söndag 29 november 2009

Så mycket drömmar

Den senaste tiden så har jag drömt så mycket, så mycket som jag borde skriva ner i min drömdagbok. Men det blir inte, drömmarna är för många.
Jag tyckte på jupiters fläck och ut kom en gammal mänsklig befolkning som funnits där sen innan tiden startade.
En man jag känner tog över både min sambo och mitt bardoms hem. Gjorde kåken jättefin.
Inatt så skulle jag till och med avrättas av min gamla kompis Benny. Jag försökte fuska bort det,fast jag visste att det var fel att fuska bort det. Han dock inte dö denna gång.
Häromnatten så var jag i ett rum i ett hus hon några jag känner, satt för mig själv i ett rum bakom ett rum. Ville mysa. Då måste jag ut därifrån fort, men en jättestor skallbagge är i vägen, en kråka försöker hacka håll i dess skall. Jag kan nästan slippa undan på sidan men där ligger en nattslända på ryggen. Den vänder sig om och visar sig vara getingfärgad. Så vacker i sin getingförgade skrud. Så jag kunde inte risker att göra illa den genom att tränga mig ut. Men den var så vacker att jag bara kunde beundra den trots de smutsiga skådespel som utspelade sig då kråkan försökte hacka sig igenom skalet på den enorma skalbaggen.

lördag 28 november 2009

OJJJ förlåt

Är det mitt fel att jag inte orkar
att inte min dåliga svenska längre finner de du söker.
Att jag inte är rätt
att jag inte är betrod därför att jag inte ljuger
att jag finner
de du
söker.
då jag bara orkar prata sanning,
inte bara bekräfta
Då jag vet varför du mår som du mår.
Sry it isnt /my fault
att jag förstår
att det var min barndom som var din egentliga tid
fast de då tyckte som du tycker nu.

torsdag 19 november 2009

Det vita blogginlägget.


En av mina vänner skrev i en facebook kommentar att jag skulle resa mig som Lars den vite, att Lill-Lasse den grå snart är ett minne blott. Det var en grymt rolig och snäll kommentar som gjorde mig mycket glad, tack.
Har funderat en del på det.
Min hårfärg är på väg emot vit. Min syster tyckte förresten att mitt hår är så vackert nu. Vitt med mörk botten. Kan inte påminna mig att min syster tidigare sagt att hon tyckt att något med mig var snyggt. Kanske har hon det, men jag minns det inte. Snällt var det iaf, tack.

Då Gandalf rasade ner i Morias avgrund tillsammans med Balrogen trodde han att han offrade sitt liv för de goda.
Även jag har rivit en bro jag stod på i enkom fast jag visste att jag själv skulle falla. Skillnaden mellan mig och Gandalf är att jag skapade en illusion av att något annat skede. Rasade jag ner i avgrunden? Jo, åtminstone känns det så, och det är hur det känns som är det verkliga.
I filmen är det Balrogen som sliter Gandalf upp ur avgrunden, upp på ett högt iskallt berg . Där lyckas Gandalf döda Balrogen och förvandlas sedan till den vite.
Jag vill inte döda Balrogen, jag vill få den att förstå att ingen lycka finns i en värld som är skapad av en eldsprutande kluven tunga. Ingen örn kommer att flyga mig från det iskalla berget, min skyddsängel har inte tid, den har jag lånat ut till Balrogen. Skall Lill-Lasse återkomma till världen som den vite så är det tillsammans med Balrogen som då förvandlats till den ängel den egentligen är.


lördag 14 november 2009

Philosophy-Poetry

Nu är ni avslöjade. Jag har kommit på er, ni intrigerar. Så fort jag inte är i närhet så pratar ni om mig. Ni planerar hur ni skall spela era roller när vi träffas nästa gång. Ni är alla skådespelare vars heltidssysselsättning är att agera inför mig. Faktum är att jag är den enda som existerar på riktigt.
Det enda sättet DU kan existera på är genom mig. Annars existerar DU inte, inte ens då DU är nära mig och spelar din roll. För då DU spelar en roll så är DU ju inte riktig heller(.)
Den enda gången DU verkligen existerar på riktigt är då jag saknar dig(.)
Vilket jag iofs gör jämnt...

fredag 13 november 2009

Ett tips på svar till dit nästa matteprov:

2+2= Om jag skall kunna svara rätt på denna fråga så måste någon först komma på ett hållbart bevis på att tal verkligen existerar. Och om tal existerar bevisa att de är sanningsbärare. Och till sist bevisa att tal existerar oberoende av om det finns någon varelse som är intelligent nog att räkna ut dem, vilket det inte kan finnas så länge det inte är bevisat att tal existerar.

Fredagen den 13. EN DÅ

Skall vara jätteintelligent och inbilla mig att det är relevant att skriva om otur idag. Idag, fredagen den 13 november 2009.
Slumpen är ingen tillfällighet, är en slutsats som inte är svår att komma fram till även om det ibland händer saker som är så otroliga att det inte verkar vara sant. Om det är så att slumpen inte är någon tillfällighet, så kan det inte heller vara så att tur eller otur inte är en tillfällighet. Orkar inte förklara varför. Men tänk på det så kommer du förmodligen fram till samma sak.
En dag som denna så finns det en faktor till som spelar antalet otroliga oturtillfällen i handen. Att våra sinnen kommer att vara mer vaksamma gentemot sådant som kan kallas otur. Dessutom kanske många av oss kommer att tycka att sådant som vi inte tycker är otur annars, är otur idag.
Oj, så jobbigt, så tråkigt, och oj så tråkig jag är som i min blogg måste skriva om sådant som är självklart för alla som någon gång tänker efter. Att jag skriver om det har nog med att göra att jag tänkt efter minst av alla, och sist om det…

Nä, nu vill jag att något skoj ska ske, att så många som möjligt upplever något som tillsynes verkar vara tur. Att så många som möjligt upplever sig vara mer omtyckta, lyckliga och mer optimistiska inför framtiden.
Att just DU får en god önskan uppfylld.
Själv skall jag därför ägna mig åt att försöka göra andras dag bättre. Det borde ju inte försämra oddsen för att det blir en bättre dag iaf.
MEN JAG ÄR NERVÖS:
Skall träffa min handläggare i filosofin som nu har haft möjlighet att läsa mitt utkast till magisteravhandlig. Visst det är bra med kritik, massor av kritik. Men oj så jobbigt det skulle vara om det jag gjort inte ens är värt att bygga vidare på. Om jag får lov att börja om från början. Men jag vill inte heller att han skall säga att det är bra bara för att vara snäll. De hjälper mig inte alls. Men han kan ju bjuda mig på lunch efteråt =).

Måste erkänna att jag längtar efter en inbjudan till något skoj. En ”bara för att det är trevligt att ha med mig” inbjudan. Inte en inbjudan för att jag skall göra någon tjänst. Skjutsa, laga mat, uppträdda eller vad de nu må vara. Och inte heller för att det känns som en plikt, för att vara snäll, eller för att någon läst det här och vill uppfylla min önskan. Mhh, undrar om jag inte ställt så många krav på denna inbjudan nu att den i det närmaste är omöjlig att ge mig =). Men jag längtar efter den EN DÅ.

tisdag 10 november 2009

Ibland fattar jag inget alls



, ja, ja, ja. Visst det var ingen överraskning för dig.
Inte för mig heller. Men det är en annan sak. Om det nu är någon sak överhuvudtaget. Det är väl något som inte går att ta på. Skapat av denna värld eller någon annan värld. Kookoo.
Detta är en order tilla alla. bete er på ett sådant sätt att jag alltid förstår varför ni beter er så. Utan att jag för den delen skall måsta veta allt om er. Iofs räcker ju inte det till i det ända fallet där jag är i närheten av att veta relativt mycket iaf. Då det gäller mig själv. KOOKOOOOO

Kram, kram o kram. Är det någon av er jag glömde att krama så får även ni en kram.







http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1019830

Gör för fort, förlåt 2

...men om jag tänker efter så kör jag ännu sämre då jag är sårad, är ledsen och har ont. Då det gör så där ont att jag blir alldeles stel bakom ratten och kör in i bilen framför (har faktiskt hänt).
Eller då jag gasar för att köra ifatt det förflutna för att göra om (som om det skulle gå). Då kanske jag försöker preja billen framför (vilket inte har hänt i verkligheten), vilket ju kan verka skrämmande. Men jag vill bara ordna till saker, få bort det som gör ont, som sårar. För så väl mig som för andra om jag råkat såra dem.

Värst är väl om smärtan skulle orska att man glömmer att svänga av vid ett stup.

Men som tur är så är jag i sådana fall vill köra fort för att få tillfälle att hämnas. Att buckla på lite gran på karossen. Jag vill bara få allt att stanna upp, få chans att förklara, få förklarat och chansen att förstå. Sådant prat brukar medföra att alla parter kan köra vidare utan att ha ont. Så låt oss i fortsättningen alltid göra det istället för att köra på i blindo. För kör vi på i blindo kommer vi nog att krocka så hårt att fler riskerar att bli skadade, och det vill väl ingen, eller hur?

Kör ibland för fort, förlåt

Ibland då saker och ting går bra så börjar jag att rusa på snabbare i ren glädje. Det sker omedvetet. Tyvärr så innebär det ibland att jag sladdar i en kurva och faller av. Är då mest rädd att jag ska sladda på någon som gör sig illa. Tur att jag inte är en rallyförare som många vill titta på, som har mycket publik i kurvan. Då skulle jag kunna göra många illa.

Det är kaske det här det handlar om nu. Känner att jag behärskar konsten att skriva med symbolspråk bättre och bättre, det som litteraturvetare ser som stor konst.

Risken finns att någon kan missupfatta det. Att någon av en eller annan anledning just den dagen inte är mottaglig. Då man skriver vet man inte sånt. Man kommunicerar ju inte direkt. Ser inga reaktioner, och riskerar att bara köra på, utan att se. "Nej, här skall jag bromsa ner". Speciellt dagar som man är lite fartblind.

Vet ju faktiskt inte alls när någon skall läsa det jag skriver, om någon gör det och inte heller vem i blogg fallet. Det ända jag vet är när jag skriver detta. Och de intentioner jag då har. Och även då är det svårt att förmedla det jag vill, även i den rakaste språkformen.

Så än vem du läsare är, än hur du mår. Ta alltid de jag skriver som att jag menar väl. Verkar det annorlunda så har du tolkat det annorlunda än vad mina intentioner var.
Kanske skall man göra så jämt, försöka ha en positiv inställning innan man läser eller kommunicerar. Att de som skriver vill väl, och om det är adresserat till en själv, att de vill väl. Ja då så tror jag att man åtminstone oftare kommer att ta saker rätt.
Men det är svårt, nästan omänskligt svårt att alltid tänka så, jag vet.

KRAM

måndag 9 november 2009

Upp till kamp för kvinnans rätt

Har just gjort en tenta om Svenska språksamhället och några frågor om skillnaden mellan manligt och kvinnligt språk engagerade mig till den milda grad. Hade kunnat skriva flera sidor på varje fråga (att jag vill skriva mycket är väl iofs ingen överraskning för er som ibland plågar er igenom min blogg).
Jag brinner för att kämpa emot att kvinnor behandlas sämre än män till den milda grad att jag skulle kunna engagera mig på allvar i dessa frågor. Under min SSU-tid skrev jag motioner om kvinnors rättigheter och barns rätt att slippa bli utsatta för våld och pornografi. En motion om förbud av barn och våldspornografi lämnade jag in till kongressen 1984, och var där och stred för motionen i talarstolen. Detta var långt innan dessa frågor blev så heta som det med rätta senare blev. Jag tror inte att jag kommer att engagera mig mer politiskt, men jag lovar inte att låta bli. Men skulle jag det så blir jämställdhet emellan könen en av de frågor som jag kommer att ägna mig mest åt.
Jag vet att en del tycker att det bara är kvinnor som ska göra det. Är det så, ja då är jag väl diskvalificerad, även om jag tycker att det är orättvisa åt andra hållet.
Men jag känner att jag vill bekämpa sådana orättvisor, såväl som jag vill bekämpa andra orättvisor som folk drabbas av pågrund av vilken tillhörighet de än må ha. Uttrycket ”Vi och dom” får mig att andas eld.
Vi: Inget annat.
Nog för att jag själv kommer på mig med att ha fördomar ibland, skäms. Själva språket är ”vi och dom” cementerande och diskriminerande. Såväl mellan kön, som ras, ålder, sociala grupper, med mera, med mera. Tänk er att de använder uttryck som ”vi och dom” till och med i skolans värdegrund. Arrrgggggg

söndag 8 november 2009

Din vänskap är värd att kämpa för

Jag har bestämt mig för att alltid kämpa för att förtjäna din vänskap.

Att få vara en person som du utan tvekan placerar på din lista över vänner, och som du stolt hojtar till om, ”Han är min vän” än i vilka sammanhang du hamnar i, är det högsta av mina mål, det som kallas lycka. Oavsett vilken vidd denna vänskap kommer att få i framtiden så är de ovanstående en mininivå för mig som jag aldrig kommer att sluta att kämpa för.
Jag skall uppnå detta genom ärliga och schyssta metoder. Jag skall försöka se till att varken du, någon annan, eller mig själv kommer att skadas på grund av denna kamp. Att ingen kommer att tycka att det är fel, eller känna sig ledsen för att vi är vänner. Vill inte heller bevisa att jag har rätt på något sätt och andra fel, det är oväsentligt för mig. Jag är medveten om att blir det svåraste uppdrag jag någonsin tagit på mig, men din vänskap är värd att ge sig in i världens mest mödosammaste kamp för. Din vänskap betyder för mycket för mig för att den skall smutsas ner genom något som jag sedan måste skämmas för.
Jag har gjort mycket tokigt, det har ofta berott på att jag sårats, inte att jag velat illa. Har aldrig velat illa. Det jag upplevt dumt, som andra gjort, anstränger jag mig med hela mitt hjärta för att låta bli att känna mig sårad av, att känna sig sårad gör bara att man gör tokiga saker, det är mänskligt. Jag kommer i fortsättningen att se allt som hänt som en del i den process som medfört att vi kommer att vara och förbli vänner.
Härmed lovar jag att så länge jag existerar i en eller annan form kämpa för att förtjäna din vänskap och för att få vara vän med dig.

lördag 7 november 2009

Vänner

Idag har jag vaknat med en vilja för att kämpa för vänskap.
Varje vän jag någonsin haft är värd att kämpa för
Varje minne har rätten att bevaras som vacker
Vägrar att fightas fult
att vinna segrar med lögner, elakheter eller med hot är en förlust.
Men jag stampar härmed ner hälen bestämd,
jag ger mig inte
utan tar striden, kom an, var min vän.

fredag 6 november 2009

Spådd

Här står du.
Du kan förbereda dig genom att förvänta dig problem. Du har styrka i reserv. Det är viktigt att du är vaken och alert för att försäkra framgång.
- Var finns systembolagslistan?

Din uppgift - det du behöver lära dig.
Din säkerhet är hotad. Stöld. Förlust av vänskap.
- Absolut eller akvavit?

Din rädsla eller det som hindrar dig.
Nu får du skörda det du sått. Din situation är resultatet av ditt tidigare agerande. Utvärdera det som hänt och försök se det större perspektivet så att du kan ta klokare beslut baserat på dina erfarenheter.- En andra chans. Andligt framåtskridande. Fritagande.
- Ja! Då har de inte stängt bolaget än. Törstig?

Vad som hjälper dig.
Se till att du uttrycker dina tankar och insikter på ett sätt som andra kan förstå. Du är långt före andra i dina insikter ibland och det kan göra att du känner dig ensam, men acceptera andras åsikter. De kommer att komma ifatt dig.
- Skål ! Ställer fram era glas så att ni kan börja då ni kommer.

Resultatet.
Du är intelligent och elegant, konstnärlig och social. Du är i ett läge då ekonomi och känslor är stabila. Du har råd att dela med dig av dig själv och dina erfarenheter. En kvinnlig välgörare.
- Oh, jag som länge har misstänkt att den här flaskan är en kvinna.

* Är inte alls för att man skall dricka på ovanstående sätt. Det är humor, synisk satir, ett sätt att bearbeta rädslan eller hoppet om att korten kan få rätt.Varför jag är rädd? Sluter verkar ju bra. Jo inget bra slut är värt att förlora vänner för. Om det är någon till vän som ska förloras är det inte värt det.

Myggor= Bakdantare kommer att vålla dig förluster och besvär.

I min dröm inatt så fanns det några små väldigt tunna myggor. Om man fick på sig dem verkade det som om att ifall man bara borstade av sig så krossade man dem. Men ack. Dessa myggor var de farligaste jag hört talas om. Då jag ansträngde mig kunde jag höra att de kommunicerade. Hur de bestämde sig för att tillsammans anfalla ett offer. Och då de gjorde det så var offret kört, de sög upp allt blod ur offret som dog. Och alla som försökte hjälpa offret tog de livet av också. Utan nåd.

Har aldrig stött på ordet Bakdantare förut, men om jag förstår rätt av googlandet så är det att vara baktalare.

Jaha, hur skall jag tolka detta då. Att om jag hjälper de jag vill hjälpa, de som behöver min hjälp så kommer jag själv att bli uppäten?? Eller bli baktalad så att jag kommer att få förluster och besvär. Eller är det redan försent? att den hjälp jag redan har givit kommer att suga upp mig.

Om jag tänker efter så finns det 5 personer i min närhet som behöver hjälp. Dessa personer och deras problem suger faktiskt energin ur mig. De och deras problem är speciellt immanent de som tar störst del av tiden i mitt liv.
Ska jag då välja bort dem?
Glöm det.
Att välja bort dem är att välja bort att leva. För de är en sådan stor del av mitt liv.

Innan jag beskriver deras problem. Så vill jag säga att det finns personer som inte alls suger energi ur mig. Tvärtom. De ger mig energi. Kanske är det dem jag suger energi ur för att orka med. Kanske är jag precis samma blodsugare gentemot dem som dessa 5 är för mig. En av de som ger mig energi är min sambo Åsa. Tänk vad hon givit under alla år, att hon orkar med. Det finns fler jag vill nämna här, som funnits då jag verkligen behövt det. Och som jag inte nog bra kan uttrycka mig för att visa tacksamhet emot. Jag hoppas att om utifall någon av er läser detta att ni tar åt er. Och att läsandet i så fall ger tillbaka lite av den energi jag stulit av er.

Dessutom vill jag säga att all de fem jag nedan beskriver, inte alltid varit så här. Och alla möjligheter att förändra sig finns. Jag tror, hoppas och ber för att det skall göra det också. Vill dem bara väl.

Person 1.
Person 2.
Person 3.
Person 4
Person 5.

Jag älskar er alla och i den bästa av världar så hoppas jag på att ni finner den frid ni söker. Men jag vet faktiskt inte om jag klarar av att hjälpa er, åtminstone inte alla, det tar livet av mig. Men jag gör det gärna en då, för ni är alla värda att dö för.
Jag har gjort orätt emot er OCKSÅ. Vill inte skylla på att ni inte är lätta att umgås med. Jag är också svag. Vill vara omtyckt och även om min metod är annorlunda än era så har jag också allt av de ni har inom er inom mig.
Era bekymmer+mina egna liknande och annorlunda bekymmer= Myggor

Det sägs att man dras till de som man behöver för att utvecklas.

Bzzzzzz

torsdag 5 november 2009

Oj

Ännu en till blogg som inte blir vad jag planerade att skriva.
Denna gång har jag dock inte lovat att behandla något specifikt i den.
Den här gången så bara låter jag mina fingrar och tankar vandra, skapa ord allt eftersom jag skriver.
Oj, så omtumlande. Så mycket. Och så ska jag ta åt mig. Märkvärdigt så tar man ofta åt sig då något negativt sägs, letar inte efter ursäkter, eller rimliga förklaringar. Till och med då det som sägs eller skrivs är rena lögner, eller till synes rent elakt.
Men då man får beröm. Och då det till och med själv känns som om man lyckas så är alla ursäkter och förklaringar till att det egentligen inte är så, att de luras, eller att jag inbillar mig, de som är dom logiska slutsaterna. Jag vågar inte lita på känslan, är väl rädd att bli besviken och sårad.
Det kändes faktiskt ganska konstigt att inför en sådan stor publik stå och prata om sjg själv. Hur de som hänt påverkar en. Oj, så mycket personligt jag erkände. Och en då så verkade de tycka om det som sades, oj, oj, oj.
En ny erfarenhet var dock att det fanns de i publiken som frågade vad som hänt med de olika personerna i boken och vilka relationer jag har till dem idag. En dels frågor tydde på att de redan läst boken, oj, oj, oj. Och fast de läst den så kom de endå, oj, oj, oj.

Det negativa i kråksången är att det finns personer som jag skulle vilja fick veta detta. Som förmodligen aldrig får veta det. Och än hur bra det går, så har jag svårt att se att jag kan styra mitt liv åt det håll jag verkligen vill. Men jag är inget offer, jag skall försöka ha så kul som möjligt på vägen, oj, oj, oj ;)

En fråga som en av åhörarna igår ställde efter föreläsningen fick mig och inse att jag mer eller mindre medvetet alltid i hela mitt vuxna liv haft hur många kontakter, vänner och möjliga gäng att ingå i, tack vare intressen eller annat gemensamt. Ändock så har jag aldrig tagit det där steget och blivt tillräckligt nära. Att man kunnat säga, Lars han hör till det gänget. Jag har sagt nej till festerna o.s.v.
Varför?
Är jag rädd?
Ja.

onsdag 4 november 2009

Ber

The Reader, The Duchess, Maria Larssons eviga ögonblick.
Tre moderna filmer som gör ont. Där kärleken förlorar o sanningen döljs. De visar the Reader, nu på bussen.

Igår morse då jag stapplade till bussen så möte jag en vän från grannhuset, en ung kille jag lärt känna. Han var stirrig, Han kom fram till mig och ställde sig väldigt nära, jag ryggade tillbaka. Han kom inom den där löjliga privata zonen. Han frågade:
- Har du sett några foton?
Min hjärna fattade inte alls vad det handlade om. Så jag såg väl mer fånig ut än vanligt. Han berättade vad det handlade om.
Han har en flickvän sedan ett tag. Men en annan ung tjej har varit kär i honom sedan tidigare. Något som tydligen det inte blev något av. Då han vaknade på morgon så var foton av honom och hans flickvän uppsatt på hans dörr, på ytterdörren och överallt runt omgivningen. Då han gick till sin bil så var den full av krossade ägg. Han ringde polisen. Då han sprang omkring och letade mer foton att riva ner så såg han den unga affischklistrerskan. Han rusade ifatt henne och fällde henne. Skrek åt henne att ligga stilla och ringde polisen. Polisen kom, pratade med dem och skjutsade sen hem tjejen. Men en stund senare så dök affischerna upp igen. Hon var tillbaka, och fortsatte,

The Reader, The Duchess, Maria Larssons eviga ögonblick.
Tre moderna filmer som gör ont. Där kärleken förlorar o sanningen döljs. De visar the Reader, nu på bussen.

Jag vet inte vad som låg bakom. Och han är säkert inte helt oskyldig till att den unga tjejen agerade så. Men vad jag förstår är att situationen av någon anledning drivit flickan över gränsen. Att smärtan som ett brustet hjärta kan orsaka har fått henne att bli tokig. Då hon beter sig så här så bränner hon ju alla sina skepp inför framtiden. Någonstans inser hon säkert det, men tydligen är hennes känslor så starka att hennes förstånd är helt ofritt. Än en gång. Spinozas känsloteorier är verkligen något sant på spåren.
Men HERREGUD POLISEN. Kör inte hem henne. Fattar ni inte hur nära det är att hennes vansinne kan driva henne till självmord, eller något annat hemskt. Hjälp henne! Den unga mannen jag känner verkade också vara på gränsen. O de är klart han är rädd för att fotouppsättandet skall förstöra för han, och hans förhållande. Han förstår nog inte hellre allvaret med situationen.

The Reader, The Duchess, Maria Larssons eviga ögonblick.
Tre moderna filmer som gör ont. Där kärleken förlorar o sanningen döljs. De visar the Reader, nu på bussen.

Har sett så många olika varianter av ovanstående i mitt liv. Önskar att de slapp ha så ont. Jag ber för att alla skall slippa den smärtan. Och jag skall skriva färdigt deras bok.

The Reader, The Duchess, Maria Larssons eviga ögonblick.
Tre moderna filmer som gör ont. Där kärleken förlorar o sanningen döljs. De visar the Reader, nu på bussen.

måndag 2 november 2009

Dröm om mig och du skall bli rik.

Jag kollade efter i en drömbok vad de hävdade att ”fingrar” symboliserar i en dröm. På samma sida i drömtydningsboken så stod det ”filosofer”.
Som utbildad filosof så kunde jag inte låta bli att nyfiket titta efter.

Filosofer
Om du drömmer att du diskuterar med filosofer, väntar ökade inkomster och kanske en vinst.”

Sa drömmer du att du diskuterar med mig så kommer dina inkomster att öka. Alltså rekommenderas det att du drömmer om mig ;)
Jag kan förstå lite hur de menar, för att diskutera med filosofer kan ju anses som ett sätt att berika ens livsinsikter. Men jag vet av egen erfarenhet att jag inte blivit ekonomiskt rikare av att diskutera med filosofer på riktigt. Jag träffar ju på filosofer från alla nivåer upp till professorer varje vecka. Plus att jag nuförtiden allt oftare träffar på fler och fler världskända filosofer som jag får tillfälle att diskuterar med. Och inte har då jag blivit rikare, inte ännu…

Fingrar
Fingrar symboliserar i stort sätt alltid vänner i drömmar. Fingerborgsblommor symboliserar sann vänskap. Fingeravtryck säger att om jag följer ett ovanligt spår skall jag finna en trogen vän.
Men att kapa fingrarna var mindre roligt.
Den som drömmer att den ska få sina fingrar avhuggna förlorar sina vänner
I drömmen jag här beskrev så blev jag ju arg för att de i kretsen kapade fingret på en av deras egna och jag sa till dem att det var fel, att de skulle sluta kapa fingrar.
Kusligt.
För jag blir arg då någon kapar vänskap, speciellt på de som ställer krav på andra att göra det för att de ska få vara kvar i den kretsen. Jag blir så arg att jag kan precis som i drömmen säga saker som ställer till det.
Denna dröm är nu mer kusligt för mig än vad du kan föreställa dig.
Jag är filosof. Det finns en rationell förklaring till allt, till allt, ALLT…
Får trösta mig med att en gammal kvinna i en dröm är
ett gott omen som förebådar trygghet, välstånd och trevnad”.
Men det är ju klart, det var ju hon som var ledare för kretsen, hon som jag skällde ut. Alltså skällde jag ut hon som stod för trygghet??? Men vi slöt ju fred. Phuuu…
Den långa bäcken som jag gick efter bestod av mörkt djupt lugnt rinnande vatten. Bäck är en symbol för
sorger och besvikelser
Är bäcken klar betyder det att välstånd följer, och trogna vänner. Grumligt att problemen kommer att kvarstå, upprört vatten tyder på kommande trassel i familjen.
I min dröm flöt bäcken stilla, var djupt och mörkt, hittar ingen symbolik med det. Men inser själv att djupt och mörkt kan tyda på att det handlar om en djup och mörk sorg. Men bäcken var inte grumligt och upprörd. =)
Inte undra på att jag flydde upp på en höjd då jag blev jagad, vem kan försvara sig då sorgkänslor dominerar ens sinne? Nu kan dock en höjd tydda på man kommer att ta ett dåraktigt beslut.
Inte ovanligt i mitt fall, så det var väl inte direkt svårt att förutspå.
Var dock inte högst upp på höjden, så att säga att jag gjorde fel som erkände att det var dumt att skälla ut kretsen känns inte befogat (kanske var det dåraktiga beslutet som skulle komma att tas att publicera drömmen).
Att sluta fred är att avsluta en strid, och vad som sedan sker beror ju på hur de inblandade hanterar freden. Då vår fredsmäklare körde iväg så lämnade hon oss med möjligheter att göra något bra av stilleståndet. Det är därför viktigt att lägga det som hänt bakom sig, så att inte bitterhet förstör möjligheterna, får fiendskapen att blossa upp igen. Låt oss satsa på att få fingret att växa tillbaka istället.

Men som sagt var, jag är filosof och logik säger väl att drömtydning är nonsens?

JAG BER OM URSÄKT:

Drömde inatt att jag kom på några med att straffa en i deras krets genom att klippa av fingret på honom. Jag blev så arg. Skällde och läxade upp dem. Jag skrek åt en äldre kvinna som var deras ledare att hon skulle hamna i helvetet. Inte som ett svorord utan som ett löfte (som om jag har makt över det). Alltså jag var så bauta-arg, skakade.
Då jag går efter stranden vid en bäck så ringer Classe (en vän), och undrar vad jag sysslar med. Som jag förstår på honom så har han hört en annorlunda version i vilken jag var den enda dumma, och att jag skulle förlora allt därför. Telefonen bröt dock hela tiden så det blev både omöjligt att förklara vad som egentligen hände, eller förstå vad han ville att jag skulle göra för att få det att bli bra (låter som en metafor av hur verkligheten kan vara).
Insikten om att jag var den anklagade och skulle få allt förstört gnagde i mig då jag gick genom snårskogen längs den långa djupa bäcken.

Sedan så jagar kretsen upp mig(ännu en livsmetafor är jag rädd för, bekymmer som man inte löser jagar alltid ifatt en). Jag flyr springande, de kör bil och hinner ifatt mig på höjden ovanför bäcken. Bilen som jagar ifatt mig är körd av kvinnan som sitter i Humanistcaféet på universitetet, och hon inleder också deras anklagelser emot mig. Hur dum jag var som öste ur mig allt dumt jag sa. Inom mig brann en eld. Eftersom jag tyckte att det som de gjort var mer dumt så kändes det så orättvisst att jag blev anklagad, att alla fokuserade på hur jag betet mig var för mig fel, fel, fel, fel.
Men än hur det än var så erkände jag tillslut för mig själv att jag gjort fel som varit sådär arg, och sagt så fula grejor(kändes skönt och som en aha upplevelse).
Jag tog på mig skulden för det jag gjort, bad den äldre kvinnan om ursäkt. Men jag stod fast vid att det var fel att kapa fingret på deras egen vän, att de borde sluta kapa fingrar(alla tips om vad fingrar symboliserar tages tacksamt emot).
Att jag tog på mig skulden för vad jag gjort men ändock påpekade att de gjort fel medförde att det blev fred, de godtog min ursäkt (denna del låter inte som en metafor, utan som en vacker saga). Kvinnan som sitter i Humanistcaféet tar sin bil och åker iväg och lämnar oss där. Precis som om hon var en god fé eller med modernare mått en sådan där tvshowsvärd som fixar alla bråk.

Whow, en dröm som hann ta slut, och som slutade bra.
Ja vad skall jag säga om denna dröm. Visst det är sant. Det är svårt att se vad man själv gör för fel, man blir blind. Det är ännu svårare att erkänna det, och att be om förlåtelse då man själv anser att något annat stort fel begåtts, speciellt om man själv drabbas. Att vara bitter, kräva förlåtelse och att de skall ge en helt rätt funkar inte, glöm det. Det är att göra ovänskapen evig. Att jag upplever att andra behandlat mig illa är ingen bra ursäkt till att bete sig dumt tillbaka. De kanske inte ens menade det, det kanske berodde på misstag eller något som inte ens har med mig att göra.
Jag hör till de som tror att alla människor innerst inre vill väl, måste väl lära mig att se alla händelser utifrån den synvinkeln också.

Att ta på sig skulden för det man faktiskt gjort är att vara ärlig emot en själv, inte att göra allt bra igen, men det är förhoppningsvis en bra början

Jag tar på mig skulden för det jag gjort. Anklagelserna emot mig som jag känner till är i stort sett sanna, förlåt. Men försök sluta göra det som du gör som du vet att du gör illa andra med också. Okey?

Ingen sviken

Bryter mitt löfte och hoppar över sviken-bloggen. Hade tänk publicera en del av en text från en händelse då jag var barn. I vilken jag upplevde att ett svek gjorde mycket mer ont än det våld jag utsattes för i samband med det.
Misshandelsscener har en del läsare reagerat kraftigare på än den mentala pennalismen som förekommer i min bok. Det är så lätt att fokusera på det synliga, det som ger blåmärken, de mentala ärren är svårare att se.
Men texten blev för stark för mig, har gjort mig så illa. Vill arbeta mera med den. Få texten att fylla sitt förmedlarsyfte, o jag vill minimera missförståndsrisken, eller att den tas som om jag är anklagande.