söndag 9 augusti 2009

Jag har blivit gammal...

Jag har alltid trott att den ålder man har, har och göra med hur gammal man är. Men det är ju fel. Jag har träffat på 80+ som är ungdomliga. Och jag känner unga som är gammla, allt är bara depp o livet är över.


Själv har jag blivit gammal nu. O det har inget med åldern att göra. Jag har upplevt så mycket jag velat. Missat mera. Jag har lärt mig så många läxor av livet, och utvecklats. På de flesta sätt åt rätt håll, tycker jag.

Men nu då jag går häromkring i gränderna i Gotland så inser jag att jag inte gör det med någon nyfikenhet över vad som ska ske. Jag som bara borde älska att vara här på medeltidsveckan. Varje plats och maknadsknalle borde väcka nyfikenhet. Men det gör inte det. Har ingen vad händer sen nyfikenhet kvar.

Sen inser jag också då jag är här. Att den romantiska syn om många av mina lajv vänner har på medeltiden, som jag har både på medeltiden, antiken, 1700-talet och framtiden inte finns. Det är likadant överallt. Folk fattade inte, folk fattar inte och kommer inte att fatta att det är att bry sig om varandra som gäller.
Fördomar. Vad ska andra tycka om jag följer mitt hjärta? Våld. Sex. Lögner. Inte våga vara sig själv. Svek. Mobbing. Retas. Snacka skit om de som är annorlunda. Utnyttja. Allt detta går förre kärlek och att bry sig, då, som nu, som i framtiden.
Den enda rättvisan som finns är att man av livet får möjlighet att lära sig att det är så det är.

Men nej. Jag vägrar. Jag vet att mitt hjärta inte är sådant. Att jag inte vill det. Varför skulle jag vara så annorlunda än andra? Det tror jag inte. Jag tror att ni allihopa, och även du, framförallt du är likadan. Vill väl innerst inne. Och att du nu har nu bestämmt sig för att agera annorlunda i framtiden.


Inatt flög jag omkring i en dröm igen. Det var så enkelt och självklart. Skulle vara med i något avlutningspektakel, jag sökte efter den jag kulle spela emot. Sökte, och sökte...

En dikt från ett fönster i en gotländsk gränd.

Att förlåta
är att använda nyckeln
och släppa någon fri.
Och sedan inse att det är en själv man släppt fri.


En egen

Jag vet om att månen stiger
på andra sidan skeppet
fast jag inte sett det.

Själv funderar jag på att paddla
med en kanot
emot solnedgången.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar