Hur kan det komma sig att jag glömt att det kan regna även under våren. Att jag måste viska till tussilagorna att inte de behöver vara så vackra, att tussisarna inte behöver vråla erinrande, påminna mig någon gång mera.
Nu är dags för sommarn som inte kommer att ta slut även då det öser ner.För gräsmattan som kommer att kittla våra fötter oss under resten, för solen som får gå ner alldeles själv, utan att ta med oss någon gång mera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar