torsdag 9 augusti 2012

Varför jag inte skulle välja att få ett minne av att jag är existentiallist eller agent om jag gick till Rekall center.

Ja vadå? En existentiallist är inte säker på om den är vaken, är en person i en dröm, typ Matrix, ja de extrema är inte ens säkra på om de existerar överhuvudtaget. Säger inte att de har fel, men tycker inte att det är relevant. Känns säkrast att alltid agera som att man existerar o är vaken.

Att vara agent innebär att man typ, spionerar, infiltrerar, kanske får lov att fly, gömmer sig, luras, slåss o kanske t.o.m. dödar. Kort sagt ett klart jobbigt o stressigt liv, o dessutom utför man ju onda handlingar.

Nä jag vill till skillnad från existentiallist vill jag bli mer säker på mig själv, slippa att vara rädd för att det ska bli fel, att jag inte duger o få slappna av i den tron. Tro på att jag existerar o ha tilltro till min förmåga. För idag vet jag vad jag vill till 100 % (upphöjt i en evighet). Men jag har ingen aning om hur jag ska förverkliga min vilja, och har inte heller någon tro på att jag har förmågan att skapa förutsättningarna för att min vilja ska förverkligas.

O jag vill inte som en agent utföra onda handlingar, om än i tron att det är för en god sak. Jag vill vara snäll, ja hellre äckligt snäll än att få rätt eller som jag vill genom en ond handling. Jag vill dessutom att så många som möjligt också försöker vara så snälla de bara förmår. O dessutom vill jag att folk ska försöka belöna de snälla för deras snällhet, så att de upplever det som lönsamt, istället för att utnyttja o straffa folk för att de är snälla, vilket kan lära snälla att det inte är lönsamt att vara snäll. Ja, det är inte svårt att räkna ut var den onda spiralen till slut kan komma att orsaka för elände för oss alla.

Så alltså, om jag gick till Rekall center skulle jag inplantera minnen av ett liv då vi är så snälla som det är möjligt med varandra, där jag är mer säker på mig själv och inte behöva vara rädd för att misslyckas. Där jag känner mig trygg i att de som är snälla emot mig verkligen är det, o inte några illasinnade agenter, eller att de bara vill utnyttja mig för att sedan snacka skit eller skratta åt mig bakom min rygg. Ett liv i vilket jag har förmågan att se till att de jag vill förverkligas. Och naturligtvis får uppleva att jag lyckas med att ordna så att det blir så.

Men jag skulle naturligtvis 100gånger hellre (upphöjt i en evig massa evigheter) vilja att det blev så på riktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar