fredag 10 februari 2012

Alltid varit filosofisk? Aldrig varit säker?

En vän till mig sa för någon månad sen att
- Du har ju som alltid varit filosofisk.
Skakade först till som att det vore något som jag borde ta mig illa vid av. Men min vän sa det med ett stort leende o i en väldigt trevlig konversation. Jag skakade av mig ”ta illa upp” känslan o min reaktion blev väl okej.
- Det väljer jag att ta som en komplimang.

O visst jag har ju ändock läst filosofi, har en fil kand. i ämnet och en massa mer poäng från kurser på magister nivå (kanske borde sända in min D-tenta snart). Så visst kan jag köpa att den utbildningen format min personlighet mer o mer de senaste åren.

Frågan i detta bloggtillägg är ju dock om jag alltid varit filosofisk?

Jag har ofta påpekat att en filosof inte är någon guru, ingen såkallad vis man/gumma. En som har de rätta svaren på livets gåtor (även om jag har råkat komma på vet vad meningen med livet är) ;).
En filosof ställer frågorna, en filosof ifrågasätter svaren, en filosof är aldrig 100 % säker på något svar, o känner han sig säker på något så nagelfar han det han känner sig säker på in i minsta detalj, o sen efteråt så återkommer han då och då till den problematiken o ifrågasätter slutsatsen. Det därför att varje gång en filosof bestämmer sig för att något är sant så tar han en risk, han tar risken att allt annat han tänker fram baserar sig på en falsk sanning som blir grund för alla andra av hans antaganden som då blir falskt rationella o logiska.
Så på ett sätt så kan man säga att en filosof alltid bör vara ödmjuk, att ur filosofisk synvinkel så är det de vi är säkra på som är de farliga.

Frågan är dock om man bör vara filosofisk på det sättet i allt. Ibland kan det vara bra för kreativiteten och för att få något gjort att bestämma sig för att något är si eller så och gå vidare. Kanske acceptera osäkerheten i ett svar men ändå acceptera det svaret som det hittills bästa o gå vidare. En filosof sa ”Alla sanningar är preliminära tills annat är bevisat”.

Men tvivlaren i mig har svårt för ett sådant resonemang. O det tror beror på att min vän förmodligen har rätt o att jag kanske varit just för filosofisk gentemot mig själv i hela mitt liv. För även om jag prövat o göra saker o klarat av det så har ändock tvivlen funnits. Har jag lyckats med något så har jag hittat ursäkter till varför jag lyckats. Visst jag har blivit glad, o berättat vitt o brett om vad jag åstadkommit, något som säkert många uppfattat som skryt o att jag varit säker på mig.
Men faktum är att där har filosofen i mig spelat mig ett spratt, den har ständigt ifrågasätt, lyssnat på mina belackare, men sällan på de som sagt något snällt, berömt mig eller vad de nu givit mig för braiga tecken.
Jag har lätt att minnas konversationer, vilket ju är bra som författare, men jag har inte granskat samtalen på ett balanserat sätt, tvivlarfilosofen i mig har tagit överhanden, inte den logiska opartiska filosofen, vilket medfört att jag för de mesta bara sett de negativa tecknen.
Jag arbetar nu med att åtminstone balansera upp detta, o visst lite mer bra självförtroende än dåligt är förmodligen bra att ha så lite mer kaxig inför mig själv borde jag bli. Helt enkelt en filosof som lite oftare väljer de positiva svaren om mig själv innan jag bestämmer mig gör att gå vidare i mina antagande om min egen förmåga även om det alltid finns flera sidor att se på saken.
Så resonerar jag ju då det gäller annan filosofi, så det är klart att jag bör öva mig att fungera så även gentemot mig själv.

Så visst min vän har rätt i att jag nog alltid varit filosofisk Nu är det dock dags att använda den sidan av mig själv på ett mer självuppbyggande sätt.

tisdag 7 februari 2012

En observation

Vilken upplevelse det är att se då barnen börjar bli klar med något de gör. Då det till en början verkar vara lång väg tills de är klar med t.ex. ett skåp på slöjden så kan man hitta dem halvsovande i bänken. O man frågar.
- Vad ska du göra nu?
- Ska spika.
- Så du har tänkt att hämta spikarna då.
De lägger sig ner med överkroppen på bänken.
- Jag ids inte.

I slutet av skåptillverkningen kan det bli så här istället.
Eleven rusar upp från bänken.
- Vars finns måla färgen?
- Va?
- Jag behöver bara måla så är jag klar.

Det verkar alltså finnas mer energi o motivation i barn som ser ett slut, som längtar efter att få ta hem de de hållit på med. Då projekten verkar för långt ifrån klara så är helt klar motivationsnivån på en annan mycket läggre nivå.

Detta är något att tänka på då man försöker lägger upp något pedagogiskt. O kanske det gäller det mesta i livet, om man kan få något att se ut som att det ger ett snabbare bra resultat så ökar nog motivationen till att få folk med sig på de man vill få med dem på.

måndag 6 februari 2012

Ovisshet

Vi människor gillar kontroll, alltså då vi med säkerhet vet vad som kommer att ske. Eller åtminstone kan lita på att inget allt för oförutsett kommer att ske. Vi känner oss tryggare när vi vet vad de omkring oss vill, hur de är o kan i förväg räkna ut hur de ska reagera.
Situationer då vi inte kan det, medför att vår hjärna föröker räkna ut så sannolika scenarier om vad som ska ske som möjligt. Medvetet eller omedvetet. Detta tragglande ägnar vi oss åt för att vi ska kunna agerara så rätt som det går då.
Ovissheten vi känner har dock en förmåga att få oss att måla upp de värsta scenarierna, bli allt för rädda, allt för oroliga, å ta åt oss för saker som egentligen inte har med oss alls att göra.
Ovisshet kan ju också beror på att vi inte vet om vilka känslor de vi möter har gentemot oss, vad vill de oss? Kommer de att göra oss illa?

Det finns dock situationer då det jämförelsevis kanske är bättre att sväva i ovisshet. Det eftersom det inte är lika jobbigt att sväva i ovisshet som att vara rotad i hopplöshet.
Som t.ex. ovisshet om att den som vi älskar älskar oss, om den skulle vilja bli ihop med en om man frågar, för då finns ju ändock lite mer hopp än då vi vet att de inte vill det, för då känner vi ju bara hopplöshet.
Kanske är det därför så många har så svårt att våga fråga.Stöta, eller vad de nu bör göra för att få sin älskade.
Good luck iaf.