söndag 29 april 2012

Hoppas!

Det bästa man kan göra för en hopplös människa
är att ge den hopp?

 
För då är ju den människan inte hopplös
nå längre
utan någon som man kan hoppas på.


Det sägs att det sista som överger oss är hoppet. Det låter lite skrämmande, som att när man tappar hoppet så är det dags att dö.

Men samtidigt så känns det ibland som att det skulle vara skönt att tappa hoppet. Att det finns någon slags frid i hopplöshet. En frid i att inte ens hopp ger en falska förhoppningar om och om igen, fast allt pekar på att det är hur kört som helst, o så blir man ledsen om och om igen...

Men…

Jag träffar då o då människor som tjatar om att det inte är bra att tro att de ska gå bra o att de kan lyckas med något. Därför så deppar de bara o försöker oftast inte alls. De säger att om de tror att de ska gå dåligt så blir de inte så besviken då det inte går.
Jag har försökt dem att se att vad de då gör är att ta ut olyckan i förskott, att de är olycklig helt i onödan innan det eventuella resultatet av handlingen visar sig. O går det då som de befarar så blir de ju ledsen 2 gånger. Dessutom så försöker jag få dem att förstå att just den negativa inställning förmodligen påverkar både deras förmåga att göra saker bra och resultatet, alltså att den negativa inställningen ökar oddset för att de ska misslyckas. Jag säger:

- Tro att de går bra så är du åtminstone lycklig en gång, i förväg. O dessutom så ökar du då din chans att lyckas o då är ju chansen större att du blir lycklig 2 gånger.

Dessutom så brukar jag säga att jag tror på att de kan lyckas, o att jag hoppas på att de lyckas. Jag försöker alltså ge dem stöd o hopp. O Hoppas på att jag ska lyckas med det.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar