söndag 31 maj 2009

Missförstå mig inte

Det förra inlägget var inget påhopp på någon som brukar berätta hur bra de har det. Det jag redovisade var en upplevelse jag har. Jag kanske har fel, eller i många fall har jag säkert det men i andra inte.

Tänkte lite på de där med vänner.

Om vi tänker efter så är det ofta så att de vi ser som vänner är de som gjort något för oss. De som gjort något vi upplevt vara emot oss blir våra ovänner och sen finns det många som är neutrala för oss.
Detta kan dock skifta. De finns de som förvandlas från vänner till ovänner för att de gör något emot oss istället, och de finns de som var neutrala som kommer in i våra liv.
Är det så att man inte återbetalar något som någon gjort för en blir det som en tung sten, ett dåligt samvete som gör att det är lätt att leta något dåligt med dem för att ursäkta sitt eget handlande.
Men är det inte så att de viktigaste är kanske att inse att vänskap, sann vänskap inte alls borde basera sig på om vad vännen gör emot en.
Bör vi inte alla försöka inse att alla strävar efter att vara lyckliga. Såväl de vi kallar vänner, ovänner eller de som är neutrala. Är det inte så att alla, oavsett hur vi ser på dem vill lida så lite så möjligt.
Därför kanske vi borde bli mer ödmjuka, förlåta, och till och med ta till oss de som gjort oss illa mera. O kanske inte bli allt för lyriska inför de som gjort oss en tjänst. Bör vi inte se alla människor som åtminstone potentiella vänner och därför behandla dem så väl vi förmår. Ingen av dem vill lida, de vill vara lyckliga, precis som DU.

Å vad bara ett litet ord, skulle kunna få livet att bli fint. Vad en vänlig tjänst kan få oss att lysa upp. Att få vara en vän, ja de är det finaste av allt. Så ta alla till ditt hjärta.
Även om det finns för de flesta någon. Som vi utan faller men med flyger.

lördag 30 maj 2009

Det där med självförtroende

Mina erfarenheter har fått mig att ana att de som ofta pratar om hur bra det har, oftast gör det för att övertala sig själv. Det är lätt att tycka att någon är skrytig, eller tro att de bara älskar att prata om sig själv. Men ofta så är det mycket osäkerhet på sig själv och om de gjort rätt val som verkar ligga bakom sådant resonemang(vilket ofta tyder på att deras inre vill annat).
Då funderar jag lite över mig själv. Jag som ofta känner mig osäker på alla tecken som säger mig att det är bra, att det går bra och att någon tycker om mig.
Om jag upplever en situation som
"Jo, du bryr dig om mig iaf".
Då vågar jag inte tro på det, utan min hjärna (som både har mycket fantasi, är van att tänka ut saker, och hitta på), blir ofta ganska snabbt övertygad om att hur jag upplever det kan bero på en masssa andra orsaker. Vilket det naturligtvis kan bero på, det bevisar livet hänsynslöst ibland. men istället för att lita på den där slutsatsen, inuitionen om de bra, så, ja...
Jag förvandlar intuitionen till en dåres hopp, någonstans i mitt inre.
Visst kanske det är mer realistiskt än de som nu pratar om hur bra de har hela tiden för att övertyga sig själv. Men inte blir jag lyckligare än "övertalarsigsjälvaren" av realismen.

Men DU jag bryr mig. Det vet jag.

fredag 29 maj 2009

Morgontrött

Igår så hade jag föreläsning på bibloteket. Flera av de som kom hade själv mobbingsbakgrund. Och hade eller var aktiva rund mobbing själva. De visste mer om själva mobbingproblemet än mig, men det kändes at min bok gav dem ett nytt perspektiv och engagerade.
Det kändes jättebra. Tack alla ni som kom.
Nu ska jag åka till Umeå. Filosofin väntar i några timmar. I helgen blir det sol och trav. Det är dock något som saknas, känns det som.

Min dikt förändras ju längre bort du är

Bokstäverna är dock svarta
bara på grund av att framtiden är vit.

onsdag 27 maj 2009

Turdag

i alla fall de mesta jag sett av den. Köpte nytt kastspö och rulle hos Kert i Skelleftehamn. Utanför cafet i Skelelftehamnscentrum träffade jag och Elin, Jocke, han är så härlig som människa.
Jag och Elin åt på Köket, de bjöd på Lunchen, där föll ordspråket att ingen lunch är gratis. Vann några hundra av en slump. Hittade en 200kr billigare färgpatron på gubbdagiset i stan. Tyvärr så gick det inte att ordna kanoten från Lasses ;), och V64,an gick inte in. Men jag har blivit klar med tre tentamen idag. Och jag fick reda på att det inte är obligatoriskt att åka på Växsjöträffen. =)

Imorgon så är dett en stor dag. Massage och så ska jag ju föreläsa på Biblioteket i stan om min bok. Ja vad ska man säga. Spännade blir det i alla fall. Kanske även för er som ska lyssna ;)

Ja överhuvudtaget händer det så mycket spännade framöver. Och jag kan inte låta bli att hoppas, se möjligheter, å så där. Visst allt kommer inte att gå som jag önskar, men va då, att hoppas gör mig faktiskt glad då jag hoppas och de är ju bra i sig.

Hejdå DU för NU.

tisdag 26 maj 2009

Gör en god handling

för godheten i sig.
Inte för att en lag säger att du måste göra så.
inte för att en moralisk lager säger att du bör göra så.
Inte för att du kan bli sedd eller omtyckt.
Inte för att uppnå någon egen vinning alls,
förvänta dig alltså ingen belöning. Varken i form av materiella ting, att bli omtyckt eller för att nå religösa mål såsom t.ex. att komma till himlen eller uppnå nirvana. Eller för att du ska bli lyckligare.
Gör handlingen bara för att den är god, då blir den sant god.

Inuitiion... Karma... Ilska

Frågan är om inte min inuition påverkas av min intention
och i så fall vad innebär det om min intention är att bevisa att inuition inte kan existera?

Den du, något att fundera på.

Och Karma. Alltså att det som nu sker är orsakat. De som tror på karma menar att det kausala karma mönstret följer en genom flera liv. Men även att de mentala tillstånd du har nu kommer att påverka hur du mår i framtiden. Tänker du positiva kreaktiva tankar och beslutar dig för att göra något, tro på att du kan och menar väl. Ja då ökar chansen att den kausala effekten blir ett lyckande.

Ilska, att undertrycka ilska är troligen inte bra. men effekten av att agera argt orsakar oftast lidande såväl för den ilskan öses över som gentemot sin egen framtid.
Hur då motverka detta ifall det inte är bra att hålla ilska inom sig?
Jo genom att försöka låta bli att bli arg.
Hur gör man det då.
Fundera över varför du brukar blir arg, försök sedan meditera eller tänka fram alternativa lösningar. Så är du på rätt väg iaf.

MVH/ DU

måndag 25 maj 2009

Glittrande väg

Hej du!
Inte för att bevisa, inte för att påstå att jag har rätt eller kan spå. Men igår då jag var ute och fiskade så upplevde jag faktiskt en GLITTRANDE VÄG.
Jag var med min dotter Elin och hennes kille Jonathan och fiskade i Vikfors efter Bureåälven. Då fick jag för mig att gå efter en skogsväg som jag aldrig gått förut efter fast jag varit där så många gånger förr. Efter några tafatta försök att ta mig ner efter älven över vattendränkta myrar så bara vandrade jag och njöt av skogsvägens skönhet.
Kom fram till en lång raksträcka, en del av vägen där gröna frodiga barrträd hängde högt över vägen och bildade en entre in i frodigheten. Efter en viss tvekan bestämde jag mig för att gå vidare (det var långt).
Det var så härligt, luften var så frisk och vägen var behagligt mjuk under mina fötter. Fick den där känslan av att vandra i en saga.

Där
Började det regna. Ett lagomt regn. Dropparna föll med dignitet ner mot marken. Längst bort efter vägen så stack solen fram mellan molnen, solens strålar lyste upp granarnas toppar och just framför mig, på tre meters höjd, träffade strålarna regndropparna som exploderade i glitter.
Sagostämning blev så dubbelt upp, det var som om jag vandrade i en paradisaktig verklighet. Som om jag såg kärleken.
Det måste väl betyda något positivt? Skulle teckentydare säga. Jag säger. Tack livet för att jag fick uppleva denna skönhet.

Och som det inte var nog. Då vi fiskade i sjön nedanför Vikfors så gled en färglad regnbåge någonstann kring Bureå. Den speglades emot den solspegelblanka sjön.

Ja så var det. Så härligt o bra. Hoppas du kan njuta av att jag fick ha det så bra. Eller blunda och upplev själv, så får du av mig ta del av de jag fick.
Ha de så bra.
Tills du läser mig igen.

lördag 23 maj 2009

Varför

är det så mycket enklare när jag gjort fel
varför är tonenen en annan, melodin oformbar och takten inte ens rytmisk.Varför är jag inte jag Shara Brightman eller, ja vad spelar det för roll. Varför kan jag inte se allt som glittrar på vägen? För att jag innerst inne vet att ingen väg leder åt dit håll????
Jag kan inte slå mig på någon musik som gör det spännande eller ger mig som läser det hopp. Jag har inte den tonen inom mig.
Har du som någon gång hört ett "hej då" som verkligen inte vill säga hejdå, men tror att det är rätt att säga HEJDÅ, eller ännu värre, typ, (ja vi har väl aldrig egentligen känt varandra).
För att?? Eller, Därför allt????? Jag vet inte, men allt jag vill är att till och med ett nej som egentligen betyder ja aldrig sägs. O att jag snart, väldigt snart, förstår hur det ska gå ihop, få glittrandet att glänsa.
Vad förstår jag??? En liten present eller att det bara ska göra?
Så tokigt det där blev

På gatan nedanför

där jag bor.
Står den vän jag har haft kvar sen jag inte ens fyllt 6år och är hotfull emot hans bäste vän nuförtiden.
Jag acceptarade aldrig att han var så. Jag accepterade de 20 första åren, varför???
Jo, för att
Ja va f-n
vad vet jag.
Han är inte ond, bara dum ibland. Någon har inbillat honom att livet är lyckat ifall man lyckas lura till sig lycka, PENGAR, vänskap, KÄRLEK och hopp.
Kan ni gissa hur det gått?
Vad han just är utan. Jag påstår inte att det är stora bokstäver.

Snälla gud. Hjälp honom. Hjälp alla som hamnar så snett av den ena eller andra orsaken. Om jag måste ta en del av den lycka som jag har framför mig och ge till honom, till dem, bestämmmmm. Men snälla Gud straffa mig eller framför allt inte de andra som står mig nära istället. Inga av mina offer i mina böner som du lyssnat på har varit emot någon annan, har de låtit så har det varit någon språklig konstighet, alltså att jag inte lyckats förklara mig ordentlig, eller för att jag varit sårad. ledsen, arg.

Gud vad svårt det är att överlåta lycka, för hur kan någon veta vad det innebär, jag gör inte det. T,ex så ställde jag upp, morgon som kväll o lyssnade, gav och till o med tog emot skit för att hjälpa. Vad jag glömde och vad som Åsa påmint mig om. Är att man inte kan ge ifall man vill, eller tycker att man borde få något tillbaka. För då man givit så är det inte så att man kan kräva, man får bara ta emot de man får, inte kräva rättvisa eller att få tillbaka. Bara hoppas. Tvång som jag såg utövas idag av en som jag trodde annat om är inte sånt som borde segra även om inte rättvis finns på det sättet.
Eller, bestämt vad du tycker, själv, vad du själv känner, vem du älskar, och vill , även om du inte får det att fungera jämnt. Men det är ingen annans fel att du inte är IQ nog o inte fått till det jämnt. Så därför
Hon är lika snäll som klok. Han lika bra som allt. Förändringar förändrar inte värdet av dig, mig , eller någon annan, bara av vad vi gör, är inget.

Du är så snäll att du inte gör en fluga förnär

hahahahahahahhahahahahhahahahahahahahahahahhahahahahahahaahhha
Tror du på det själv?????
hahahhahahahahahahahahahahhaahahahhhahaahhaahahaahhahhahahahaahy

JAG ÄLSKAR DIG

fredag 22 maj 2009

Vifta

såsom landet är dig tvingad
Skrik
såsom vinden blåser
Älska
såsom det är förbundet

Idag är det snart dags för trav. Ska jobba där ikväll. Kul, o spännande. Ska försöka rikta uppmärksamheten mot livet. Mot framtiden och de möjligheter den har.
Det är viktigt att förstå skillanden på att värdera liv separat och männsikor separat. Om jag kämpar för att alla jordgubbar ska målas gröna så är jag den samma som om jag skulle sluta kämpa för att måla jordgubbar gröna. Mitt jag är till och med det samma om någon rakade mitt bröst. Våga försöka Grrrrr

Kram på er alla låt oss göra det bästa av helgen.

torsdag 21 maj 2009

Måste få erkänna

att jag idag inte mått så bra. Egentligen finns det ingen orsak till det som jag kan använda till att förklara det. Jag tror iofs att allt är orsakat. De sinneläget som jag har idag har sin orsak i bland annat tidigare sinneslägen, o andra påverkande orsaker.
I princip inget av det jag gjort har gått bra idag. Både pågrund av mystiska slumper (även om inte slump finns) och på grund av att jag inte kännt mig så uppåt.
Har verkligen försökt förstå mig på Sidgwicks föreställning om intuitioner idag och göra klar en tentamen. En intution ska vara en sann insikt som dyker upp som en uppenbar sanning när vi ställs inför moraliska dilemman och inte är påvekade av känslor som är starkare än vårt förstånd. Nästan som en universell sanning om hur vi ska bete oss som finns någonstans och då kommer till oss.
Lita på din intution, brukar många positiva människor säga. men om den inte leder en rätt? Var det då en falsk intution? Blev jag vilseledd? Låter nästan lite religöst. Alltså något vi bara kan tro om. Det verkar vara så att det ända sättet att bevisa intutioner är genom just en intution. Alltså kan vi bara tro eller hoppas på att intution finns, och det som inte går att bevisa att det finns är det som jag blir tillsagd att lita på.
Låter det hopplöst?
Ja då beror det nog på att jag känner mig lite så idag. Nu. Men tro har väl givit många hopp?

Såg just ett avsnitt av Centenial, en gammal Western serie från -70talet. Idetta anvsnittet där mannen som längtat efter den kvinna han älskat så länge trodde på tur. Hon kom tillbaka till stan, men då han närmade sig så förklarade hon att han inte kände henne och vem hon var, därför skulle han hålla sig undan. Det kom senare fram att hon varit prostituerad då hon varit borta och att hon själv inte tycket att hon var något att ha. Hon stack iväg med natttåget mitt i natten under en iskall vinterstorm. Hennes far sprang efter tåget föll och blev överkörd. Just det att han dog var kanske inte det viktiga. Det viktiga är att människan så ofta nekar sig själv lycka därför att de inte tror sig vara värd det. Alla är värd lycka, och säger någon intution dig att inte ta den då chansen dyker upp, ja då är den uppenbart inte sann, då är den falsk som bara den. Lev livet.

Kan någon vilja vara elak?

Varför gör folk elaka saker ibland?
Kan någon verkligen innerst inne vilja vara elak?
Är det inte ofta så att varför vi gör elaka saker är att vi tror att det är rättvist att göra så?
Jag är inget helgon, men jag tror att vi alla egentligen vill använda sig av snälla metoder. Att något någonstans på vägen medfört att vi fått för oss att elaka metoder kan vara rätt.
Ibland brinner mitt inre av ledsenelaka tankar. Ideér om att göra ont dyker då upp. Men om jag tänker efter, om jag tar det lugnt och låter mitt hjärta dunka lite lugnare så återkommer oftast mitt förstånd. Största problemet ligger i situationer då man blir överraskat sårad. Då kan den kraftiga explotionen av sårade känslor få en att agera elakt. Efteråt kan jag för mig själv övertyga mig om att det var rätt att jag gjorde så. Men då lurar jag mig själv, för om jag tänker efter så är det aldrig rätt att göra elaka saker. Jag svarar på en orättvis grej med att göra något annat orättvist. En negativ nedåtgående spiral.
Ska man för den delen stillasittande acceptera att andra gör elaka saker emot en själv? Naturligtvis inte. Men hur många situationer finns det då inte det finns snälla alternativ att ta till? Att försvara sig mot våld, kan ju inte ses som elakt, om inte ilskan tar över och man gör något för att skada. Alla icke våldsituationer borde ha snälla lösningar, fundera på vilka de är så kanske du blir överraskad mindre ofta i framtiden. Tro på att du tjänar i längden på att vara snäll så ska du se att du får fler vänner och de mesta går åt rätt håll. Och med det rätta hålet menar jag ett håll som gör dig lyckligare. En positivt uppåtgende spiral skapas då. Inte en negativ där du minsann fått revansch på någon som du upplever gjort dig orättvisa.

onsdag 20 maj 2009

Idag ska du träffa en fantastisk person

stod det i kinesiska horoskopet. Så sant. Det gör jag varje dag. Varje möte jag haft under mitt liv har varit med fantastiska personer. Alla har jag inte fått lära känna så mycket. Men jag är övertygad om att de är fantastiska endå.

Har varit hos tandläkaren. En stor lagning blev det. Rotfyllning och rekostruering efter sommaren. Så går det då man inte går dit på några år för att man har studerat. Jag blev filosof på en tands bekostand.

Regn ute, regn inne. Det gäller att säga det rätta. Jo, det är sant. Det kan skapa lycka. Som i ett kjedjemail jag fick idag. Hoppas ni också fått det. Det var faktiskt både skoj och tankvärt.

tisdag 19 maj 2009

Väga liv

Nu är vi nästan klar med filosofseminarierna runt Brooms funderationer om hur man väger eller ska vi säga värderar liv.
Teoretiskt sätt är ett långt liv mer värt än två kortare ( I absurdum, det är bättre att en lever tills den är 80 än två till 40). Ingen förlägning av ett liv kan anses vara mer värt än förlägningen av ett annat liv ifall de ger dem exakt lika mycket mer i livsvärde. Och att skaffa ett barn till då man har flera är att försämra livet för de andra ifall livet värderas utifrån välfärd (vilket känns fel), om livet värderas utifrån lycka är allt mycket mer svårdefinerat.
Komiskt nog så kan man komma fram till att vi nu borde skaffa ett till barn. Nu då våra vuxit upp och ett till barn inte skulle tära på resurserna för de andra två barna. Dessutom så är chansen att två som redan varit föräldrar och gått igenom allt vad barnauppfostran innebär är mer erfarna som förälder och har större chans att klara av eventuella problem. Är man egositisk då ifall man beslutar sig för att inte skaffa ett till barn, och att ge det möjligheten till att få ett bra liv?
Svåra frågor. Och som vanligt har ingen något definitivt svar.

Förra veckan var jag i Småland och praktiserade som lärare . Träffade flera nya fantastiska människor, vilka härliga skrivelever de har på Sörängens folkhögskola.
En stor del av livet är alla möten. Lärde mig dessutom mycket annat, och insikten av att det för mig verkar vara så att, att lära ut är det bästa sättet att lära mig själv, alltså utvecklas, växer sig starkare.

Vackert?
Är medlidande vackrare än medkänsla?
Blir vi lyckligare av att erkänna för oss själva att livet är lidande. Och som konsekvens av det känna medlidande för alla våra medmänniskor.
Eller blir vi lyckligare av att tro att vi kan skapa oss ett liv utan lidande? Och som konsekvens av det känna medkänsla för allas kamp att uppnå detta.

Hur som helst. Du är vacker.

söndag 17 maj 2009

Det finns bara ett täcke emellan oss nu

men det skulle avslöja alldeles för mycket om vi ryckte bort det. Därför vänder vi varandra ryggen och låtsas, låtsas att vi kan sova, att ingen av oss helst av allt skulle vilja att täcket skulle förvandlas till något som drog oss samman. Tvingade oss att göra som vi vill. Istället för vad andra vill.
Jag måste få skriva av mig. Men det känns meningslöst då jag bara kan få göra det på min sida av täcket, under, undangömt, utan att få visa dig. Utan att få förklara eller krama.
Ett täcke är bra för att dölja nakenhet, men det var inte därför det en gång uppfanns, det syddes för att värma de vi bryr oss om. Och även alla andra, de vi aldrig träffats, men vi har träffats. Vi kan värma varandra, och vi har bara ett täcke emellan oss nu.

Svik inte dig själv och det du vill.

Har inte velat asfaltera den väg jag själv byggt. Har hela tiden velat gå barfota i det hårt tilltrampade gruset. Att jag blir skitig under min fotsula har aldrig stört mig mer än vad stigen värmt mina tår. Visst, jag har aldrig gillat att trampa på vassa stenar. Att gå blödande kan leda till infektion som gör att ömheten i såret får färden emot horisonten att bli en plåga istället för en upplevelse.

Högt uppe på kanten av berget kan jag se att vägen nu leder rakt ut i nordhavets vågor utanför den yttersta karja udden. Vågor som sakta äter upp kanten, väggrus som sköljs ner i det kalla vattnet och spolas bort emot pooltrakterna.

Kanske ska jag asfaltera vägen i alla fall? den håller nog längre då. Det blir inte lika trevligt att gå barfota då och ifall jag gör det blir fötterna svarta. Det är svårt att tvätta bort asfalt. Stenarna är lika vassa på en asfaltsväg. Skapar kanske asfalt andra infektioner, men med samma effekt.
Här högst uppe på kanten av berget kan jag se hur snabbt de gula löven från fastlandet blåser ut över havet. Hur vägen ringlar ner emot havet den sista biten på väg mot vågornas slukande krafter. Vågor som sakta äter upp kanten, väggrus som sköljs ner i det kalla vattnet och spolas bort emot pooltrakterna.

Hade velat att min väg skulle gå jämsides med en sjö. Att jag skulle bländas av solens blänkande emot sjöns lugna vågor. Hade velat bygga ett hus på sjöns ovansida. Sitta på mitt rum och skriva. Med utsikt över alla vassvikar och stolta träd som kantar min väg. En väg genom en dal där de värsta stormarna bara hörs ovanför de högt belägna träden på bergskammarna. En väg där jag när som helst kan tvätta ur mina fotsår i den glasklara bäcken som rinner från mina förfäders källor. En väg somdär jag tillsammans med dig skulle ha gått och plockat smultron i diket.
En väg där inga Vågor som sakta äter upp kanten, väggrus sköljs ner i det kalla vattnet och spolas bort emot pooltrakterna finns.

tisdag 12 maj 2009

Mitt framtida jag

är en vän som jag bör behandla minst lika väl som alla andra mina vänner.
Tankvärt.
"Jag nu" är inte alltid bäst. "Jag då" är minst lika viktigt.
Visst allt kan jag inte styra. Ex hur andra vill behandla mig eller om du vill vara med mig. Men vad jag kan göra är att försöka ge mig själv så bra förutsättningar som möjligt för att få ett så bra liv som är möjligt.
Hälsa, medel till att leva, boende, vänner och kärlek är sådant jag bör odla. Samtidigt som de beslut jag tar bör ha i åtanke att oberäknade saker kan ske (det är ju minst sagt bevisat). Därför ska mina beslut inte bara baseras på den jag är idag. Utan på de alternativa jag som kan finnas i framtiden. Och jag bör vara så snäll med mina eventuella framtida jag som med de bästa av vänner.

söndag 10 maj 2009

Småland en vecka

Nu åker jag ner till småland en vecka. Ska vara assisterande lärare på en skrivkurs. Ska bli hur roligt som helst. Ska ge eleverna en Fulskrivnings uppgift. Få se om de vågar krossa sina gränser. Något som för mig själv var väldigt utvecklande en gång.
Har tänkt krossa ytterliggare några gränser till nästa bok.
Men nu blir det småland en vecka först.
Hoppas på bra väder och många promenader.

Ja så kan det vara. Vänta tålmodigt på mig. Jag kommer tillbaka.

lördag 9 maj 2009

Mer, jag vill innan jag dör,

även om det egentligen inte är viktigt. Måste jag skriva ner vad som är det jag vill? Är det inte självklart???
Jo, jag skulle vilja åka till Vikensbacke. Jag skulle så gärna vilja glida omkring i en kanot på sjön en dag då den är så där magiskt blankt stilla.
Utan ett ankare som jag glömt att dra upp, släpande efter mig då jag är stressad, och jag vill visa att jag är duktig att paddla för de som vill att jag ska komma snabbare än snabbt till stranden.

Vill bara paddla lungt över den blanka ytan, och njuta av färden, min kraft, vinden och solen emot mitt skinn.

VIKTIGAST är dock att igen få dansa naken i regnet på ängen på Vikensbacke.
JA, ja åldersfasister ni har rätt. Det kommer inte att bli lika vackert som då jag var barn (om det ens var vackert då). Men om ingen ser och mår illa så kommer det säkert kännas lika skönt emot mitt skinn som då. Vara lika vackert som då mina och mina systers ben sprang omkring på ängen och skrattade bland grässhopporna.
Jag och min syster hade det som sed. Att dansa naken i regnet ifall det regnade då vi kom till Vikensbacke för att vara där på vår semester.
En gång då vi dessutom bestämde oss för att springa upp till bron över bäcken ovanför Vikensbacke så råkade en bil komma. Vi slängde oss i diket och döljde vår nakenhet, i panik. Att visa sig själv naken var så tabu. Jag hade själv inbillat mig att jag ville dö, ifall tjejerna i min klass såg mig naken. Men de som åkte förbi i bilen skrattade så glatt år vår panikenhet.
Sedan har det varit tvärtom. I hela mitt liv har nakenhet varit något normalt. Mina barn ser nakenhet som något naturligt.
Men nu.
har den amerikanske skräcken för nakenhet och den sexuella fobin förstört mycket av friheten med att vara naken. Amerikanska medeltiden är här.
Så om jag kan uppfylla min dröm att springa naken i regnet på ängen i Vikensbacke som måste jag vara rädd för att någon bil ska köra förbi igen. Men jag lovar om det blir av så ska jag njuta. Det är jag värd.
Det finns faktiskt en sak till jag ibland önskar mig. Att få uppfostra igen. Jag vet att det låter sjukt. Jag är ju klar med det. Men samtidigt tror jag att jag med den erfarenhet jag har av barnuppfostran och med den insikt jag har uppnåt av tankar runt känslornas moral så skulle jag kunna bli en bra förälder om jag blev det igen.
Men jag och Åsa är äldre. Vi har gjort vårt. Vi har kämpat för att våra barn ska överleva sjuka sjukdomar och farliga olyckor. Vi är värda att få leva de liv vi vill leva. Oavsett hur omöjliga någon av de önskningar vi har är. Leve oss.

Men jag hoppas att jag får glida fram i en kanot över en stilla vattenyta i Vikensbacken.

Jag hoppas att jag får springa naken över änget med gräset kliande mellan tårna på Vikensbacke.

För även om jag inte råder över kausaliteten så har jag all rätt att önska mig det jag vill.

Det har du också.
Kom ihåg det.

natti natti.

fredag 8 maj 2009

Star treeking

Ja då har jag sett den nya Star trek filmen. Vet inte hur många år jag väntat på att få se den.
På ett sätt känns den ganska typiskt för nuet. Star trek började nu från början. Gjorde om början vilket ger följden att framtiden kan förändras.

Jag känner mig konfunderad.

Sedan sista bloggen har mer människor hört av sig. Mer glada, mer kramar och mer positiva reaktioner har förgyllt min vardag.
Det är faktiskt inte många kvar som jag vill ska höra av sig. Jag ska villigt erkänna att flera av dem som hört av sig varit klart överraskande. Och att det varit lika överraskande att de betydde så mycket för mig att de gjorde det.

Det är väl i princip bara DU och du som jag vill ska höra av sig nu.

Ja, jag vet. Det är upp till mig. Hela mitt liv har det mest varit upp till mig. Jag har verkligen fått ta i för att de jag vill ska ske ska ske. Men någon gång borde väl det ske lite enklare. Tur eller vad de nu kallas i denna kausala värld.

Allt kan man inte få. En del måste man förstå att det inte går att ändra på. Även om det som i Star Trek filmen blir en ny början med nya möjligheter. Inte ens tidsresor gör allt möjligt.

På ett sätt känns det som om jag gjort allt jag ville med mitt liv, allt som är upp till mig. Faktum är att än hur mycket man kämpar så kan man inte köra över vad andra vill .
Och hur kan någon vilja ha något som är ett resultat av tvång, som andra inte vill ge.
Inte jag.
Och hur kan någon vilja ha något som är ett resultat av fusk, som lurar andra eller ens någon.
Inte jag.
Det är inte äkta.
Finns det något vackrare än en gåva, en sann gåva som någon ger en för att de vill och som man ärligt förtjänar?

Ja på ett sätt är det nog så att jag levat klart detta liv. Blir det mer, ja då är det plus. Och det gäller för mig att komma ihåg att det är plus.
För ska jag leva vidare så ska jag njuta av det. Inget annat. Utmanande jag visst. Det kan bli mycket skit. Men så mycket är upp till mig och min egen inställning, så mycket är känslor. Allt är känslor. Mina. DINA. Och alla runt omkring oss.
Låt oss repektera känslorna.
Göra dem så vackra som de är värda.
Låt oss hylla våra hjärtans dunkande.

MVH/ Lars Granlöf

PS. Jo, nog skulle jag vilja se om det blir någon ny Star Trek serie. Bilbo. Uppleva att medmänsklighet blir viktigare än pengar, makt och regler. Skriva fler böcker. Kramas mer. Hjälpa. Och träffa er som jag tycker om, om och om igen.
SES.

torsdag 7 maj 2009

Möten =)

Oj vad glad jag blir.
Tjabbe ringde och ville träffa mig. Äta lunch. Just innan jag gick fick jag ett vykort från en vän som tyckte att jag var modig som gav ut boken. Ett värmande kort från en av mina gamla vänner Johanna på första skriv för livet kursen. Sedan fick jag SMS från Kristina som jag också gått kurser med. En vän vars råd o stöd alltid betytt mycket. Men sen
Oj. Oj. Oj
Min lärare från mellanstadiet träffade jag på stan. Hon hade läst boken och var jätteglad. Tyckte att jag skrev snällt om henne. O det var hon värd. Mamma brukar berätta om att jag första dagen i mellanstadiet kom hem och berättade glatt att fröken skrattade. Att jag fått en fröken som kunde skratta. Hon hade förståt vilka de andra lärarna jag skrev om i boken var. Och berättade att de aldrig förstått sig på mig. Vet ni hur skönt detta var? Oj.
Sen åt jag lunch med Tjabbe, och vi träffade en Leif Johansson från hamn som visste vem både pappa och syrran var.
Efter det var jag på massage. Som jag fick av en förre detta. Vi var ihop någon månad som ung. Hon är blind nu. Verkar vara samma goa människa som då. Jag kände igen henne förre. Hon berättade att hon tyckte att jag var så bra på att dansa då. Vilket också värmde. Anteckna det i tvivelboken nu.
Ja, dagen är inte över och jag måste fortsätta med min ansökan.
Kram på er alla.

7 maj

Idag har jag ingen dröm, inga upplevelser att göra en dikt av. Idag är jag bara trött och omtumlad. Ska sända in min Cv till ett spännande projekt. Ska försöka skriva på en tenta. Försöka få igen plugginspiration. Känslor är allt bra märkvärdiga. Visst Spinoza och Naess har rätt man kan hålla sig i ett fritt tillstånd gentemot dem genom att ha ett högt känslotillstånd. Vet inte om jag tycker att man är helt fri en då. För även om man kan förhindra dem att styra ens liv så finns de inom en, gnager, tumlar och virvlar omkring. Oro för att det som man är rädd för ska ske, hopp om det man önskar. Hjärtat dunkar hela tiden vi lever, och att säga till pumpen att dunka i en annan takt är inte lätt. Jag tror att Spinoza är inne på rätt tankar då det gäller hur vi ska klara av tillfälliga effekter av känslostormar, men inte kan vi styra dem som så. Känslorna är förresten vi enligt de två eminenta herrarna. Och jag håller med. Och om våra känslor är vi, visst tusan är det fel att skämmas över dem?

onsdag 6 maj 2009

Mina steg ekade under paraplyet. Hördes
bakifrån. Han inte kliva av vid stationen,
hamnade på en plats där det inte gick att
hitta vägen tillbaka till det soliga torget vi
skulle träffas på. En engelsk pumpöl blev det
jag fick köpa. Är ni på torget nu? Skiner
solen? Ska jag komma, får jag komma. Eller
vill du komma? Jag har en biljett som bara
är giltig åt andra hållet. Släng bort dina falska
biljetter. Förstår du inte att du kommer att
bli avslöjad såsmåningom. Avslängd. Behöver
du pengar till en sann biljett, du får av mig.
Det vet du. Var än du vill åka, Men helst hit
där jag är. Har tänt ett ljus i kyrkan för dig.

tisdag 5 maj 2009

Kanske ett långt inlägg...

I morse då jag gick tillbaka till stan efter att ha lämnat Tages bil på verkstan så sken solen så där mystiskt genom molnen. Det var vackertkonstigt på något sätt. Som om jag befann mig i en saga. Och vem vet det kanske jag gör. Det bästa med sagor är att de slutar lyckligt. Vi får väl hoppas på att det är en saga. Även om det iofs innebär att jag är en litterär figur. Men det är jag ju i så fall inte medveten om så...

Igår så snurrade allt. de ringde det mailades och det kommenterades. Det går inte att komma ifrån att Norran har en enorm genomslagskraft. Tidigare har folk ringt och gråtit då de läst boken. Nu hörde gamla vänner av sig och frågade om jag tyckte att de var de dumma. Observera att det var de som var riktigt snälla som hörde av sig. De som inte ens i närheten var skyldig till att ens göra en fluga förnär. Ja , kanske är det så att snälla människor hela tiden är orolig att göra andra illa. De är nog så att det är de som inte är oroliga och som tycker sig ha orsaker till vad de gjort som egentligen borde ringa.
I Gardells böcker skyller tjejerna i klassen som just retat Jenny på att hon luktar så illa. Det är de som använder ursäkter som. "Men han är ju så tyst. Hon pratar ju så mycket. Är så small, så tjock. Är inte som andra, har föräldrar som inte tar hand om sig ordentligt. Men hon kommer ju från ..., hon är ju så lättfotad, han vill ju alltid bestämma, hans föräldrar drogar ju, han har ju ADHD, hon är ju så blyg" o.s.v. De är ni som skyller det ni gjort emot någon på något sånt eller annat som har personer ni bör ringa och be om ursäkt till.
Ni som lider av dåligt samvete och är oroliga för att ni gjort någon ledsen, ni har oftast ingen orsak till att ringa. men gör det endå. Det finns så många situationer som missupfattas, och att reda ut dem löser ofta det mesta. Jag har en vän som vid flera tillfällen berättat med gråt i halsen hur mycket han ångrade det han gjorde vid några tillfällen. men han är förlåten, förståd, och jag vet att han har ett gott hjärta. Jag har väl också gjort saker som jag plågas av under mina mardrömmar.

Hör av er till de ni bör höra av er.
Att bära omkring på dumma hemligheter mall sönder ens inre.

På tal om det inre. Den seanste tiden har det varit så mycket att mitt inre inte bara snurrat, utan det har snurrat i någon form av kaos som egentligen inte går att kalla för cirklar. Och nu snurrar dessutom världen runt om mig. Och inte bara runt om mig. Jag är centrumet för en hel del av snurrandet. Men det är nästan uteslutande varma omtänksamma vindar. Jag är starkare nu än någon gång tidigare. Så skulle vindarna förvandlas till storm så är jag beredd.

På tal om vindar. Med åren så har faktikt ens drömmar stillats. Då man var yngre var det full fart som var önskemålen. Oavsett vad det gällde. Boende (överallt o nära), karriär (mycket o pengar), resor (se allt och överleva knappt), nöje (party och färgade drinkar) eller kärlek (häftigt och mycket). Nu är det mer att få njuta av att vara. En fridfull plats att bo på, ett jobb som man mår bra av, resor till fina platser, nöjen som ger något till ens inre, kärlek som är sann o mysig, helt enkelt ett liv som ger frid.

Imorse så skjutsade jag Åsa till jobbet. Efteråt tog jag en sväng igenom Skelelftehamn, Ursviken o Bergsbyn. Ja det var bara Bureå av de platser jag bott på i kommunen jag inte hann till.
Jag fick en känsla av att jag gjort mitt här. Vet inte om det innebär att jag bör flytta eller om jag ska dö snart. Men det en känsla i mig som om jag levat ett helt liv redan. Att det är dags för ett nytt. Vad jag menar med det vet jag inte riktigt. För det var bara en känsla. Det jag har i detta liv är mig varmt och kärt och jag vill behålla det. Ingen tvekan om det. Så ibland så kanske man kan undra vad som egentligen snurrar i ens skalle. Tänk att föddas om igen. Börja om. Tonårsproblem. Att inte få leka vad man vill för föräldrar som inte förstår. O tänk så hemskt om man minns detta liv då. Ja menar. Det lär väl ta nästan 20 år innan man får njuta av t.ex en öl igen. Ja, ja. Nu har jag svammlat nog.

Ta hand om varandra. Gör någon glad. Förlåt någon, ja alla.
Och kom ihåg att
"Bry sig" går före pengar makt och regler, att
"Bry sig" går före ägodelar, prestige och egen vinning.

Gör något snällt för någon inkognito och ta inte åt dig äran.
Det är verkligen att vara snäll.

måndag 4 maj 2009

I tidningen

Idag var den första artikeln om min bok "Släpp mig fri" inne i tidningen. Den blev riktigt bra. Även om det nu var en bild av mig och skrivet om mig. Men faktum var att det var en riktigt bra journalist och en lyssande fotograf som gjorde artikeln. Tack.
Idag ska jag på filosofilektion i Umeå och sedan blir det trav ikväll. Det var det planerade i alla fall.

Festrapport







En massa bilder av olika människor som var med på releasepartyt. den mörhårige tjejen är min syster. Den vackra kvinnan med glasögon min sambo Åsa. Det gråhåriga trollet, undertecknad. Festen blev mer lyckad att vad jag vågat hoppas på. Tog en presentationsrunda där folk fick berätta hur de lärt känna mig. På engelska eftersom en gäst var från Zimbawe. Det tog för lång tid. Typ 1 dryg timme. Men då alla som förståt vilka alla var så blev de så mingliga. Det var folk där jag lärt känna som barn, till folk som dykt upp den seanste tiden, vilket gjorde att det blev en historia om nästan hela mitt liv. Några fattades för att alla hemligheter skulle bli uppdagade. Men de bjöd jag på själv istället. Budskapet i min bok är ju att man ska berätta. Så ni som tyvärr inte kunde komma, ni var med endå. Var lugn. ni blev snällt presenterade.

Vi bjöd på dryck och mat. Kanske för mycket av den ena . Ska inte skriva varför jag gör den analysen här i bloggen. ;)

lördag 2 maj 2009

Snart...

Ja nu är maten gjord. Drycken nerkyld och vi uppvärmd. Vi får hoppas att jag kommer ihåg att ta kort på alla som kommer. 20+. Jag har många vänner från många olika håll. Visst skulle jag vilja att alla kommer utan undtantag. Men skulle naturligtvis inte ha råd att bjuda på Champis till alla. Vi får väl hoppas att jag har det då nästa bok kommer ut. Saker är på GGGGG.

Inatt drömde jag bland annat att jag åkte rymdraket. Spännande.

Lets party.

fredag 1 maj 2009

Min son skiner

gladare än solen idag. Han har fått sin nya bärbara Mac. Jag håller på att ladda hem en film han gjort då han startade den över MSN. Han är ju filmfantast. Har ätit barmensaflarn, rädis och dill limåpor med kaviar. Och drukigt apelsinjuice. Varför skriver jag de. Int vet ja. kanske en bra info inför framtiden. Om jag ska skriva memoarer. Jag är som ganska stolt över sin son, som nu snart bott ett helt läsår i Gotland. Men han är så rackarns lång. Inte ärvde han Lill-Lasse direkt. Han har dessutom fått ett mjukt sinne. Inte bara det att han är snäll. Kanske för snäll precis som jag. Men han är mycket lugnare (för det mesta i alla fall). Och klok.
Idag blir det mycket förbereddelser inför partyt. Ska försöka göra lite filosofi läxa. Ta emot Tomas. O så händer det säkert några oförutsedda händelser.
Det var evigheter sen jag använde MSN. Har kännts infekterat.

Rollie is Kin king nu.

Leve Radix Lecti.
Försök inte förstå ni som lever på denna planet.
Har grillat lite korv vid älven. Vi hade mysigt. Pratade trevligt. Luktar rök. Och nu måste jag snart välja mellan elden eller det iskalla vattnet. Båda håller ju pumpen igång.