onsdag 31 mars 2010

ILSKA

När ilska försöker att övertala en att agera som den vill med argumentet att det är rätt, att jag minsann är den som är orättvist behandlad, att om sanningen kom fram så är det till min fördel. Att mina drömmar kommer att besannas bara jag låter ilskan få agera... Ja då gäller det verkligen att dra öronen åt sig.

Även om ilskan skulle råka ha rätt i sin argumentation om vad som är fel begånget emot en, och att lögner borde avkläddas, så brukar ilskan ha en tendens att förstöra. Den medför oftast att man inte alls får som man vill.
Det ger inget att "fela ner " andra.
Det ger inget att gör illa.
Att vara snäll ger åtminstone en ett samvete som man kan sova med.
Inte vill jag få som jag vill genom att vara oschysst.

MEN

Tro inte för den delen att jag inte tycker att man skall kämpa för sin rätt, tvärtom. Jag har satt ner foten och kommer inte att ge mig. Jag är less på hyckleriet. Men kommer endå att försöka hålla huvudet kallt och hjärtat varmt

Pröva den snälla metoden. Jag lovar dig att det med allra största sannolikhet kommer att löna sig i just det fallet som just du tänker på.

Med ett välmenat "Bara så att du vet"

måndag 29 mars 2010

Vill jag visa mig?


Eller vill jag bara fingra lite grann på möjligheten?

Tänk så många gånger vi vill saker men inte gör något åt det, och sen blir det oftast inget.
Ibland undrar jag om inte många av oss egentligen vill kunna säga:
-Om jag hade försökt då hade det blivit som jag velat...
- Då hade jag blivit...
- Då hade det blivit vi...

Men efter som jag inte valde så (men oftast egentligen inte vågade (men de säger vi inte)), så blev jag bara den jag är/ blev det bara som det är...
Det är ju faktiskt det vi säger då vi pratar så.

Men valde vi verkligen som vi ville då?

Rädslan för att bli besviken verkar många gånger så stor att vi inte vågar pröva.
Frågan är då om vi mår bättre i framtiden av att sen kunna säga att det hade kunnat bli så om vi prövat istället för att jag prövade men det gick inte...

lördag 27 mars 2010

Jaha, då mobbas det åt andra hållet...

Tydligen så har folk ringt hela natten och hotat familjen till den pojke som är dömd för våldtäkt hela natten. Det skrivs saker på nätet om folk i Bjästa som är fruktansvärda.

Ex, att alla i Bjästa är den värsta samlingen idioter, att Bjästa skall brännas upp och så vidare.

Snälla, sluta tänk argt. Och skriv inte alls då ni tänker argt.

Som ni säkert redan vet så tycker jag att behandling som den 14åriga flickan fått stå ut med går över alla gränser (läs mitt förra blogginlägg), det är faktiskt länge sen jag blev så upprörd. Jag har också blivit mobbad och vet vad det innebär att bli utsatt för lögner och svek. Men det ger inte mig eller någon annan rätt att behandla de som gjorde det, eller som blundade för det illa. Vi har lagar som bör användas. Pöbelstraff ansågs vara idioti redan på medeltiden.

Skärp er. Det är inte rätt att mobba och vräka ur sig lika hemska saker för att någon annan gjort det.

Om ni går med i en facebook grupp eller annan grupp där medlemmar uttrycker våldsamma ideér eller hat. Gå ur.
Är ni emot behandlingen av Linnea i Bjästa så bör ni inte göra likadant själva. Utifrån konsekvensen av era egna åsikter så är det inte rätt att mobba Bjästabor på samma sätt som de gjorde mot Linnea. SLUTA SKRIVA HATSAKER.

GÅ EJ MED I EN GRUPP PÅ FACEBOOK ELLER PÅ ANDRA STÄLLEN SOM BYGGER PÅ HAT, GÅ MED I STÖDGRUPPER ISTÄLLET: Stöd Linnea, hata inte Bjästa.

Nu är det dags att börja arbeta för ett mjukare samhälle, ett samhälle där vi bryr oss om varandra istället för att hata, misstro och göra varandra illa.

torsdag 25 mars 2010

Om att tro på rykten,

*Säg inte att något är sant om du inte vet med säkerhet att det är sant.
*Gå inte med i kampanjer som du inte vet att det som de kämpar för är sant.
*Gå ur kampanjer där medlemmar talar sig varm för att använda våld, eller kränkningar emot andra oavsett vad de kämpar för.
*Försök att undvika att skriva eller säga saker som är kränkande.
*Att vara bestämd och rättvis är inte det samma som att vara arg, det är eftertänksamhet, sunt förnuft och medmänskligt beteende.
*Kränk ingen, oavsett vad ni hört att det skall ha skett.

Gårdagens "uppdrag granskning" visade på hur allvarliga konsekvenser det kan få om vi tar de rykten vi hör som sanning. Vilken mobbing det kan resultera i.
I det fallet handlade det om en våldtäckt som blev ifrågasatt, och en hatkampanj startades gentemot offret. En utfrysning gentemot en flicka som dessutom vuxna deltog i.
Att lyssna och repektera vad andra säger är viktigt. Men att sprida vidare det som du hört sägas som om de vore sanningar är tveksamt agerande.

Ta det här med sex. Vanligt, ej våldsamt.

"Någon påstår att någon haft sex med en eller flera".
Den enda gången du med säkerhet kan veta att någon har haft sex är då du själv varit med eller bevittnat det.
Så om någon säger att den eller den legat med de och de, så vet du endå inte att det är sant. Var skeptisk!
Det finns flera somgör sig skyldig till att påstå att de haft sex med någon, för att skryta, speciellt då unga killar kan jag tänka mig. Om någon sedan sprider det påståendet kan det få ödesdigra konsekvenser. Den som killen påstår sig ha legat med, fast det inte är sant kan förlora en partner som då tror att hon varit otrogen, o.s.v.
Jag minns killar som redan i högstadiet skröt om att de varit med så många olika tjejer att det gjorde ont i den.
För tjejer är det ofta tvärt om. Om det börjar gå rykten om att de legat med massor blir de stämplade som horor av en massa människor som inte med säkerhet kan säga att just den tjejen har haft sex en enda gång, eftersom de inte varit med eller bevittnat.
Sådana rykten kan få hemska konsekvenser för de tjejerna?

Så än en gång.
* Säg inte att något är sant som du med säkerhet inte vet att det är sant.

fredag 19 mars 2010

Stort Grattis

I en valsituation, singla slant och välj den sida du önskar skall vinna.

Och inte bara det, om du någon gång får den möjligheten i ditt liv, skatta dig lycklig.


Jag menar, tänk vilken gåva det är, ifall du i ditt liv hamnar i situationer där dit val får avgöra. Då du inte är helt beroende av vad andra bestämmer, eller att inte omständigheter determinerar dig.


O tänk om det är så att det spelar roll vad du väljer, att du kan uppnå det du önskar dig.
Att få chansen att välja något som kan ge dig något du verkligen önskar, det är sann lycka.


måndag 15 mars 2010

I en skattkista

Sjöns röda prinsessor,
svävar fram under glasklar is
i månljusets sken.

Stjärnorna ler blygt
ovan lägerbrasans gnistor
vid snöfrusen strand.

Hunden tassar runt
och lämnar färska snöspår
med nyfiken nos.

Snövita änglafingrar
smeker mjukt gnistrande päls
och snöstjärnor yr.

Förfrusen rädsla
förhindrar hjärtats inre
att bli mina ord.

Rullad i nyfallen snö
glider stegen efter isen
emot vakens djup.

Rödvita fenor
simmar ner mot sjöbotten
för att undkomma.

I en skattkista
vill jag bli begraven sen
tillsammans med flera minnen utav dig.

söndag 14 mars 2010

Jag har gett dig raderna du stimulerade
det är skillnad på buketter och dåraktig,
hör poemen tonsatta av en poetmusiker
och nu är det dax för fåglarna att sjunga.

lördag 13 mars 2010

Det här är ett skrik av vem du är,
ingen förvirrad eller någon fylledillare,
inte den dikt du måste berätta för att synas,
inget anpassat för att alla skall tycka att du gör rätt,
som mamma, de som vet hur det skall vara och kritikerna ler åt.

Det är ditt hjärta,
den ring du vill bära,
sagan vi vill ska vara lyckliga i alla sina dagar,
vägen dina önskningar vill färdas efter fast du inte vågar.

torsdag 11 mars 2010

kliaaa, kliaaa

Har jobbat en del med "Klia, klia", de senaste dagarna. Boken om Elins leversjukdom, eller hur vi upptäckte den efter att hon föddes.
Författarinnan Elise Johansson sa efter att hon läst mitt första trevande utkast av det inledande kapitlet för några år sedan att hon aldrig läst om en förlossning i en bok, skriven av en man. Kan det verkligen vara så att jag blir först med att ha med en sådan fantastisk upplevelse i en bok, som man. Vägrar tro att det är sant. Men Elsie vet mycket så.
Det är jobbigt att kasta sig tillbaka till de känslor man hade då. Redan i första genomgången, då jag snabbt gått igenom texten för att korrigera stilen så grät jag flera gånger. och nu då jag skall gestalta alla sådana där känslor som jag beskrev med ord sist, brrr.
Jag minns hur mycket jag grät då jag skrev "Släpp mig fri". Att då skriva om hur man mådde, då man var rädd för att sitt barn skulle dö...
Får väl skriva lite på skolarbetena emellanåt. De skall ju vara kallt objektivt. vad de nu är iofs. Så de är ju då någon form av avkoppling jämför med detta. men inte lika skoj.

Leve känslors livfullhet
Leve ni, leve DU och kram kram kram

onsdag 10 mars 2010

Ibland händer saker i ens liv som verkligen förändrar allt. En del beslut går det att förutsäga att de skall ge effekt och man har själv beslutat i förväg att göra det som förändrar. Ex. flytta, köpa hus, o.s.v.
Ibland så kan någonting förändra allt som man inte har en aning om att de överhuvudtaget skulle ske, eller åtminstone inte att det skulle ha en sådan påverkan på resten av livet. Ex, att delta i något arrangemang, eller att inleda en konversation med någon.
På något sätt blir kanske bristen på kontroll det som blir rätt, mer rätt än de vi har kontroll över. Vi säger eller gör saker vi inte planerat, och får sedan leva med att det förändrar. Något som kan kallas för ett självformande handlande.

Faktum är att känslor ibland är så starka att vi inte själva kan bestämma hur vi mår, hur vi ser på våra liv.
Men jag har beslutat mig för att njuta då något är eller verkar bra. Nästan så att jag törs säga att jag hellre lever lycklig i en god illusion, än olycklig i en ond verklighet (även om jag föredrar snäll verklighet). Och jag har bestämt mig för att se möjligheterna med de förändringar som skett, som nu sker, och kommer att ske.
Leve livet.

söndag 7 mars 2010

- Här har jag aldrig varit.
Herman tittar med sina ljusblå ögon på vår klassföreståndare.
Magistern svarar inte utan går in i det bortersta av de tre källarlokalerna. Han går förbi ringen av skolbänkar som vi noggrant ställde upp där då vi lekte riddarna runt det runda bordet. Magistern öppnar ett skåp.
- Här är kemiböckerna som ni ska hjälpa mig att bära upp till klassrummet.
Herman öppnar locket på en av bänkarna i den runda ringen och tar upp en bok som han visar magistern.
- Det finns några böcker här i skolbänkarna också.
Magistern ler.
- Ta med även dom böckerna Herman.
Magistern nästan skrattar, Herman ler, men jag ler inte alls, jag knyter näven.
Nils, jag och Harry har våra famnar fulla med ljusblåa kemiböckerna då vi går ut i källarkorridoren igen. Herman tittar på magistern igen.
- Det är säkert magistern. Vi har aldrig varit här förut.
Vänder mig snabbt ditåt och tittar på Herman och magistern. Herman stirrar med sina blå ögon på magistern vars läppar darrar. Det ser ut som om att han skall skratta igen. Herman ler större än vad jag tidigare sett honom göra.
- Så roligt det är att få vara här där vi aldrig varit förut.
Mitt grepp om de böckerna jag bär på hårdnar. Herman går på.
- Visst är det otroligt magistern att vi aldrig varit här förut. De är säkert att vi inte varit här tidigare.
Vill slänga böckerna i fejset på Harman.
Magistern öppnar källardörren och släpper ut oss. Jag tittar med sorgsna ögon på då magistern med ett leende låser källardörren till skyddsrummet, dörren till mitt skyddsrum. Min egen hemliga värld, och vår hemliga klubb.

onsdag 3 mars 2010

Fördelen med fel





Om någon haft fel,
någon tagit fel om oss,
eller gjort något fel emot oss,
blir inget bra av att vi försöker bevisa att den andre har fel,
söker fel på den andre för att bevisa att den andre tagit fel,
göra fel emot den andre och tycka oss ha rätt att göra fel emot den.

Om man har fel om något
så kan man villkorslöst erkänna och glädjas åt att den andre har rätt.

Om man har tagit fel om någon
så kan man villkorslöst erkänna och be om förlåtelse.

Om man gjort fel emot någon
så kan man villkorslöst erkänna och försöka ställa allt till rätta igen.

Då kan felen bli till något bra,
istället för att för att få fortsätta att förstöra,
då, nu och fortsättningen.

Jag erkänner villkorslöst
att jag hade fel och glädjs över att du hade rätt

Jag erkänner villkorslöst
att jag tagit fel och ber om förlåtelse

Jag erkänner villkorslöst
att jag gjort fel och lovar att försöka ställa allt till rätta igen.

och hoppas villkorslöst på fortsättningen…

tisdag 2 mars 2010

DET ÄR INTE DET VIKTIGASTE

Det är så lätt att förblinda sig i hur viktigt det är att få rätt. Och att bli rejält sårad då man har fel, känna skam. Visst, alla prov, tävlingar o Gud vad de nu må vara, har ju givit rätt och fel en stor betydelse, ibland med rätta ibland inte.
För mig är inte ha rätt viktigast. Även om jag naturligtvis försöker göra rätt, vilket inte alltid är det lättaste. Speciellt då det gäller gentemot andra.
Jag kan bjuda på att jag har fel, för mig är det inte de som är viktigaste. Säkert inte för någon annan heller. Det som gör mig lycklig är vänskap, vänlighet, snällhet och att bry sig.
För mig är det viktigt att inte göra illa, jag försöker alltid låta bli att göra illa. Menar väl även då det blir fel. O tro mig, det är då min ambition att inte göra illa går fel som jag blir mest ledsen. Att inte ha rätt är inget jämfört med det.

Visst jag blir sårad då någon gör fel emot mig (jag gillar verkligen inte då ”såradkänslan” tar kontroll över en, den gör mig som knäppast). Men det är inte viktigast att ni gjort fel. Det är vår vänskap.
För min del så får ni ha rätt jämnt eller fel jämnt, det är inte det viktigaste, det är att vi blir glada av att träffa varandra.
Ni är förlåtna redan innan ni gör fel,
... jag vet ju själv hur svårt det är att alltid lyckas.
Snälla förlåt mig också…
… för jag kan inte låta bli att bry mig, och att något man inte kan låta bli är fel, det är de som är svårast att leva med.

Det gäller att ta till vara på tillfällena då Gud ger oss chansen att ställa allt till rätta.