söndag 30 augusti 2015

Invictus (Den obesegrade) av William Ernest Henley översatt och tolkad av Lars Granlöf


Under natten som täcker mig,

       svart som hålet från pol till pol,

tackar jag, må än vilken gud det kan vara

       för min okuvliga själ.


Under alla omkopplingar, omständigheter

        har jag inte gnällt eller gråtit högt,

blivit nedslagen av den trubbiga klubban slumpen

       mitt huvud är blodigt, men inte nerböjt.


Bortanför detta ställe av vrede och tårar

       hägrar fasan från skuggan,

och ändå, tyngd av hoten under åren

       hittar ni mig och skall finna mig orädd.


Det spelar ingen roll hur trångt sundet är,

      vilka beskyllningar och orättvisa straff som finns i rullorna,

jag är ändock herre över mitt öde,

       jag är kapten över min själ.


Dikten Invictus läses upp i nya Star Trek filmen, Reenegades. Det är Lexxa Sing spelad av Adrinne Wilkinson som läser upp den i öppningen av filmen. Den berör en verkligen. Här ovan så kan ni läsa min översättning, och egna omtolkning av dikten.
Jag avslutar detta blogginlägg med att försöka tolka budskapet i Henleys dikt.
Jag tolkar det som att dikten försöker säga oss att vi har möjlighet att välja lycka, att tro på våra drömmar, och eftersom vi är kaptenen över vår egen själ så kan välja att försöka förverkliga drömmarna oavsett hur mörkt, tung, eller ont vi har för tillfället. Att än vad som händer kan vi likt Nelson Mandela då han kom ut ur fängelset efter 30 bestämma sig för att inte vara bitter eller känna hat, fängsla oss själva i hålet där det som gör ont, orättvisorna och besvikelserna gör livet svart som under den mörkaste natten. Vi kan istället välja ljuset, kärleken och att satsa på möjligheterna i våra liv, hålla huvudet stolt och högt för att vi valt att stå upp även då livets olika omständigheter försöker krossa oss. Vara stolta över att vi valt att följa vårt hjärta, att satsa på möjligheten att påverka vårt öde åt det håll vi drömmer om.