Hörde någon säga att det värsta som finns är att bara vänta
och inget kunna göra, att det är ren tortyr. Visst jag kan intyga, jag har vid
flera tillfällen suttit i ett väntrum i timmar i väntan på att ett av mina barn
ska överleva farliga och komplicerade operationer. Som längst 13 timmar i ett
litet, litet slitet väntrum, visst där fanns fullt av demoner som fräsande viskade
elakt att det värsta kunde ske och änglar som sjöng hoppfulla tankar, jag kan
faktiskt inte komma på något tillfälle i mitt liv då tiden gått saktare.
Jag har fler exempel på situationer i mitt liv då jag inte kunnat och kan göra något, bara vänta och, vänta, då bollen inte är på min planhalva. Det är faktiskt inte ens ovanligt i mitt liv.
Abraham Lincoln lär ska har sagt att det bästa sättet att förutspå sin framtid är att skapa den. Alltså kämpa för det man vill ska ske. Vilket jag håller med om, i min kommande bok "Skriv din dröm" så driver jag tesen att om vi beskriver våra drömmar så ökar chansen att vi känner igen tillfällena som kan förverkliga dem och då slå till. I vissa situationer som t.ex. på sjukhuset med fler tillfällen i mitt liv så är det svårt att kämpa, därför att det inte verkar finnas något sätt att kämpa, det finns nästan bara vänta. Vänta på nåd, ett mirakel, att de goda ska segra, kärleken triumfera eller vad de nu är som det handlar om.
Ett sätt att kämpa på i sådana situationer är att träna. Ni har säkert sett fängelsefilmer där fångarna tränat allt de kunnat i sina celler för att vara i tillräckligt god form om tillfället till flykt ges.
Man kan också träna sitt hjärta, träna och träna på att tänka uteslutande gott, vilja allt och alla väl. På att säga snälla saker och agera på ett schysst sätt även då man blir sårad, kränkt, besviken, utsatt för övergrepp, förhoppningar och hjärtas drömmar krossas. Försöka finna ett lugn som kan behållas även om sådana situationer dyker upp. Det känns som rätt väg, inser dock att man aldrig kan bli fullärd, eller kan sluta upp med att träna, för då är det lätt att demonerna tar över och får en att tro att ett elakt sätt att agera är det rätta. Tack vare denna träning så behöver man aldrig ge upp, kan fortsätta att kämpa oavsett vad det handlar om. Skulle det visa sig att de vi kämpar för inte förverkligas så har dock träningen av hjärtat givit något som jag tycker känns bättre än att bli bitter över alla besvikelser, bättre än att bli en sådan som önskar andra illa, vill hämnas och definitivt bättre än att vilja såra andra i enkom. Det sättet att kämpa och som man alltid kan ägna sig åt blir därför en seger i sig därför att den kan göra en till en bättre människa oavsett om väntan blir evig eller om det man kämpar för inte förverkligas. Och vem vet, kanske, kanske kommer vi att agera rätt vid fler tillfällen framöver på grund av träningen också, oftare agera på ett gott sätt.
Jag har fler exempel på situationer i mitt liv då jag inte kunnat och kan göra något, bara vänta och, vänta, då bollen inte är på min planhalva. Det är faktiskt inte ens ovanligt i mitt liv.
Abraham Lincoln lär ska har sagt att det bästa sättet att förutspå sin framtid är att skapa den. Alltså kämpa för det man vill ska ske. Vilket jag håller med om, i min kommande bok "Skriv din dröm" så driver jag tesen att om vi beskriver våra drömmar så ökar chansen att vi känner igen tillfällena som kan förverkliga dem och då slå till. I vissa situationer som t.ex. på sjukhuset med fler tillfällen i mitt liv så är det svårt att kämpa, därför att det inte verkar finnas något sätt att kämpa, det finns nästan bara vänta. Vänta på nåd, ett mirakel, att de goda ska segra, kärleken triumfera eller vad de nu är som det handlar om.
Ett sätt att kämpa på i sådana situationer är att träna. Ni har säkert sett fängelsefilmer där fångarna tränat allt de kunnat i sina celler för att vara i tillräckligt god form om tillfället till flykt ges.
Man kan också träna sitt hjärta, träna och träna på att tänka uteslutande gott, vilja allt och alla väl. På att säga snälla saker och agera på ett schysst sätt även då man blir sårad, kränkt, besviken, utsatt för övergrepp, förhoppningar och hjärtas drömmar krossas. Försöka finna ett lugn som kan behållas även om sådana situationer dyker upp. Det känns som rätt väg, inser dock att man aldrig kan bli fullärd, eller kan sluta upp med att träna, för då är det lätt att demonerna tar över och får en att tro att ett elakt sätt att agera är det rätta. Tack vare denna träning så behöver man aldrig ge upp, kan fortsätta att kämpa oavsett vad det handlar om. Skulle det visa sig att de vi kämpar för inte förverkligas så har dock träningen av hjärtat givit något som jag tycker känns bättre än att bli bitter över alla besvikelser, bättre än att bli en sådan som önskar andra illa, vill hämnas och definitivt bättre än att vilja såra andra i enkom. Det sättet att kämpa och som man alltid kan ägna sig åt blir därför en seger i sig därför att den kan göra en till en bättre människa oavsett om väntan blir evig eller om det man kämpar för inte förverkligas. Och vem vet, kanske, kanske kommer vi att agera rätt vid fler tillfällen framöver på grund av träningen också, oftare agera på ett gott sätt.
Kram o må väl!
 |
| Ja tänk vad glad jag var då jag kämpade mig upp ur det där hålet på gräsmattan då jag var barn. :) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar