måndag 26 november 2012

Det är bara att konstatera att så är det.

Tröttare, tröttare o tröttare så är det bara att konstatera att det blir mörkare o mörkare, mörkare.
Jag kan inte komma på något sätt att få det att vända längre,
ser inga tecken,
känner inget hopp
hopp om att ens få hoppas på att få höra viskningar,
rykten,
ja att få lyssna på osannolika ord,
positiva lögner, 
ogrundade fantasier,
grumliga bilder
falska lyckoönskningar
att få läsa dåliga sagor eller se ännu sämre filmer som slutar lyckligt mer
så länge mina avtrubbade sinnen orkar uppfatta dem.

Solen lyser med sin frånvaro
o allt hopp om att få uppleva en ljus gryning någon gång igen är släckt.
Det enda ljus som eventuellt väntar i vintermörkret är kylans vita flingor som välkomnar mig till köldens stelfrusna rike,
så länge mina ömmande ögon orkar se igenom de frusna tårarna. 

Fler isfläckar att halka på kommer att blänka lömskt då jag ligger där o vrider mig i smärta efter ytterligare öderstigra fall som logiskt nog kommer att ske
förmodligen väldigt snart och om o om igen
så länge mina tröttnande ben orkar resa sig. 

O ett massivt snötäcke som snabbt kommer att täcka de rosor som en gång var på väg att blomma på sommarängen kommer att lägga sitt kvävande täcke över de sista gröna stråna som jag hoppades på att kunna sträcka mig efter
så att de förmultnar
och för alltid glöms av alla andra
o sanningen kommer att plåga mig med att påstå att de aldrig funnits
så länge mitt allt slitnare hjärta orkar slå på.

Det enda minne som kommer att finnas kvar
kvar av den gångna sommaren är de iskalla törnen som mig ständigt sticker,
svider
och får det att värka så outhärdligt ont i all evighet
i konstant isfruset mörker under istidstäcket som ständigt krossar mitt hjärtat med sin obarmhärtiga tyngd
så länge min allt tröttare själ orkar känna mer.

söndag 25 november 2012

Det högsta goda

I sitt brev skrivet av filosofen Descartes till drottning Kristna av Sverige den 20 november 1647 menar Descartes att det högsta goda är
     "om man betraktar det högsta goda hos varje sak utan relation så är Gud det högsta goda"):
Men om man sätter det högsta goda i relation till enbart oss mäninskor så är det högsta goda:
      ”en fast vilja att göra det rätta och den tillfredställelse som denna vilja ger upphov till
O den fasta viljan är något som vi själva har möjligheten att förvärva genom vår egen vilja.
Ja då ligger det väl i sakens natur att lära sig så mycket som möjligt om sådant som är relevant för att vi ska agera utifrån så god vilja som möjligt, alltså så nära det högsta goda som möjligt i de flesta tänkbara situationer (naturligtvis utan att inbilla oss att vi alltid kommer att lyckas)?
Vad är det då vi bör göra, lära oss?

Men först och kanske viktigast är nog varför vi bör lära oss det:
De flesta av oss har säkert vid otaliga tillfällen i våra liv hamnat i oväntade situationer eller upplevt tillfällen där våra känslor påverkat oss till den grad att vi i eftertankens ljus kommit fram till att ett annat agerande hade varit mer rätt, rättvist, mera gott. En del av dessa situationer har därför påverkat både våra egna liv och andras liv på ett allt för avgörande sätt i negativ betydelse.
Hur många av oss har inte då, i ångerdimman önskat att detta varit en situation som vi kunnat ana att den skulle ske, att vi var tränade på att agera i den och därmed kunnat kontrollera oss även om våra känslor styrt oss i hög grad. Eller önskat att vi kunnat resa tillbaka i tiden och göra om, att vi en andra chans får och så vidare…
Därför är svaret på varför vi bör lära oss att agera utifrån den högsta goda viljan att vi mår bäst om vi strävar efter att få uppleva så få tillfällen som möjligt i våra liv som vi sedan måste plågas i ångerdimman av, som skadar andra. Och därför är det att just träna på så många situationer som möjligt i förväg och lära oss så mkt om detta som möjligt ett bra sätt att undvika det dimmiga ångerträsket.

Precis som då man tränar en sport så är naturligtvis återkommande övningar av nya inlärda tekniker ett sätt att öka chansen att man agerar på ett mer rationellt rätt sätt då situationen uppstår.
Alltså bör vi lära oss saker, lära oss mer om oss själva (ex, orsaker till våra humörsvängningar) och vilken verkan olika sätt att agera kan få, eller hur de kan upplevas av andra.
Kunskaper om olika saker och idéers natur är naturligtvis inte dumt att ha. Men också att ha funderat över varför de har den naturen. Ja även ifrågasätta om den kunskap som vi tror oss ha om dem är den rätta. Finns det ”om” som är relevanta att ställa?
Är det då inte att träna sitt sätt att agera genom att fundera över moralfilosofiska dilemman? För det är ett bra sätt att komma närmare ett tänkande som gör att vi mer automatiskt kommer att agera på ett rättare sätt om någon oväntad situation dyker upp?
Ex: Hur skulle du göra om X försöker döda någon, och varför? Finns det alternativa sätt att agera på och vad skulle skillnaden i verkan då bli?

Så kortfattat: För att komma närmare ett agerande som mer överensstämmer med det högsta goda så är kunskapsinhämtande och funderande/tränande av alternativa agerande i moralfilosofiska dilemman en bra väg att gå.

Men det finns ytterligare ett sätt att närma sig det högsta goda. Det är att i så stor utsträckning som möjligt träna sig i att tänka goda tankar. Något som många skulle beskriva som att använda sig av goda mantran. Det kanske låter löjligt, men till och med ett som i mångas ögon skulle ses som ett överdrivet o naivt gott tänkande påverkar oss. Likväl som att fokusera på det som gör en bitter och får en att känna sig deprimerad över oftast medför att det mesta känns tyngre.
Jag har svårt att se att det kan finnas några anledningar till att välja den negativa vägen, att se överdrivet positivt på saker gör oss oftare mer glada, och om det dessutom skulle medföra att vi i fler situationer kommer att agera på ett sätt som står närmare det så kallade högsta goda med den definition som Descartes beskrev det högsta goda till Drottning Kristina så kan det ju medföra att vi får leva ett liv framöver som det hänger mindre ångerdimma över.

Även Descartes brev då han beskriver kärlek i tre olika aspekter genom den franske ambassadören Chanut till drottning Kristina är intressant att kommentera över i detta ämne. Men mer om det en annan gång. Även om kärleken kanske alltid är det bästa och intressantaste argumentet att använda sig i alla diskussioner.
För jag vill hävda:
"att om man betraktar det högsta goda hos varje sak utan relation så är Kärleken det högsta goda."

Obs, ni som är observanta har säkert redan sett att jag nyss använde mig av samma mening som Descartes använde om Gud men bytte ut Gud emot kärlek (med det menar jag inte att inte Gud finns, kanske tvärtom, för många menar att Gud är kärleken, o i så fall är ju jag o Decartes överens iaf))


Kram typ


Minnesmärket över Descartes i Adlof Fredriks kyrka.

Dikter att fundera på. "Två som borde vara vänner än"


Förra veckan då jag och mina barn var på kungliga operan köpte jag programmet till föreställningen Trollflöjten som vi fick njuta av. I Programmet så fanns det en dikt av Tranströmer som verkligen var bra. Den hette Drömseminarium och publicerades i Det vilda Torget 1983. Hans språk och temat om drömmar, teater och dubbelexponeringen i det ögonblick då vi övergår från vakenhet till dröm är verkligen spännande men även mkt vackert skrivet.


Lyssnade också på en underbar dikt av Solja Krappu estradpoesins obetingade mästare som handlade om när de gör om i en butik, sorterar om och inget finns på samma plats längre. Det positiva budskap om det äventyr det då blir att handla var så träffande, som ett uppvaknande från våra nästan tvångsmässiga negativa tankar som de flesta av oss får då något förändras.

Men den dikt som träffade mig mest fanns på en teckning som en elev på skolan gjort, och som sitter på väggen i den övre korridoren.
En väg leder fram till ett hus på bilden och det står ungefär så här.

      Den vägen vill jag inte gå
      Här slogs en dörr en gång igen
      för sista gången mellan två
      som borde vara vänner än.

Den dikten berör mig djupt, flera tårar har letat sig ner efter min fårade kind då jag tänker på den, känner den. Jag önskar att jag kunde hitta ett sätt att öppna dörren åt de två igen. Och så vill jag finna ett handtag med vilket jag skulle kunna öppna en dörr som gör att alla andra som plågas av liknande upplevelser och känslor  får tillbaka sin vän.



lördag 24 november 2012

Ni som någon gång i ert liv får möjligheten att vandra efter en stig som ert hjärta vill vandra efter hand i hand med kärleken som ert hjärta vill dela sitt liv med.

Inser ni inte hur lyckligt lottade ni är?

Tänk så oerhört många som aldrig den chansen får.

För alla oss andras skull, ta chansen, missa inte den möjligheten!



Ge ert hjärtas hjärtologi chansen oavsett hur mycket törnen det växer där den startar. För ingen stig ni någonsin kommer att hitta, kommer någonsin att vara mer äkta, mer sann, oavsett vilka risker ni vet om att det finns efter den, vad ni efter stigen finner eller vart den leder.

söndag 18 november 2012

Goa barn jag har


I helgen åt jag och mina barn på en Koreans resturang som hetter Ariang och ligger på Luntmakargatan i Stockholm. Jag åt där ofta som ung (ja okej yngre då (men det var mer än 10 år sedan sist, jag kanske till och med 15år sedan)), o det roliga vara att ägarinnan inte bara minns mig utan vad jag berättat att jag var i Stockholm då för att göra.
Mina barn tyckte att maten var lika god som jag tyckte, som jag mindes den.
Lika goa som de var då de var små (se bilden ovan), som de även nu är.

fredag 16 november 2012

Alltid samtidigt


När tyngdkraften är som starkast så är all tid samtidigt.

Samma ställe, samma ställe.
Samma kväll, samma kväll.
samma intresse, samma intresse.
Om igen, o igen.

Vid den öppna elden, den öppna elden
är idolen, idolen
hatt, och hatt
hallen, o sen även hallen
förstår, förstår.

Men framför allt

Kram, kram upphöjt i B(O)*L(O)*H(O)*T(Or)= DOK

onsdag 7 november 2012

Bra människor



Alla jag tycker om, älskar eller bryr mig om är bra människor. Mänsikor som jag tycker om och önskar att det bara går väl för.

Kram på er!