måndag 28 september 2009

Positiva och eftertänksamhetsskörden.

Positivt: För det ska man ju skriva ner.

Alla fantastiska nya mötet och, whooaw, är du här träffar?

- Du är väldigt modig som vågar skriva ner det. Och jag fattar inte hur du klarar av att göra det, jag har länge försökt, (en författare, skivarpedagog).

Att Ostindienfararen Robin gav mig en privat visning av båten

En författarina som läst min bok sträcker fram sin kamera till en av buddisterna i montern bredvid och ber dem ta ett kort av mig och henne. Med mig hållande boken framför mitt bröst. Hon sa att hon tycket att boken var så bra.

Gymnasielärarinnan som jag diskuterade med på tåget hem. De trevliga människorna i kupen på
vägen ner. Han som gick träteknisk i Skelldfteå o pendlade till en ort utanför göteborg. De två små gulliga flickorna som en mamma hade med sig i kupen. Vilka solskenstjejer de var.

Buddisten som hävdade att jag kommit långt då jag förklarade för honom om min grundsyn, "att bry sig om kommer före, makt, pengar och regler. En medmänsklighetsklasul måste få finnas för alla som trillar mellan stolarna".


Att fundera över.

Då jag berättade för samme Buddist att en av de lärarna som gjort mig mest illa, och som är en av huvudfigurerna i bokens syster visade sig vara en av förlagets andra 10 författare. Helt osannolikt, då jag är norrlänning, förlaget från Västerås och hon Smålänning. Jag berättade för honom hur otoligt detta möte var. Buddisten frågade mig:
- Har du förlåtit hennes syster?
- Va?. Jo, förresten, det har jag nog inte.
Ja det är väl en av deras budskap. Att vi ska försöka inse att alla människro vill lida så lite som möjligt och uppnå så stor lycka som möjligt. Och därigenom försöka, förstå och förlåta även om vi själva inte kan förstå deras agerande utifrån vår horisont och erfarenhet. Och även om ett aggerande till och med kan vara fel gentemot dem själva i deras strävan efter lycka och så lite lidande som möjligt så det oftast inte deras intention (medvetet eller omedvetet). Ja detta är verkligen något att fundera på Ja jag förlåter. Och inte bara henne. Alla andra som gjort mig illa. Oavsett om det varit i enkom eller inte. För mig är ni vänner, en del av mitt liv, mina livsvisdomslärare och en del av de jag är idag.

Att jag inte kunde låta bli och ställa frågor, vräka ur mig påståenden som på ett sätt påpekade svagheter i olika montrars budskap. Varför? Även om det alltid var och förblev i positiv anda.

DIK consulten som tjatade på mig att försöka uppnå mina mål, vilka mål, skaffa mentor, å, hå, ååå.

Ja de du var en del av de jag kommer på nu. Spännande va?

Eftermässbloggrapport

Sitter nu 07.30 på en bänk utanför bokhandeln på Umeå universitet. Lustigt. Jag som brukar besöka en bokhandel minst ett par gånger i veckan bara för att suga i mig atmosfären känner inget direkt behov av det just nu. ;)
Idag har jag grammalektioner hela dagen. Behöver jag berätta att jag är så trött så att jag inte har någon annat mål med dagen än att få den att gå så fort att drömmen om att få lägga sig ner i min säng och låta ögonlocken få som de vill snart blir en verklighet.
På tal om drömmar.
Hur många montrar var det egentligen som sålde böcker och metoder som lovade mig lycka. Som lovade mig att jag skulle få som jag vill, då det gäller allt som är viktigt för mig. Ja, allt. Skriv ner dina drömmar i vår bok och de kommer att förverkligas. "Men jag vill träffa Sokrates. levande" Läs vår coachbok och ditt drömyrke komemer att bli verkligt snabbare än du anar. " Men i mina drömmar så är det inte yrken som är det viktiga" Var dig själv, du är ett lejon "Oj, de visste jag inte om, mjauu, oj förlåt jag skulel visst ryta"Alla som läser denna bok kommer att få sina drömmars mål uppfyllda "Men om vi är två som önskar oss samma sak som bara en kan få???" Gud kommer att frälsa dig ifall att... Budda, Mekka o gudar jag aldrig hör talas om. O å andra sidan, Vi kan avdöpa dig så... Bry dig om dig själv... On and on and on...
Jag och en poet, Roger Nilsson skämtade om att vi skulle skriva en bok och försvara looserns rätt, att få misslyckas, att få ha det eländigt, vara rädd för att de ska gå åt skogen. Äta onyttigt och drömma mardrömmar. Inte för att det är det vi önskar varken oss själva eller andra det, bara för det att det var så överdrivet många "allt blir bra löften" böcker.

Du skulle ha varit där. Du hade haft lika skoj som jag. Jag lovar. Bakom varje hylla fanns en ny bok att upptäcka, precis som det varje dag finns en ny vän att hjälpa. (Ooopsss, är jag likadan som de där positivgurna ibland, jo kanske(Kram))

lördag 26 september 2009

Mässrapport 2

Ja nu har man snart sett alla kändisar som man trodde att man skulle ha fått se. Mina ögon är suddiga. Ja nu har man pratat sig varm för sin bok till snart alla möjliga, min röst är hes. Ja nu har jag gått omkring så mycket att ingen stegräknare skulle räcka till, mina höftkulor äro nötta.

Detta är på ett sätt det mest märkvärdiga jag varit med om i mitt liv, samtidigt är det på ett sätt en besvikelse. Så är det egentligen med allt jag sysslat med i mitt liv. Då jag höll på med politk och träfffade statchefer från olika länder blev politiker inte så märkvärdiga. Trav, travksuskar. Fiske, fiskelegender. journalist, toppreportrar. Flilosof, klokaste filosoferna. Å nu då författare. På något sätt så krymper beundran för sådana som gör de jag lyckats åstakomma. Fel? Jo, kanske. Men det har väl med sin egen självbild att göra, eller? Jag kan väl inte ha gjort nått bra? Eller hur mina gamla så kallade kamrater?
Ja DU är ju förstås alltid bäst och mest beundrad av mig då förstås, det kommer aldrig att förändras.

Bredvid vår monter står en monter som säljer en bok om kontakter med KGB på ena sidan och på andra sidan gör de reklam för ett buddistmagasin. Varför jag nu berättar de. det vet jag inte. Men så är det iaf.

Å jag har spilt mat på min vita skjorta. Och försökt torka den med en svart servett, jättesvartsmart.

Ses

fredag 25 september 2009

Mässrapport

Här vimmlar det av allt från härdade Göteborgare till kändisar som det skvallras om. Jag vimlar mest omkring, eller svammlar på i Faun förlagsmonter.
Vet inte om jag hinner få riktigt grepp på mässan, för varje gång jag går omkring har jag så lite tid över. Stress, stress, stress. Men spännande, spännande, spännande.

Har träffat på systern till den läraren jag hade i tvåan och trean. Jo,jo världen är liten. Hon är faktiskt en av förlagets 10 författare och bor i Småland, Eksjö. Den ni som läst min bok.

Har varit ute och tittat på Ostindienfararen. Fick en egen liten guidning och en massa ideér till skrivandet. Kanske skulle man åka med på deras nästa tur bort mot fjärran land där de bor på horisontens, rand. Är ju ganska van att dansa på den linjen.

torsdag 17 september 2009

Nä, så blir det inte.

för nu är min timme slagen.

Nu skall det goda segra.
och kramarna regera.

Så ta på dig hatten för nu börjar den iofs ibland smärstsamma utvecklingen emot ett lyckligare liv. Ett liv som änglarna kommer att vara avundsjuk på. Ett liv som böcker i århundranden avundsjukt kommer att beskriva. Ett liv som jag nu skall skapa.

tisdag 15 september 2009

Att komma undan

En filosof jag läste om igår påstår att:
- Betydelsen är besjälad av intentionen.
Oj, så bra. Men ju mer jag tänker på det desto mer dimension i hans påståeende finns det. =). Ska inte veckla in mig i vilka olika sätt intentioner kan impliceras och synas i det som sägs. Problemet är dock större i det skrivna språket. Hur lätt är det inte att missförstå vad som skrivs pågrund av att man av en eller annan anledning inte riktigt anar intentionen av det som skrivs på samma sätt som vi gör då vi pratar med varandra. En annan spännande aspekt är ju förstår också hur det som sägs betydelse påverkas av mottagaren. Det är väl fel att säga att det också är besjälad. Men att det är viktigt det är inte svårt att inse.

Hur komma undan?

Genom att gömma sig? Att fly? Att dricka en massa? Att bo i en koja i skogen? Att arbeta som f-n? Att engagera sig i något uppslukande? Att träna på gränsen till vansinne? Se på TV hela tiden? Spela tv-spel? Gå på Idoluttagning och sjunga som en kråka? Läsa böcker jämnt? Plugga nå skitkrångligt?
Skriva poesi, prosa och kanske böcker? Springa, skrika och slåss? Spela upp alla pengar på poker, bingo eller trav? Spela musik, dansa och eller sjunga? Be, bli spådd, meditera, eller gå till kyrkan? Spela teater, lajva eller inbilla dig en massa? Dejta, hånglas och missbruka sex? Gifta dig, skaffa barn o leva värsta Svensson liv fast du inte vill ? Göra allt för mammas skull, inte följa ditt hjärta och vara rädd för att det du känner är något som andra har fördomar emot? Vara tyst, gå undan och ställa sig i hörnet? Ljuga, skryta och snacka skit om hur dåliga andra minsann är? Chatta, skratta åt vad så kallade vänner gör på facebook eller skriv om hur synd det är om dig i en blogg? Tjura, inte lyssna och skylla på andra? Förstöra, snacka skit eller bli en bitter gubbe/kärring? Flytta, göra något annat eller låtsas som ingenting? Bli kristen, buddist eller domedagsprofet? Gå i kloster, ligga på spikmatta eller bli martyr? Gå på gudstjänst, göra regression eller gå på droger? Blunda, försvinna eller dö? Aktivera dig politiskt, bli nazist eller president i USA? Demonstrera, spraja en vägg eller bli terrorist? Försöka förstå, ge förlåtelse och ta på dig all skuld? Spela glad, lugn och låtsas vara utan bekymmer? Röka på, slå på eller krossa spegeln? Hota, spy eller äta en hel burk surströmming? Stå på dig, hämnas genom att avslöja hur det minsann är eller bara sabba allt man kan för varandra? Hata eller älska, gråta och hoppas? Eller, bara försöka komma på någon bra slutklämm i en dåligt skriven blogg?

Vad är ditt sätt att komma undan? Fungerar det? Finns det verkligen något sätt att komma undan som funkar?

måndag 14 september 2009

Igår

försökte jag lägga in en skriven text här på bloggen men det fungerade inte. Inte det heller. La mig tidigt igår, men somnade inte alls. Såna där lite hemska tankar tog över, och gick inte att stänga ute. Men nu är natten över å solen lyser. Mikromaten snurrar på sin tallrik o vattenglaset är fyllt till bredden. Va tur att allt är orsakat.

torsdag 10 september 2009

4 0rdspråk o tankar runt om

Stå på dig, annars gör någon annan det. Jo, jag ska försöka, fast att det inte är lätt. Men be mig inte att ställa mig på någon annan för de vägrar jag.

I en av läroböckerna som jag nu läser så finns det en massa ordspråk, sådana där visa saker som någon sagt som vid en första anblick kan verka vara helt sanna sanningar. Men jag kan inte låta bli. Fundera och tvivla lite på ett snällt sätt. Försöka förstå bakgrunden och utifrån den och det som känns rätt i mitt hjärta få till det så att det blir så pass bättre att någon annan en annan kan ta det en bit till framåt o.s.v.

Jag brukar säga vad jag tänker. Det är ett stort fel. Man blir så lätt missförstådd. Men om det man själv säger är något man inte ens tänkt, så blir nog jag en i skaran som inte förstår heller.

De båda ordspråken är sådana som jag skulle ha nickat igenkännande direkt åt ifall jag inte nu vore på detta ifrågasättande humöret som jag nu är i. Men de intresserar mig rent filosofiskt också. Båda handlar om ämnen som jag funderar mycket över. Finns det något mer frustrerande än då man vill få något sagt som är självklart, eller så snällt att alla av ren medmänsklighet inte kan se det som annat än självklart. Då jag inte upplever att jag kan skapar den förståelsen för de jag säger börjar jag tvivla på mig själv. Vad är det i mitt sätt att kommunicera som gör att jag inte lyckas förmedla sådant som borde gå att få fram? Lyckas jag inte säga vad jag har intentionen att förmedla? Har eller vill inte mottagaren ta till sig budskapet? Står jag inte på mig tillräckligt? tänker jag konstigt? Komplicerat? Vill inte andra hålla med mig bara för att jag är jag? Har jag ställt mig på fel sida eller som vanligt mellan alla sidor? Ligger det något bakom som jag inte vet eller förstår?

Jag är mer och mer inne på att jag ska skriva en master uppsats om språkets problem att göra sig förstått. Språkfilosofi är verkligen ett intressant ämne. Men samtidigt så är jag grymt intresserad av individers oförmåga att göra sig förstådda även om vi faktiskt har ett språk som är oerhört utvecklat. O ja visst dessa tankar är utformade utifrån min egen smärta.
I många fall beror det på att personer söker fel hos andra för att finna bevis på att det är rätt att behandla de som de gjort. Men var lugn om du i viss mån tar åt dig, det är mänskligt att försöka hitta förklaringar till de man gör som inte känns rätt. I Gardells böcker så mobbar tjejerna Jenny, och för att ursäkta sitt helt uppenbara elaka beteende så skyller de på att hon luktar dåligt. Deras samvete ursäktar deras beteende på det sättet. Hörde talas om en skola där de skylde mobbingen av en elev på att elevens beteende var så avvikande att den framkallade mobbing. Visst. Men hallå, har ni aldrig varit rädd, skiträdd för att bli mobbad mera så kan ni inte ens ana hur det påverkar ens sätt att bete sig. Och när blev andras beteende en godtagbar ursäkt för att bete sig illa?

En kompetent person är en person som gör fel enligt reglerna. För en fattare är det en möjlighet, för en elak är det en metod, för samvetstyngda en ursäkt, för ett hjärta ett bevis på att medmänsklighet bör går före regler.

Jag vet inte ens om jag vill stå på mig själv ibland, för det gör ont. Men ja, ja vad ska jag säga. Snälla försök göra allt bättre snart är du snäll, det är något vi alla bör göra, och det vill vi väl alla?

Martyrernas blod får öken att blomma, de orden som sagts för att få dem att offra sig är saltet i marken som kommer att få allt slokna.

onsdag 9 september 2009

En slutsats är ingen regel

En slutsats är det ställe där du inte orkar tänka längre.
Detta är ett intressant ordspråk som först lär vara sagt av någon okänd. Frågan jag funderar vidare på utifrån detta ordspråk är om vi verkligen lever som vi lär i detta samhälle. Att tänka efter, att med oss själva resonera brukar vara ett sätt att lära oss, och framför allt ett sätt att lära oss att förstå. Vi försöker lära våra barn att tänka i såväl vår uppfostran som i skolan. Ändock så vill och ställer kravet på att våra barn skall acceptera att det är si eller så. De ska dra en slutsats och stanna där. Förhindrar inte det tänkandet? Då jag gick i gymnasiet 79/80 så var åtminstone ännu på min skola en del av vänsterrevolutionen en stor del av vårt dagliga sätt att se på saker och ting. Ändock så lärde skolan ut att det var si eller så. Skrev vi inte att det var som de lärde ut så fick vi fel på proven. Alla prov var också sådana. Att de krävde ett svar. Ett korrekt svar. Ett resonerande runt en fråga, ett ifrågasättande om det var si eller så var inte på tal, inte ens under denna period som i vänster revlotionens anda trodde på alla människor möjlighet att lära sig och att bli något.
Jag kallades Einstein i min klass. Jag var inte dummare än att jag förstod att det inte berodde på att jag var intelligentare än de andra. Utan jag var övertygad om att det sades med ironi för att jag inte var så smart. För ett tag sen sa en av mina gamla klasskompisar från Social linje till mig att varför de kallade mig för Einstein var för att jag under framföralt samhällslektionerna ifrågasatte det som lärdes ut. Ställde funderande frågor om varför det var si eller så. Vilket jag inte skulle göra, för vad jag skulle lära var att lära mig som det var. Jag kunde också ställa frågor om att det kanske inte var så. Eller fundera över anledningarna till varför någon eller några agerade som de gjorde. Vad jag minns från speciellt från det sista vara att jag ville hitta logiska anledningar till, till synes ologiska handlingar eller åsikter. Detta hade naturligtvis grund i mitt synsätt på människor. Att jag någonstans alltid sett alla människor som goda och att det därför bör finnas en någorlunda bra och förstålig ursäkt eller förklaring till att de gjorde något som vi allmänt anser vara tokigt. Detta är något jag har kvar inom mig även nu. Att då någon säger att t.ex. regeringen eller någon annan beslutat sig för något så försöker jag finna den logiska förklaringen till varför de gör så. Och detta även om jag inte alls håller med om agerandet. Jag hör inte till de som svär över allt som är fel. Jag försöker hitta orsaker till varför de som görs fel görs fel. Är jag knäpp. Ja kanske. Mitt liv skulle nog vara enklare om jag drog slutsatser oftare. Var nöjd med det och gick vidare. Men jag är inte sådan, förmodligen av någon orsak som inte någon riktigt kan förstå. Men samtidigt är det skönt för någonstans så är det funderandet, och jakten att gå vidare i resonemanget något som ger mig hopp om att det kan bli bättre.

Vi behöver regler när det är så att det borde finnas undantag emot regeln.

onsdag 2 september 2009

Livet slukar våra liv snabbt

05.50 gick bussen inte 05.40 som jag trodde. Gick upp 05.00. Hade tydligen inte satt i laddarsladden ordentligt i datorn. Glömde MP3 spelaren. Inte hörlurarna. Sitter nu i en stor hörsal och hälsas välkommen till institutionen för språkstudier. Ja ni hörde rätt. Eller jag menar, ni läste rätt. Jag ska läsa språk. Å inte vilket språk som helst. Jag ska läsa det svåraste av alla, svenska. Om jag läser 60poäng till är jag behörig svensk lärare. Börjar med en grammatikkurs. Jag som är totalt värdelös på grammatik. Och speciellt definieringen av de olika begreppen. De är inte logiska. De är definitiva om något som inte kan vara definitivt. Jag tror dock att ifall jag klarar av grammatikkursen så kommer resten att gå lättare, resten av kursens moment har jag redan bra förkunskaper inom. Men huva vad nervös jag är inför grammatiken. Jag sitter här inne i hörsalen bland en massa youngsters som ska gå olika språkutbildningar. De flesta av ungdomarna kom inte hit ensam. De kommer i grupp eller kompisar. Det var bara en observation utan subjektiv reflektion. Den får jag fundera över.
Jag ska inte bara läsa Svenska. Jag ska gå en kurs i berättandets betydelse. Jag ska läsa filosofi på högre nivå än hög. Det är bara de kurserna som de har kvar åt mig att läsa. Jag arbetar med en uppsats där jag försöker förklara hur incompatibalister försöker få ihop deras teorier. En annan runt vad som egentligen det som sägs betyder. Dessutom blir det en kurs i analytisk filosofins historia. En kurs om Wittgenstrins bok Tractatus. Är mest intresserad av hans språkfilosofiska teser. Jag kommer också att läsa en kurs om lyckoforskningen som pågår på universitetet. Det blir bra för att det är flera av de teser som de presenterat från den forskningen i vår lokalblaska Norran som jag vill förstå hur de tänker. För jag får inte de teserna att gå ihop. Jag har ju gjort ett par uppsatser om känslor och om kärlek. Och ju mer jag läst desto mer skeptiskt blir jag över slutsatser som dras utifrån empirisk forskning då det gäller sådant som har med olika former av känslor att göra.
Det blir nog närmare 300procent studier istället för 200. Har du räknat ut varför jag studerar så mycket än?
Arbetet med boken om o Gran har verkligen gått framåt. Igår skrev jag 4 timmar. De mysterium runt filosofers döskallar jag kommit på spåren är en riktigt spännande vändning.
Vi måste trycka en ny upplaga av min bok ”Släpp mig fri”. Det är bara 24 böcker kvar på förlaget.
André är en av två som ska få åka till Auschwitz från hans skola. Han skall göra en dokumentärfilm om koncentrationslägret. Jag hjälpte honom att skriva ansökan om att få fara. Det var inte mycket jag behövde påpeka. Min son är inte dum.

Livet slukar våra liv så snabbt. Oftast utan att ens känna efter hur det smakar.

Det rinnande vattnet ser ut att ha vara stilla, ha frid då vattenytan är blank.

Fiskar som står stilla i en fors blir starkare än de som simmar omkring i en lugn sjö.