Har länge känt att mitt inre behov av att röra mig trycker på. Men då inte av hälsonödvändighet (vilket iofs också är behövligt). Men för att jag tycker de är roligt (Roligt, ni vet de där ordet som definerar något som vi alla vill, men som är lite skamligt att prata om då vi träffar folk, då måste vi berätta om allt jobb vi gör, om allt som är tråkigt)
Har faktiskt dansat några gånger i vinter, senast Rock a billy på Rotan i lördags, Gud vad jag tycker de är skoj. Så kanske är det de jag ska börja med? Men problemet är att det verkar finnas få dansföreningar eller annat som har fri dans, alltså att man får ge järnet, föja sin feeling o sitt hjärta. Istället så ska man inordna sig i en två tre (eller en, två, en två tre,) regler eller nå sånt. O så ska man dansa pardans. Det är inte så att jag har något emot pardans eller regeldans, men jag har så mycket fri energi som vill ut. Så många höga sparkar som måste få träffa taket.
Så frågan är, vad ska jag göra?
Alla partyn o tillställningar är de ju fest på(inget emot de heller, men endå), friskvårds o dem har ju exakta regler hela tiden. Gör si o så (inget emot de heller, men det är inte heller de jag är ute efter).
O dansföreningarna verkar råfixerade på pardans med regler (inge emot...)
Vad ska jag göra?
Var ska jag dansa?
På tak eller i regnet.
Vill bara påpeka att Fred Astaire är den bästa dansaren jag sett ännu. Hans feeling i glidstegen, o my God.
Lindy Hop, är ganska skoj, men de kräver ju inte bara en partner, o regler utan även akrobatik, o de sista är nog ganska kört för min del. Eller? Boogie woogie, har jag inte riktigt grepp på vad de är. De är ju all form av fri dans jag lever upp i.
What shall i do?
Han tog av sig sin kavaj (nää, vaför de, jag gillar kavajer) sparka av sig sina skor (måste komma ihåg att inte ta de håliga sockarna då)o sa min sköna får jag lov (hur kan den gubben vara så oblyg?)
Kom ihåg att det är då ni har som roligast ni ska gå hem.
måndag 28 februari 2011
torsdag 24 februari 2011
Såg igår filmen Vid din Sida med Julia Roberts och Susan Sarandon
Kortfattat. Susans man bli kär i den unga Julias roll och byter partner. De blir ju naturligtvis konflikfyllt men i slutet av filmen då Susans roll är på väg att dö så blir Susan o Roberts vänner. Har sett filmen förut o grät då o.
Men vad som jag inte tänkt på tidigare är att trots att det finns flera i princip omöjliga bråk o konflikter så pratar aldrig någon i munnen på varandra. Och dessutom så säger alla de rätta jämnt, lyckas förmedla exakt hur det känns, o få de andra att förstå. Trots att de olika rollerna har hur känslomässigt ont som helst så säger de hur välbalanserade saker som helst, o de andra inser sina misstag o de blir mer o mer vänner.
Skitvacker film. Men den känns egentligen som mer orealistisk än Avatar o liknande filmer.
För i verkligheten så pratar folk i munnen på varandra. Om de bestämt sig för att någon är på något speciellt sätt så bara dömer de utan att tänka efter på vad som kan ligga bakom. Om någon de misstror säger nå snällt, då är de falska eller inställsamma. Om någon försöker göra nå snällt eller säger nå så där rätt som i filmen, jag då fattar de andra inte ett dugg. Många tror att ifall de har rätt så ger det dem rätten att göra andra illa. O att konflikter ska sluta med att några blir mer vänner, ja kanske till o med riktiga vänner är så ovanligt att jag inte kan påminna mig om något sådant.
Ja det kanske är därför att sådana här filmer berör så kraftigt, att kärlek, vänskap, medmänsklighet, att bry sig och sunt förnuft får segra. Det är ju de vi alla vill men som verkligheten, naturligtvis i princip helt orsakat av våra handlingar så går nästan allt åt andra håller.
Så leve att filmer som faktiskt är riktigt orealistiska får finnas, för att värma de tårar som rinner från våra kinder.
Kortfattat. Susans man bli kär i den unga Julias roll och byter partner. De blir ju naturligtvis konflikfyllt men i slutet av filmen då Susans roll är på väg att dö så blir Susan o Roberts vänner. Har sett filmen förut o grät då o.
Men vad som jag inte tänkt på tidigare är att trots att det finns flera i princip omöjliga bråk o konflikter så pratar aldrig någon i munnen på varandra. Och dessutom så säger alla de rätta jämnt, lyckas förmedla exakt hur det känns, o få de andra att förstå. Trots att de olika rollerna har hur känslomässigt ont som helst så säger de hur välbalanserade saker som helst, o de andra inser sina misstag o de blir mer o mer vänner.
Skitvacker film. Men den känns egentligen som mer orealistisk än Avatar o liknande filmer.
För i verkligheten så pratar folk i munnen på varandra. Om de bestämt sig för att någon är på något speciellt sätt så bara dömer de utan att tänka efter på vad som kan ligga bakom. Om någon de misstror säger nå snällt, då är de falska eller inställsamma. Om någon försöker göra nå snällt eller säger nå så där rätt som i filmen, jag då fattar de andra inte ett dugg. Många tror att ifall de har rätt så ger det dem rätten att göra andra illa. O att konflikter ska sluta med att några blir mer vänner, ja kanske till o med riktiga vänner är så ovanligt att jag inte kan påminna mig om något sådant.
Ja det kanske är därför att sådana här filmer berör så kraftigt, att kärlek, vänskap, medmänsklighet, att bry sig och sunt förnuft får segra. Det är ju de vi alla vill men som verkligheten, naturligtvis i princip helt orsakat av våra handlingar så går nästan allt åt andra håller.
Så leve att filmer som faktiskt är riktigt orealistiska får finnas, för att värma de tårar som rinner från våra kinder.
onsdag 23 februari 2011
Den 23 feb
Vet inte om jag ids att be om förlåtelse för att jag inte skriver här varje dag. För att jag inte rapporterar allt som händer i mitt liv. Det skulle bli typ en hel roman varje dag, dock i helt olika genrer. Genrer, vilket dumt ord, ids inte leta reda på stavningen, om jag stavar rätt, fast jag är litteraturvetare o borde vara expert på dem alla.
Inatt drömde jag att min son Andre blev sjuk på en ö borta på Fillippinerna, de var en skitkonstig sjukdom som typ näsatan ingen får, Här i Sverige så fanns ingen som kunde bota honom. Möjligtvis någon läkare i Sovjet. Jag var helt plötsligt där min son var, alltså på Fillippinerna, de är bra med drömmar för då kan man färdas dit man vill i drömmen utan onödigt långa resor (även i dagdrömmar, bra va?).
Då så låg jag i en säng. Min Son stod helt plötsligt upp men föll dubbelvikt över mitt bröst. låg på mig. Jag trycktes fast i sängen. Andre är snäll o frågade om de går bra, o jag svarar ja fast jag nästan kvävdes, men samtidigt så känns det gott att jag kan ge honom den tryggheten.
I en scen en stund senare så får jag ett grönt papper från en läkare på vilket de står. " I drömmar betyder öar död" Jag blev skitarg, hur kan någon läkare ge ett sådant papper till en orolig föräldrar.
Då jag vaknat slog jag upp vad ö symboliserar. Det betyder enligt drömböcker. Kommande ensamhet och/eller isolering. O död betyder faktsikt en ny start i drömmar. JA HUR SJUTTON SKA MAN TOLKA DET. Blää, ibland blir jag arg på mina drömmar, både de jag har under natten o under dagen.
Ibland då man vill vara snäll o hjälpa någon som ber en om hjälp så lyckas man inte. Lyckas inte få den man hjälper att förstå vad man menar. Men man får väl försöka vara glad för att man försöker vara snäll, o hoppas att de är uppskattat.
http://www.youtube.com/watch?v=XBHj8ko_rfI&feature=related
Det är länken till en Lena PH video, jag tycker hon har gjort många bra låtar genom åren, att hon har en bra röst. Många är irriterade på hennes kaxiga attityd, jag tycker att hon verkar ha självdistans, det är svårt att driva med sig själv. Andra är irriterad på hennes sexuellt utmanande scenframtrådande, t.ex. i helgen som var på Melodifestivalen, men det gör väl inte hennes musik o röst sämre? O även om ovanstående låt kanske är banal typ den jag nedan länkat, så finns där något som känns. Så snälla låt mig gilla dem.
http://www.youtube.com/watch?v=iqD5KEWa3_g
I helgen blir det Rockabilly i Skelleftehamn. Hoppas att de ska bli skoj, men är av någon anledning rädd för att jag ska få stryk. Tänk att barndomens spöken ska måsta stanna kvar, det finns väl tillräckligt med spöken i vuxen ålder. Snälla Terry Evans hjälp mig att fördriva dem.Ta inte min mössa!
Studiehandledningen till min bok "Släpp mig fri" är nästan klar, jag är klar o Sivert på faunförlag har gjort världens finaste omslag. Även då det gäller diktboken Ögonblick så är den nära klar, Jag är helt klar med allt jag skall göra, dikta o så. Mina fantastiska kollegor är nästan klara o.
Avslutande skrivkursen i Berättande skrivande jag varit ledare för igår. Gruppen har varit fantastiska, både deras texter o personligheter har berikat mit liv yttligare.
Döda poeters sällskap- och levande som jag är mötesansvarig för är också suveränt, att de finns så många fantastiska poeter i vår stad är otroligt.
Kursen i Socialt entrepenörskap som jag går är full av många fantastiska människor från hela vår jord som ger mig så många nya fina insikter, delar mes sig så mycket livsvisdom. Min affärside är solklar, förutom då mig själv.
Imorgon tar vi an marknadsföringen, o ja snart är det dags för berättarfestivalen. Undrar om jag ska gå på opera snart eller om jag ska åka till amerika, leta reda på en grotta, leva på en kaka. Ja jag är nykter.
Teatergruppen jag är med i, Desperados har fått några nya spelningar o i morgon ska vi träffas o skriva en liten förlägning av pjäsen.
Köpt om symboler, hoppar på där det är minst risk att slå sig, ja var är det? Vad är det du vill? Jag ska nog klättra så akta er, för jag ska vara äckligt snäll, vänta bara.
Inatt drömde jag att min son Andre blev sjuk på en ö borta på Fillippinerna, de var en skitkonstig sjukdom som typ näsatan ingen får, Här i Sverige så fanns ingen som kunde bota honom. Möjligtvis någon läkare i Sovjet. Jag var helt plötsligt där min son var, alltså på Fillippinerna, de är bra med drömmar för då kan man färdas dit man vill i drömmen utan onödigt långa resor (även i dagdrömmar, bra va?).
Då så låg jag i en säng. Min Son stod helt plötsligt upp men föll dubbelvikt över mitt bröst. låg på mig. Jag trycktes fast i sängen. Andre är snäll o frågade om de går bra, o jag svarar ja fast jag nästan kvävdes, men samtidigt så känns det gott att jag kan ge honom den tryggheten.
I en scen en stund senare så får jag ett grönt papper från en läkare på vilket de står. " I drömmar betyder öar död" Jag blev skitarg, hur kan någon läkare ge ett sådant papper till en orolig föräldrar.
Då jag vaknat slog jag upp vad ö symboliserar. Det betyder enligt drömböcker. Kommande ensamhet och/eller isolering. O död betyder faktsikt en ny start i drömmar. JA HUR SJUTTON SKA MAN TOLKA DET. Blää, ibland blir jag arg på mina drömmar, både de jag har under natten o under dagen.
Ibland då man vill vara snäll o hjälpa någon som ber en om hjälp så lyckas man inte. Lyckas inte få den man hjälper att förstå vad man menar. Men man får väl försöka vara glad för att man försöker vara snäll, o hoppas att de är uppskattat.
http://www.youtube.com/watch?v=XBHj8ko_rfI&feature=related
Det är länken till en Lena PH video, jag tycker hon har gjort många bra låtar genom åren, att hon har en bra röst. Många är irriterade på hennes kaxiga attityd, jag tycker att hon verkar ha självdistans, det är svårt att driva med sig själv. Andra är irriterad på hennes sexuellt utmanande scenframtrådande, t.ex. i helgen som var på Melodifestivalen, men det gör väl inte hennes musik o röst sämre? O även om ovanstående låt kanske är banal typ den jag nedan länkat, så finns där något som känns. Så snälla låt mig gilla dem.
http://www.youtube.com/watch?v=iqD5KEWa3_g
I helgen blir det Rockabilly i Skelleftehamn. Hoppas att de ska bli skoj, men är av någon anledning rädd för att jag ska få stryk. Tänk att barndomens spöken ska måsta stanna kvar, det finns väl tillräckligt med spöken i vuxen ålder. Snälla Terry Evans hjälp mig att fördriva dem.Ta inte min mössa!
Studiehandledningen till min bok "Släpp mig fri" är nästan klar, jag är klar o Sivert på faunförlag har gjort världens finaste omslag. Även då det gäller diktboken Ögonblick så är den nära klar, Jag är helt klar med allt jag skall göra, dikta o så. Mina fantastiska kollegor är nästan klara o.
Avslutande skrivkursen i Berättande skrivande jag varit ledare för igår. Gruppen har varit fantastiska, både deras texter o personligheter har berikat mit liv yttligare.
Döda poeters sällskap- och levande som jag är mötesansvarig för är också suveränt, att de finns så många fantastiska poeter i vår stad är otroligt.
Kursen i Socialt entrepenörskap som jag går är full av många fantastiska människor från hela vår jord som ger mig så många nya fina insikter, delar mes sig så mycket livsvisdom. Min affärside är solklar, förutom då mig själv.
Imorgon tar vi an marknadsföringen, o ja snart är det dags för berättarfestivalen. Undrar om jag ska gå på opera snart eller om jag ska åka till amerika, leta reda på en grotta, leva på en kaka. Ja jag är nykter.
Teatergruppen jag är med i, Desperados har fått några nya spelningar o i morgon ska vi träffas o skriva en liten förlägning av pjäsen.
Köpt om symboler, hoppar på där det är minst risk att slå sig, ja var är det? Vad är det du vill? Jag ska nog klättra så akta er, för jag ska vara äckligt snäll, vänta bara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)