I afton var det fullt av lajvare på stan. De flesta av dem var där för att käka efterlajv pizza. Det är snart exakt 5 år sen jag lajvade för första gången. Och av någon anledning har jag aldrig varit med då efterlajvpizzan käkats.
5 år sen.
För 5 år sedan innan mitt första lajv hade jag just igenomgått den smärtsammaste vintern i mitt liv. Fysiskt alltså. Inte psykiskt. Den reumatiska sjukdom som då blommade ut av någon anledning gav mig ett skov som gjorde att jag knappt kunde gå. Det gjorde så dj ont.
Den vintern hade jag även påbörjat min första skrivkurs och inlett arbetet som en dag gjorde mig till författare.
Men just det här lajvet förändrade mitt liv totalt. Inte bara det att jag började lajva, lärde mig känna nya människor o så. Jag tog sedan tag i mitt liv, kände inspiration, hade mål, vågade förändra mitt liv, satsa på det jag ville. Fast många och speciellt en del fnös åt mig.
Nu har jag fil kand examen i filosofi och är författare.
Har jag lyckats och petat fnysarna på näsan därför?
Nej
Jag har dock lyckats med att göra det jag vill fastän andra tyckt annat och fastän jag fått utstå en del smärtsamma förluster tack vara det.
Så jag kan säga att jag är en människa som satsat på det som den vill och klarat av det. Som vågat. Och jag vill påstå att det gjort mig lyckligare.
Betänk att detta är ett resultat av det som hände för 5 år sen.
Visst ett bra resultat, men...
Visst önskar jag även att annat gått väl, eller åtminstone bättre.
Får vara glad för varje bit livet ger en, och varje bit jag kan ge till andra. Som en Don Quijote ger jag aldrig upp min kamp emot väderkvarnarna. Jag har något att kämpa för och även om havet ofta stormar och ibland verkar oändligt stort så vet jag att det går att uppnå mer av de jag vill. Om jag inte ger upp.
Det gäller dig som läser det här o. Kämpa på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar