Jag är ett litet spam som inte vill nå annat än att du skall läsa mig,
behålla mig.
Och jag kan inget annat göra än att sändas till dig,
reta dig.
Värde får jag först när du inte längre slänger bort mig,
kramar mig.
Så snälla glöm din papperskorg, ge mig istället din omsorg.

Funderar på om jag skall elda upp din dagbok i en skål,
eller om jag skall publicera raderna i en allt för kort bok.
Men helst vill jag att du i framtiden ska skriva fler dagböcker
om vad vi två gör tillsammans då.

Tänker på dig när stjärnorna blinkar blygt om natten,
drömmer om att även du tänker på mig någon gång iaf och ler.
Och skulle vi under ett kort ögonblick tänka på varandra samtidigt,
ja då tror jag på att vårängens dagg blänker av hopp i gryningen.