Längsta drömmen

Inatt så drömde jag kanske den längsta och mest komplicerade dröm jag någonsin drömt. Jag törs inte påbörja nerskrivandet av den nu, inte pågrund att ens någon tanke jag hade i drömmen borde hållas hemligt, eller att det på något sätt är något i handlingen som är olämpligt att berätta.

Grejen är dock att drömmen var så lång, och så komplicerad. Skulle jag skriva ner den i filmmanusform så skulle Sagan om Ringen trilogin bli en kortfilm i jämförelse. Fantasiinslagen, äventyrsromantiken och dessutom logiken i stora delar av handlingen är så här i efterhand häpnadsveckande. Min hjärna alltså (skakar lite på huvudet för att väcka hjärnbalken)
Faktum är att jag tror att drömmen faktiskt skulle passa bra att skriva en bok om, att göra en film. Skulle filmtekniken klara av att framställa den så skulle det kunna bli en flimupplevelse som skulle kunna upplevas som mer visuellt makalöst än Avatar.

Men förmodligen så kommer jag att glömma tillräckligt mycket av drömmen innan jag är klar, eller innan jag ens har tid att slå mig ner och påbörja nedskrivandet. Därför kommer jag förmodligen att jag ge en allt för felaktig beskrivning av äventyret.
Vad jag undrar så här i efterhand, vilket budskap skulle jag påstå att handlingen, slutet o.s.v. har? För faktum är att jag inte riktigt förstår det själv, ännu, eller förmodligen aldrig kommer att göra.
Till skillnad från de jag drömmer om i vaket tillstånd så kommer jag att glömma mer och mer. Frågan är, vilken av drömmarna är mest orealistisk? De jag drömde inatt eller det jag alltid drömmer om?

Det är viktigt att ständigt påminna sig om att:
Det vi vet, tror vi att vi vet. Vi vet inte, att vi vet det.

Problemet med uttrycket ”Lev i nuet”

Problemet med uttrycket ”Lev i nuet” är att det antyder att man inte skall tänka tillbaka eller planera för framtiden. Idén bakom uttrycket ”Lev i nuet” är att ifall man bara tänker bakåt eller rusar framåt så kanske man missar att leva just nu, inte ser blommorna i diket på sidan om den väg man färdas efter. Du bör inte må dåligt över det som hänt, och inte heller oro dig för morgondagen är också en del av ”Lev i nuet” tanken. Inte fångas av de förflutnas spöken eller leva i ständigt fasa på grund av de monster som kan dyka upp i framtiden.

”Lev i nuet” uttrycket kan dock tolkas som att man inte bör njuta av fina minnen eller gå omkring och längta efter att det man drömmer om skall ske, åtminstone inte till den grad att fångas av drömmarna eller att vi missar nuet. Uttrycket applicerar att man bara skall leva här och nu. Denna del av tesen kan ifrågasättas i situationer där nuet är fruktansvärt, och fina minnen eller hopfulla drömmar kan hålla vårt mod uppe. I svåra stunder kan tanken på det vackra som skett eller det underbara som kan komma att ske vara det som gör att vi överlever.

Faktum är att var vi är nu är orsakat av om inte allt utan åtminstone väldigt mycket av det som tidigare skett, och att det vi gör nu påverkas av vad vi förväntar oss att det skall ske. De förflutna, nuet och framtiden verkar inte bara vara sammanlänkat utan till och med så samkopplat att det är svårt att särskilja dem.
Så därför bör uttrycket ”Lev i nuet” modifieras så att det passar bättre in. Kanske:

Lev medvetet.

”Lev medvetet” är ett förslag utifrån Carpe Diem tanken (fånga dagen). För även om allt är påverkat av de förflutna och morgondagen påverkas av det vi gör idag så är det så att ifall vi skall kunna säga att vi har levat under våra liv så bör vi försöka leva medvetet under varje del av vårt liv, Carpe Diem. Är vi medvetna i det vi gör, är våra tankar medvetna, oavsett om de handlar om de som skett, är reflektioner på de som sker nu, eller om vi funderar på framtiden, ja då är chansen större att vi upplever livet under större del av vår tid här.

Tomten måste nog koka mera brygd.

I en bok bor en tomte. Han har precis lagt en fjäderpenna i en oskriven luntas första uppslag. Den slitna fåtöljen han sitter i är placerad i rummet längst nere. Längst nere i ett rum som han skapade då han slappnade av, då han tillät att hans önskningar fick dansa. Det är ett par slitna trappsteg upp till dörren som leder ut på vättarnas stig. På andra sidan rummet finns det en till trappa, en trappa som snurrar runt på insidan av boken, slingrar sig ända upp till toppgrenarnas toppskott. Ett par varv upp efter trappan finns ett litet rum i en kupa ut emot ängen, ett litet rum med en säng. Det lilla rummet har fönster vägg, har ett fönster till tak. I tomtens dröm så ligger han där i den mjuka sängen på natten och tittar upp på den stjärnklara himlen, finner frid, får kraft av stjärnornas energi.
Tomten tänkte skriva ner det han måste göra i sin bok, det fast tomten egentligen vill tillåta sin fantasi att leka på sidorna som han bläddrar fram.
Nu händer inget.
Tomten vilar sina fötter på fotkudden. Han viftar sina tår inne i de tjocka rödflammiga sockarna, tårna trivs bra i närheten av den öppna spisen. Stortån ömmar lite pågrund av att tomten sparkat in den i den lätt brunbrända murstocken då han med foten puttade in en vedklapp i brasan, en av de stockarna som inte landade där han tänkt då han försökte kasta in dem i elden. Tomten funderar på om han ska ta av sig sina tjocka strumpor, fotsulan behöver luft, tårna att få viftas fritt. Frågan är om tomten vågar låta, vågar tillåta tårna att värmas av elden han skapat. Att nakenheten får sjunga för gnistor som kan spridas.
Den tår som vilar i en av rynkorna på tomtens kind är kvar, har inte torkat bort sedan han insåg att ingen annan önskar att han får som han vill. Att alla vill att han bara ska ge dem de klappar som de själva vill ha, att de han önskar inte passar in. Är tomten falsk som inte berättar? som bara gör som alla andra önskar?
Tomten sätter sig upp, drar sina fingrar igenom sitt lockiga skägg. Funderar på hur andra skulle reagera om han rakar sig. Eller om han tog av sig sin mössa. Eller tog på sig svarta dansskor.
Han reser sig och går fram till den lilla järnspisen som finns under den första halvmånen av trappan uppåt emot gudarnas boning. Tomten plockar fram en mugg ur det lilla köksskåpet och fyller den med brygden som du gav honom örterna till, det är en trolldryck som inte bara lindrar, den värmer. Tomten går tillbaka till sin skogsgröna fåtölj och sätter sig ner. Han lyfter upp boken från det lilla fårade ekbordet och lägger ner verket i sitt breda knä. Tomten lägger undan fjäderpennan, stoppar ner pennspetsen i bläckhornet. Han tömmer brygden sakta men säkert ner i boken. Allt sugs upp, ja faktiskt inte en enda droppe rinner ut, strilar neråt för att landa på golvet, för att sippra ner emellan springorna i golvplanket och strila nedåt efter bokens rotsystem. Inte en skvätt av denna vätska dras denna gång ner i rötternas källa för att sugas upp av jorden vars näring en gång gav boken kraften att tränga igenom ytan, att växa, att blomstra och bre ut sig emot himlens vita moln. Gav boken chansen att växa upp på älvornas gröna kulle där den snart kan beundras av alla invånare i sagans skog.

Syftet med en blogg, syftet med min facebook status.
Att göra reklam för en själv?
Att underhålla?
Att påverka?
Att berätta?
Att säga?
Att be?

Hur definera syfte? hur definera syfte utan att veta motivationen bakom?
hur definera motivation? hur definera motivation utan att veta alla orsaker?

Lyssnar just nu på, hoppas just nu på.

Hoppas

Hoppas, är inte det något ungt i dagens samhälle?
Blir så glad då pappa har planer, inte då han vet hur det är. Då han utvecklas, lyssnar, tycker om mig.

...samma skillnad som då
Bryr mig inte om skillnaden, utan möjligheten.
Eller skillnaden är en möjlighet den Å.
Å är en utveckling.

Lyssnar just nu på, väntar just nu på.

En tomte är lik sj, ja också lik kärlek, eller ny skriven schlager. Eller en bakåtvänd baksida av månen- kompisarna gillar att dansa, jag bjöd upp, men inte till dans. Till de som livet ska ge. Fast egentligen kunde jag bara dansa, kunde alltså, ville alltså, alltså e

Är att bli gammal att inte vilja?

Jag lyssnar just nu på