tisdag 26 juni 2012

Guldbägare, kommunikation o skitsnack


Hade en riktigt orolig drömnatt. En massa smådrömmar i obehagliga, oroliga o korta sekvenser.
Men i den längsta drömmen fick jag dela ut en belöning till många, bitar av något i guld. Jag behöll en bit själv, som jag stoppade ner i min ficka tillsammans med en guldbägare som man kunde dricka öl i (naturligtvis säkert annat också men så var det i drömmen), fast bägaren inte alls var så stor som ett ölglas utan liten med några blåa ädelstenar på. Alla där visst att guldet var väldigt värdefullt, men jag vet inte om jag ens tänkte på att sälja, det var som att jag redan blivit belönad då jag fått min bägare o bit. Visade bägaren nervöst för en medelålders herre, var lite orolig för att han skulle tycka att de var fel att jag tog den, med han nickade medhållande, vilket var skönt.
Efter denna dröm fortsatte natten med små läskiga o oroande korta drömmar.




Har tänkt en del på hur vi människor pratar med varandra på sistone. Såg igår en handlare som en kund pratade med. Kunden sade ”Spetsar är speciella”, handlaren svarade ”Spetsar är speciella”. Frågan är då, visste handlaren om att de var så? Upprepade han bara frågan för att visa någon form av medhållande? oavsett om han visste att de var så, trodde på kunden eller av någon annan anledning. Han skulle ju också kunnat ha tyckt helt tvärt om, ja varit expert på Spetsar men istället för att säga emot bara upprepade vad kunden sa.

Överhuvudtaget är att kommunicera hela tiden en balansgång, människor som säger allt för ofta, o speciellt på ett konfliktsätt att de inte håller med, gör att saker o ting krånglar till sig. Så att ha högt EQ är kanske att inte alltid, eller åtminstone inte i onödan säga som man tycker. Vilket iofs inte alltid är nödvändigt. Eller?

En annan kommunikativ förmåga är de som säger en sak men egentligen till och med tycker annorlunda, alltså inte vågar stå för vad de egentligen tycker o tänker, eller att de inte riktigt vet säkert vad de tycker o tänker, för det gör vi väl allihop inte alltid. Det kan verkligen irritera då någon gör så, speciellt om det är något som de på så sätt lurar en om. Men samtidigt visar de ju då att den personen iaf lite grann vill ha någon form av samhörighet gentemot en annan. Tycker att vänskapen/fredlig samhörighet mellan varandra är viktigare än att säga emot.

Sen har vi ju de som säger väldigt brutala saker förmodligen ofta för att vara cool, eller att verka rolig. De är egentligen inte så hårda eller elaka, men de säger så en då. Hur pratar man med någon om det? För risken med sådant prat är ju att andra får för sig att de verkligen tycker som de säger, o dessutom så kan sådant snack inbilla andra att de är ett bra sätt att tänka på fast den som sagt så egentligen inte tycker så själv. Svårt.

När är något skitsnack?

För ett par år sen sa en person till mig att en annan person hela tiden o jämnt snackade skit om mig. Jag frågade inte vad personen sa om mig, bara att jag hörde det gjorde tillräckligt ont. Nu vet jag inte om det är sant, personen som sa att den andra personen snackade skit om mig kan ju ha ljugit, överdrivit eller missuppfattat på något sätt. O jag har aldrig tagit upp det med personen som påstods ha snackat skit om mig

Men om personen sa något som var sant om mig, är det då skitsnack ifall det framhäver mig i ett dåligt dager? om det inte fanns någon relevans att säga det? eller är det aldrig skitsnack om det är sanning?

Om personen sa något den antar om mig, eller hört av andra att jag gjort/ gör/ tycker o dessutom tolkar mina handlingar ur en negativ synvinkel. Personen tror säkert att de är sant, men kan ju inte riktigt veta eftersom det är andrahands uppgifter. Faller det inom ramen för vad skitsnack är, om inte allt sådant snack är skitsnack vad är då inte skitsnack?

O sist, om personen säger en massa om mig som absolut inte är sant, som personen antingen hittat på eller antagit om mig utan referenser ur verkligheten o säger det för att skada mig. Är det skitsnack? Det är väl enkelt att direkt säga "Ja" på den frågan? men om personen istället sa positiva saker om mig, för att vara snäll emot mig som inte är sanna, är det skitsnack?

Är det någon skillnad på sådant som sägs för att skada om det är sant, kanske sant, falskt men personen som säger det tror att de är sant eller falskt o personen som säger det vet att det är falskt. Är det i alla dessa fall skitsnack? Är sanning aldrig skitsnack, även om de sägs för att skada?

Blir det någon skillnad om skitsnacket är i fyllan, eller sagt av någon som är väldigt arg ledsen eller sårad, alltså i kraftig affekt, är det mer förlåtligt då? Speciellt om de ångrar sig.

Går allt skitsnack att förlåta?

En sak är säkert, såren är svårläkta. O just då man fått reda på att någon snackat skit om en så gör de så ont att man får både lust att konfrontera personen, skrika, minsann berätta om hur dålig den är, eller kasta den i en stor papperskorg för alltid, o kanske till o med tända eld  på papperskorgen (lugna ner er nu) ;)

Om någon tar sig tid att skitsnacka om en så säger en del att man tydligen är intressant i den personens ögon, men jag vet inte hur mycket tröst det är, det hade ju varit roligare att få höra att någon tagit sig tid till att säga något snällt om en, att man var intressant på det sättet istället.

Men att hämnas, göra elaka saker o snacka skit tillbaka ger ju bara bevis till personen o de som den snackat skit om en till att den hade rätt om en, o tar man sig tid till att bete sig så själv så har man ju då bevisat att personen i sig är tillräckligt intressant för en själv att man la ner tid på den. O även att strunta i personen är ju att ge personen o det som den sagt ett värde.

Är istället att förlåta ett bra plåster? För förlåter man denna person som tydligen tycker att man har ett värde  o kanske börjar umgås lite så kanske man kan bevisa för personen i fråga att den hade fel om en, o på det sättet göra den personen till en som snackar bra om en istället för att prata skit om en o de reparerar ju sakta men säkert de skador den åstakommit.
Love dont hate! Är jag galen?

Många svåra etiska frågor att ta ställning till. Lycka till i era funderingar runt detta.

Vad var det jag läste.
"När kärleken inte är galenskap är den inte kärlek".




fredag 22 juni 2012

Tro, hopp och kärlek.


Tro
är fåglar som gryningen förnimmer
och sjunger fast det ännu är mörkt

Hopp
är kaniner som letar blommande ängar
och skuttar på fast det ännu är snårigt

Kärlek
är när människor alltid detsamma känner
oberoende av vad som i deras liv händer




Vilja
är fiskar som alltid simmar framåt
oavsett hur stark motström det är

Frihet
är hästar som galopperar i full fart
fast de vet att de inte alls behöver

Älskad
är alla som i detta universum lever
utan villkor eller krav på vad ni gör


söndag 17 juni 2012

Känslor är affekter enligt Spinoza, och som Neass påpekade så är det genom känslorna som vi upplever livet,
Utan känsla ingen upplevelse, så alla former av känslor är därigenom realiteter, o de enda som är realiteteter, allt annat är det inte, vilket iofs inte spelar någon roll för det upplever du ej.
Om känslor grundar sig i sanna bilder eller illusioner är naturligtvis olika från gång till annan.

Det som sätter käppar i min teori och för övrigt alla andra teorier är är dock frågan, vad är en fysisk realitet? o finns överhuvutaget den fysiska realiteten? som en existensialist skulle fråga. Men än en gång, eftersom det är de affekter som de känslor vi har som är själva upplevelsen så gör det existensialistens fråga ovesäntlig i sammanhanget.

"Vi känner något o då upplever vi det som att vi och vår realitet finns"

(oj, vilken variant jag kom på av Decartes "Cogito ergo sum" jag kom på)

måndag 11 juni 2012

Livet är verkligen upp o ner.


Ena dagen händer något positivt, nästa dag något negativt. Dessutom så är livet fullt av aktiva dagar, händelsrika dagar.


Jag har verkligen varit med om mycket denna vår, o de senaste dagarna, både sådant jag vetat att de skulle hända o sådant jag inte alls såg att det skulle komma. Det var en som sa till mig att denna vår skulle vara full av starka känslor, så har det verkligen blivit, o så blir det ju då det händer mycket. Men vissa upplevelser som känns som att de var helt onödigt att de uppstod hade jag ju verkligen, verkligen velat slippa. Men det som skett går inte göra något åt, bara kämpa vidare för att resten av mitt liv ska bli så bra som möjligt. Jag ska fortsätta att leta efter stigar som gör att min dröm får åtminstone en liten chans.

O vidare så händer det massor framöver, den här veckan är det imorgon tisdag cykelutflykt till Boviken på skolan, hoppas våra elever får roligt även om det är en dryg cykelfärd. Det är även generalrepetition på teatern på tisdag, inför publik, jag har dock inte har bjudit in någon, så den platsen står tom, är ledig. På onsdag är det utklädning på skolan, jag ska råöverraska. På torsdag så är det fullt kör på Ursvikenskolan, tåg, lekar o skoj med skolans fantastiska elever. På fredag först skolavslutning sedan ska jag för första gången delta i drakrodden på kvällen, kom o heja på mig. På lördag blir det Boden, V75. På måndag börjar jag att jobba på kiosken o på tisdag så blir om allt går som planerat besök på Rönnskärsverkens museum för att inleda arbetet med artiklarna jag ska göra till dem. Dessutom lär det nog ske saker jag nu inte har någon aning om, må de vara åt det positiva hållet.

Dessutom ser det ut som hela sommaren är mer eller mindre inbokad, mkt jobb, kanske en del skoj, eventuella ett speciellt uppdrag, ett sådant som är med på min 100 saker jag vill göra i mitt liv lista o.s.v. Vi får (eller åtminstone jag) hoppas att då jag summerar sommaren så är det de positiva upplevelserna av händelserna som dominerar. Att jag får chansen att visa mig från min bästa sida, att jag får känna mig riktigt glad pågrund av att något jag verkligen vill ska ske sker, ja kanske t.o.m. får åtminstone ett litet hopp om att en liten del av de jag av hela mitt hjärta vill kan ske lite grann iaf.

Amen.



lördag 9 juni 2012

Har nog fel

Misstänker att jag tagit miste, eller chansen finns åtminstone att jag tagit miste. Vem vet? det får väl tiden utvisa.
O har att jag eventuellt hade fel gjort någon ledsen eller upprörd så ber jag om ursäkt, förlåt.


Inte för att jag har något emot att ha fel, inte alls förresten. Att ha rätt är överskattat jämfört med att vara lycklig.

Men om det är så att jag har fel o någon blir ledsen för att jag har fel, eller för att jag trodde något någon ville att jag skulle tro, eller att någon önskade sig att de jag trodde hade hänt skulle ha hänt så blir det ju mer komplicerat. Så:

Oavsett om jag har fel eller rätt så hoppas jag på att de som påverkas, eller som mina rätt eller fel antagande har med o göra hur som helst blir/är lyckliga.

onsdag 6 juni 2012

Att orka


Hur man orkar med:

Det händer mycket nu.

;)