tisdag 30 december 2014

Sagan om kärleksplaneten.

Det var en gång för länge sen en planet som var skapad av den renaste kärleken. Den var och bestod enbart av kärlek. På den planeten levde det ett par som älskade varandra innerligt. Alla som såg dem tillsammans log, deras kärlek skapade och spred sådan glädje och ett sådant ljus att allt och alla fick ta del av den. Även Skaparen och änglarna sjöng deras allra ljuvaste arier inspirerade av de älskades klara ljus.
Men i den vackraste av alla änglarna så växte sig en avund skugga större och större.  Ljuset från de älskade tu var så starkt att fler och fler valde att titta på deras kärleksljus istället för att beundra ängelns skönhet. Dagen då de älskade skulle förenas i äktenskapets famn så växte sig hatets eld så stark inom ängeln att den i vredesmod slungade en mindre himlakropp full med mörker emot kärleksplaneten för att förstöra den och släcka ljuset de älskade spred så att ängelns skönhet än en gång skulle synas klarast, vara det som beundrades mest av allt.
Skaparen såg med sorg på vad som skedde och blev vred på ängeln. Ängeln blev fördömd, förvissad från himlen ner till det eviga mörkret. Planeterna som krockad formade skaparen sakta med säkert om till en ny planet bestående av både skugga och ljus. Alla som levat på kärleksplaneten gav han i gåva att de skulle reinkarneras om och om igen på den nya planeten tills de lärt sig att balansera den mörka och den ljusa sidan på den nyskapade världen. Denna uppgift fick de av skaparen för att det var nödvändigt att detta skulle ske innan skaparen kunde återkapa kärleksplaneten igen. Men för att personerna skulle vara redo för att påbörja sitt kall var de tvingade att självmant välja att återskapa en planet bestående av villkorslös kärlek i sitt inre först, i sitt eget hjärta. Att komma fram till insikten att de själva borde skapa en kärleksplanet i sitt hjärta var dock inte så lätt eller självklart val som det låter, ängelns skugga lockar dem alla hela tiden med sin illusion om skönhets glans. Då någon person lyckas med att stå emot skuggans lockelse och kommer fram till att de kan skapa en kärleksplanet i sitt hjärta så förvandlas de till kärlekens riddare, de som ägnar sitt liv åt att spridda kärlek och ljus till alla för att skuggan en dag ska kunna besegras.  
Det älskade paret gav han i uppgift att finna varandra igen, att återförenas i gemensam villkorslös kärlek. Den dagen det skulle ske skulle också ljuset slutligen kunna besegra skuggan och kärleksplaneten än en gång bli en verklighet för alla. För att de skulle kunna finna varandra skapade han en skör tråd av kärlekshopp emellan dem som inte går att kapa. Den tråden drar dem till varandra än vad de födds som, än hur omöjlig deras kärlek tillsynes är.
Då den fördömde ängeln såg detta förstod den att han och de som han lurat att ställa upp på hans sida med lögnen om skönhetens kraft  måste skapa mer än skugga för att hålla de två älskade ifrån varandra. Ängeln och hans kompanjoner skapade därför en barriär av eld, en eld av ilska, hat, bitterhet, missunnsamhet, misstänksamhet och alla andra tänkbara negativa nedbrytande känslor.  Den kraftigaste av de känslorna ängeln använde sig av för att skapa barriären var den mest ogenomträngbara av dem alla, den som är näst intill omöjlig att besegra, rädslan för kärlek. Han la denna eldbarriär emellan de älskade, så att varje gång de träffade på varandra i de olika liv de skulle leva så skulle de bränna sig, bränna sig så allvarligt att ingen av dem skulle våga att försöka ta sig igenom barriären för att göra världen hel igen. Eldbarriären framkallar dessutom en illusion som skapar missförstånd och misstänksamhet emellan de två älskade så att de hela tiden tror att den andre vill den illa, att allt den andre tar sig till gör den för att skada. Denna illusion som ängeln skapade medförde att ingen av dem ser att allt den andre vill är att återförenas i den kärlek som de båda hyser för varandra, som gör dem hela igen.
   Deras kärlek till varandra har därför blivit en plågsam förbannelse för dem båda, för mellan dem finns kärlekshoppets sköra tråd, en oemotståndlig inre längtan efter varandra som medför att de liv efter liv dras till varandra. Då de träffar varandra händer det varje gång, kärleksljuset tänds och allt som är gott ser ut att vinna över skuggan en kort stund, ett kort magiskt ögonblick. Varje gång detta sker slår dock alltid ängels eldbarriär till och de älskade bränner sig så svårt att resterande del av deras liv blir en ständig plåga, en omöjlig kamp mellan längtan och rädsla för varandra. Ingen av gångerna detta skett har dock  barriären lyckats med att bränna av tråden emellan dem.  För inget kan kapa hoppets tråd,  hoppet om att den dag då ljuset tänds igen kommer. Att en dag kommer då ljuset gör att alla ser planeten i sitt sanna ljus, får alla på den här jorden att förstå att de alla och allt som finns här är villkorslös kärlek och inget annat.
  Ju fler som lyckas återskapa kärleksplaneten inom sig och uppgraderas till ljusspridare desto större blir chansen att skuggans kraft försvagas,  att de två älskade en dag lyckas stå emot smärtan och illusionen som eldbarriären skapar. Att  tråden emellan dem kommer att dra dem igenom allt hemskt som barriären framkallar och att de sedan återförenas. För den dagen då de älskade kommer att återförenas och de äntligen kan ingå i äktenskap så kommer också kärleksplaneten att återskapas, vår värld kommer än en gång att bestå av kärlek och enbart av kärlek. Även den vackraste av änglarna och de som förvillats att kämpa på ängelns sida för att bevara skuggan kommer att bli benådade och få ta del av kärleksljuset som vi då alla tillsammans skapat och allt egentligen består av.
  Sen levde de lyckliga i alla sina dagar.




söndag 28 december 2014

?


    När skuggorna hackar på våra fönster
    är det då rätt att dra ner gardinerna
    att sitta inne helt handlingsförlamad
    år efter år och skaka av rädsla för att leva
    eller...
    är det rätt att stå upp och visa hjärtat
    öppna dörren och springa efter solen
    våga tro på att ögonblicket då vi kan
    förverkliga vårat hjärtas drömmar finns



Platsen där drömmar kan förverkligas
där lyckliga ögonblick strålar
finns i våra hjärtan
så nu är det dags och förändra
förvandla natt till dag
släppa mig fri
att sluta och vara rädda för varandra
låta stjärnorna jag först såg i dina ögon
bli änglaguiderna i våra liv
istället för skuggorna i våra mardrömmar
låta landet där det vi tror på
den frid vi behöver
bli den verklighet vi lever i


onsdag 17 december 2014

Rädsla skapar rädsla, kärlek kärlek.


Det är bättre att se på andra med kärlek än med rädsla. Både kärlek o rädsla är känslor som får en person att se tecken på att de har rätt. Känslor som tolkar händelser, blickar, ord och annat som sker som en bekräftelse på att känslan har rätt. Jag tycker därför att valet är lätt, att välja kärleken, för det är genom kärleken jag vill se och uppleva livet.

Rädsla skapar rädsla likt en maffiaboss som hela tiden är livrädd för sina fiender och för att hans vänner ska förråda honom och därför agerar med att sätta skräck i andra för att de inte ska våga. På det sättet blir han själv den rädsla som han själv är rädd för, för alla andra.


Kärlek skapar kärlek likt ett barn som hela tiden är kär i sina föräldrar och litar på att den får kärlek av alla barnet träffar och därför reagerar med att sprida kärlek till andra genom att le, kramas och titta på alla med magiskt glänsande kärleksfulla ögon. På det sättet blir barnet själv den kärlek som barnet känner ifrån andra, för alla andra.

De känslor som tar din energi är baserade på rädsla.
De känslor som ger dig mer är de som kommer från kärlek.

Fredsduvorna



Filosofen lyfter upp två burar på bordet. I burarna finns det två vita duvor. Han öppnar luckorna en efter en. Släpper ut dem. Duvorna flaxar snabbt ut ur sina burar. Fjädrar lossnar från deras vingar då de slår emot burgallrets kanter. En av de allra vitaste fjädrarna landar mjukt på den röda kappan. Han lyfter sakta upp sina armar, öppnar upp sina darrande händer i en kupa. Han tittar på duvorna som nu cirklar precis ovanför dem, långt under de gråa molnen. Han öppnar sina handflator, duvorna cirklar nedåt, landar sakta i handkupan, sätter sig där och tittar fram och tillbaka på det där typiskt hackande sättet som duvor rör sig. Han tittar med blöta ögon, hans läppar öppnar sig sakta, tveksamt, darrande.
- Det är fredsduvor. De har inget med mitt vanliga filosofiska prat att göra, det är inte heller ett försök att vara poetiskt. Det är en gåva.
En tår tappar greppet och rinner ner för hans kind.
- Peace, please!
Han drar åt sig andan, försöker lugna ner sitt skakande, stilla smärtan inom sig, förhindra den panikrädsla som bubblar inom honom att ta över. Han lägger huvudet mjukt på sned, ler och tittar på duvorna.
- Nu är det är dags att flyga vidare. Att låta vindar, stormar och önskningar föra livet vidare. Tiden i buren är över för båda. Önskar allt väl all lycka under färden.
Han lyfter sina händer och duvorna flyger iväg precis då solen bryter igenom och skingrar molnen, uppåt, fritt åt de håll de själva vill. Flyger till någon okänd kontinent i den uppåtgående solens land, där rädslornas skuggor släppt greppet, där inget hindrar deras färd, där det är fritt att välja bland alla möjliga och tänkbara färdriktningar. Där sagor skrivs av lättade och rena hjärtan, där sagorna inte bara har lyckliga slut utan hela tiden är själva lyckan.





söndag 7 december 2014

Det var en sån där dag...


Det var en sån där dag
snön föll inte utanför, men...
då det ständiga trafikbruset inte heller var som värst, men...
det var inte heller så kallt ute, inte så där gråtfyllt grått utanför, men...
med hjälp av tangenterna försökte han hitta meningar och möjligheter, men...
med hjälp av den vackraste musik och de skönaste arior letade han frid, men...
med hjälp av fina ord och visa böcker av kloka mästare letade han hopp, men...
det var inte heller så fullt i disken, inte så där hopplöst ostädat, men...
då den ständiga kroppsvärken inte heller var som värst, men...
solen höll inte löftet, men...
det var en sån där dag
då inget annat än ogrundat hopp
ett hjärta som ovillkorligt slår kärlek, kärlek, kärlek...
då viljan som inte önskar någon illa
är de ljus
som lyser upp mörkret
som är ärkeängeln Michaels ljussvärd



torsdag 4 december 2014

Om att lära sig mer om att utöva ovillkorlig medveten och omedveten kärleksfullhet.

Sinneslagsetiken inom filosofin utgår från den intention någon har med en handling. Om någon verkligen vill det goda, är det tillräckligt för att handlingen ska anses god. Effektetiken menar att det är den effekt något ger som avgör om det är gott, det är väl dock svårt att påstå med utgångspunkt ur Effektetiken att handlingen var ond ifall intentionen var god även om resultatet inte blev gott. Regeletiken menar att det är om man följer en regel eller en norm som något blir gott, oavsett intention eller effekt. Men är intentionen att göra gott då man följer normen och lagen så bör det bli gott även enligt Sinneslagsetiken. Jag ställer mig dock frågan om inte normen att alltid följa det goda står över eventuella lagar och normer som finns i det samhället man lever i ifall lagarna kräver att man utför något ont, eller åtminstone inte hindrar någon från att utföra något ont. Ta t.ex. en vakt i ett läger som har fått i uppgift att avrätta fångarna för att de t.ex. är judar som i Nazityskland. I det fallet så bör normen att utföra gott gå förre den lag som i Nazityskland krävde av vakten att han skulle utföra dådet. Jag kan dock inte döma de vakter som utförde dessa dåd fast de själva hade en högre norm, att vägra kunde ju innebära att de själva blev avrättade, vilket knappast fick några positiva konsekvenser för deras nära o kära. Tycker synd om de som hamnar i sådant dilemma.

Om någon har en intention med något kärleksfullt de gör så är det enligt Sinnesetiken en medveten kärleksfull handling. Detta sätt att agera har jag ofta anammat, det har känts rätt för mig. Det har även känts rätt för mig att försöka låta bli och ta åt mig äran, alltså att min handling inte bara ska vara medvetet kärleksfull, utan även ovillkorligt medvetet kärleksfull. För om jag gör något som jag har god intention med men med baktanken att jag ska få något i retur, då förhoppningsvis en kärleksfull handling tillbaka, eller att få uppleva glädjen av att den jag gör något kärleksfullt emot blir glad över det eller pågrund av det så ansåg jag att handlingen i alla fall inte var ovillkorligt kärleksfull, alltså inte fullt ut god. Men jag vet inte nå längre. Är jag eller någon annan en dålig människa för att vi ibland hoppas på att få något igen? Skulle det däremot vara så att jag inte skulle välja att göra det kärleksfulla om jag inte trodde att jag skulle få någon form av kärlek tillbaka, så tycker jag dock att det är mer tveksamt att den går att kalla ovillkorligt god i alla fall. Jag strävar efter att vara en människa som utför kärleksfulla handlingar oavsett om jag tjänar på det eller inte. Det innebär dock inte att jag kan eller orkar utöva osjälviska godhjärtade ovillkorliga kärleksfulla handlingar dagar i ända, eller att jag väljer att göra de handlingar som andra vill att jag ska göra hela tiden. Jag är en människa och jag prioriterar, väljer det jag ska slösa min energi på, och jag erkänner villigt att jag prioriterar mina nära och kära först, t.ex. mina barn. Jag väljer även ibland att prioritera det som jag själv mår bra av, jag tror att jag blir bättre på att vara kärleksfull om jag också får mer energi genom av att njuta av mitt liv ibland, försöka uppnå trygghet, inte behöva vara rädd, utveckla mig, roa mig, och genom att sträva efter att få kärlek, t.ex.


Men jag har mer och mer insett att det omedvetna är en minst lika viktig del av vårt handlande. Såg ett vetenskap program där de visade att de mesta vi gör är omedvetet. De hävdade att bara en pytteliten del av det vi gör är medvetet, eller under vår medvetna kontroll. T.ex. då vi lärt oss något kan vi göra det utan att ha hela vår fulla uppmärksamhet på det. De använde stickning som exempel, eller lite som då vi kör bil, vi svänger, gasar och bromsar vid rätt ögonblick utan att direkt tänka på det. Istället så kan vi koncentrera vårt medvetna jag på annat, som t.ex. att vara uppmärksam så att vi inte kör på något.
Vi kan även påverka vårt omedvetna beteende, om vi t.ex. lär oss att vara otrevliga, irriterade, tänka illa om andra eller att döma så gör vi det tillslut oftare omedvetet, utan att vid tillfället ha en medveten intention som vill vara otrevlig. Om vi däremot tränar oss på att vara trevliga, artiga och alltid tänka gott om andra, eller att se det positiva i det mesta och även i det lilla så tränar vi upp det omedvetna att agera på ett kärleksfullt sätt. Då bör det bli så att vi oftare agerar på ett omedvetet ovillkorligt kärleksfullt sätt även om vi inte då vid det tillfället hade en kärleksfull intention. Då skulle kanske en som tror renodlat enbart  på Sinnesetikens lära kanske kunna hävda att den handlingen inte var god. Men jag hävdar att även den omedvetna handlingen är en god handling enligt Sinneslagetiken, i alla fall om vi tränar oss i att bete oss och tänka på ett gott sätt med intentionen att oftare utföra ovillkorliga kärleksfulla handlingar. För då var ju intentionen att lära sig god.


Lycka till med detta i era liv.

    Kanske säger vi att vi vill ha kärlek i våra liv, men om vi är fulla av gamla sorger, motstridiga känslor, fördömanden, skuldkänslor, rädslor och gamla föreställningar för att skydda oss själva, så har vi ingen plats inom oss att fylla med kärlek. Vi är då för fyllda av vårt förflutna, vilket blir den energi vi utstrålar. Så låt oss tömma ut giftet ur våra koppar så vi får utrymme att ta emot kärlek som skapar glädje och ett liv som vi kan njuta av.

söndag 30 november 2014

Det finns olika sätt att fortsätta och kämpa.


Hörde någon säga att det värsta som finns är att bara vänta och inget kunna göra, att det är ren tortyr. Visst jag kan intyga, jag har vid flera tillfällen suttit i ett väntrum i timmar i väntan på att ett av mina barn ska överleva farliga och komplicerade operationer. Som längst 13 timmar i ett litet, litet slitet väntrum, visst där fanns fullt av demoner som fräsande viskade elakt att det värsta kunde ske och änglar som sjöng hoppfulla tankar, jag kan faktiskt inte komma på något tillfälle i mitt liv då tiden gått saktare.
Jag har fler exempel på situationer i mitt liv då jag inte kunnat och kan göra något, bara vänta och, vänta, då bollen inte är på min planhalva. Det är faktiskt inte ens ovanligt i mitt liv.
Abraham Lincoln lär ska har sagt att det bästa sättet att förutspå sin framtid är att skapa den. Alltså kämpa för det man vill ska ske. Vilket jag håller med om, i min kommande bok "Skriv din dröm" så driver jag tesen att om vi beskriver våra drömmar så ökar chansen att vi känner igen tillfällena som kan förverkliga dem och då slå till.  I vissa situationer som t.ex. på sjukhuset med fler tillfällen i mitt liv så är det svårt att kämpa, därför att det inte verkar finnas något sätt att kämpa, det finns nästan bara vänta. Vänta på nåd, ett mirakel, att de goda ska segra, kärleken triumfera eller vad de nu är som det handlar om.

Ett sätt att kämpa på i sådana situationer är att träna. Ni har säkert sett fängelsefilmer där fångarna tränat allt de kunnat i sina celler för att vara i tillräckligt god form om tillfället till flykt ges.
Man kan också träna sitt hjärta, träna och träna på att tänka uteslutande gott, vilja allt och alla väl. På att säga snälla saker och agera på ett schysst sätt även då man blir sårad, kränkt, besviken, utsatt för övergrepp, förhoppningar och hjärtas drömmar krossas. Försöka finna ett lugn som kan behållas även om sådana situationer dyker upp. Det känns som rätt väg, inser dock att man aldrig kan bli fullärd, eller kan sluta upp med att träna, för då är det lätt att demonerna tar över och får en att  tro att ett elakt sätt att agera är det rätta. Tack vare denna träning så behöver man aldrig ge upp, kan fortsätta att kämpa oavsett vad det handlar om. Skulle det visa sig att de vi kämpar för inte förverkligas så har dock träningen av hjärtat givit något som jag tycker känns bättre än att bli bitter över alla besvikelser, bättre än att bli en sådan som önskar andra illa, vill hämnas och definitivt bättre än att vilja såra andra i enkom. Det sättet att kämpa och som man alltid kan ägna sig åt blir därför en seger i sig därför att den kan göra en till en bättre människa oavsett om väntan blir evig eller om det man kämpar för inte förverkligas. Och vem vet, kanske, kanske kommer vi att agera rätt vid fler tillfällen framöver på grund av träningen också, oftare agera på ett gott sätt.


Kram o må väl!

Ja tänk vad glad jag var då jag kämpade mig upp ur det där hålet på gräsmattan då jag var barn. :)

fredag 21 november 2014

Jag känner tro


                                        Jag tror på solen
                                        även då du gömmer sig bakom molnen
                                        jag tror på kärleken
                                        fast jag är ensam
                                        jag tror på Gud
                                        även då jag inget svar på mina böner får
                                        jag tror på oss
                                        därför att du låtsas att du inte ser mig





onsdag 19 november 2014

Blickstilla




     Det finns ögonblick i våra liv
     som medför att hjärtan blir vackrare
     att hjärtslag slår mjukare
     att tankar blir omtankar


     Det finns ögon vars blick är liv
     som medför att hjärtan blir rödare
     att hjärtslag slår hoppfullare
     att meningar blir meningsfullare

     Det finns ögon i våra liv
     som medför att hjärtan blir starkare
     att hjärtslag slår fortare
     att meningen blir omtanken



söndag 16 november 2014

En afton med romantiska filmer den 16 november 2014


      Har varit sugen på morötter länge så nu har jag slagit till o investerat, skalat o lagt fram.
      Nu ska de knapras som aldrig förr till de vackra romantiska filmerna:
      Groundhog day(Måndag hela veckan), Sleepless in Seattle (Sömnlös i Seattle) och The time travlers wifé (Tidsresenärens fru)...
      För trots att novembermörkret är på väg att äta sig in igenom mitt skinn så väljer jag att låta det lila, lila ljuset av hopp om att kärlekens sommar snart ska komma, lysa upp min tillvaro.
      • Lars Granlöfs foto.

      • Mer tårar än morötter blev det under Groundhog day fast jag käkade massor. Så fint det kan bli då de vaknar bredvid. Ja, och kanske har de rätt i att imorgon inte finns. Nu blir det duchbastumeditation med tända ljus innan det blir fler morötter, Sleepless in Seattle o The time travlers wife. Kram på er alla!


      • Både morötter och tårar är slut efter mötet i "Sleepless in Seattle" på Empire state Buildning i slutet av filmen. Måste nog få i mig lite mat och vätskeersättning innan The Time travlers wife, annars lär jag väl få både vätske och saltbrist innan denna kväll är över. Omfamning på er!



      • Alltså nu är jag helt slut, The Time travlers wife tog knäcken på mig, det har nog bildats permanenta tårkanaler nerför mina kinder. Tror inte direkt att de blir någon "Sömnlös natt på Brännan" inatt för mig  

      • Till skillnad från tidsresenären i filmen så har vi möjligheten att resa i tiden mer kontrollerat, vi kan när vi vill, minnas de vackra ögonblicken vi upplevt med våra nära o kära om och om igen, oavsett om de dör ifrån oss, eller om vi tvingas lämna varandra av andra orsaker. Vi kan när som helst välja att gå tillbaka o minnas det som var fint. Vi kan också hoppas på framtiden, hoppas på fler fina ögonblick att spara på i våran inre skattkista. Vi har det allt bra som på ett säkert sätt har förmågan att drömma oss fram o tillbaka till det fina när vi vill. 
      • Så sov gott på er o dröm om fina kommande ögonblick inatt.



lördag 15 november 2014

Världsvan, jojo


Världsvan, jojo
har seglat på de sju haven, jo, jo 
lärt mig alla världens visdomar, jo, jo

Rusar runt träknuten 
på värdshuset 
springer vidare emot baksidan 
stannar upp där i skuggan

Lutar mig med vänstra handflatan emot hörnet 
skakar på huvudet 
böjer det framåt och tittar ner i gräset 
     ser att myrorna förstår att en måltid väntar

Magen bubblar till 
mår dåligt
känner igen känslan 
samma känsla av omöjlighet 
som fick mig att vingla till 
ombord 
på det Leende Svenska lejonet
då segelfartyget lämnade hamnen
kom ut på det öppna havet 

Då jag var tvingad 
att fly 
fast jag inget annat ville
än att stanna
sträcka fram ringen
och att löftena skulle få blomma

Mer världsvan nu, jojo. 
har seglat på de sju molnen, jo, jo. 
lärt mig av det som tidigare skett, jo, jo.


... som en liten livbåt på din sida




fredag 7 november 2014

På gott humör o en artikel om mig



Jag har varit på gott humör hela dagen
och det är inte bara härligt
det lönar sig också
jaaaa...
tack, tack, tack

Dessutom så fanns denna artikel om mig i Dagen i dag.

torsdag 6 november 2014

3 friska naturliga dikter


Naturen är en klar skönhet
dess friska fridfullhet
kärleksfullhet
fyller hjärtat med ljus kraft

















Det är så att jag får lust att ligga i det fria
en sån här vacker fullmåne natt
full av klart uppfriskande sken

Det är så jag får lust att stjärnorna befria
en sådan här magiskt stilla natt
fylld av den hoppingivande glansen

















Välkomnar dig in
i ringen fylld av hjärtan
tack för att du kom

Alla ärliga förlåt
smälter klumparna inom oss
befriar det svarta

Släpper på golvet
vi låter det ligga kvar
för vi vill framåt


måndag 3 november 2014

En gång till


Skriker, skriker, skriker
liv
en gång till, en gång till, en gång till
dagar
till en som drömmer, drömmer, drömmer
nätter
en som når, når, når
år
en gång till, en gång till, en gång till


http://www.youtube.com/watch?v=3kbazRhuhd8

lördag 25 oktober 2014

Att återställa det som förstörts på datorn o i verkligheten..


Det finns fördelar med datorer o internet. Jag fick ett virus, ett spionprogram eller nå liknande som sabbade uppstarten av min dator, påstod att jag ägnade mig åt brottslig verksamhet, hotade mig krävde pengar av mig inom 50 minuter, skulle ange mitt konto nummer o förra över pengar på en gång. Jag blev inte allt för orolig för jag visste ju om att jag inte ägnade mig åt det jag blev anklagad för, och betala pengar så där direkt över nätet då man blir hotad nej, det är alltid nå lur.  Så jag loggade off och in igen utan att starta om datorn, gick sedan in och återställde datorns inställningar till de jag hade  för en vecka sedan. Vips så var allt bra igen.

 I livet utanför datorerna så går inte det att göra så. Det går inte att gå tillbaka och göra om. Det som har skett och som förstör går inte göra om. Så det gäller att vara försiktigare. Försöka låta bli och ta risker som skadar en själv eller andra. Inte säga eller göra saker som sårar eller förstör för andra. Det går inte att gå tillbaka i tiden och göra det ogjort.  Det kan förstöra de vackraste av vänskaper för alltid.
* Det som går att göra är att vara varsam med varandra.
* Behandla alla andra till och med bättre än hur du själv vill behandlad själv. Vi äro alla olika så förutsätt därför att andra ibland kan vara med känsligare än du. Något som du bara ruskar av dig kan såra någon annan djupt. Det är lagligt att vara känsligare, inte att kränka.
* Be om förlåtelse, var det inte meningen förklara, var det meningen, erkänn att du var en idiot och försök förbättra dig. Förlåtelse lindrar och att se att någon tar lärdom av ett beteende som skadat gör ju att den blir bättre, vilket ju i sig är en seger . Att få se att någon som gjorde mig illa eller mobbade mig som barn har blivit en bättre människa som vuxen är så underbart, en seger till skillnad från hämnd. För hämnas jag har ju den onda handlingen förvandlat även mig till ond, vilket är en jätteförlust,

Men hur som helst, i verkligheten så är det för oss alla så att det enda vi alltid kan göra är att göra det som kommer framöver bättre. Det är också det enda vi kan göra, för vi kan ju som sagt var inte gå tillbaka och återställa tidigare omställningar. Bara använda det dumma man gjort till att göra sig själv till en bättre människa.


Så var varsam o snäll med varandra. Hellre för mkt vänliga än tvärtom.  KRAM på er alla!

onsdag 22 oktober 2014

Poetiska tankar i alvdrottningens tidlösa trädgård


     I Galadriels trädgård
     sanningens svala bäck rinner ur tidens opåverkade källa
     vattnar Lothlóriens frus väldoftande nattblomsters örter
     och spegeln
     på den uråldriga sägenomspunna visdomens piedestal
     fyller Alvdrottningen med bäckens glasklara källvatten


     I Galadriels spegel
     speglas lättade glädjetårars mithrilglänsande leenden
     varnar rädslorna gallskrikande för Saurons ögas makt
     och sången
     
Lothlórienalvernas förtrollade drömmars klara arior
     susar i Caras Galadhons kungliga bonings trädkronor






Vid tid som var
tid som är
vid tid som det ännu inte är fastlag att den blir

tisdag 14 oktober 2014

Från den innersta skattkistan



Då han kommer in i lokalen igen bestämmer han sig för att sätta sig ner och vila en stund ifrån allt pratande, från allt letande och spanande. Han ser en ledig stol vid det vitmålade bordet i det vänstra hörnet av den av vaxljus upplysta festlokalen och går dit för att sätta sig ner och  ta igen sig en liten stund innan kvällens förlustelser fortsätter.
Han drar ut en av de vita rokokostolarna och sätter sig ner. Men istället för att få den andningspaus som han ämnade skaffa sig tappar han andan. Han ser att hon sitter på andra sidan bordet, rätt emot den plats han satt sig ner vid och viker snövita servetter till festmåltiden. Där är hon han så febrilt sökt, hon sitter här alldeles rätt emot honom. Hon tittar upp, ser honom och ler. Han ler tillbaka, de säger inget, de vet båda om att de leendena berättade om att de är glada över att de hittat varandra igen, men det kan ingen av dem säga öppet. Han kan inte skaka av sig känslan av att hon blev belåten över att han kom på maskeraden, fastän han inom sig inte riktigt tror på känslan, att hon nu istället förmodligen hela tiden längtar efter då hon får träffa sin fästman senare ikväll.
Hon pratar med några andra som sitter på sidan av henne. Han lyssnar dock inte så noga på vad de säger till varandra. Han tittar på henne, det är som att hon drar honom emot henne igenom en virvelvind, han upplever det som att han svävar allt närmare och närmare hennes ansikte. Att han befinner så nära henne att han blir en del av henne, i symbios. Han hör sitt hjärta slå under nymånamuletten på hans bröst. Han lyfter sin hand sakta och tar tag i amuletten så att den inte börjar hoppa på hans bröst, så att det inte syns hur ivrigt hans hjärta slår. Hans sinne snurrar runt i virvelvinden och han blir yrare och yrsliggare enda tills allt sakta men säkert stannar upp, precis som om han hamnat i stormens öga. Han sitter där alldeles framför henne, det känns som då han låg och tittade upp emot himlen en solig dag i en mjuk och värmande myr någonstans i hans barndoms Norrland. Myren är inte blöt, men inte heller så torr att den sticks, den är bara svalkande mjukt, känns varm, len och behagligt emot hela hans kropp och själ. Det smådarrar under huden som om vinden smeker hans skinn, som att myrens alla tusentals älvor kliar honom med fjädrar av änglars vingar, framkallar en känsla av att det är molnen uppe i himlen han ligger på.    
Han uppfattar det som att hennes läppar rör sig saktare och saktare. Ser då tonerna skapade av hennes skratt lämnar hennes mun emellan hennes rosenröda läppar, hennes vita tänder för att bilda den ljuvaste av skrattskatter.  Upplevelsen av hennes naturliga blinkningar för att vattna hennes hornhinnor erfar han tillslut i sådan sakta mak att han hinner räkna vare ögonfrans på hennes ögonlock då de mjukt blinkar om och om i en perfekt rytm. Han uppfattar det också som att han hinner läsa om alla hennes själs mångfaldiga och omväxlande livshistorier från hennes livsbok i de glänsande ögonen. Då och då ser hon på honom i smyg fast hon pratar med de som sitter på hennes sida av bordet. Han läser i hennes ögons brunnar om glädje och sorg, lycka och besvikelse, men framförallt får han i djupet av hennes inlärda visdom ta del av löften om sådant som han själv behöver lära sig för att bli hel, fullärd, absolut och evigt lycklig, kartan som leder honom till den totala harmonin, till deras gemensamma paradisstrand. Här och nu är samtidigt allt som tidigare skett i universum och allt som kommer att ske, detta är det nuet som allt gått ut på och kommer att gå ut på. Han befinner sig i stormens öga i den virvelvind som existensen är. Han behöver inte fundera för att förstå att det är här den platsen där de som säger att tiden stod stilla menar att de varit på. Men ingen av dem har berättat för honom att stillheten är likt livets sköraste trådar som smeker så varsamt att det pillrar obeskrivligt behagligt i varje cell, att varje upplevelse han haft vid alla tidpunkter har en mening här, att alla känslor han någonsin upplevt funnit sin hamn. Han känner det som om att han är en del av Gudarnas egen fyrverkerishow, ett pyroteknisk uppvisning som visar upp hela alltets skönhet på en gång, i ett enda ögonblick. Utan att det smäller eller blir några höga obehagliga ljud av explosionerna, det enda som hörs är den ljuvaste förståelsens arior.
Han får lov att hålla fast sig i bordets mönstrade kant då han kastas ut ur stormens öga, slungas ut ur virvelvinden igen för att inte landa på bordet, för att inte slungas ner på golvet, slängas ut ur rummet.
Hon viker ihop den sista vita servetten och sträcker sedan ena handen emot honom.
- Kom vi måste prata.
Han svarar inte, fattar inte. Hon tar sig fram mellan bordet och den rosmönstertapetserade väggen. Hon sträcker handen, hennes bleka sköra fingrar emot honom igen, han reser sig och tar emot hennes hand som om den vore den finaste gåva han någonsin fått, och i det ögonblicket kunde han inte tänka sig att välja någon annan gåva istället. Hon tittar emot de som satt bredvid henne.
- Vi får pratas vid senare, jag har viktigare saker för mig nu!
De nickar. De ler, ler. Hon drar ut honom i hallen. 


I min skattkista har pengar o guld ingen självklar plats
det jag i kistan vill rymma
är kärlek, vänskap, upplevelser o lyckliga ögonblick
men det innehåll jag helst vill fylla den med
är fler fina minnen utav dig


tisdag 7 oktober 2014

Om ord som verkligen är vid ögonblick som verkligen är


Tro inte att de där orden som glasklart förklarar, skapar total förståelse, och utan tvekan ger önskad effekt kommer då du behöver dem.

Du vet de där orden som verkligen är.

Det är snarare så att i just det ögonblicket då du verkligen behöver dem, då de kan rädda, förbättra, förändra eller skapa så är de som försvunna. Ja det är som om de aldrig existerat fast du vanligtvis kan dem utantill, som ett rinnande vatten, och förberett dig väl på att använda dem vid just det tillfället.

Du vet vid det där ögonblicket som verkligen är.

Men lugn min vän!
För ord som verkligen är, är är oavsett om du glömt dem eller inte kommer på dem då du behöver dem vid ögonblicket som verkligen är är.


Är, är är, är, är är.
Så är det.

söndag 5 oktober 2014

Alla som någon gång blivit berörd av kärlek blir en poet /Platon


För alla som någon gång berörts på riktigt av kärlek och ännu är sant kära så är alla försök att beskriva känslorna, alla ord som försöker förklara dess storlek och kärlekens skönhet sann poesi.

Och när poesi är skrivet med kärlek av ett kärt hjärta för att beskriva dess kärlek till sin kära kan inte ens djävulen hävda att den poesin inte är tillräcklig, nog mycket värd eller bra. För det finns inga värdefullare ord än de som försöker beskriva den oändliga och eviga utsträckningen sann kärlek till någon de älskar har.



    Jag kan inget annat välja än att vara kär
    besvikelser, sur bitterhet, ilska eller hat
    är inget mina grenar orkar med att bära
    dess dödvikt förvandlar varje del av mig
    till ett krokigt, avbarkat, lövlöst grenverk

    Jag kan inget annat välja än just kärleken
    för att älska ännu mer är den sav jag har
    det min stam och mina rötter lever utav
    den vita duvan som vår rädsla kan bota
    den sämja som vi båda kan blomma ut i
 
    Jag kan inget annat välja än att skriva så här
    det här är gläntan där mina känslor kan gro
    den plats där mitt hjärta får slå sina slag i ro
    det är här jag med poesi kan förklara för dig
    att det min kärlek vill är att du får växa friare

    Jag kan inget annat välja än att älska ovillkorligt
    för att inom mig alltid känna att du växer tryggt
    att du får blomma ut i de marker du vill frodas i
    att du där inte förtärs av skräck, oro och längtan
    är att veta att paradiset jag vill ge dig är ditt hem


tisdag 30 september 2014

Astrid Lindgren ville själv ändra. Sluta försvara mobbing!


Då jag var barn användes negerkung, negerslav, biafrabarn, judeunge, m.m. som öknamn då barn retade varandra, något som vi fått från de vuxna som använde dessa ord som svordomar o förolämpningar. Då frodades verkligen många fördomar om utsatta grupper, t.ex. romer, och kvinnosynen var bara suck.
Idag används, svartskalle, gay, bitch, flata, o.s.v. av ungarna och det är även så idag att de fått mycket av detta från vuxenvärlden som sprider fördomar om utsatta grupper, t.ex. rumänska romer, och den sexistiska synen är bara suck.

I skolan arbetar vi hela tiden med att ändra attityder, försöker förklara att det inte är tillåtet att använda öknamn som förolämpar och sårar andra. Vi säger helt enkelt åt dem att det inte är tillåtet att retas, mobbas och trakasseras. Och än har jag inte träffat på någon vuxen som inte tycker  att det är rätt att vi arbetar emot trakasserier. De flesta tycker att vi ska lägga ner mer tid och resurser på antimobbingsarbetet, jobba med den synen och de värderingar som skapar mobbingsituationer.

Det är därför med sorg i hjärtat man konstaterar att så många vuxna försvarar deras rätt att fortsätta använda sig av öknamn som sårar och förolämpar andra. Att det finns så många vuxna som försvarar sin rätt att få mobba vidare känns ledsamt. Vad sänder det för budskap till våra barn? När vuxna försvarar sin rätt att förolämpa andra? Att vuxna agerar på precis samma sätt som mobbare först gör, försöker hitta ursäkter till varför det som de sagt eller gjort inte är fel.
Det som känns hoppfullt är att barn oftast slutar då vi får dem att förstå vad de gör, att ingen mobbing är oskyldig, att de inte har rätt att skratta åt andra för att de inte hör till den accepterade gruppen. Helt enkelt att barnen då förstår att vi får vara olika och att det är bra att vi är olika.
Jag kan förstå om man som en första reaktion säger saker som är mer eller mindre genomtänkta i t.ex. det aktuella fallet med förbättringen av Pippi. Men vi människor har förmågan att tänka vidare, att använda våra hjärtan, att utvecklas . Och med ny kunskap gör de flesta det hela tiden, drar mer genomtänkta och omtänksamma slutsatser. Alla är vi barn av vår tid och påverkas av det, men det förhindrar inte förändring. Och att sluta använda sig av öknamn som förolämpar om så en enda person är alltid en förbättring. Det är att säga nej till mobbing, trakasserier, retande, och på sikt även till hat och våldsdåd.

Se nedanstående bild, även Astrid Lindgren gjorde det, förändrades och förbättrades då hon fick tillräcklig kunskap. Så låt oss därför, även vi, göra som hon, förbättras. Odla de omtänksamma delarna i vårat hjärta, så vem vet en dag kanske även vi blir så kloka och goda som hon verkade vara.

Läs hela bildtexten:
Astrid var en mycket klok o god människa,
I denna intervju från 1970 tyckte hon att hon först gjort Pippis pappa till negerkung var idiotier.


Låt oss bli bättre på att använda våra hjärtan, bli mer omtänksamma och snälla. 
Inte på att bibehålla saker i vår personlighet som vi gjort och gör illa andra med.


fredag 19 september 2014

Snälla händer!



Det är inte storleken på händerna som avgör
inte heller styrkan
eller fingerfärdigheten
det är hur snälla händer är
som avgör
om de ett hjärta kan fånga
och hålla det varmt

Det är inte vad händerna kan ta som bevisar
inte heller greppet
eller vad de kan roffa åt sig
utan det är vad de kan ge
som visar
att dess beröring
kärlek är


torsdag 18 september 2014

Ge aldrig upp, och lyckan följer dig.


Har idag visat film och bokklassikern "Den oändliga historien" för elever i sexan. Och som vanligt så fångar filmen mig, och eleverna.
Den är så full av budskap, symbolik och filosofi att varje gång jag ser den så ger den mig något nytt att fundera på.
Filmen är en jättebra inledning till så mycket skolarbete, litteraturklassiker, sagor, etik o moral, positivt tänkande. Människovärdet, vårt sanna jag, med mera, med mera.
Idag tänkte jag på ett av budskapen, att om vi människor förlorar vår fantasi och vårt hopp så blir det Ingentinget, tomheten, förtvivlan och hopplösheten som vinner över Fantasien och våra möjligheter. Låt mig citera Lyckodraken:
- Ge aldrig upp, och lyckan följer dig.

Om en elev slutar att kämpa i skolan, inte orkar plugga mer då det gått dåligt, eller om lärare ger upp sina försök att lära eleven så är det enkelt att inse att inlärningen riskerar att stanna av. Och då minskar chansen att saker som gör de barnen lyckliga senare i livet sker.
Men det är inte bara i skolan det kan bli så, det gäller i livet i stort. T.ex. i ekonomi, hälsa och i kärlek. Den som vågar hoppas, tro och som aldrig ger upp de önskningar, den fantasi och de drömmar dess hjärta har och kämpar med ett gott hjärta för att de ska förverkligas ökar möjligheterna till att de allt oftare får rida på Lyckodraken.







torsdag 28 augusti 2014

Under ständig rörelse!



Det vi är och var vi står är under ständig rörelse och i relation till andra. 



Det viktiga är inte var vi kommer ifrån, vad vi är eller står utan åt vilket håll vi är på väg eller vill i relation till andra. Hur vi vill, på vilket sätt och åt vilket håll vi drömmer om och försöker att resa vidare på.

Hur vi förhåller oss till andra påverkar vår resa, öppnar och skapar eller stänger och förvillar. Om vi låter vårt inre ljus stråla på andra och genom molnen så blir stigarna ljusare och valen lättare, det blir enklare att undvika att gå vilse. Men än vad vi väljer så kommer vi en då att fortsätta att vara under ständig rörelse och förändring i relation till alla och allt annat. Så ta det tillfället i akt som livet ger och låt ditt hjärta och dina drömmar påverka den rörelseriktning som du är på väg in i din framtid efter.



Drömmen om ljuset, hoppet och kärleken är ett attraktivt vägval (tycker jag, vad tycker du?).