Jo jag är ärlig min vän Anna Mustonen då det gäller min tro i artikeln. Jag tror på Gud och bibelns kärleksbudskap betyder väldigt mycket för mig. Speciellt det som står i 1 Kor 13. Det som står där är vad jag försöker leva efter.
Om du med kristen menar att man ska tro på att Kristus existerar så gör jag det. Han är en av de största filosoferna någonsin, till skillnad från de grekiska filosoferna så använde han sig av ordet kärlek istället för Lycka. Om du med kristen menar det samma som en annan vän jag har frågade, om jag är religiös så är frågan svårare. Menar man med att jag är kristen eller religiös att jag är aktiv eller med i någon församling så är svaret på ett sätt nej, även om jag de senaste åren suttit många timmar i kyrkan, ber och till och med varit på många, många Gudstjänster. Journalisten som skrev artikeln frågade om jag var med i någon församling, och jag sa nej för jag hör inte hemma i någon. De flesta religiösa är oftast väldigt låsta, predikar exakt vad man ska tro på, istället för att säga åt en att lyssna på sitt hjärta. Alla församlingar har enligt mitt sätt att se det inte ens lyssnat på att Jesus älskar alla barnen, vilket för mig innebär alla utan undantag, oavsett tro, ras, land eller vad de gjort. Församlingar som fördömer, och inte lyssnat på att Gud bara säger "Vi" inte "vi och dem" har enligt vad som känns rätt i mitt hjärta inte förstått Guds kärleksbudskap. Jag stödjer t.ex. Skellefteå Pride, för även om jag är helt normalt hetro så vill jag kämpa för varje människas rätt att vara kär i den de är kär i, för mig är det de som Guds kärleksbudskap säger. Jag ger tiggare pengar, kämpar emot all form av rasism, men allt det visste du redan. För mig är rasistiska åsikter eller andra som exkluderar en eller fler en form av mobbing, och nu har mobbarna till och med fått ett eget parti.
Jag vill dock inte döma ut någon församling, jag känner mig dock inte hemma i någon, i någon form av ramar eftersom det jag tänker, tycker och känner hela tiden utvecklas, och därmed ständigt förändras. Jag förstår att många människor har ett behov av en absolut sanning och känner frid i att helt tro på en församlings budskap, tro att det är så som deras präster säger utan att de behöver fundera. Jag tror att just att fundera och tänka vidare är det Gud vill att vi ska göra, förklarar mer om det längre ner. Tycker dock att det Svenska kyrkan idag står för är mig närmast. Men precis som du skriver så tror jag på mer, jag tror bland annat på reinkarnation, observera att jag skriver tro, för precis som katolska kyrkan säger, "Vi tror därför vi icke veta", och jag vet inte heller, kommer aldrig att hävda att jag har hela sanningen, eller ens en bit av den. Jag tror också på det en av de filosofer som influerat mig mest säger, Spinoza. Att Gud är allt, att inget kan finnas innanför eller utanför. Om någon vill så går det i detta fall att byta ut ordet Gud mot universum, budskapet blir det samma. För om Gud är allt så är han oss allihopa, alla religioner, allting som finns, såväl det som vi bedömer som gott som det vi bedömer som ont. Det innebär också att Gud är kärlek, Gud är hat och alla andra känslor vi har eftersom inget kan finnas innanför Gud. Jag tror dock att det Gud strävar efter är kärleken, och att det är kärleken vi bör försöka lära oss på vår vandring genom våra liv. Kärleken är meningen med våran existens, alltets existens. Om någon tror som jag och tvivlar på att Gud är kärleksfull, är det inte bevis nog att det i det alltet han är finns förutsättningar för liv, och att vi fått möjligheten att leva i hans allt. Den gåvan är kärleksfull om något.
Gud så långt det här blev. Mer om vad jag tror, kommer i min nästa bok "Skriv din dröm" i den kommer en av uppgifterna vara att skriva om den tro som känns rätt i den finns det en skrivuppgiften där den som väljer att gå skrivkursen får utveckla vad deras hjärta tror. I novellen jag skrivit själv i det kapitlet utvecklar jag vad mitt hjärta tror. Kram på dig underbara Anna Mustonen och tack för att du än en gång med ditt kritiskt filosofiska tänkande hjälper mig att utveckla det jag tänker, känner och tror på. Du är på ett sätt inte bara en av mina medmänniskor, eller min vän, du är en av dem som lär mig livet, en mästare som utvecklar mig, ett medium som hjälper mig att fördriva spökena så att jag en dag kan agera ännu mer öppet utåt.
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå. När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
Hejja Lars! Glöm bara inte bort att vara ärlig, inte snyggt att låtsas vara kristen när man egentligen är mer än så! KRAM!
SvaraRaderaJo jag är ärlig min vän Anna Mustonen då det gäller min tro i artikeln. Jag tror på Gud och bibelns kärleksbudskap betyder väldigt mycket för mig. Speciellt det som står i 1 Kor 13. Det som står där är vad jag försöker leva efter.
SvaraRaderaOm du med kristen menar att man ska tro på att Kristus existerar så gör jag det. Han är en av de största filosoferna någonsin, till skillnad från de grekiska filosoferna så använde han sig av ordet kärlek istället för Lycka. Om du med kristen menar det samma som en annan vän jag har frågade, om jag är religiös så är frågan svårare. Menar man med att jag är kristen eller religiös att jag är aktiv eller med i någon församling så är svaret på ett sätt nej, även om jag de senaste åren suttit många timmar i kyrkan, ber och till och med varit på många, många Gudstjänster. Journalisten som skrev artikeln frågade om jag var med i någon församling, och jag sa nej för jag hör inte hemma i någon. De flesta religiösa är oftast väldigt låsta, predikar exakt vad man ska tro på, istället för att säga åt en att lyssna på sitt hjärta. Alla församlingar har enligt mitt sätt att se det inte ens lyssnat på att Jesus älskar alla barnen, vilket för mig innebär alla utan undantag, oavsett tro, ras, land eller vad de gjort. Församlingar som fördömer, och inte lyssnat på att Gud bara säger "Vi" inte "vi och dem" har enligt vad som känns rätt i mitt hjärta inte förstått Guds kärleksbudskap. Jag stödjer t.ex. Skellefteå Pride, för även om jag är helt normalt hetro så vill jag kämpa för varje människas rätt att vara kär i den de är kär i, för mig är det de som Guds kärleksbudskap säger. Jag ger tiggare pengar, kämpar emot all form av rasism, men allt det visste du redan. För mig är rasistiska åsikter eller andra som exkluderar en eller fler en form av mobbing, och nu har mobbarna till och med fått ett eget parti.
SvaraRaderaJag vill dock inte döma ut någon församling, jag känner mig dock inte hemma i någon, i någon form av ramar eftersom det jag tänker, tycker och känner hela tiden utvecklas, och därmed ständigt förändras. Jag förstår att många människor har ett behov av en absolut sanning och känner frid i att helt tro på en församlings budskap, tro att det är så som deras präster säger utan att de behöver fundera. Jag tror att just att fundera och tänka vidare är det Gud vill att vi ska göra, förklarar mer om det längre ner. Tycker dock att det Svenska kyrkan idag står för är mig närmast. Men precis som du skriver så tror jag på mer, jag tror bland annat på reinkarnation, observera att jag skriver tro, för precis som katolska kyrkan säger, "Vi tror därför vi icke veta", och jag vet inte heller, kommer aldrig att hävda att jag har hela sanningen, eller ens en bit av den. Jag tror också på det en av de filosofer som influerat mig mest säger, Spinoza. Att Gud är allt, att inget kan finnas innanför eller utanför. Om någon vill så går det i detta fall att byta ut ordet Gud mot universum, budskapet blir det samma. För om Gud är allt så är han oss allihopa, alla religioner, allting som finns, såväl det som vi bedömer som gott som det vi bedömer som ont. Det innebär också att Gud är kärlek, Gud är hat och alla andra känslor vi har eftersom inget kan finnas innanför Gud. Jag tror dock att det Gud strävar efter är kärleken, och att det är kärleken vi bör försöka lära oss på vår vandring genom våra liv. Kärleken är meningen med våran existens, alltets existens. Om någon tror som jag och tvivlar på att Gud är kärleksfull, är det inte bevis nog att det i det alltet han är finns förutsättningar för liv, och att vi fått möjligheten att leva i hans allt. Den gåvan är kärleksfull om något.
SvaraRaderaGud så långt det här blev. Mer om vad jag tror, kommer i min nästa bok "Skriv din dröm" i den kommer en av uppgifterna vara att skriva om den tro som känns rätt i den finns det en skrivuppgiften där den som väljer att gå skrivkursen får utveckla vad deras hjärta tror. I novellen jag skrivit själv i det kapitlet utvecklar jag vad mitt hjärta tror.
SvaraRaderaKram på dig underbara Anna Mustonen och tack för att du än en gång med ditt kritiskt filosofiska tänkande hjälper mig att utveckla det jag tänker, känner och tror på. Du är på ett sätt inte bara en av mina medmänniskor, eller min vän, du är en av dem som lär mig livet, en mästare som utvecklar mig, ett medium som hjälper mig att fördriva spökena så att jag en dag kan agera ännu mer öppet utåt.
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
SvaraRaderaKärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.
När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.