

Inatt drömde jag

Går ut på gatan, en person puttar ett fullastat släpp över mig. Hamnar under, tror jag ska dö. Men då släppet rullat över mig ser jag att personen fortsätter att putta släppet framåt, och jag bestämmer mig då för att hjälpa till att putta släppet vidare.

Slutsats. Alla har vi en massa i släppet, men istället för att passivt låta den karman köra över oss så kan vi acceptera att vi förmodligen alltid kommer att ha med oss släppets innehåll på vår färd, och puttar vi då släppet framåt efter vägen tillsammans så hindrar släppets tyngd oss inte utan blir det som med kraft för oss vidare…


Förstår ni? Karmalagen är inget negativt, vi behöver inte gå omkring och vara rädda för att det som tidigare skett oss ska stjälpa oss, vi kan använda det som skett till att göra nått bra. Åtminstone så ger det sättet att se på sitt bagage oss en bättre chans. Och att hjälpa andra att putta deras släpp framåt, eller att tillsammans med någon annan putta både den personens och sitt eget släpp framåt för ju oss, ja just det,framåt. =) =) =)

onsdag 6 juli 2011

Detta är en hälsning från Dyhringegatan 32. Platsen där ett liv ska förvaras, platsen där ett helt liv syns genom fönstret, där det livet ska utvecklas, paddla vidare ut efter livets flod.

måndag 27 juni 2011

Upp o ner för trappor, fram o tillbaka på cykeln, papprena måste fyllas i rätt. Släpet kopplas på, fyllos och tömmes om och om igen, kopplas sedan av i Innervik. Packat ner o packat upp, inte lätt o hitta allt, speciellt då inte allt längre finns. Upp och ner för trappor, in o ut genom ytterdörren, uteplatsdörren. Ny bäddsoffasoffa och fåtölj, okej lite blommönster, måste köpa en mindre sax. Nu tvättar jag byxorna i min tvättmaskin. Så fint det är med vänner som ställer upp, upp och ner för trappor, bugar o tackar, o snart ska de bli bra är det sagt fast ännu inget soffbord finns, inga tum att titta på..

torsdag 16 juni 2011

Det som finns på Caféet är saknad.

Filosofen Paul Sarte använder sig av följande exempel:
Någon kommer in på ett Café. I Caféet är det fullt av människor, men personen som kommer in har stämt träff med en annan person som inte är där.
Då menar Paul Sarte att vad som först och främst existerar där på caféet för den personen är inte de personer som rent fysiskt är där utan den person som personen hoppades skulle vara där, och som inte rent fysiskt är där. Alltså vad som först och främst existerar för personen är inte de som är där, utan den personen som inte är där.
Paul Sarte har en poäng i detta resonemang, men jag tycker att han inte drar den kanske viktigaste konsekvensen av det.
För vad som existerar där för personen som söker den som inte är där är inget fysiskt, utan det som finns är saknad och möjligtvis besvikelse, alltså känslor . Det är alltså känslor som existerar inom personen och inte på caféet. Filosofen Arne Naess menar att vi upplever våra liv genom våra känslor, och Paul Sartes exempel tycker jag är ett bevis för det. Vad personen som kommer in i caféet upplever då han kommer in i caféet är känslorna, eller åtminstone en av dem, saknad. Kanske inte personerna som är där rent fysiskt (under förutsättning att de inte väcker någon form av känslor hos personen) och absolut inte den person som inte är där.

tisdag 14 juni 2011

Den 14 Juni 2011

1. Alltet är allt

2. Det kan inte finnas något utanför alltet

3. Alltet är allting
a. Alla känslor, sinnesuttryck, fantasi och övriga sätt att uppleva vår existens.
b. All materia och allt annat i en eller annan form.
c. Tid, tal, språk, ord, berättande och övriga mänskliga sätt att försöka beskriva och kategorisera vår verklighet.
d. All form av andlighet, tro, sagor och även illusioner.

4. Allting är allt.

5. Med ordet ”är” beskriver vi de som finns i alltet. Men även de som inte finns i alltet.

6. Eftersom inget kan finnas utanför alltet så kan inget som inte existerar finnas utanför alltet heller.

7. Det som är ingenting är därför också en del av alltet

måndag 9 maj 2011

Förbeställ Ögonblick nu



Nu är diktsamlingen Ögonblick på tryckning. Om mindre än 2 veckor är den färdig, färdig att möta sin publiks ögon, tankar o känslor.
Priset på boken är 159kr.
Till boken ingår en CD skiva som Roger och jag läser var sin dikt på, den dikt jag valt att läsa på skivan är den som publiken brukar uppskatta mest ”Bara så att du vet” som också är en personlig favorit. Tina har spelat in ett par vackra sånger som ni också kan lyssna och njuta av.

Vill ni ha boken, och köpa den av mig, med en hälsning från mig till just dig?

Förebeställ då boken av mig genom att antingen maila mig, anmäla ditt intresse på min Facebook sida, ringa mig eller kontakta mig på ett annat sätt så kan vi tillsammans ordna så att du får boken.
Annars så kommer boken att finnas att beställa på Faunförlags hemsida, på Adlibris och andra nätboksajter, dessutom bör den snart finnas hos er lokala bokhandlare eller bibliotek.

Vi är tre författare till boken.

Roger Nilsson en etablerad poet som bor i Västerås, han har bland annat givit ut den uppmärksammade diktsamlingen Draksånger. Min egen favorit bland Rogers dikter är ”Vandrande Ensamheten” som också finns med i Ögonblick.

Tina Stenberg Vindhav som är född och uppvuxen i Slagnäs har ett förflutet som fotomodell och sångerska. Tina tycker själv att det var befriande att skriva poesi, för då behöver man inte tänka på refränger. Hennes dikter innehåller många fina reflektioner och mycket kärlek till bland annat hennes barn.

Lars Granlöf (jag alltså), författaren till boken ”Släpp mig fri”. Jag har i många år läst estradpoesi på olika scener. De flesta dikterna som jag nu valt att publicera har varit med på min resa i många år, de har också utvecklats med mig. En del av dikterna är också en del av mig och mina drömmar.

måndag 18 april 2011

örraf nakcev segnälkaB

Igår söndag så spelade Desperados på Västerbottensteatern. Denna spelning var annorlunda, mest därför att folk fick betala inträde och att många av de närmaste var där och såg. Den nervositet man alltid känner är klart annorlunda då flera man känner är där. Det var dock väldigt befriande att spela, publiken skrattade mer än vanligt och jag fick en riktigt energikick. Jag hoppas att även publiken får energi av att se oss, för är det så att jag är en energitjuv som bara stal av dem så måste de ta veckor innan de fått tillbaka någon energi ;). Men med tanke på reaktionen efteråt så tror jag inte att jag behöver vara så orolig(här lägger jag in ytterligare en blinkgubbe (blink”). Idag är jag dock slut själv (gissa vad jag lägger in här också) På kvällen så fällde jag en tår då jag såg Liar, Liar, men de ska ni veta, de mest osannolika med filmen är slutet.
I lördags så sorterade vi böcker, gamla dagböcker och inspelade kassettband (snyft). Satt på kiosken ett tag o såg på Olympiatravet, sedan så träffade jag Stenne på El Greko och var några timmar på Costers dansade till rock o surrade med en massa galningar (ja jag vet att jag är galnast själv).
I fredags så lyssnade jag på en föreläsning av Emma Ershag som har Emmas trädgårdservice, hon var fantastisk, vilken energi, hon hade verkligen fattat galoppen då det gäller det här med positivt tänkande. Nu visade det sig att hon var lajvare, o att vi lajvat på samma lajv åtminstone en gång. Lajvare som gillar att spela en roll blir ofta bra på att improvisera, prata och tala inför andra. Jag presenterade min affärside inför det Sociala med fler, det blev en riktigt show
I torsdags så försökte jag ta det lugnt, men jag gjorde också klar marknadsundersökningen klar som senare utförde i samband med teaterspelningen.
I onsdags var jag på teatercafé på kvällen o läste dikt inför en internationell publik, o så många roliga o gripande historier jag fick höra. På dagen så lyssnade jag på en föreläsning om tillgänglighet, måste säga att det var mycket om hur det kan vara att ha olika handikapp som jag inte tänkt på. Det är väl så att de man uppmärksammar mest är de som berör en själv och de man samtalar med.
I tisdags så hade vi stor offentlig framträdande på Döda poeters sällskap – och levande. Det var en helt fantastisk publik o många vågade läsa dikter.
Ja måndagen o Hanna Marklunds tankevärda föreläsning har jag ju redan berättat om i bloggen.

Förutom allt ovanstående så har jag träffat en massa fantastiska människor, lärt mig mycket nyttigt inför resterande delen av livet. Förlåt om jag inte bloggat varje dag under veckan, ja för då hade nog rapporterna här blivit bättre, nu blir det väl bara lite michmach, men vadå detta är min blogg, inte ett skrivtvång.

Kram alla.

måndag 11 april 2011

Hanna Marklund bejakar både varandet och görandet lika mycket.

Jag han inte mer än komma till skolan innan det hände något som omkullkastade mina planer. Vi ska på flera föreläsningar i veckan. Det känns dock inte negativt, utan som att jag fått en massa fler möjligheter.
Nu på förmiddagen så lyssnade vi på Hanna Marklund. Hon är fotbollspelare, flerfaldig Svensk mästare och landsslagspelare. Nu jobbar hon åt Sunnanå utveckling och väntar sitt andra barn.
- För att lyckas så är ett aktivt medvetet medskapande viktigare än konsumerande. Då vi går på en träning så ska vi inte förvänta oss att tränaren ska göra oss bättre, utan fundera på vad vi själva kan göra för att bli bättre, då har vi större chans att lyckas med våra mål.
I våra liv så får vi inte fokusera på det som vi drabbas av, ex dåligt väder, utan istället fokusera på det vi kan påverka. Vi måste även vara modiga, våga pröva på, tycker Hanna.
- Många är uppfostrade att inte pröva på förrän de vet att de kan, fast vi kan lära oss av träning, av misslyckande och att lyckas.
Vi bör försöka ha en bredd trygghetszon inom oss.
- Om vi tränar både på att tycka att vi är bra då vi får beröm och att vi är bra även då det inte går bra så blir vi bättre på det, och blir tryggare.
Hanna menade också att vi bör undvika måsten, och med det menade hon inte att vi inte ska göra något, utan ta reda på vad vi vill och göra det vi bör göra för att nå målet.
- Om ett lag vill vinna och förstår att de behöver ha bättre kondis för att vinna, så förstår de bättre varför de ska träna löpning under vårmånaderna.
Men det är inte bara görandet som gör livet bättre om vi gör det medvetet.
- Bejaka varandet lika mycket görandet.

Tack Hanna för en energigivande föreläsning.

Måndag i dag

Denna vecka ser ut att bli annorlunda så här i förväg. Ska se på lgh, kanske fattas beslut om framtida boende denna vecka, ska göra marknadsundersökning, ska vistas på berättarfestivalen, ska läsa poesi på scenen, ska lyssna på berättelser och jag ska spela teater. Sen så lär det ju säkert hända en del som jag inte vet om ännu, som vanligt.

Varmt välkomna till Poesiträffen på Stadsbiblioteket på tisdag 18.30

Varm välkommna till Desperados teaterföreställning Antidepp klockan 15.00 på söndag.

söndag 10 april 2011

Studiehandledningen klar



(Nu ett samtal med författaren (mig själv))

Nu finns studiehandledningen till min bok "Släpp mig fri" att beställa på Faun förlag.
- Mitt mål med studihandledningen är att den skall väcka tankar. Att den och min roman kan komma att hjälpa någon som blir kränkt på det ena eller andra sättet.
Just innan den var klar så kom skolverkets forskningsrapport om mobbing ut.
- Skolverket hade studerat de olika antimobbing metoderna som finns. Tack vara det så är faktauppgifterna och mycket annat i boken aktuella.
I studihandledningen finns det många olika perspektiv att fundera över eller samtala i grupp om. De flesta forskningsmaterial visar att de som blir utsatta för kränkning agerar på helt andra sätt än vi förväntar oss.
- Att bli uttåtriktad stället för att bli tyst o dra sig undan är mer än vanligt. De som blir utsatta för sexuella övergrepp har oftast inte mindre sex än andra, de blir istället rädd för att säga nej till sex, o kan till och med få en nedvärderande stämpel, som slampa t.ex.
I boken släpp mig fri så retade även tjejerna killar.
- Konstigt nog så finns det väldigt lite forskat runt detta. Vilket verkar bero på, enligt experter i ämnet att det upplevs som att man erkänner att man är svag om man blivit retad av tjejer. Men efter flera av mina föreläsningar har flera stycken kommit och berättat för mig om att de eller andra de känner blivit utsatta för retande av tjejer. De verkar vara svårt att prata öppet om.

Studiehandledningen finns att beställa på Faunförlag, där kan du även beställa boken Släpp mig fri. Och snart är även diktsamlingen Ögonblick färdig.

http://www.faunforlag.se/?page_id=676

fredag 8 april 2011

Livscoaching

- Lycka är vägen till framgång.
Med de orden inledde Eva Lager sitt föredrag på PRO lokalen i Skellefteå onsdag den 7 april. Eva som är certifierad livscoach var inbjuden av föreningen Livsrummet för att berätta om hur livscoacher hjälper sina kunder att finna de möjligheterna vi har att gå vidare.
- Många av oss tror att vi kan finna lyckan om vi lyckas med det vi vill. Få det där jobbet, vinna den stora summan o.s.v. Men allt tyder på att de som redan är lyckligare drar till sig mer positiva händelser. Du drar lättare till dig det som du utstrålar.
Eva som har haft ett händelserikt liv och fått kämpa för att nå dit hon är idag använde sig av ett par av de klassiska antika filosofernas idéer för att få fram sitt budskap.
- En livscoach ska inte ge svaren, de ska ställa frågorna som får den coachade att finna svaren.
Precis som i den såkallade födelsetekniken som Sokrates använda sig av för att finna de svaren som Platon hävdade att vi alla har inom oss redan innan vi föddes.

Kvällen gav mig mycket att tänka på. Och jag erkänner även att den väckte en del av de insikter som jag tidigare kommit fram till, men som fastnat en bit ner i den gyttjan som livet ibland skapar.
Som utbildad filosof är jag van att granska allt kritiskt. Det är ju det som filosofer gör, granska kritiskt inte påstå sig ha svar eller veta sanningar. Helt enkelt filosofer ska göra som Sokrates eller livscoacher gör, ställa frågor. Filosofer ska ställa frågorna även om de som äkta filosofer bör vara kritiska även mot Sokrates och Platons påståenden om att vi redan har svaren. Redan Sokrates lärjunge och Platons kollega Aristoteles kritiserade tanken på att vi kan ha medfödd kunskap.

Men mitt i alla mina kritiska granskande tankar kändes det som att det låg någon sanning i att ifall vi arbetar med att ha en så stabil lyckokänsla inom oss som möjligt på vägen, det som den norska filosofen Arne Naess kallar att ha en så hög grundkänsla i vårt känsloliv som möjligt, så blir det bättre. För oavsett om vi uppnår de där framgångarna vi vill uppnå eller inte så tjänar ingen av oss på att inte göra det bästa av vägen emot dem, att gå omkring o deppa tills vi eventuellt uppnår vårt hjärtas önskningar.
Och jag är också benäggen att tro på att vi lättare attraherar framgångarna om vi utstrålar mer lycka, kanske mest då det gäller den kanske viktigaste delen av lyckobegreppet, kärleken. För om vi bara utstrålar olycka och elände blir vi knappast attraktivare. Och även om det var så att vår mamma o pappa brydde sig mest om oss då vi var som mest ledsna så är det inte så att ständig ledsenhet gör att ens hjärtas önskningar söker upp en. Om du går in och strålar positivt där din önskan kan uppfyllas så ökar nog chansen till framgång. Och även om du inte når hela vägen fram så mår du då bättre och de människor som finns där får en positivare syn på dig vilket kan vara en fördel om chansen åter dyker upp.

Lycka till på er alla under er lyckliga väg emot framgången.

onsdag 6 april 2011

April, april, den månad då verklighetens olika blommor belyses i vårljuset.

April är en månad som i förväg kan verka vara lite annorlunda, som en dröm. Eller lite så där lurig, en förfest till sommaren.
Men ibland undrar jag om inte april är den månanden som mest av alla visar oss alla verkligheter i olika sken.
Igår så sken solen över Skellefteå som om det var juli. De människor jag möte strålade mer än vanligt, blev så mycket vackrare, eller så såg de så där helt överraskande ut. Hade ännu på sig vinterkläderna, var påbyltande som om de tänkte bo i en snökåta. Men idag snöar det igen, snöflingorna är stora som lapphandskar och till och med vi i ”försiktiga med att byta till nya kläder” Skellefteå blev grundlurade och har klätt oss alldeles för tunt. Nu fryser vi till då varje snöflinga landar på våra allt för tunna jackor, hurvar till då smältvattnet sakta, ja nästa på ett sensuellt slingrar sig ner för våra kroppar. Men tro mig, iskallt smältvatten är allt annat än sensuellt. Det till och med väcker en ur sådana drömmar, inte för att jag påstår att jag har sådana ;)

Minns en vackerrolig sak. Då jag gick i gymnasiet åkte jag med buss mellan Skelleftehamn o stan varje dag. Och en sådan där solig vår dag, det måste ha varit i maj, var det så fint att man bara ville slänga sin jacka och dansa ut på de blöta gräsmattorna. Denna dag då jag klev på bussen i stan var det en rolig o glad busschauffören som körde, en som ofta skämtade o busade med oss resenärer. Det var verkligen ovanligt på den tiden, för de flesta busschaufförer var så sura att det luktade bränt surgummi i hela bussen. Då bussen var på väg ut ur Skellefteå passerade den hamburgerresturangen Max. På trottoaren går det två unga tjejer i 20års åldern som verkligen tagit de där med att klä av sig för tidigt på allvar. De hade på sig åtsittande tunna blusar, och väldigt, väldigt korta kjolar, deras osolade ben lyste ikapp med de passerande männens leenden. Då kör busschauffören upp på trottoaren, jämsides med tjejerna. Stannar bussen, öppnar dörrarna och ler emot tjejerna.
- Hej, ska ni inte hänga med till Skelleftehamn?
Det blev dödstyst i bussen, minns att jag tyckte att det var så pinigt att jag storrodnade, fast jag satt nästan längst bak i bussen. Men idag är den händelsen ett soligt minne som jag kan ta fram och värma med så här i april, den månad då verklighetens olika blommor belyses i vårljuset.

tisdag 5 april 2011

JAG SYNS

Har just lagt ut mitt CV på Facebook.
http://www.facebook.com/editprofile.php?sk=contact&success=1#!/profile.php?id=573613564

Läste en intressant artikel i Amelia Nummer7 om hur man kan marknadsföra sig själv på nätet. Mer information om det numret men ej artikeln att läsa finns i nedanstående länk.
http://amelia.se/senaste-numret/2011/missa-inte-amelia-nr-7/

Jag insåg att jag inte utnyttjat mina egna kanaler, eller mig själv tillräckligt. Varken den här bloggen eller mitt facebook. Jag har ett twitterkonto men använder det inte, jag får se över om jag ska börja använda det i större utsträckning. Men så länge så ska jag lära mig at använda fejjan o bloggen bättre. Eller lära och lära, en del i att jag inte gjort det är att jag inte alltid prioriterar att skriva bland annat här.
Vad som gjorde mig glad då jag läste artikeln är att jag redan tänker efter ordentligt vad jag skriver på fejjan, o vad jag tycker gilla på. Jag skulle t.ex aldrig gå med i någon hat eller gnäll grupp, jag går bara med i grupper som är för något, o då naturligtvis sådant jag upplever som positivt och så moraliskt schysst som möjligt. Jag blir också gärna vän med många, har inget emot någon, o blir bara glad av att få dela med mig till som många som möjligt.
Måste nog byta profilbild nu, även om jag gillar bilden av mig läsande i en antik filosofibok i Kungahuset på Lunds universitet. Det är bra om man tittar in i kameran, för det kan inge förtroende.

Återkommer med mer info om detta.

Ha en bra dag.

måndag 4 april 2011

Omänskliga sjukregler – ändå måste jag följa dem | Debatt | Aftonbladet

 

Omänskliga sjukregler – ändå måste jag följa dem | Debatt | Aftonbladet

Medmänsklighetsklasulen måste införas snarast införas i detta land. De borde vara olagligt att följa beslut som medför liknande konsekvenser för människor, det borde vara olagligt att tvinga tjänstemän följa lagen o reglerna om de får dessa konsekvenser, de borde vara omöjligt att sova på natten för de som fattat besluten

Lyckad teaterföreställning

I lördags så spelade vi i Deperados på Medlefors inför sossarnas kongress. Fastän spelningen var klockan 10.00 på morgonen så lyckades vi tända publiken till den milda grad.


Den övervintrade hippie Alf som inte har något luktsinne kvar fick tillfälligt tillbaka sittt luktsinne då han fick en vacker ros efter föreställningen.

Ni som ännu inte sett den omtalade föreställningen Antidepp med Desperados ta chansen söndagen den 17april klockan 15.00 på västerbottensteatern scenen i Skellefteå. Entrén kostar endast 50kr.

onsdag 30 mars 2011

Det säga att ett hem representerar en själv i en dröm.

Va ska man då säga om en dröm i vilken man tittar på ett nytt ställe att bo i?
Ett hem som på ett sätt är bra o så att bo i fast man inte vill ihjäl sig direkt.
Men, dagen efter så har de tagit bort blommorna , blomrabatten utanför ingången o gräsmattan bakom det nya huset har de asfalterat.

Jag var så arg på dem för att de asfalterade o hävdade bestämt att de inte hade rätt till det.

JA, va gör de då.

Planterar gräs på asfalten. Ibland får man rätt, men de som gjort fel klarar inte av mer än försöka dölja felet, inte göra det ogjort…


måndag 21 mars 2011

Vårdagsjämning



Guardian. Guardian. Guardian
Simma inte,
flyt på din sköld

Warden. Warden.Warden
Vänta inte
bilda din egen sköld.



Vägen mot dit mål är också dit liv.

Det är lunch nu. Var är mitt hus? Finns det något lager som är lagomt stort för att förvara mitt liv hittills.

.Ska.

Detta med att dikta är att leta innåt.

torsdag 17 mars 2011

Själar regnar uppåt
dunstar
och planteras om igen
för nästa
upplevelse

idag...

måndag 7 mars 2011

Framåtskridande

DSC00148  Min företagside utvecklas. har sammanställt en kursplan för tre olika kurser och arbetar nu med en broschyr som jag tänkt att sprida under berättarfestivalen i Skellefteå under april. Det blir som en test på om det finns något intresse för närvarande, en slags marknadsundersökning. Har funderat mycket runt namn. Har länge funderat på att döpa företaget till Lev. Och det av två orsaker, först att mitt efternamn Granlöf går att länka till Lev, löv hette gammalt tillbaka lev på svenska. Dessutom så har det ju att göra med vad jag tänkt att kurserna ska handla om, att leva medvetet. Försökte skapa ett e-mail konto med bara lev förre @ men det gick inte. O då jag kom på att jag istället kanske skulle använda mig av de latinska namnet för lev som e-mail så blev det så här.

vive_et_disce@yahoo.se

Lev och lär på latinska. O de är ju faktiskt ett namn jag kan stå för. För jag har i många år hävdad att en bra dag är en dag då du lärt dig något nytt (förhoppningsvis inte något smärtsamt), och gjort en god gärning. Att lära sig är att leva, att utvecklas och att skrida framåt. O de är ju det jag hoppas att kurserna företaget skall ha kommer att ge dess elever.

Om jag lyckas det vet jag inte men jag ska försöka.

 

Ps. Varför jag la in ovanstående blid är bara för att jag prövat att infoga bild genom windows bloggprogram som jag nyss av en slump upptäckte.

torsdag 3 mars 2011

Märkvärdigt

Läste just rapporterna om att Sverige verkar gå bättre än planerat. O jag blir ledsen.
Det lätt inte logiskt.
Men så är det.
Söker jobb o bostad, verkar inte ha några möjligheter att få dela på den kakan som nu växer.
Men jag får väl vara glad för alla andras skull, de som får vara med o dela. Leve er.

måndag 28 februari 2011

DANSA

Har länge känt att mitt inre behov av att röra mig trycker på. Men då inte av hälsonödvändighet (vilket iofs också är behövligt). Men för att jag tycker de är roligt (Roligt, ni vet de där ordet som definerar något som vi alla vill, men som är lite skamligt att prata om då vi träffar folk, då måste vi berätta om allt jobb vi gör, om allt som är tråkigt)
Har faktiskt dansat några gånger i vinter, senast Rock a billy på Rotan i lördags, Gud vad jag tycker de är skoj. Så kanske är det de jag ska börja med? Men problemet är att det verkar finnas få dansföreningar eller annat som har fri dans, alltså att man får ge järnet, föja sin feeling o sitt hjärta. Istället så ska man inordna sig i en två tre (eller en, två, en två tre,) regler eller nå sånt. O så ska man dansa pardans. Det är inte så att jag har något emot pardans eller regeldans, men jag har så mycket fri energi som vill ut. Så många höga sparkar som måste få träffa taket.
Så frågan är, vad ska jag göra?
Alla partyn o tillställningar är de ju fest på(inget emot de heller, men endå), friskvårds o dem har ju exakta regler hela tiden. Gör si o så (inget emot de heller, men det är inte heller de jag är ute efter).
O dansföreningarna verkar råfixerade på pardans med regler (inge emot...)
Vad ska jag göra?
Var ska jag dansa?
På tak eller i regnet.
Vill bara påpeka att Fred Astaire är den bästa dansaren jag sett ännu. Hans feeling i glidstegen, o my God.
Lindy Hop, är ganska skoj, men de kräver ju inte bara en partner, o regler utan även akrobatik, o de sista är nog ganska kört för min del. Eller? Boogie woogie, har jag inte riktigt grepp på vad de är. De är ju all form av fri dans jag lever upp i.

What shall i do?

Han tog av sig sin kavaj (nää, vaför de, jag gillar kavajer) sparka av sig sina skor (måste komma ihåg att inte ta de håliga sockarna då)o sa min sköna får jag lov (hur kan den gubben vara så oblyg?)

Kom ihåg att det är då ni har som roligast ni ska gå hem.

torsdag 24 februari 2011

Såg igår filmen Vid din Sida med Julia Roberts och Susan Sarandon
Kortfattat. Susans man bli kär i den unga Julias roll och byter partner. De blir ju naturligtvis konflikfyllt men i slutet av filmen då Susans roll är på väg att dö så blir Susan o Roberts vänner. Har sett filmen förut o grät då o.
Men vad som jag inte tänkt på tidigare är att trots att det finns flera i princip omöjliga bråk o konflikter så pratar aldrig någon i munnen på varandra. Och dessutom så säger alla de rätta jämnt, lyckas förmedla exakt hur det känns, o få de andra att förstå. Trots att de olika rollerna har hur känslomässigt ont som helst så säger de hur välbalanserade saker som helst, o de andra inser sina misstag o de blir mer o mer vänner.

Skitvacker film. Men den känns egentligen som mer orealistisk än Avatar o liknande filmer.
För i verkligheten så pratar folk i munnen på varandra. Om de bestämt sig för att någon är på något speciellt sätt så bara dömer de utan att tänka efter på vad som kan ligga bakom. Om någon de misstror säger nå snällt, då är de falska eller inställsamma. Om någon försöker göra nå snällt eller säger nå så där rätt som i filmen, jag då fattar de andra inte ett dugg. Många tror att ifall de har rätt så ger det dem rätten att göra andra illa. O att konflikter ska sluta med att några blir mer vänner, ja kanske till o med riktiga vänner är så ovanligt att jag inte kan påminna mig om något sådant.

Ja det kanske är därför att sådana här filmer berör så kraftigt, att kärlek, vänskap, medmänsklighet, att bry sig och sunt förnuft får segra. Det är ju de vi alla vill men som verkligheten, naturligtvis i princip helt orsakat av våra handlingar så går nästan allt åt andra håller.

Så leve att filmer som faktiskt är riktigt orealistiska får finnas, för att värma de tårar som rinner från våra kinder.

onsdag 23 februari 2011

Den 23 feb

Vet inte om jag ids att be om förlåtelse för att jag inte skriver här varje dag. För att jag inte rapporterar allt som händer i mitt liv. Det skulle bli typ en hel roman varje dag, dock i helt olika genrer. Genrer, vilket dumt ord, ids inte leta reda på stavningen, om jag stavar rätt, fast jag är litteraturvetare o borde vara expert på dem alla.

Inatt drömde jag att min son Andre blev sjuk på en ö borta på Fillippinerna, de var en skitkonstig sjukdom som typ näsatan ingen får, Här i Sverige så fanns ingen som kunde bota honom. Möjligtvis någon läkare i Sovjet. Jag var helt plötsligt där min son var, alltså på Fillippinerna, de är bra med drömmar för då kan man färdas dit man vill i drömmen utan onödigt långa resor (även i dagdrömmar, bra va?).
Då så låg jag i en säng. Min Son stod helt plötsligt upp men föll dubbelvikt över mitt bröst. låg på mig. Jag trycktes fast i sängen. Andre är snäll o frågade om de går bra, o jag svarar ja fast jag nästan kvävdes, men samtidigt så känns det gott att jag kan ge honom den tryggheten.
I en scen en stund senare så får jag ett grönt papper från en läkare på vilket de står. " I drömmar betyder öar död" Jag blev skitarg, hur kan någon läkare ge ett sådant papper till en orolig föräldrar.
Då jag vaknat slog jag upp vad ö symboliserar. Det betyder enligt drömböcker. Kommande ensamhet och/eller isolering. O död betyder faktsikt en ny start i drömmar. JA HUR SJUTTON SKA MAN TOLKA DET. Blää, ibland blir jag arg på mina drömmar, både de jag har under natten o under dagen.

Ibland då man vill vara snäll o hjälpa någon som ber en om hjälp så lyckas man inte. Lyckas inte få den man hjälper att förstå vad man menar. Men man får väl försöka vara glad för att man försöker vara snäll, o hoppas att de är uppskattat.

http://www.youtube.com/watch?v=XBHj8ko_rfI&feature=related

Det är länken till en Lena PH video, jag tycker hon har gjort många bra låtar genom åren, att hon har en bra röst. Många är irriterade på hennes kaxiga attityd, jag tycker att hon verkar ha självdistans, det är svårt att driva med sig själv. Andra är irriterad på hennes sexuellt utmanande scenframtrådande, t.ex. i helgen som var på Melodifestivalen, men det gör väl inte hennes musik o röst sämre? O även om ovanstående låt kanske är banal typ den jag nedan länkat, så finns där något som känns. Så snälla låt mig gilla dem.

http://www.youtube.com/watch?v=iqD5KEWa3_g

I helgen blir det Rockabilly i Skelleftehamn. Hoppas att de ska bli skoj, men är av någon anledning rädd för att jag ska få stryk. Tänk att barndomens spöken ska måsta stanna kvar, det finns väl tillräckligt med spöken i vuxen ålder. Snälla Terry Evans hjälp mig att fördriva dem.Ta inte min mössa!

Studiehandledningen till min bok "Släpp mig fri" är nästan klar, jag är klar o Sivert på faunförlag har gjort världens finaste omslag. Även då det gäller diktboken Ögonblick så är den nära klar, Jag är helt klar med allt jag skall göra, dikta o så. Mina fantastiska kollegor är nästan klara o.

Avslutande skrivkursen i Berättande skrivande jag varit ledare för igår. Gruppen har varit fantastiska, både deras texter o personligheter har berikat mit liv yttligare.

Döda poeters sällskap- och levande som jag är mötesansvarig för är också suveränt, att de finns så många fantastiska poeter i vår stad är otroligt.

Kursen i Socialt entrepenörskap som jag går är full av många fantastiska människor från hela vår jord som ger mig så många nya fina insikter, delar mes sig så mycket livsvisdom. Min affärside är solklar, förutom då mig själv.
Imorgon tar vi an marknadsföringen, o ja snart är det dags för berättarfestivalen. Undrar om jag ska gå på opera snart eller om jag ska åka till amerika, leta reda på en grotta, leva på en kaka. Ja jag är nykter.

Teatergruppen jag är med i, Desperados har fått några nya spelningar o i morgon ska vi träffas o skriva en liten förlägning av pjäsen.

Köpt om symboler, hoppar på där det är minst risk att slå sig, ja var är det? Vad är det du vill? Jag ska nog klättra så akta er, för jag ska vara äckligt snäll, vänta bara.

måndag 31 januari 2011

Längsta drömmen

Inatt så drömde jag kanske den längsta och mest komplicerade dröm jag någonsin drömt. Jag törs inte påbörja nerskrivandet av den nu, inte pågrund att ens någon tanke jag hade i drömmen borde hållas hemligt, eller att det på något sätt är något i handlingen som är olämpligt att berätta.

Grejen är dock att drömmen var så lång, och så komplicerad. Skulle jag skriva ner den i filmmanusform så skulle Sagan om Ringen trilogin bli en kortfilm i jämförelse. Fantasiinslagen, äventyrsromantiken och dessutom logiken i stora delar av handlingen är så här i efterhand häpnadsveckande. Min hjärna alltså (skakar lite på huvudet för att väcka hjärnbalken)
Faktum är att jag tror att drömmen faktiskt skulle passa bra att skriva en bok om, att göra en film. Skulle filmtekniken klara av att framställa den så skulle det kunna bli en flimupplevelse som skulle kunna upplevas som mer visuellt makalöst än Avatar.

Men förmodligen så kommer jag att glömma tillräckligt mycket av drömmen innan jag är klar, eller innan jag ens har tid att slå mig ner och påbörja nedskrivandet. Därför kommer jag förmodligen att jag ge en allt för felaktig beskrivning av äventyret.
Vad jag undrar så här i efterhand, vilket budskap skulle jag påstå att handlingen, slutet o.s.v. har? För faktum är att jag inte riktigt förstår det själv, ännu, eller förmodligen aldrig kommer att göra.
Till skillnad från de jag drömmer om i vaket tillstånd så kommer jag att glömma mer och mer. Frågan är, vilken av drömmarna är mest orealistisk? De jag drömde inatt eller det jag alltid drömmer om?

Det är viktigt att ständigt påminna sig om att:
Det vi vet, tror vi att vi vet. Vi vet inte, att vi vet det.

måndag 17 januari 2011

Problemet med uttrycket ”Lev i nuet”

Problemet med uttrycket ”Lev i nuet” är att det antyder att man inte skall tänka tillbaka eller planera för framtiden. Idén bakom uttrycket ”Lev i nuet” är att ifall man bara tänker bakåt eller rusar framåt så kanske man missar att leva just nu, inte ser blommorna i diket på sidan om den väg man färdas efter. Du bör inte må dåligt över det som hänt, och inte heller oro dig för morgondagen är också en del av ”Lev i nuet” tanken. Inte fångas av de förflutnas spöken eller leva i ständigt fasa på grund av de monster som kan dyka upp i framtiden.

”Lev i nuet” uttrycket kan dock tolkas som att man inte bör njuta av fina minnen eller gå omkring och längta efter att det man drömmer om skall ske, åtminstone inte till den grad att fångas av drömmarna eller att vi missar nuet. Uttrycket applicerar att man bara skall leva här och nu. Denna del av tesen kan ifrågasättas i situationer där nuet är fruktansvärt, och fina minnen eller hopfulla drömmar kan hålla vårt mod uppe. I svåra stunder kan tanken på det vackra som skett eller det underbara som kan komma att ske vara det som gör att vi överlever.

Faktum är att var vi är nu är orsakat av om inte allt utan åtminstone väldigt mycket av det som tidigare skett, och att det vi gör nu påverkas av vad vi förväntar oss att det skall ske. De förflutna, nuet och framtiden verkar inte bara vara sammanlänkat utan till och med så samkopplat att det är svårt att särskilja dem.
Så därför bör uttrycket ”Lev i nuet” modifieras så att det passar bättre in. Kanske:

Lev medvetet.

”Lev medvetet” är ett förslag utifrån Carpe Diem tanken (fånga dagen). För även om allt är påverkat av de förflutna och morgondagen påverkas av det vi gör idag så är det så att ifall vi skall kunna säga att vi har levat under våra liv så bör vi försöka leva medvetet under varje del av vårt liv, Carpe Diem. Är vi medvetna i det vi gör, är våra tankar medvetna, oavsett om de handlar om de som skett, är reflektioner på de som sker nu, eller om vi funderar på framtiden, ja då är chansen större att vi upplever livet under större del av vår tid här.

söndag 9 januari 2011

Tomten måste nog koka mera brygd.

I en bok bor en tomte. Han har precis lagt en fjäderpenna i en oskriven luntas första uppslag. Den slitna fåtöljen han sitter i är placerad i rummet längst nere. Längst nere i ett rum som han skapade då han slappnade av, då han tillät att hans önskningar fick dansa. Det är ett par slitna trappsteg upp till dörren som leder ut på vättarnas stig. På andra sidan rummet finns det en till trappa, en trappa som snurrar runt på insidan av boken, slingrar sig ända upp till toppgrenarnas toppskott. Ett par varv upp efter trappan finns ett litet rum i en kupa ut emot ängen, ett litet rum med en säng. Det lilla rummet har fönster vägg, har ett fönster till tak. I tomtens dröm så ligger han där i den mjuka sängen på natten och tittar upp på den stjärnklara himlen, finner frid, får kraft av stjärnornas energi.
Tomten tänkte skriva ner det han måste göra i sin bok, det fast tomten egentligen vill tillåta sin fantasi att leka på sidorna som han bläddrar fram.
Nu händer inget.
Tomten vilar sina fötter på fotkudden. Han viftar sina tår inne i de tjocka rödflammiga sockarna, tårna trivs bra i närheten av den öppna spisen. Stortån ömmar lite pågrund av att tomten sparkat in den i den lätt brunbrända murstocken då han med foten puttade in en vedklapp i brasan, en av de stockarna som inte landade där han tänkt då han försökte kasta in dem i elden. Tomten funderar på om han ska ta av sig sina tjocka strumpor, fotsulan behöver luft, tårna att få viftas fritt. Frågan är om tomten vågar låta, vågar tillåta tårna att värmas av elden han skapat. Att nakenheten får sjunga för gnistor som kan spridas.
Den tår som vilar i en av rynkorna på tomtens kind är kvar, har inte torkat bort sedan han insåg att ingen annan önskar att han får som han vill. Att alla vill att han bara ska ge dem de klappar som de själva vill ha, att de han önskar inte passar in. Är tomten falsk som inte berättar? som bara gör som alla andra önskar?
Tomten sätter sig upp, drar sina fingrar igenom sitt lockiga skägg. Funderar på hur andra skulle reagera om han rakar sig. Eller om han tog av sig sin mössa. Eller tog på sig svarta dansskor.
Han reser sig och går fram till den lilla järnspisen som finns under den första halvmånen av trappan uppåt emot gudarnas boning. Tomten plockar fram en mugg ur det lilla köksskåpet och fyller den med brygden som du gav honom örterna till, det är en trolldryck som inte bara lindrar, den värmer. Tomten går tillbaka till sin skogsgröna fåtölj och sätter sig ner. Han lyfter upp boken från det lilla fårade ekbordet och lägger ner verket i sitt breda knä. Tomten lägger undan fjäderpennan, stoppar ner pennspetsen i bläckhornet. Han tömmer brygden sakta men säkert ner i boken. Allt sugs upp, ja faktiskt inte en enda droppe rinner ut, strilar neråt för att landa på golvet, för att sippra ner emellan springorna i golvplanket och strila nedåt efter bokens rotsystem. Inte en skvätt av denna vätska dras denna gång ner i rötternas källa för att sugas upp av jorden vars näring en gång gav boken kraften att tränga igenom ytan, att växa, att blomstra och bre ut sig emot himlens vita moln. Gav boken chansen att växa upp på älvornas gröna kulle där den snart kan beundras av alla invånare i sagans skog.

fredag 7 januari 2011

Syftet med en blogg, syftet med min facebook status.
Att göra reklam för en själv?
Att underhålla?
Att påverka?
Att berätta?
Att säga?
Att be?

Hur definera syfte? hur definera syfte utan att veta motivationen bakom?
hur definera motivation? hur definera motivation utan att veta alla orsaker?

Lyssnar just nu på, hoppas just nu på.

Hoppas

Hoppas, är inte det något ungt i dagens samhälle?
Blir så glad då pappa har planer, inte då han vet hur det är. Då han utvecklas, lyssnar, tycker om mig.

...samma skillnad som då
Bryr mig inte om skillnaden, utan möjligheten.
Eller skillnaden är en möjlighet den Å.
Å är en utveckling.

Lyssnar just nu på, väntar just nu på.

En tomte är lik sj, ja också lik kärlek, eller ny skriven schlager. Eller en bakåtvänd baksida av månen- kompisarna gillar att dansa, jag bjöd upp, men inte till dans. Till de som livet ska ge. Fast egentligen kunde jag bara dansa, kunde alltså, ville alltså, alltså e

Är att bli gammal att inte vilja?

Jag lyssnar just nu på