torsdag 27 augusti 2009

Bildligt


Vad är det som nu dukas upp?

Är det de

kanske


eller kanske


.

Ja inte är det



men kan det vara

Lögnernas profil får eka på

Visst är det märkvärdigt.

Själv håller jag nu på och förbereder mig mentalt inför hösten. Från att inte alls ha vetat vad jag ska göra ser det nu ut som om jag har hur mycket som helst att göra. Studera 225%. Skriva en till avhandling och en ny bok. Åtminstone ett par föreläsningar är klara, förmodligen fler. En studiecirkel i berättande ska jag leda.
Bokmässan i Göteborg ska jag delta i.
Problemet med den mässan är dock det samma som med tandrenoveringen jag nu håller på med.
Några nära har jag som verkligen behöver min hjälp med deras bekymmer.

Undrar du varför jag gör så här mycket? Varför jag hela tiden drar på mig så mycket att jag måste oro mig för att jag inte blir klar i tid, för att jag inte skall klara av det.

Har kommit ett riktigt mysterium på spåren. Som jag tänkt använda mig av.

Några dikter har jag skrivit också.

Sen undrar jag. Är det den intention kommunikatören har som är det som sägs egentliga mening? Är det de som sägs som är det som sägs egentliga mening? Eller är det de som åhöraren uppfattar vara meningen med det som sägs, som är det som sägs egentliga mening. Och hur är det om någon inte lyckas få någon annan att förstå något? Har det att göra med oförmåga att förklara? Oförmåga med att förstå? Eller har det med åhörarens förutfattade mening om vad förtäljaren kan vilja säga? O viljan att förstå, viljan att hitta det man vill ha bevisat om förtäljaren.
Heter det förresten förtäljare? Känns som om det åtminstone är en felstavning. Sa han som nu ska läsa grammatik.

Om man följer sitt hjärta så hittar man rätt... Visst gurusar. Ni som tror att visdomsord är definitiva sanningar.

Min nya bärbara. Mitt nya liv.
Vänner flyger som svalor när
de lärts sig kärlekslektion 325.
Vad är det som sker då stora
elakheter känns som rättvisa.
Men var lugn min lilla vän,
jag önskar dig inte rättvisa.
Rättvisa är inte störst
det är svalornas sång.

Inte vad det någon dikt, inga visdomsord heller, eller filosofi. En början på en ny bok? Ja inte ska då jag läsa den då. Skriva den? orkar jag. Eller. Jag tror jag är förkyld. Punktdikt.

söndag 9 augusti 2009

Jag har blivit gammal...

Jag har alltid trott att den ålder man har, har och göra med hur gammal man är. Men det är ju fel. Jag har träffat på 80+ som är ungdomliga. Och jag känner unga som är gammla, allt är bara depp o livet är över.


Själv har jag blivit gammal nu. O det har inget med åldern att göra. Jag har upplevt så mycket jag velat. Missat mera. Jag har lärt mig så många läxor av livet, och utvecklats. På de flesta sätt åt rätt håll, tycker jag.

Men nu då jag går häromkring i gränderna i Gotland så inser jag att jag inte gör det med någon nyfikenhet över vad som ska ske. Jag som bara borde älska att vara här på medeltidsveckan. Varje plats och maknadsknalle borde väcka nyfikenhet. Men det gör inte det. Har ingen vad händer sen nyfikenhet kvar.

Sen inser jag också då jag är här. Att den romantiska syn om många av mina lajv vänner har på medeltiden, som jag har både på medeltiden, antiken, 1700-talet och framtiden inte finns. Det är likadant överallt. Folk fattade inte, folk fattar inte och kommer inte att fatta att det är att bry sig om varandra som gäller.
Fördomar. Vad ska andra tycka om jag följer mitt hjärta? Våld. Sex. Lögner. Inte våga vara sig själv. Svek. Mobbing. Retas. Snacka skit om de som är annorlunda. Utnyttja. Allt detta går förre kärlek och att bry sig, då, som nu, som i framtiden.
Den enda rättvisan som finns är att man av livet får möjlighet att lära sig att det är så det är.

Men nej. Jag vägrar. Jag vet att mitt hjärta inte är sådant. Att jag inte vill det. Varför skulle jag vara så annorlunda än andra? Det tror jag inte. Jag tror att ni allihopa, och även du, framförallt du är likadan. Vill väl innerst inne. Och att du nu har nu bestämmt sig för att agera annorlunda i framtiden.


Inatt flög jag omkring i en dröm igen. Det var så enkelt och självklart. Skulle vara med i något avlutningspektakel, jag sökte efter den jag kulle spela emot. Sökte, och sökte...

En dikt från ett fönster i en gotländsk gränd.

Att förlåta
är att använda nyckeln
och släppa någon fri.
Och sedan inse att det är en själv man släppt fri.


En egen

Jag vet om att månen stiger
på andra sidan skeppet
fast jag inte sett det.

Själv funderar jag på att paddla
med en kanot
emot solnedgången.

onsdag 5 augusti 2009

Bloggos bloggis

Idag börjar resan. Sundsvall. Stockholm. Visby med medeltidsvecka. Måndag Oskarshamn o några dagar utan att jag vet var jag ska, och ska göra i södra sverige. Fredag på Växsjö Universitet och fredagkväll Stockholm, typ. Lördag Sundsvall och söndag hemfärd med en liten visit to Vikensbacke. Ja så ser det ungnefär ut.
Har faktiskt inte så stora förväntningar. Det känns endock inte bara jobbigt. Det är som något slags ingenting. Så jag vet itne om jag kommer att ha skoj. mer pengar på fickan skulle ha varit inspirerande så att jag kunnat boka bra boende de där "vet inte " dagarna i södra sverige.
men vem vet.
Kanske ny inspiration skapas.
Kanske nytt hopp fötts
O kanske blir jag nöjd med resan.

Det ska bli skoj att få veta vad de tycker om min novell på högskolan. O vem vet, kanske blir det att komma hem som blir skojigast. Vi får se.