tisdag 20 december 2011

Om att vara i en dröm

I filmen Inception som jag nyss hade på i bakgrunden samtidigt som jag arbetade på datorn så hörde jag dem säga något som fick mig att fundera.

En sa
- Usch, vem vill vara fångad i en dröm i ett halvår?
Den andre svarade.
- Det beror på vad drömmen handlar om.


O visst det låter logiskt, om en dröm är trevlig och man fick välja att stanna kvar i den så skulle man nog stanna längre. Å andra sidan, inte vill då jag stanna kvar i en mardröm speciellt länge.

Jag antar att de i Inception menar sådana drömmar som man drömmer om på natten. För på vårt språk så kallar vi även de som vi dagdrömmer om då vi är vakna för drömmar.
Anta att du önskar något och du dagdrömmer om att det är eller har blivit som du önskar och på låtsas vistas i den önskedrömmen i dina tankar emellanåt, idrottaren som ser sig själv överst på prispallen, studenten som klarar examen, den anställde som ser sig som chef, den som bantar som ser sig som small, den som älskar någon som drömmer om ett bröllop med den personen. Det kan vara bra att dagdrömma på det viset, pågrund av att du då fokuserar dig på möjligheter som finns för att förverkliga den drömmen.
Men det finns även nackdelar.
För det är lätt att börja känna sig väldigt ledsen ja till o med att bli deprimerad över att den dagdrömmen inte är verklig, o kanske i värsta fall är väldigt svår att förverkliga. Ex. vinna 100miljoner på lotto, köpa värsta drömvillan, få huvudrollen i en stor Hollywood film, vinna OS-guld på 100meter, få gifta sig med någon som inte ens tittar åt ens håll o.s.v.
I sådana fall är det kanske bäst att inte fastna i den trevliga drömmen, det kan om man tänker på ett negativt sätt bryta ner en.

”Mitt liv är pest o pina, inte värt att leva för att inte min dröm, de jag mest av allt önskar är uppnåbart”

Men ska man då, ifall man kan, för det är inte alltid lätt, välja att sluta dagdrömma om det man önskar?
Första tanken är nog det, speciellt om det får en att bli bitter för att den ter sig omöjlig?

Men om vi inte har några drömmar som är svåra att uppnå, om vi till och med försöker låta bli att ha önskedrömmar så kan det pacificera oss.
Människor utan drömmar blir ofta loja, omotiverade och fastnar i någon form av ingenting, låter bara livet gå utan att leva det.

Att hoppas är en positiv känsla som redan enligt Spinoza på 1600-talet var kraftskapande, så det känns därför som ett bättre val att dagdrömma ibland, iaf vill jag dagdrömma om det som är näst intill omöjligt, men jag vill välja att vara glad över att jag har de dagdrömmarna, njuta av dem, hedra dem, se dem som något fint, inte gräva ner mig över att de nästan är omöjliga.

Ja det är svårt att svara både ja eller nej på om rollfigurerna i Inception hade rätt eller inte. Men att fundera lite är väl kanske bra iaf.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar