L A R S (k)

Igår så gav jag eleverna i en klass en uppgift då de skulle skriva en uppsats som berättade om deras sommar. Av erfarenhet så vet jag att det finns en viss risk att en del elever inte kommer på något alls att skriva om. För att ge även dem hjälp så gav jag klassen en hjälpregel. De skulle använda sitt namns bokstäver i berättelsen. Typ som om man använder mitt namn

L åg en stund på standen
A ndades in frisk luft
R ullade runt på mage
S olen mig värmde.

Nu skulle de skriva en berättelse om deras sommar. De var jätteduktiga, Jag fick naturligtvis gå omkring lite o hjälpa, eller att för att få bli häpen över hur duktiga de var. Just innan de slutade så bestämde jag mig för att skriva en kort sommarberättelse själv o läsa upp för dem. Vad hände då, jo poetLars o den obotlige romantikern besatte mig o jag skrev ner något om den gågna sommaren som jag själv inte ens funderade på att skriva innan jag pennan mot pappret satt..

L ängtade så mycket efter dig
A llt jag tänkte på var dig
R egnar gör det alltid här då jag är utan dig
S åg dig o önskade att jag hade bokstaven K i mitt namn så att jag hade kunnat skriva att vi kramades.