Utan känsla ingen upplevelse, så alla former av känslor är därigenom realiteter, o de enda som är realiteteter, allt annat är det inte, vilket iofs inte spelar någon roll för det upplever du ej.
Om känslor grundar sig i sanna bilder eller illusioner är naturligtvis olika från gång till annan.
Det som sätter käppar i min teori och för övrigt alla andra teorier är är dock frågan, vad är en fysisk realitet? o finns överhuvutaget den fysiska realiteten? som en existensialist skulle fråga. Men än en gång, eftersom det är de affekter som de känslor vi har som är själva upplevelsen så gör det existensialistens fråga ovesäntlig i sammanhanget.
"Vi känner något o då upplever vi det som att vi och vår realitet finns"
(oj, vilken variant jag kom på av Decartes "Cogito ergo sum" jag kom på)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar