söndag 25 november 2012

Det högsta goda

I sitt brev skrivet av filosofen Descartes till drottning Kristna av Sverige den 20 november 1647 menar Descartes att det högsta goda är
     "om man betraktar det högsta goda hos varje sak utan relation så är Gud det högsta goda"):
Men om man sätter det högsta goda i relation till enbart oss mäninskor så är det högsta goda:
      ”en fast vilja att göra det rätta och den tillfredställelse som denna vilja ger upphov till
O den fasta viljan är något som vi själva har möjligheten att förvärva genom vår egen vilja.
Ja då ligger det väl i sakens natur att lära sig så mycket som möjligt om sådant som är relevant för att vi ska agera utifrån så god vilja som möjligt, alltså så nära det högsta goda som möjligt i de flesta tänkbara situationer (naturligtvis utan att inbilla oss att vi alltid kommer att lyckas)?
Vad är det då vi bör göra, lära oss?

Men först och kanske viktigast är nog varför vi bör lära oss det:
De flesta av oss har säkert vid otaliga tillfällen i våra liv hamnat i oväntade situationer eller upplevt tillfällen där våra känslor påverkat oss till den grad att vi i eftertankens ljus kommit fram till att ett annat agerande hade varit mer rätt, rättvist, mera gott. En del av dessa situationer har därför påverkat både våra egna liv och andras liv på ett allt för avgörande sätt i negativ betydelse.
Hur många av oss har inte då, i ångerdimman önskat att detta varit en situation som vi kunnat ana att den skulle ske, att vi var tränade på att agera i den och därmed kunnat kontrollera oss även om våra känslor styrt oss i hög grad. Eller önskat att vi kunnat resa tillbaka i tiden och göra om, att vi en andra chans får och så vidare…
Därför är svaret på varför vi bör lära oss att agera utifrån den högsta goda viljan att vi mår bäst om vi strävar efter att få uppleva så få tillfällen som möjligt i våra liv som vi sedan måste plågas i ångerdimman av, som skadar andra. Och därför är det att just träna på så många situationer som möjligt i förväg och lära oss så mkt om detta som möjligt ett bra sätt att undvika det dimmiga ångerträsket.

Precis som då man tränar en sport så är naturligtvis återkommande övningar av nya inlärda tekniker ett sätt att öka chansen att man agerar på ett mer rationellt rätt sätt då situationen uppstår.
Alltså bör vi lära oss saker, lära oss mer om oss själva (ex, orsaker till våra humörsvängningar) och vilken verkan olika sätt att agera kan få, eller hur de kan upplevas av andra.
Kunskaper om olika saker och idéers natur är naturligtvis inte dumt att ha. Men också att ha funderat över varför de har den naturen. Ja även ifrågasätta om den kunskap som vi tror oss ha om dem är den rätta. Finns det ”om” som är relevanta att ställa?
Är det då inte att träna sitt sätt att agera genom att fundera över moralfilosofiska dilemman? För det är ett bra sätt att komma närmare ett tänkande som gör att vi mer automatiskt kommer att agera på ett rättare sätt om någon oväntad situation dyker upp?
Ex: Hur skulle du göra om X försöker döda någon, och varför? Finns det alternativa sätt att agera på och vad skulle skillnaden i verkan då bli?

Så kortfattat: För att komma närmare ett agerande som mer överensstämmer med det högsta goda så är kunskapsinhämtande och funderande/tränande av alternativa agerande i moralfilosofiska dilemman en bra väg att gå.

Men det finns ytterligare ett sätt att närma sig det högsta goda. Det är att i så stor utsträckning som möjligt träna sig i att tänka goda tankar. Något som många skulle beskriva som att använda sig av goda mantran. Det kanske låter löjligt, men till och med ett som i mångas ögon skulle ses som ett överdrivet o naivt gott tänkande påverkar oss. Likväl som att fokusera på det som gör en bitter och får en att känna sig deprimerad över oftast medför att det mesta känns tyngre.
Jag har svårt att se att det kan finnas några anledningar till att välja den negativa vägen, att se överdrivet positivt på saker gör oss oftare mer glada, och om det dessutom skulle medföra att vi i fler situationer kommer att agera på ett sätt som står närmare det så kallade högsta goda med den definition som Descartes beskrev det högsta goda till Drottning Kristina så kan det ju medföra att vi får leva ett liv framöver som det hänger mindre ångerdimma över.

Även Descartes brev då han beskriver kärlek i tre olika aspekter genom den franske ambassadören Chanut till drottning Kristina är intressant att kommentera över i detta ämne. Men mer om det en annan gång. Även om kärleken kanske alltid är det bästa och intressantaste argumentet att använda sig i alla diskussioner.
För jag vill hävda:
"att om man betraktar det högsta goda hos varje sak utan relation så är Kärleken det högsta goda."

Obs, ni som är observanta har säkert redan sett att jag nyss använde mig av samma mening som Descartes använde om Gud men bytte ut Gud emot kärlek (med det menar jag inte att inte Gud finns, kanske tvärtom, för många menar att Gud är kärleken, o i så fall är ju jag o Decartes överens iaf))


Kram typ


Minnesmärket över Descartes i Adlof Fredriks kyrka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar