måndag 9 april 2012

Men vad var det som jag måste göra?

För två nätter sen hade jag en riktig kuslig dröm.

Jag var hemma i mitt barndomshem som nu var ombyggt till ett hotell, ett spa hotell, med pool på gården, framför porten in(inte direkt det skabbiga hus det är idag). Men en då så var huset i hur dåligt skick som helst. Det var inga gäster o det gick uruselt för hotellet, hur jag vet det vet jag inte för jag minns inte att jag träffade någon människa där, ändock var det som att någon berättade för mig eftersom.
Det fanns djur som behövde saneras bort, (typ kanske möss) o det luktade mögel.
Jag var på övervåningen, jag blev tyngre o tyngre i kroppen, o i huvudet. Det blev halvsvart, var på väg att svimma. Staplade fram o mådde jätteilla.
Men det var något jag måste göra innan jag kunde ge efter o svimma, ja det var rent som om jag skulle försvinna om jag gav upp.
Om jag gick o la mig i min säng så skulle jag kunna vila, men mina steg blev så obehagligt mycket tyngre,kommer nog aldrig att hinna till sängen, tanken på att jag inte kommer att klara mig, överleva om jag inte ger upp snart slog mig, men det jag måste göra måste jag göra, nå annat går inte.
Jag minns inte vad jag måste göra, o jag är inte riktigt säker på att jag visste vad jag måste göra i drömmen heller, har inget minne av att jag visste vad jag måste göra.
Det blev bara tyngre o obehagligare, så sjuk, så illamående, måste vila, måste till sängen, men måste göra det jag måste göra.
Vinglade till o jag tror att jag började falla ihop, gå förlorad...

O då helt plötsligt så ligger jag i sängen, i min säng här i den lilla ettan som jag bott i mer än 9 månader nu. Det tog några sekunder innan jag fattade att jag inte drömde längre, o att det på ett sätt varit nära till just min säng hela tiden, jag låg ju redan i den. Just det konstaterandet fick mig att le, men naturligtvis inte resten av drömmen.

Men vad var det som jag måste göra?

Kom inte o ge mig en tolkning av drömmen som hävdar att huset är jag, att det är en bild av den jag är. För då blir jag nog lite ledsen, ja sårad. Jag är väl inte möglig????
Jag blir lite mindre sur på dig ifall du tycker att jag ska tolka det som att det representerar min barndom. Men även om jag har en del dåliga minnen av vad som hände då, så ser jag inte mitt gamla hus, o min barndom som en så hemsk tid, jag älskar den tiden också.
Däremot så kan jag hålla med om, utifall du tolkar det så, att jag måste övervinna de rädslor som den tiden orsakade hos mig. De åren orsakade så mycket fruktan hos mig som förhindrar mig att våga än idag.

Men vad är det som jag måste göra?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar