Mörkret har ingen färg

Var på biblioteket igår(också). Där fick man diktböcker. Jag fastande för några med olika utländska diktare, En av dem är skriven av Guntars Godins och heter Mörkret har ingen färg.
Om vi bara stannar vid titeln så är den oerhört intressant. Tror att just den tanken, att mörkret faktiskt inte har någon färg är något vi inte tänker på.
På något sätt har vårt sinne räknat in just mörker som en av många färger.
Men det är ju inte så. Mörker är inget.
Minns då jag som barn ofta var i skolans mörka källare. Skrev lite om det i boken. Det var verkligen kolsvart där nere. Verkligheten blev ljud och jag fick känna mig fram. Märkvärdigt nog så hade jag ofta ögonen öppna. Det fanns ju ingen mening med att ha det. Någon gång så blundade jag och konstaterade att det inte var någon skillnad. Men råkade jag gå på något, var på väg att ramla eller nå sånt så öppnade jag ögonen på vid gavel. Instinktiv.
Flera av de kompisar som ibland var där nere med mig och mina tuffa trio kompisar kan säkert intyga detta. Har för mig att vi diskuterade det fenomenet någon gång.
Intressant. Tror att en av mina kompisar påstod att han hörde bättre då han blunadade dock. Som om hörselsinnet skärptes då han blundade.
Sunda förnuftet insåg att det inte var lönt att ha ögonen öppna, men ens instinkter tog överhand vid rädsla. Våra känslor blir oftast kraftigare vid rädsla, och vi agerar instinktivt.

Tyvärr är inte det alltid detta en fördel att känslor tar över och att vi agerar instinktivt. Speciellt i det sociala livet. När vi blir rädd att förlora någon vi älskar, reagerar många med ilska, med att säga dumma saker och med att måsta ha rätt. Eller att försöka bevisa att den andre har fel och göra denne illa. Meningslös taktik om sunda förnuftet får styra. Men känslor är i sådana situationer oftast för starka.
Detta gäller också då vi känner rädsla för att bli retad, mobbad eller lämnad utanför. Instinkten får en att agera i panik, och oftast är detta då ingen fördel. Att vara cool i situationer där det gör ont, då man blir rädd, eller då viktiga relationer står på spel är svårt, ja för många av oss nästan en omöjlighet.
Men ja. Ja visst. Är inte det ett bevis på att. Vi. Är. Människor. Människor på det där positiva sättet.

Kramis