I en bok bor en tomte. Han har precis lagt en fjäderpenna i en oskriven luntas första uppslag. Den slitna fåtöljen han sitter i är placerad i rummet längst nere. Längst nere i ett rum som han skapade då han slappnade av, då han tillät att hans önskningar fick dansa. Det är ett par slitna trappsteg upp till dörren som leder ut på vättarnas stig. På andra sidan rummet finns det en till trappa, en trappa som snurrar runt på insidan av boken, slingrar sig ända upp till toppgrenarnas toppskott. Ett par varv upp efter trappan finns ett litet rum i en kupa ut emot ängen, ett litet rum med en säng. Det lilla rummet har fönster vägg, har ett fönster till tak. I tomtens dröm så ligger han där i den mjuka sängen på natten och tittar upp på den stjärnklara himlen, finner frid, får kraft av stjärnornas energi.
Tomten tänkte skriva ner det han måste göra i sin bok, det fast tomten egentligen vill tillåta sin fantasi att leka på sidorna som han bläddrar fram.
Nu händer inget.
Tomten vilar sina fötter på fotkudden. Han viftar sina tår inne i de tjocka rödflammiga sockarna, tårna trivs bra i närheten av den öppna spisen. Stortån ömmar lite pågrund av att tomten sparkat in den i den lätt brunbrända murstocken då han med foten puttade in en vedklapp i brasan, en av de stockarna som inte landade där han tänkt då han försökte kasta in dem i elden. Tomten funderar på om han ska ta av sig sina tjocka strumpor, fotsulan behöver luft, tårna att få viftas fritt. Frågan är om tomten vågar låta, vågar tillåta tårna att värmas av elden han skapat. Att nakenheten får sjunga för gnistor som kan spridas.
Den tår som vilar i en av rynkorna på tomtens kind är kvar, har inte torkat bort sedan han insåg att ingen annan önskar att han får som han vill. Att alla vill att han bara ska ge dem de klappar som de själva vill ha, att de han önskar inte passar in. Är tomten falsk som inte berättar? som bara gör som alla andra önskar?
Tomten sätter sig upp, drar sina fingrar igenom sitt lockiga skägg. Funderar på hur andra skulle reagera om han rakar sig. Eller om han tog av sig sin mössa. Eller tog på sig svarta dansskor.
Han reser sig och går fram till den lilla järnspisen som finns under den första halvmånen av trappan uppåt emot gudarnas boning. Tomten plockar fram en mugg ur det lilla köksskåpet och fyller den med brygden som du gav honom örterna till, det är en trolldryck som inte bara lindrar, den värmer. Tomten går tillbaka till sin skogsgröna fåtölj och sätter sig ner. Han lyfter upp boken från det lilla fårade ekbordet och lägger ner verket i sitt breda knä. Tomten lägger undan fjäderpennan, stoppar ner pennspetsen i bläckhornet. Han tömmer brygden sakta men säkert ner i boken. Allt sugs upp, ja faktiskt inte en enda droppe rinner ut, strilar neråt för att landa på golvet, för att sippra ner emellan springorna i golvplanket och strila nedåt efter bokens rotsystem. Inte en skvätt av denna vätska dras denna gång ner i rötternas källa för att sugas upp av jorden vars näring en gång gav boken kraften att tränga igenom ytan, att växa, att blomstra och bre ut sig emot himlens vita moln. Gav boken chansen att växa upp på älvornas gröna kulle där den snart kan beundras av alla invånare i sagans skog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar