måndag 31 december 2012

Gott nytt år! I wish upon a star for you!


Undrar om 2013 är slut nästa gång jag vaknar
nä jag har inte skrivit fel
tagit fel
inte för att det spelar någon roll
för ibland är framtiden inte lätt att räkna ut
även om allt är determinerat
eller var det minerat
or maybe terminated
inte för att det heller spelar någon roll
det förändrar inte att vad jag av hela mitt hjärta önskar dig
är att det blir som du vill
än vad det innebär för mig
och att du förlåter mig för att vad jag önskar
är att du vill mer mig




I wish upon a star for you!

Hur ska du veta när det är försent


Hur ska du veta när det är försent
när det är för mycket
för du kan inte gå på
o tro att inget är fel här
hur länge som helst.

Jag säger
vem ska ta hand om dig
fixa det åt dig
när tåget gått
och ingen kan köra dig hem

Ja vem ska bry sig om dina drömmar
försöka förverkliga dem
när du låtsas som att inte mina vindrutetorkarna är på
att inte mina bromsar rostar sönder
när de aldrig blir oljade.

fredag 21 december 2012

21 decemberljuset Det sista o klaraste


Skenet som kastar ljus på mitt liv.


Jag har tagit fram en teori om vad svaret på universums gåta är
Den oändliga eviga kärleken.
(Se mer om hur jag räknade ut det svaret med ren logik i gårdagens blogg).
Jag har ett förslag på vad meningen med livet är
”Meningen med livet är att göra resterande del av det liv du lever nu så bra som möjligt utifrån de förutsättningar man har”.
Vilket vi som fått förmånen att leva alltså har fått möjlighet att göra i ett universum som älskar oss oändligt i evighet.

Jag har upplevt så mycket under ett helt maklös liv, haft nästan alla jobb jag drömde om, fått lära känna så många människor och fått värme och vänskap av så många. Och alla jag älskat och älskar har givit mig kärlek tillbaka, så jag har fått uppleva kärleken.
Det finns så många saker, platser, personer och händelser jag skulle kunna beskriva för att berätta om dessa episoder ur mitt liv här i detta sista decemberljus. Men det skulle bli hur många romaner som helst.
Och som jag skrev i det första decemberljuset, jag kommer att låta bli.
Känner på mig att det kärleksfulla ljuset som de berättelser innehåller en då kommer att synas i oändlig evighet. Och att alla innerst inne ändå vet om att de inträffat, i mitt inre lyser de klarast, är en del av de jag är, den vackraste delen av det som är jag. Så varför berätta det som ni redan vet? och som alltid kommer att lysa även i det mörkaste mörkret som den vackraste av stjärnor?

Kan jag annat än att vara nöjd? Kan man begära mer av ett liv?
Jo! Det finns en sak jag ännu inte är färdig med, och som jag ska fortsätta kämpa för i evigheters evighet. Men precis som jag skrev i nedanstående blogg, så är det mest värt av allt att kämpa för.
Det var det här jag svor på, lovade dyrt och heligt i ett blogginlägg i november 2009
http://slappmigfri.blogspot.se/2009/11/din-vanskap-ar-vard-att-kampa-for.html
Ge mig mod, kraft, möjligheten och förmågan att klara av det.

   Detta var det sista av decemberljusen
   nu släcker jag alla decemberljus
   och åker upp ovanför molen
   glider där omkring
   vilar

   fridfullt
   och tittar på er .
   Och förmodligen hamnar jag så småningom
   på en varmare plats
   men än hur het det är där
   så kommer det att inget vara jämfört med den värme
   som finns i mitt hjärta
   för er




Ett av de tillfällen då jag varit som allra lyckligast.

torsdag 20 december 2012

20 decemberljuset


Här är en teori om vad svaret på universums gåta kan vara

Svaret är:
Den oändliga eviga kärleken.

När man räknar ut arean på ett rum så tar man
Höjden *bredden *längden.
Då det gäller universum så är det mkt enligt den senaste vetenskapen o tänkandet som tyder på att universum är oändligt. Så Om man ska räkna ut universum som ett rum blir det
Höjden (upphöjt i oändlighet) * bredden(upphöjt i oändlighet) *längden(upphöjt i oändlighet).
Vilket blir oändlighet åt alla håll.
Det oändliga rummet

Lägger man till en till dimension, de så kallade tidsrummet så blir det alltså
Höjden *bredden *längden * tiden
Det mesta som nu kommer fram inom vetenskapen tyder numera på att tiden är evig. Räknar man bara tiden så är den alltså
Tiden (upphöjt i oändlighet)
Den eviga tiden.

Och lägger man då till tiden i ekvationen
Höjden (upphöjt i oändlighet) * bredden(upphöjt i oändlighet) *längden(upphöjt i oändlighet)*tiden (upphöjt i oändlighet)
Blir svaret.
Oändlig evighet.

Många hävdar dock att något saknas i denna ekvation, att det behövs en femte dimension för att få fram svaret. Och jag hävdar att för att finna det svaret så kan vi inte låsa fast oss i matematiken utan ta hjälp av grammatiken. Minns ni adverbialen? Det fanns tre former.

Det första var rumsadverbial som beskriver var det som sker i en text sker. Och då det gäller universums gåta så sker det ju i detta fall
Det oändliga rummet

Det andra adverbialet var tidsadverbialet som berättade när något sker. Och det blir ju i universums fall
Den eviga tiden

Det tredje adverbialet är sättsadverbialet som berättar hur något är. Ex "snabb om en bil". eller "Han kramar den vackra flickan". I universums fall så är det svårare att sätta fingret på vilket sätt universum är. Det mest beroende på att om man beskriver sättet som något gör det som sker i en text på så är det subjektivt, inte objektivt som i all matematik. Så därför måste vi vara subjektiva för att gå vidare.

Titta på universum, i det ryms det planeter, stjärnor, galaxer, bing bangar o en massa annat som vi förmodligen ännu inte ens har någon aning om. Och dessutom innehåller universum liv, liv som universum skapat livsförhållande åt. O det kanske i oändliga antal former i oändligheten och liv som kommer att finnas i olika former i evigheten.
Är inte det kärleksfullt så säg.
O även om det nu är så att det bara finns liv på våran planet, så tycker jag att det är tillräckligt kärleksfullt av universum att den skapat förhållanden som vi kan leva i för att jag skall kalla universum för kärleksfullt. I detta universum på denna planet finna alla jag träffat på, mina vänner, du och jag och vi har dessutom fått den gåvan av universum att vi har fått träffa varandra, tyckt om varandra. Att vi fått en sådan gåva av universum tycker jag är hur kärleksfullt som helst av universum.

Så därför så bör, anser jag det sättsadverbial man bör använda om universum vara kärleksfull. O då blir ju ekvationen som beskriver universum
Höjden *bredden *längden * tiden* kärleken
Höjden (upphöjt i oändlighet) * bredden(upphöjt i oändlighet) *längden(upphöjt i oändlighet)*tiden (upphöjt i oändlighet)*kärleken
Så mitt subjektiva svar på vad universums gåta blir är därför:
Den oändliga eviga kärleken.

Problemet med detta svar är att om de som hävdar att tid o matematik egentligen inte finns har rätt. Ja då faller se objektiva delarna av denna räkning o endast den subjektiva delen blir kvar.
Kärleken

Men för mig finns det ett bevis till, om än från den mest subjektiva plats som finns.
Mitt hjärta.
För den kärlek som finns i mitt hjärta är oändlig och evig.

Visst jag är en liten och förmodligen rätt betydelselös del av oändligheten i evigheten men jag är ändå en del av universum. En del av den oändliga eviga kärleken


tisdag 18 december 2012

18 decemberljuset.


Få se då är det den 18 december. Jag känner mig ganska säker, ja helsäker. Om nu tid finns. 17 var igår, o för mig i söndags också (för att förstå läs gårdagens blogg). Men alltså inte idag, nu. Om det inte är så att vi är en del av big bang än. För vissa teoretiker hävdar att innan så stod tiden still och att då det small så är tiden en del av det som rusar iväg åt alla håll. Och då kan man ju tolka det som att all tid som skulle komma att ske redan fanns där inne och existerade hela tiden. Och hur vet man att just de nu jag upplever nu inte är det nu som är där, samtidigt som alla andra nu? Hjälp vi är fångad i tiden på samma plats alla tillsammans. O är det så kan det ju vara även den 17 än nu, o de för oss alla. Phu jag är nog inte så galen iaf, eller????


Nä nu låter vi den 18 få lite plats, gör jag mig klar att fara o hjälpa mina elever att bli bättre på att stå på scenen, elever att läsa o skriva svenska. Mina skrivelever på kursen ikväll att skriva. Så den 18 jag tar emot dig o de händelser du har med dig öppna armar.

Fast i tidens träsk.

måndag 17 december 2012

17 decemberljuset


Oj, det är visst idag det är den 17 december, det var inte igår. Mhh, men lika övertygad kände jag mig ju igår. Kanske skulle jag passa på o fira den 17 december imorgon också ;)
Oj, oj jag måste vara den knasigaste av de knasiga, den mest förvirrade av de förvirrade, men en sak är dock säker, jag är den som är mest mig iaf, för där har jag ju ingen konkurrens.

Igår gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag var på juloratorium. Först var det en musiklärare som heter Kurt på Norrhammarskolan som tyckte att jag skulle dit eftersom jag gillar vacker musik, han var barytonsångare på Juloratoriumet. Sedan övertalade min snälla vän Doris vars syster var mezzosopran mig att komma dit. O jag ångrar mig inte en sekund. Det var så vackert, så stämningsfullt. Nu har jag alltså gjort ännu en fantastisk sak som jag inte ens hade någon aning om att det skulle var så fint. Tänk, denna december har jag badat i tunna på medeltidsfest, varit med på en trumresa, yogaavslappning, o nu detta Juloratorium. O i november var jag på Trollflöjten på kungliga operan med min älskade barn. Så mycket fantastiskt o dessutom nytt de händer mitt i allt,

Julatoriet på Sant Olofs kyrka

söndag 16 december 2012

17 decemberljuset


Känner mig så otroligt befriad. Är så lätt att jag börjar misstänka att jag drabbats av någon sjukdom. Kan man gå omkring o vara så här lycklig? Att i princip allt jag gör o ha gjort på sistone känts bra o de jag upplevt varit roligt. Kan det vara så enkelt att det är för jag bestämt mig? Ja vem vet. Annars får jag väl söka upp doktorn o be om någon medicin av något slag för det här kan inte vara normalt.

Har mycket att göra. Blanketter att fylla i. Packning o annat som måste till. Undrar om jag får ha med mig bärbara på planet, så jag kan skriva redan där.


Med god intention


lördag 15 december 2012

15 decemberljuset


Det känns som att jag är på planet redan. Sitter och skriver på den solbelysta balkongen. Allt är lugnt och jag äter tapas, de ända måsten som finns är allt jag vill göra. Vilken dag ska jag fiska? Stranden idag också? Var ska jag äta idag? Hur mycket kommer jag att hinna skriva? Vad är öppet o inte öppet under helgen? Bara att veta att det kommer att bli så snart ger mig så mycket kraft att den energipåfyllnad resan kommer att ge inte behövs egentligen.

Tänk er! Jag ska vara ensam, alldeles för mig själv hela julen.  

Canarisk måne

fredag 14 december 2012

14 decemberljuset


Igår Lucias ljus mig belyste
och ett ljus gick upp
ibland måste nog saker ske
för att ljuset ska tändas
och insiktens ljus belysa

Vill inte ha något som inte mig ges med vilja, för då är det ju inte äkta.
Att få kärlek, vänskap eller hej som inte mig vill givas medför ju att jag får leva ett liv utan att i sanningen bli älskad, omtyckt eller uppmärksammad.
Liknande har jag sagt så många gånger, påpekat att jag sett så många ex. på att många måste leva på ett sådant sätt, bli behandlad så.
Därför måste jag rannsaka mig själv och göra allt för att jag inte ska bete mig likadant, försöker tvinga fram det jag verkligen vill ha, försöka se och inse om och när jag beter mig på det sättet och sätta stop för det. Sluta med det!
Be om förlåtelse för då jag betet mig så och i fortsättningen inte bete mig så.
Bara göra vad jag kan, be och önska att jag äkta kärlek, vänskap och hej får som till mig vill ges.


Norrhammarelevena bjöd igår på en lysande ljusshow.
Tack!

torsdag 13 december 2012

13 decemberljuset


En enkel, vacker och hoppfull definition av vänskap.

En elev på skolcafeterian frågade en annan
- Är dom vänner?
- Ja det är klart, de har känt varandra i sex år.
Ingen protesterade, de bara nickade.

Jag sprang in på toaletten o grät
så skönt att det finns hopp för nästa generation
de verkar bli så mycket klokare än vår generation
jag grät, o grät och grät…



onsdag 12 december 2012

12 decemberljuset


Liten Hobbit inatt decembermörkret lyst upp
små dvärgar hjälpte honom iväg
bland grottor o mörker han ljus sökte
o hopp om att finna ut

O du vackra Rivendall
var är ingången
vägen  till dig
för mig.

Idag är det ett numeriskt datum
121212
lika litet o ologisk som mitt hopp är
o naivt som mitt dunkande hjärta är
så hoppas även jag på mirakel denna dag
fast jag inser att naturen knappast bryr sig om vår tidesräkning
eller du om mig.

 

tisdag 11 december 2012

11 Decemberljuset


Sökte först ett jobb i Skellefteå
och sen ett till
staan
fler i Piteå
och ett i Umeå vill af att jag ska söka
tvekade om ett jobb i Luleå för om jag får det så måst jag åka omkring
I Norrbotten o Västerbotten
Västerbotten suck
jhooo

Sen sökte jag en lärartjänst i Borlänge
på vischan
en folkhögskola
o så tänkte jag
varför inte söka ett jobb på Sundbybergs folkhögskola också
assåå

o så hittade jag ett jobb i Tallin
sökte ett i USA
kanske på prärien
taŋyáŋ ománi yo/ye / po/pe

På månen hittade jag inget, speciellt på nymånen
letade efter jobb på Kronos, Klingons hemvärld
världen där strid är heder
petaH!
Eller varför inte söka jobb som Borg
vara uppkopplad till en Highmind
inte tänka
slippa känna…
resistance is futile prepare to be assimilated

Hittade inget om Lothlorian på platsbanken
denna vackra sagoplats där till och med skogen är ljus
men det är klart Lothlorian finns inte
precis som alla andra vackra sagor
Mae govannen nildë



måndag 10 december 2012

10 decemberljuset


Vad vill jag belysa idag, eller kanske inte belysa.
Det utan frågetecken fast de är frågor som du kanske nu märkt…

Tända ljus som bländar,
men som bara värmer,
skapar värme o ljus som består
o inte bara för mig utan för allt och alla.
Vill tända en öppen spis i ett hem som alla får plats vid
utan att elden ska måsta bli så stor att den allt eldar upp
eller något som för någon svider eller hettar.
O även jag vill få plats vid brasan
utan att jag ska behöva vara rädd för att bli bränd.
Jag vill kunna sitta där med alla er som jag tycker om.
Jag skrev ALLA
och med alla så menar jag ALLA
ALLA UTAN ETT ENDA UNDANTAG.
Vill inte att någon ska bli utlämnad
oavsett orsaker som kan finnas
och jag vill VERKLIGEN att även du ska sitta där med mig.
MED MIG
flamma
Ja då, ja först då så tror jag att den verkliga värmen,
den som värmer oss alla kommer att belysa



                                                              Frid, Fred, Frid.


...o Gud sa, brinn ej upp och sen så skapade han tårarna för att släcka elden.



...o Gud sa, brinn ej upp och sen så skapade han tårarna för att släcka elden.



söndag 9 december 2012

9 decemberljuset

Igår kväll så badade jag i en badtunna. Jag satt kvar längst.  Jag la mig ner i vattnet och tittade upp. Min kropp var govarm o en bit ovanför mig såg jag en syn jag aldrig tidigare sett. Ovanför kanten till badtunnan så blåste det bitande kall snörök förbi o marschallerna som var uppsatta runt tunnan syntes lite vagt sådär i snöröksdimman.


lördag 8 december 2012

8 decemberljuset

Idag vill jag belysa allt man inte förstår. Alla samband, o samhörigheter mellan människor man träffar. De flesta jag träffar verkar känna någon som jag känner, eller så finns det någon plats eller jobb som vi har gemensamt. Så än vem vi träffar är ett leende eller ett gott bemötande att vara snäll med någon som man egentligen redan är vän med. O jag kanske är knäpp på något sätt, men jag gillar alla jag träffar på. Okej inte allt de gör, men jag älskar dem en då.
O en annan rolig sak är hur människor växer då man lärt känna dem, hur ofta det visar sig att de är riktigt goa och goda människor bara man ger sig tid att prata med dem.

LOVE YOU ALL!


fredag 7 december 2012

7 Decemberljuset

Minns inte början bra. Där jag bodde (var de nu var) så var det så fullt och jag blev tvingad att ta med de två kritvita kattungarna till en fest i ett hus i kvarteret nedanför mitt barndomshem. Fast än att jag visste att de som hade festen hade en hund så måste jag ta med katterna (drömmen glömde tydligen bort att jag är allergisk emot pälsdjur).

Trots att katterna är jättesmå så är hundvalpen hos vännerna mindre och förlorar direkt en brottningsmatch mot en av kattungarna. Värdarna påpekar o jag håller om att detta inte går. Jag måste gå till mitt gamla barndomshem med de två så lysande vita kattungarna.
De ska ha en fest där också. Det är min syster som ska ha fest för andra dagen i rad (fast hon i verkligheten aldrig är där), den som de hade igår var jag inte heller inbjuden på fast hela släkten varit där. Under den här festen så hade jag fått för mig att de anlitat någon som skulle ha hand om en hund på övervåningen. Jag går dit, syrran har knappt tid att säga åt mig att jag inte kan lämna kattungarna där. De startar festen med folk från hennes gamla familj, och kanske min mor fast hon inte bor i den kåken längre, bara min far bor där i verkligheten, men han ser jag inte till och ingen av de som är där verkar ha tid med mig.


Av någon anledning så har jag tydligen släppt de små vita kattungarna ner på marken. På den långa uppfarten framför huset springer de runt i snön. Jag förstår att det inte är bra, försöker fånga dem, men än hur jag slänger mig i snön så kommer de undan. Förstår att de är glada över att vara fria, och att de tycker att de är roligt att smita undan. De springer mot ett litet hål i marknivå i den ca en och en meter höga snövallen. Jag efter. Då de springer under så lossnar en stor halvtinnad snöklump över dem. Skriker nej. Börjar i panik gräva efter dem. Tror efter en stund att jag bara kommer att kunna rädda en eftersom den ena hann så långt inunder snöklumpen. Snön tinnar o de bildas stora pölar av smältvatten just innanför där jag gräver. De kan drunkna också. Måste hitta dem, åtminstone deras lik. Mer vatten, nästan allt färdiggrävt.

VAKNAR.

Och oj med en hur obehaglig känsla som helst.
O varför slutar så ofta drömmar innan det är klart? I detta fall innan jag hittar kattungarna, levande eller död? Så att jag veta, får frid i det.
För att bespara mig smärtan om de slutar hemskt? Eller för att de drömmen handlar om inte är färdigt i verkligheten?





torsdag 6 december 2012

6 decemberljuset


Den 6 december
något säger mig att det är något jag ska göra idag
men jag minns inte vad.


Visst skriva 6 decemberljust :)
men det var något annat
något jag bokat
något jag lovat
hjälp mig
belys detta problem
lys upp mörkret så jag hittar
finner svaret.



onsdag 5 december 2012

5 decemberljus


Det blev ingen poesiträff för mig igår :( , men turligt nog en trevlig skrivkursträff med mina trevliga skrivkurselever, o så måste jag ju nämna alla trevliga elver på skolan också förstås.

Igår glömde jag mobilen hemma. Eller så var det mobilen som gömde sig då jag skulle gå, smet undan. Den ville inte ut i kylan.. För att fira sin frihet så valde den dessutom att inte svara på ett rekordantal uppringningar. Ja till och med från nummer jag inte vet ifrån vilka de är ifrån. Och dessutom flera från hemliga nummer. Jag hör till dem som inte kan låta bli och svara då jag inte vet vem ett samtal är ifrån. Och jag lovar er, hittills har inget värre hänt än att jag på ett artigt sätt fått säga nej till någon säljares erbjudare. De är faktiskt människor de också och bör bli behandlade med respekt. Precis som ALLA andra människor också bör. Att bli arg eller elak emot någon för att man vill något är väl inte att vilja på rätt sätt? Kom inte och säg att jag inte är hård, eller bestämd. Jag kommer inte att vika från min snälla linje, utan att för den delen inte säga vad jag tycker, fortsätta berätta sanningen om vad jag tycker, vad logiken säger och känner, när det behövs. Inte om det inte behövs och enbart i onödan skadar. Vill inte skada alls överhuvudtaget. Jag står för vad jag har för känslor punkt slut. Jag står också för att jag gör fel, en massa fel, att jag är klantig, slarvig och ibland rent förvirrad. Men det lovar jag dig, att allt som då blir fel som skadar ångrar jag, o då det gäller det så försöker jag ständigt förbättra mig. Krama mig!

Nä nu är det nog dags att jag slutar skriva innan fler nyfödda ideér som jag inte hunnit fundera över konsekvensen över blir skrivna, innan de kommer att belysa mer av mitt inre, eller om det blir riktigt fel, eldar upp något som inte borde få brinna. Om det nu finns kvar något att elda upp nå mer.





tisdag 4 december 2012

4 decemberljuset

Igår jag texten glömde
ljuset ej tände
och hade ljuset till och med vält

Dagens ljus skall dock mörkret belysa
inte med ord eller ljus
utan med en filmaffisch
som får en gammal treeker som jag
att lysa upp lite grann i mörkret

Ja även biljetterna som jag bokat
till premiären på The Hobbit
åt mig o mina barn
är något som får denna själ att le lite gran
och så att leendet lever då förstås
LE
tänk att få sitta och vifta med fötterna
ovanför ett vattenfall i Rivendall
vid den öppna spisen i huset som är hemma
klättra i träd i Lothlorian
eller åka med Enterprise, Voyager eller varför inte Delta Flyer
ut emot en annan del av galaxen
leva ett liv då leende stjärnorna är de ljus som en vägleder.



måndag 3 december 2012

3 decemberljus








Den närheten

Hej!


Det var ett tag sedan jag skrev till dig. Ja, du vet livet, en massa saker händer o man sveps med i det. Jo, visst det är en prioriteringsfråga. Men även om jag då alltså valt att utföra alla dessa plikter istället för att skriva till dig så lovar jag med hela mitt hjärta att jag hellre hade skrivit till dig än att utföra plikterna. Eller, allra helst hade jag velat träffas, pratas vid, ha kul tillsammans, eller att bara få vara i din närhet. Den närheten.

När?
I alla nu som komma skall o fler om det nu går. Men det enda sättet att med säkerhet alltid få vara med någon i alla nu som kommer att existera så länge den personen existerar är att vara den personen. För är det någon du aldrig kommer undan i ditt liv så länge du lever så är det just du, mig är det lättare för dig att slippa, men det vet du ju redan. Likväl som att jag fått lära mig att jag inte alltid kan vara med dig, förmodligen inte ens något nu till. Men för mig är det inte lätt, inte ens lättare än att slippa undan mig själv, det är det som är svårast av allt. Att inte vara i din närhet. Den närheten.

söndag 2 december 2012

2decemberljuset

2 december har i många år varit kanske årets mest speciella dag för mig.


Den 2 december 1980 så var jag så nervös, det därför att just den tisdagen så skulle jag på Våga Stuffa och ville få mod nog till att bjuda upp mitt nuvarande ex Åsa. Att jag tillslut vågade medförde ett över 30 år långt o bra förhållande. Jag är ju 50år nu så att vad som hände den 2 december 1980 påverkade den större delen av det liv som jag hittills levat. O oavsett vad som sker i mitt liv framöver så är det ju inte svårt att förstå att de åren kommer att vara ett långt kapitel i boken om mitt liv. Vi har ju dessutom två helt underbara barn tillsammans, Elin och Andre och har dessutom en bra vänskaplig kontakt.

Ja, det är inte alltid lätt att veta i förväg vad de som händer orsakar. Som jag minns det så var jag mest rädd för att ifall jag skulle ha vågat bjuda upp henne så skulle det ha medfört ett förnedrande nej, o kanske t.o.m. att folk skulle skratta åt mig. Jag var så rädd för sådant då. Att jag var så rädd, och i princip alltid nog kommer att vara sådan har nog till en del sin grund i allt retande om tjejer som jag upplevde i skolan. Denna kväll den 2 december så resulterade det i att jag först inte vågade, väntade, ja det orsakade att jag mest tittade på avstånd (jo, på det sättet är jag nog en stalker, våga titta, de törs jag ,men… (om de nu är att vara stalker om man gör det så är jag det (idealet idag är att man inte ens erkännare för folk i förväg att man är kär i någon, eller helst att man inte pratar om det alls, förrän vips så bara är man ihop, att erkänna att man har känslor, speciellt till någon man inte är ihop med o därmed riskerar att bli nobbad av ifall man skulle våga pröva är så fel i så mångas ögon, man anses vara ett pucko))).

Men de den 2 december 1980 så var det ett par vänner som visste vad som mitt hjärta då ville och som i princip gav mig order att göra slag i saken. Den dansen, pausen efter o de få ord jag fick fram resulterade i mysiga kramar mellan de två väldigt unga människorna som senare stod utanför danslokalen på folkets park i Skellefteå, 18 o 15år o hade just blivit ihop.

Förmodligen så hade det inte blivit så att jag och mitt ex blivit ihop om de inte pushat mig, säker kan jag dock inte vara för vem kan i förväg, eller ens i efterhand med säkerhet veta vad alternativa händelseutvecklingar medfört. Men den troliga bilden hade nog blivit att jag varit arg på mig själv för att jag inte vågat, att jag då jag fått chansen tittat blygt på henne från avstånd, och skulle jag hamnat i en situation då jag och hon var på samma plats så skulle jag nog ha varit så nervös att jag bara pladdrat på. Vad de skulle ha lett till har jag ingen aning om och kan aldrig annat än spekulera i eftersom det är tidslinjer som aldrig kom att existera.

För mer än tre år sedan spelade jag in dikter åt lokalteven i Skellefteå. Jag satt vid en lägerbrasa och läste en juldikt för varje dag i december det året, 2010. Och just det året hade jag och Åsa varit ihop i 30år den 2 december och jag berättade därför om det i TV just den 2 december och läste en dikt till henne. De sänder dessa dikter varje år på lokalteven, tydligen 13.15 idag. Men de två senaste åren har just denna dag känts lite konstig pågrund av att vi inte är ihop längre, och är det någon som råkar se dem så kan de ju bli lite förvirrade.
Men de bjuder jag på.

     Allt som man i livet belyser kan återge sken långt framöver
     på saker man inte tänkt belysa,
     eller berättar om sagor som inte längre finns,
     visar ljusstakar som för länge sen brunnit ner
     önskningar som likt skuggor inte ens får brinna i ljus som återger hoppets sken
     blänker i tårar som aldrig vill torka
     vaknar i länder som man inte ens visste om att de existerade.



Glad advent på er.

lördag 1 december 2012

1 decemberljuset

Idag den 1 december hade jag bestämt mig för att tända det första av sanningens ljus.
Men nu har jag ångrat mig
ni får även i fortsättningen dväljas i mörkret
eller om ni så vill
för det passar in just denna dag
så kommer det som skulle ha synts
gömmas under snön
som nu tungt faller ner över våra huvuden
för att där under
i mörkret
gömmas
och förmodligen glömmas bort

Istället har jag istället bestämt mig för att låta de ljus som själv vill tändas
eller du vill antända
få flamma upp i vintermörkret
och belysa vilken verklighet de vill
oavsett om det är sanning eller falskt sken som speglas
eller vad det är som belysningen kommer att kasta ljus på eller bränna ner.



en dikt typ.


jag kan bara vänta
o se
vad som i stearinspegeln kommer att visas
vad som kommer att förtäljas om efteråt
o hoppas
på att det jag ser
är en bild
en berättelse som vi båda två
vill ska visas
förtäljas om.


måndag 26 november 2012

Det är bara att konstatera att så är det.

Tröttare, tröttare o tröttare så är det bara att konstatera att det blir mörkare o mörkare, mörkare.
Jag kan inte komma på något sätt att få det att vända längre,
ser inga tecken,
känner inget hopp
hopp om att ens få hoppas på att få höra viskningar,
rykten,
ja att få lyssna på osannolika ord,
positiva lögner, 
ogrundade fantasier,
grumliga bilder
falska lyckoönskningar
att få läsa dåliga sagor eller se ännu sämre filmer som slutar lyckligt mer
så länge mina avtrubbade sinnen orkar uppfatta dem.

Solen lyser med sin frånvaro
o allt hopp om att få uppleva en ljus gryning någon gång igen är släckt.
Det enda ljus som eventuellt väntar i vintermörkret är kylans vita flingor som välkomnar mig till köldens stelfrusna rike,
så länge mina ömmande ögon orkar se igenom de frusna tårarna. 

Fler isfläckar att halka på kommer att blänka lömskt då jag ligger där o vrider mig i smärta efter ytterligare öderstigra fall som logiskt nog kommer att ske
förmodligen väldigt snart och om o om igen
så länge mina tröttnande ben orkar resa sig. 

O ett massivt snötäcke som snabbt kommer att täcka de rosor som en gång var på väg att blomma på sommarängen kommer att lägga sitt kvävande täcke över de sista gröna stråna som jag hoppades på att kunna sträcka mig efter
så att de förmultnar
och för alltid glöms av alla andra
o sanningen kommer att plåga mig med att påstå att de aldrig funnits
så länge mitt allt slitnare hjärta orkar slå på.

Det enda minne som kommer att finnas kvar
kvar av den gångna sommaren är de iskalla törnen som mig ständigt sticker,
svider
och får det att värka så outhärdligt ont i all evighet
i konstant isfruset mörker under istidstäcket som ständigt krossar mitt hjärtat med sin obarmhärtiga tyngd
så länge min allt tröttare själ orkar känna mer.

söndag 25 november 2012

Det högsta goda

I sitt brev skrivet av filosofen Descartes till drottning Kristna av Sverige den 20 november 1647 menar Descartes att det högsta goda är
     "om man betraktar det högsta goda hos varje sak utan relation så är Gud det högsta goda"):
Men om man sätter det högsta goda i relation till enbart oss mäninskor så är det högsta goda:
      ”en fast vilja att göra det rätta och den tillfredställelse som denna vilja ger upphov till
O den fasta viljan är något som vi själva har möjligheten att förvärva genom vår egen vilja.
Ja då ligger det väl i sakens natur att lära sig så mycket som möjligt om sådant som är relevant för att vi ska agera utifrån så god vilja som möjligt, alltså så nära det högsta goda som möjligt i de flesta tänkbara situationer (naturligtvis utan att inbilla oss att vi alltid kommer att lyckas)?
Vad är det då vi bör göra, lära oss?

Men först och kanske viktigast är nog varför vi bör lära oss det:
De flesta av oss har säkert vid otaliga tillfällen i våra liv hamnat i oväntade situationer eller upplevt tillfällen där våra känslor påverkat oss till den grad att vi i eftertankens ljus kommit fram till att ett annat agerande hade varit mer rätt, rättvist, mera gott. En del av dessa situationer har därför påverkat både våra egna liv och andras liv på ett allt för avgörande sätt i negativ betydelse.
Hur många av oss har inte då, i ångerdimman önskat att detta varit en situation som vi kunnat ana att den skulle ske, att vi var tränade på att agera i den och därmed kunnat kontrollera oss även om våra känslor styrt oss i hög grad. Eller önskat att vi kunnat resa tillbaka i tiden och göra om, att vi en andra chans får och så vidare…
Därför är svaret på varför vi bör lära oss att agera utifrån den högsta goda viljan att vi mår bäst om vi strävar efter att få uppleva så få tillfällen som möjligt i våra liv som vi sedan måste plågas i ångerdimman av, som skadar andra. Och därför är det att just träna på så många situationer som möjligt i förväg och lära oss så mkt om detta som möjligt ett bra sätt att undvika det dimmiga ångerträsket.

Precis som då man tränar en sport så är naturligtvis återkommande övningar av nya inlärda tekniker ett sätt att öka chansen att man agerar på ett mer rationellt rätt sätt då situationen uppstår.
Alltså bör vi lära oss saker, lära oss mer om oss själva (ex, orsaker till våra humörsvängningar) och vilken verkan olika sätt att agera kan få, eller hur de kan upplevas av andra.
Kunskaper om olika saker och idéers natur är naturligtvis inte dumt att ha. Men också att ha funderat över varför de har den naturen. Ja även ifrågasätta om den kunskap som vi tror oss ha om dem är den rätta. Finns det ”om” som är relevanta att ställa?
Är det då inte att träna sitt sätt att agera genom att fundera över moralfilosofiska dilemman? För det är ett bra sätt att komma närmare ett tänkande som gör att vi mer automatiskt kommer att agera på ett rättare sätt om någon oväntad situation dyker upp?
Ex: Hur skulle du göra om X försöker döda någon, och varför? Finns det alternativa sätt att agera på och vad skulle skillnaden i verkan då bli?

Så kortfattat: För att komma närmare ett agerande som mer överensstämmer med det högsta goda så är kunskapsinhämtande och funderande/tränande av alternativa agerande i moralfilosofiska dilemman en bra väg att gå.

Men det finns ytterligare ett sätt att närma sig det högsta goda. Det är att i så stor utsträckning som möjligt träna sig i att tänka goda tankar. Något som många skulle beskriva som att använda sig av goda mantran. Det kanske låter löjligt, men till och med ett som i mångas ögon skulle ses som ett överdrivet o naivt gott tänkande påverkar oss. Likväl som att fokusera på det som gör en bitter och får en att känna sig deprimerad över oftast medför att det mesta känns tyngre.
Jag har svårt att se att det kan finnas några anledningar till att välja den negativa vägen, att se överdrivet positivt på saker gör oss oftare mer glada, och om det dessutom skulle medföra att vi i fler situationer kommer att agera på ett sätt som står närmare det så kallade högsta goda med den definition som Descartes beskrev det högsta goda till Drottning Kristina så kan det ju medföra att vi får leva ett liv framöver som det hänger mindre ångerdimma över.

Även Descartes brev då han beskriver kärlek i tre olika aspekter genom den franske ambassadören Chanut till drottning Kristina är intressant att kommentera över i detta ämne. Men mer om det en annan gång. Även om kärleken kanske alltid är det bästa och intressantaste argumentet att använda sig i alla diskussioner.
För jag vill hävda:
"att om man betraktar det högsta goda hos varje sak utan relation så är Kärleken det högsta goda."

Obs, ni som är observanta har säkert redan sett att jag nyss använde mig av samma mening som Descartes använde om Gud men bytte ut Gud emot kärlek (med det menar jag inte att inte Gud finns, kanske tvärtom, för många menar att Gud är kärleken, o i så fall är ju jag o Decartes överens iaf))


Kram typ


Minnesmärket över Descartes i Adlof Fredriks kyrka.

Dikter att fundera på. "Två som borde vara vänner än"


Förra veckan då jag och mina barn var på kungliga operan köpte jag programmet till föreställningen Trollflöjten som vi fick njuta av. I Programmet så fanns det en dikt av Tranströmer som verkligen var bra. Den hette Drömseminarium och publicerades i Det vilda Torget 1983. Hans språk och temat om drömmar, teater och dubbelexponeringen i det ögonblick då vi övergår från vakenhet till dröm är verkligen spännande men även mkt vackert skrivet.


Lyssnade också på en underbar dikt av Solja Krappu estradpoesins obetingade mästare som handlade om när de gör om i en butik, sorterar om och inget finns på samma plats längre. Det positiva budskap om det äventyr det då blir att handla var så träffande, som ett uppvaknande från våra nästan tvångsmässiga negativa tankar som de flesta av oss får då något förändras.

Men den dikt som träffade mig mest fanns på en teckning som en elev på skolan gjort, och som sitter på väggen i den övre korridoren.
En väg leder fram till ett hus på bilden och det står ungefär så här.

      Den vägen vill jag inte gå
      Här slogs en dörr en gång igen
      för sista gången mellan två
      som borde vara vänner än.

Den dikten berör mig djupt, flera tårar har letat sig ner efter min fårade kind då jag tänker på den, känner den. Jag önskar att jag kunde hitta ett sätt att öppna dörren åt de två igen. Och så vill jag finna ett handtag med vilket jag skulle kunna öppna en dörr som gör att alla andra som plågas av liknande upplevelser och känslor  får tillbaka sin vän.



lördag 24 november 2012

Ni som någon gång i ert liv får möjligheten att vandra efter en stig som ert hjärta vill vandra efter hand i hand med kärleken som ert hjärta vill dela sitt liv med.

Inser ni inte hur lyckligt lottade ni är?

Tänk så oerhört många som aldrig den chansen får.

För alla oss andras skull, ta chansen, missa inte den möjligheten!



Ge ert hjärtas hjärtologi chansen oavsett hur mycket törnen det växer där den startar. För ingen stig ni någonsin kommer att hitta, kommer någonsin att vara mer äkta, mer sann, oavsett vilka risker ni vet om att det finns efter den, vad ni efter stigen finner eller vart den leder.

söndag 18 november 2012

Goa barn jag har


I helgen åt jag och mina barn på en Koreans resturang som hetter Ariang och ligger på Luntmakargatan i Stockholm. Jag åt där ofta som ung (ja okej yngre då (men det var mer än 10 år sedan sist, jag kanske till och med 15år sedan)), o det roliga vara att ägarinnan inte bara minns mig utan vad jag berättat att jag var i Stockholm då för att göra.
Mina barn tyckte att maten var lika god som jag tyckte, som jag mindes den.
Lika goa som de var då de var små (se bilden ovan), som de även nu är.

fredag 16 november 2012

Alltid samtidigt


När tyngdkraften är som starkast så är all tid samtidigt.

Samma ställe, samma ställe.
Samma kväll, samma kväll.
samma intresse, samma intresse.
Om igen, o igen.

Vid den öppna elden, den öppna elden
är idolen, idolen
hatt, och hatt
hallen, o sen även hallen
förstår, förstår.

Men framför allt

Kram, kram upphöjt i B(O)*L(O)*H(O)*T(Or)= DOK

onsdag 7 november 2012

Bra människor



Alla jag tycker om, älskar eller bryr mig om är bra människor. Mänsikor som jag tycker om och önskar att det bara går väl för.

Kram på er!

tisdag 25 september 2012

"We tell lies when we are afraid... afraid of what we don't know, afraid of what others will think, afraid of what will be found out about us. But every time we tell a lie, the thing that we fear grows stronger." ~ Tad Williams





Ovanstående innebär att vi inte bör bli arga på de som ljuger för oss, de ljuger ju för att de är rädda. Alltså bör vi då ge dem mer kärlek istället för misstro. Det är det enda sättet att få dem att en dag våga berätta sanningen om sig själv, o få bli älskade för den de är och inte lögnen om dem.

O i ärlighetens namn ber jag därför om förlåtelse till DIG som jag varit arg o ledsen på för att ljugit för mig o andra.  

Hoppas DU slipper vara rädd i fortsättningen, att du en dag kommer att vågar leva efter ovanstående device, o våga tro på att du blir älskad av andra även om de vet eller får reda på sanningen. 

Men du! Egentligen behöver du inte oro dig. Du är redan ovillkorligt älskad, oavsett hur du är, vad du gör, inklusive alla dina fel o brister, förmodligen av alla du vill bli älskad av, och såklart av mig. O iaf i mitt fall så kan inget som sker förändra det.  

Lycka till!

lördag 22 september 2012

Denna dag

Känns så här på morgonen som en mkt bra dag. Full av hopp o möjligheter. Har ingen aning om vad som ska ske, förutom att det är meningen att jag ska jobba, att jag tvättar kläder nu, ska dammsuga, äta frukost o så...
Men hur som helst.
Nu då jag känner mig så här så passar jag på att njuta av den känslan. Skall kämpa för att bebehålla den. Och om möjligt sprida den till så många andra som jag kan...


Kram

Den smärtsammaste av dikter

Det är lätt för mig att säga att jag är den som du under dit liv kommer att träffa som älskar dig mest,
för jag är helt övertygad om att det är så.

Men jag kan faktiskt också påstå att jag är den du under dit liv kommer att träffa som bryr sig mest om dig i hela evigheten.
Det är min övertygelse.


Nu vet jag att det inte påverkar dig ett dugg, för jag är den som du bryr dig minst om
iaf den som du är mest rädd för att någon annan ska tro att du bryr dig om.
O att jag därför är den som du därför tycker dig kunna offra först i alla situationer,
för mer värd är jag inte för dig,


Men oavsett hur ont det faktumet gör inne i mig.
Förändrardet inte det som mitt hjärta skriker i ständig smärta om…

Att jag älskar DIG!

fredag 7 september 2012

Dinosar förlåt!

Oj, det var visst så att det var våran onödiga konflikt
som skapade eldklotet som förintade dinosaurierna

Jag är övertygad att jag snackar för båda stridande parter
när jag säger att vi är jätteledsna för det vi ställde till med
Förlåt oss dinosar, vi blev förblindade av de sår vi fick
vi insåg aldrig vad de ord vi skrek var på väg att skapa

Jag förstår att de spöken som finns kvar likt skuggor från då
inte kan låta bli att i ursinnigt raseri tugga på oss hela tiden
Nu då jag det inser det så ber jag er inte nå längre om nåd
bit på ni, men snälla jag ber er att benåda den andra sidan

onsdag 29 augusti 2012

L A R S (k)


Igår så gav jag eleverna i en klass en uppgift då de skulle skriva en uppsats som berättade om deras sommar. Av erfarenhet så vet jag att det finns en viss risk att en del elever inte kommer på något alls att skriva om. För att ge även dem hjälp så gav jag klassen en hjälpregel. De skulle använda sitt namns bokstäver i berättelsen. Typ som om man använder mitt namn

L åg en stund på standen
A ndades in frisk luft
R ullade runt på mage
S olen mig värmde.

Nu skulle de skriva en berättelse om deras sommar. De var jätteduktiga, Jag fick naturligtvis gå omkring lite o hjälpa, eller att för att få bli häpen över hur duktiga de var. Just innan de slutade så bestämde jag mig för att skriva en kort sommarberättelse själv o läsa upp för dem. Vad hände då, jo poetLars o den obotlige romantikern besatte mig o jag skrev ner något om den gågna sommaren som jag själv inte ens funderade på att skriva innan jag pennan mot pappret satt..

L ängtade så mycket efter dig
A llt jag tänkte på var dig
R egnar gör det alltid här då jag är utan dig
S åg dig o önskade att jag hade bokstaven K i mitt namn så att jag hade kunnat skriva att vi kramades.

måndag 27 augusti 2012

När en känsla är ovillkorlig


Denna helg har varit speciell. Det har hänt mycket och jag har haft det både kul och lärorikt. Spaggetti och köttfärsås på fredag. Surströmming på lördag. På söndag glömde jag visst bort att äta.
Det har visat sig att människor har behadlat mig bättre än jag trott, men även att till och med att samma personer ibland är lite otänkta. En del har jag haft anledning att oro mig för, andra bli glad över för att de gjort bra saker.
Har verkligen fått sådant bevisat i flera olika situationer denna helg.

Det är härligt att inse att de som sker kan lära en så mycket. Men också att inse att oavsett vad olika männsikor gör så kan man inte låta bli att tycka om dem i alla fall. O då är ju omtyckandet ovillkorligt, o de innebär ju att omtyckandet är äkta.

Tack alla underbara människor för att ni finns.

torsdag 23 augusti 2012

Le mot fler


När någon hör av sig och berättar att ens frånvaro skapar ett tomrum värmer det, även om jag naturligtvis inte vill skapa sådana känslor som saknad hos andra, för sådana känslor kan göra mer eller mindre ont.


Men jag får väl trösta er alla med mitt vanliga orsaks predikande. Även de ni saknar eller de drömmar som ni inte ens fått uppleva att de förverkligas orsakar en massa hos er, ja till och med de upplevelser och personer ni glömt bort orsakar ännu saker hos er. Vad de orsakar är dock svåra att förutse eller ens i efterhand räkna ut.

Men ett leende emot våra medmänniskor då vi träffar dem orsakar förmodligen oftare något positivt än en sur blick, så le mot så många ni kan så ska ni se att just ni blir sådana som lämnar mest gott efter er och sakta men säkert får fler och fler att minns er med glädje.

Sjunga ut


Jag vill sjunga åtminstone lite grann under den andra akten. Men vill också höra på andras framträdande och sedan tillsammans med er alla komponera och justera musiken så att den blir så vacker som den går att göra innan den sista tonen av verket tystnar.




onsdag 22 augusti 2012

Please Lord let my weakness be my strength


Please Lord protect my weakness
learn me how I should embrace my weakness
instead of being afraid for my weakness.

Please lord let me share the rest of my life
with my weakness
let my weakness be my strength,
my hope,
my beloved,
my daily sunshine
and the peacefulness I been longing for.

måndag 20 augusti 2012

Nu är pausen över, inta era platser!

Nu är pausen över, inte era platser! 
Det är dags för den andra akten.
Den sista akten som alltid bara har ett slut.
Vet inte hur lång akten blir, men jag hoppas att ingen av oss som är med hamnar på ett varmt ställe efteråt såsom Don Giovanni.
Vi kan väl våra repliker?
Det är klart vi kan men vi är inte medvetna om hur de lyder och vad de kommer att resultera i, och det är väl det som gör resten av operan spännande att få uppleva. 
Vad jag däremot hoppas på är att akten blir lika vacker såsom musiken i akt 2 av just Don Giovanni. 
O som jag ser det är det enda sättet att uppnå det genom att vi alla ger och visar ALLA våra medspelare carness, kindness, respect, and Love.

fredag 10 augusti 2012

Släpp kärleken fri, släpp dagen fri och släpp livet fritt

Släpp dagen fri.
Carpe diem alltså. Det är nog bara vi människor som tror att vi kan fånga tid (förmodligen är det fotograferingen som lurat oss att tro det). Till råka på allt tror vi att vi kan äga dagen. Som världens första tidsaktivist säger jag därför nu. Ge dagen en chans att i frihet bli det som den själv vill. Så:
Släpp dagen fri

Släpp kärleken fri
Missförstå mig inte nu. Jag menar inte att vi ska ha fri sex eller något sådant då jag skriver det. Detta handlar inte om det. Utan enbart om det vackraste jag vet, kärlek.

För det är de samma som med dagen. Vi människor försöker ju fånga kärleken, den vi älskar, eller någon att älska. Och sedan, förmodligen pågrund av egen osäkerhet och rädsla över att förlora den så försöker vi binda den till oss. Historien är full av tvångsgiftermål, ja giftermålet var till inte allt för länge sedan ett ägandeöverförande av kvinnan från fadern till en ny man.

Men är vi verkligen så bra på att släppa kärleken fri nuförtiden? Många söker någon att bli kär i, eller att bli ihop med.
Det är tyvärr långt ifrån alla som blir/är ihop med någon de är kär på riktigt i, varför? Många gånger av osäkerhet i olika former, på sig själv, att just de kan hittar någon o.s.v.
Hittar de någon som verkar vilja vara med dem (eller är ett kap), slår de till för att de tror av en eller annan anledning att de inte kan få någon alls egentligen, o då speciellt inte den stora kärleken om de finner den, o många tvivlar till o med på att den finns.

Dessutom gör många allt för att knyta fast den de blivit ihop med. Ja till o med lagarna försöker det. De ska vara så krångligt som möjligt att skilja sig, även om det idag historiskt sätt inte är värst, men peppar, peppar ta i trä… Många människor o politiker tycker att det ska bli värre, att det är för lätt att följa sitt hjärta.
Hur många barn skaffas inte för att paret har kris o behöver något gemensamt att tänka på (vilket inte barnet ska straffas för, de har  samma rätt att leva som andra, men borde få chansen att leva i ett hem som är baserad på kärlek), de skaffar barn för att de tror att det binder fast dem obönhörligt. Det samma är det ofta med hem, de köps ibland för att binda samman. Så är det ofta också i par där en älskar men den andre inte. Den som älskar, eller av annan anledning inte vill tappa greppet om den de älskar (oftast osäkerhet på sig själv) vill skaffa barn eller hus för att den medvetet eller omedvetet vet om att de binder fast den andre. Den som inte älskar (medvetet eller omedvetet) och som egentligen vill bort, vill det för att den har så dåligt samvete för att den inte älskar, vill inte såra, vill inte lämna för det är ju så fel i så mångas ögon, ja faktiskt omoraliskt o dåligt. Man är misslyckad. De låter sig bindas samman med någon de inte älskar med hoppet om att de då kommer att finna eller finna tillbaka kärleken till i sin partner. Eller för att de ser bra ut i andras ögon, att ha ett hem, partner o barn är ju att lyckas, de som inte har det ser många ner på, o därför är många så rädda för att inte ha ett sådant liv att de kan välja bort vad deras hjärta vill för att de ska se bra ut.

Har så många ex att delge. Men kort,
Ex.1. En person o bra vän sa till mig då vi satt o snackade en kväll o mitt ex. var med. Men hon var väl trevlig, inget fel på, varför blir ni inte ihop igen? Nå, det är inget fel på henne, tvärtom, hon är och har alltid varit fantastisk, men vi är inte kära i varandra, är därför nu bara vänner och känner båda att vi inte vill bygga ett förhållande på vänskap. Däremot önskar vi både att den andre ska få uppleva lycklig kärlek och skulle inte tveka att hjälpa till om vi på något sätt kunde.

Ex.2. En person fick ett erbjudande som gjorde personen jätteglad, såg fram emot. Det var något som kunde utveckla personen, ge personen en chans till en karriär den verkligen önskade. Nästa gång vi träffades var det inte samma entusiasm som glödde i ögonen. Förklaringen, jo dess partner tyckte inte att personen skulle göra det, ta chansen, att personen inte hade tid eftersom de och deras familj krävde sin tid. Jag har sett så många ex. på där en partner för att den är rädd att förlora den andre kvävt dess önskemål, med plikten emot familjen som vapen. Men i alla de fallen har resultatet blivit att de fått leva med en blomma som aldrig fullt ut blommade ut och fick visa hela sin glans. O i många fall så har de två en då lämnat varandra flera år sedan, nedbrutna, bittra och utan kraft kvar att blomma ut igen.

Så sluta tänka att du ska fånga kärleken, fånga någon, binda fast den. Nä, släpp istället kärleken fri och låt den få bli som den vill vara, låt den du älskar utvecklas åt de håll den vill. Då ska du se att den dagen du får kärlek så är den äkta o den finaste av de upplevelser du kan få i dit liv. Så nu är det dags alla kontrollfreaks:

Släpp kärleken fri.
Släpp dagen fri
Släpp livet fritt

torsdag 9 augusti 2012

Varför jag inte skulle välja att få ett minne av att jag är existentiallist eller agent om jag gick till Rekall center.

Ja vadå? En existentiallist är inte säker på om den är vaken, är en person i en dröm, typ Matrix, ja de extrema är inte ens säkra på om de existerar överhuvudtaget. Säger inte att de har fel, men tycker inte att det är relevant. Känns säkrast att alltid agera som att man existerar o är vaken.

Att vara agent innebär att man typ, spionerar, infiltrerar, kanske får lov att fly, gömmer sig, luras, slåss o kanske t.o.m. dödar. Kort sagt ett klart jobbigt o stressigt liv, o dessutom utför man ju onda handlingar.

Nä jag vill till skillnad från existentiallist vill jag bli mer säker på mig själv, slippa att vara rädd för att det ska bli fel, att jag inte duger o få slappna av i den tron. Tro på att jag existerar o ha tilltro till min förmåga. För idag vet jag vad jag vill till 100 % (upphöjt i en evighet). Men jag har ingen aning om hur jag ska förverkliga min vilja, och har inte heller någon tro på att jag har förmågan att skapa förutsättningarna för att min vilja ska förverkligas.

O jag vill inte som en agent utföra onda handlingar, om än i tron att det är för en god sak. Jag vill vara snäll, ja hellre äckligt snäll än att få rätt eller som jag vill genom en ond handling. Jag vill dessutom att så många som möjligt också försöker vara så snälla de bara förmår. O dessutom vill jag att folk ska försöka belöna de snälla för deras snällhet, så att de upplever det som lönsamt, istället för att utnyttja o straffa folk för att de är snälla, vilket kan lära snälla att det inte är lönsamt att vara snäll. Ja, det är inte svårt att räkna ut var den onda spiralen till slut kan komma att orsaka för elände för oss alla.

Så alltså, om jag gick till Rekall center skulle jag inplantera minnen av ett liv då vi är så snälla som det är möjligt med varandra, där jag är mer säker på mig själv och inte behöva vara rädd för att misslyckas. Där jag känner mig trygg i att de som är snälla emot mig verkligen är det, o inte några illasinnade agenter, eller att de bara vill utnyttja mig för att sedan snacka skit eller skratta åt mig bakom min rygg. Ett liv i vilket jag har förmågan att se till att de jag vill förverkligas. Och naturligtvis får uppleva att jag lyckas med att ordna så att det blir så.

Men jag skulle naturligtvis 100gånger hellre (upphöjt i en evig massa evigheter) vilja att det blev så på riktigt.

onsdag 1 augusti 2012

Om jag fick välja en enda superkraft


Spindelmannen kan hoppa mellan väggar
och spruta nät som kan fånga allt han vill

Stålmannen har alla krafter
och kan rädda hela världen

Fågel Fenix kan bränna upp allting
och ur askan födas om igen o igen

Jesus, Buddha och Allah kan frälsa
och giva de som tror på dem hopp

Gud skapade världsalltet
o kan ge oss alla evig frid

Om jag fick välja en enda superkraft
skulle jag välja den största av dem alla

Förmågan att göra dig kär i mig, välja mig
och att förmå dig att dela ditt liv med mig



tisdag 31 juli 2012

Alltså dumma John Blund

Alltså dumma John Blund. Det är sömnpulver som du ska strö i mina ögon. Inte en massa tankar och funderingar. Sådana där, hörde jag rätt? Tolkade jag det rätt? Varför säger den personen det? Den andre tror nå sånt? Den tredje fattar den inget alls? Eller tror att det handlar om något annat?  Eller vet den att det handlar om något som jag inte har en susning om?  Eller tror den att den vet, o vet fel? Inbillar jag mig bara? Eller hade det med nå helt annat o göra? Eller de andra har det med nå annat o göra? Är jag helt galen? Var det meningen att jag skulle ha agerat så? Korkbollen som inte fattar. OM, ja vadå i så fall, vad skulle ha skett? Positivt eller nå negativt? Vad kommer att ske framöver? Vad kan jag göra och bör göra, eller inget alls? Finns det ett hav av möjligheter? Travet? Ska jag boka en resa nu? Var? Eller ska jag skita i det? Göra inget? Inte ta någon semester alls i år? Eller ska jag kanske, nå annat? Mer dikter? Är det här en dikt? En dåres sätt att få ordning? Uppmärksamhet? Visst, allt är orsakat, jag vet. Men av vad och vad kommer det jag gör/icke gör i fortsättningen att orsaka? Vad kan de orsaka? Vilka stigar finns där att gå efter? Ska jag lägga upp dessa tankar i bloggen? På fejjan? Båda? Är det knäppt o ha så lång status? Att skriva på handatorn i mörkret då man inte kan sova? Kommer just du att läsa det här om jag publicerar det på min blogg? På fejjan? Stackars dig i så fall? Hur kommer du att reagera då? Kommer du att reagera överhuvudtaget? Men det är klart varför skulle någon vilja läsa det här? Bli totalförvirrad o inlindad i mitt välspunna nät, eller kanske mer rätt uttryckt, intrasslad i min fiskelinas trasselskatbo?  Vem vet ;) Suck John Blund? Ja, det är bara jag, kanske är jag inte så viktig för dig John Blund. O vem vet hur viktig jag är för många andra, så viktig o värdefull som jag upplever det för en del förmodligen, mindre än vad jag tror för andra förmodligen, o mer än vad jag tror för åtminstone någon, kanske... Ja vem vet. Men det är klart de spelar egentligen ingen roll om jag inte sover nu, eller??? Jag har ju sovmorgon innan jag börjar o jobba. Vill ju fortsätta läsa o tolka Rogers dikter på morgonen. Kanske gå på resbyrån? Boka o var? Kanske handla något? Skriva något om något någonstans? O vem vet vad som kan hända innan jag är på jobbet? Förresten varför var kyrkans portar låsta igår dag? Är de det imorgon? John blund, John blund det är bara jag? Någon som vill hälsa på mig på jobbet imorgon eftermiddag? Alltså på Ingers kiosk. Jobbar mellan 14 o 19 då jag stänger? Inte lönt o komma försent för jag kommer nog inte o kolla upp vem som dunkar på den stängda rutan med de nerdragna gardinerna innan jag går ut? Ä, kom o prata med mig om något om du kommer förbi. Alltså inte du John Blund, för du lär väl strö ditt pulver i mina ögon då istället för en massa tankar, så att jag står där som en zombie på jobbet för att jag inte kunde sova pågrund av de funderingar du inatt strödde på mig. För tänk om? Tänk om jag gick åt fel håll, lät fel behov bestämma? Var det var meningen att jag skulle ha gått åt andra hållet? Uträknat? Men alltså fel uträknat? Tydligen. Man är väl inte så lätt o räkna ut, eller är jag bara uträknad? Helt? Men om det räknats rätt? Om mig? Ja om? Och om. Ja då, vadå? O om. Om… snaaarrkk (förhoppnigsvis) ;)

fredag 27 juli 2012

Bara en bild av dig


Om jag bara får välja 100 bilder av dig
skulle jag välja 100 bilder
jämnt fördelade
över de år jag har kvar att leva
då vi som det par vi då är
står och håller om varandra
för att vi älskar varandra så mycket.

Om jag bara får välja en bild av dig
skulle jag välja den bilden
då vi äntligen kysser varandra
av ren o sann kärlek
efter att vi besegrad alla hinder
missförstånd
och fördomar,
då vi inser att vår längtan är över
att vi till slut får vara ihop
under resterande del av våra liv.

tisdag 17 juli 2012

Game of hiding feelings


If you will loose in the game of hiding feelings,
the punishment will be that people around you
will know that you have feelings.



And Lord if people around me believe
that I am the biggest loser of them all
in the game of hiding feelings
they have understand a lot about me.
And I have finally become much better
in showing who I am
and how I want it to be
even if it makes me a big time loser.


tisdag 3 juli 2012

Nuet

Att jag skriver dessa rader nu har o göra med en massa olika saker som tidigare skett(ex att jag lärt mig skriva(visst halvdåligt men…)). Det har dessutom o göra med en massa saker som kommer att ske, eller framför allt saker som jag tror, hoppas eller är rädd för att det ska ske.

Alltså så är  just detta ”nu” det som har hänt o det som skall/eventuellt kommer att ske (liksom alla andra ”nu” som existerat o kommer att existera).

Nuet enbart i sig själv existerar därför ej, ledsen om jag gör alla som tror på att leva i nuet ledsna för att jag skriver så.

Tänk er om jag i mitten eller slutet en bok, i en teaterföreställning eller i en film helt plötsligt lägger till en scen som inte har något o göra med vad som boken, teaterföreställningen eller filmen tidigare handlat om, som helt befinner sig utanför intrigen. Eller att den scenen inte kommer orsaka något annat framöver, inte ha några konsekvenser i boken, teaterföreställningen eller filmens kommande handling. Ja då skulle alla som skulle korrekturläsa ifrågasätta varför jag överhuvudtaget tar med scenen, o dessutom skulle knappast den eventuella publiken inte förstå , förmodligen tycka att manuset var mysko, ja förmodligen obegripligt o troligen dåligt.

Så kom ihåg i alla stunder som du försöker leva i nuet, att för att nuet ska bli förståligt/ i ett litterärt o kanske i troligen i ditt livsperspektiv bra, så bör (förmodligen måste) det vara samlänkat med det som har skett o det som kan komma o ske.

Så att leva i nuet är att leva i allt som varit o allt som kommer att bli, alltså i alltet.

tisdag 26 juni 2012

Guldbägare, kommunikation o skitsnack


Hade en riktigt orolig drömnatt. En massa smådrömmar i obehagliga, oroliga o korta sekvenser.
Men i den längsta drömmen fick jag dela ut en belöning till många, bitar av något i guld. Jag behöll en bit själv, som jag stoppade ner i min ficka tillsammans med en guldbägare som man kunde dricka öl i (naturligtvis säkert annat också men så var det i drömmen), fast bägaren inte alls var så stor som ett ölglas utan liten med några blåa ädelstenar på. Alla där visst att guldet var väldigt värdefullt, men jag vet inte om jag ens tänkte på att sälja, det var som att jag redan blivit belönad då jag fått min bägare o bit. Visade bägaren nervöst för en medelålders herre, var lite orolig för att han skulle tycka att de var fel att jag tog den, med han nickade medhållande, vilket var skönt.
Efter denna dröm fortsatte natten med små läskiga o oroande korta drömmar.




Har tänkt en del på hur vi människor pratar med varandra på sistone. Såg igår en handlare som en kund pratade med. Kunden sade ”Spetsar är speciella”, handlaren svarade ”Spetsar är speciella”. Frågan är då, visste handlaren om att de var så? Upprepade han bara frågan för att visa någon form av medhållande? oavsett om han visste att de var så, trodde på kunden eller av någon annan anledning. Han skulle ju också kunnat ha tyckt helt tvärt om, ja varit expert på Spetsar men istället för att säga emot bara upprepade vad kunden sa.

Överhuvudtaget är att kommunicera hela tiden en balansgång, människor som säger allt för ofta, o speciellt på ett konfliktsätt att de inte håller med, gör att saker o ting krånglar till sig. Så att ha högt EQ är kanske att inte alltid, eller åtminstone inte i onödan säga som man tycker. Vilket iofs inte alltid är nödvändigt. Eller?

En annan kommunikativ förmåga är de som säger en sak men egentligen till och med tycker annorlunda, alltså inte vågar stå för vad de egentligen tycker o tänker, eller att de inte riktigt vet säkert vad de tycker o tänker, för det gör vi väl allihop inte alltid. Det kan verkligen irritera då någon gör så, speciellt om det är något som de på så sätt lurar en om. Men samtidigt visar de ju då att den personen iaf lite grann vill ha någon form av samhörighet gentemot en annan. Tycker att vänskapen/fredlig samhörighet mellan varandra är viktigare än att säga emot.

Sen har vi ju de som säger väldigt brutala saker förmodligen ofta för att vara cool, eller att verka rolig. De är egentligen inte så hårda eller elaka, men de säger så en då. Hur pratar man med någon om det? För risken med sådant prat är ju att andra får för sig att de verkligen tycker som de säger, o dessutom så kan sådant snack inbilla andra att de är ett bra sätt att tänka på fast den som sagt så egentligen inte tycker så själv. Svårt.

När är något skitsnack?

För ett par år sen sa en person till mig att en annan person hela tiden o jämnt snackade skit om mig. Jag frågade inte vad personen sa om mig, bara att jag hörde det gjorde tillräckligt ont. Nu vet jag inte om det är sant, personen som sa att den andra personen snackade skit om mig kan ju ha ljugit, överdrivit eller missuppfattat på något sätt. O jag har aldrig tagit upp det med personen som påstods ha snackat skit om mig

Men om personen sa något som var sant om mig, är det då skitsnack ifall det framhäver mig i ett dåligt dager? om det inte fanns någon relevans att säga det? eller är det aldrig skitsnack om det är sanning?

Om personen sa något den antar om mig, eller hört av andra att jag gjort/ gör/ tycker o dessutom tolkar mina handlingar ur en negativ synvinkel. Personen tror säkert att de är sant, men kan ju inte riktigt veta eftersom det är andrahands uppgifter. Faller det inom ramen för vad skitsnack är, om inte allt sådant snack är skitsnack vad är då inte skitsnack?

O sist, om personen säger en massa om mig som absolut inte är sant, som personen antingen hittat på eller antagit om mig utan referenser ur verkligheten o säger det för att skada mig. Är det skitsnack? Det är väl enkelt att direkt säga "Ja" på den frågan? men om personen istället sa positiva saker om mig, för att vara snäll emot mig som inte är sanna, är det skitsnack?

Är det någon skillnad på sådant som sägs för att skada om det är sant, kanske sant, falskt men personen som säger det tror att de är sant eller falskt o personen som säger det vet att det är falskt. Är det i alla dessa fall skitsnack? Är sanning aldrig skitsnack, även om de sägs för att skada?

Blir det någon skillnad om skitsnacket är i fyllan, eller sagt av någon som är väldigt arg ledsen eller sårad, alltså i kraftig affekt, är det mer förlåtligt då? Speciellt om de ångrar sig.

Går allt skitsnack att förlåta?

En sak är säkert, såren är svårläkta. O just då man fått reda på att någon snackat skit om en så gör de så ont att man får både lust att konfrontera personen, skrika, minsann berätta om hur dålig den är, eller kasta den i en stor papperskorg för alltid, o kanske till o med tända eld  på papperskorgen (lugna ner er nu) ;)

Om någon tar sig tid att skitsnacka om en så säger en del att man tydligen är intressant i den personens ögon, men jag vet inte hur mycket tröst det är, det hade ju varit roligare att få höra att någon tagit sig tid till att säga något snällt om en, att man var intressant på det sättet istället.

Men att hämnas, göra elaka saker o snacka skit tillbaka ger ju bara bevis till personen o de som den snackat skit om en till att den hade rätt om en, o tar man sig tid till att bete sig så själv så har man ju då bevisat att personen i sig är tillräckligt intressant för en själv att man la ner tid på den. O även att strunta i personen är ju att ge personen o det som den sagt ett värde.

Är istället att förlåta ett bra plåster? För förlåter man denna person som tydligen tycker att man har ett värde  o kanske börjar umgås lite så kanske man kan bevisa för personen i fråga att den hade fel om en, o på det sättet göra den personen till en som snackar bra om en istället för att prata skit om en o de reparerar ju sakta men säkert de skador den åstakommit.
Love dont hate! Är jag galen?

Många svåra etiska frågor att ta ställning till. Lycka till i era funderingar runt detta.

Vad var det jag läste.
"När kärleken inte är galenskap är den inte kärlek".